Resa längs Irrawadyfloden

Under fyra dagar var Pandaw 1947 vårt hem. Under fyra dagar åker vi långsamt uppför Irrawady. Vi gör rikligt med strandhugg i gamla huvudstäder, byar och krukmakerier.

Det är en underbar båt nästan intakt i teak. Båten byggdes i Skottland och kom till Burma 1948. Vi chartrar hela båten med plats för 32 personer.

Vår resa börjar i Rangoon och då självklart med ett besök i Shwedagon, landets viktigaste pagod. Pagoden som är täckt med 58 ton guld och har en spira med 5500 diamanter.

Man har åtta veckodagar (onsdagen delas upp i två delar) och alla har sin egen veckogud. Till denna gud kommer man för att tillbe här vid Shwedagon.

Vi flög till Bagan och gjorde en utflykt till det heliga berget Popa. Det är hemvist
för de 37 gudaväsen som kallas nats.

Över Bagans 2000 sandstenspagoder valde en del av oss att åka ballong. Det är mycket vädersäkert här och turerna går dagligen.

Vi promenerar mellan pagoderna, gör en busstur runt hela området och åker hästdroskor på eftermiddagen.

Efter några dagar i Rangoon och Bagan kliver vi ombord på vår båt. Båten har
stort soldäck och en trevlig salong.

Vi stannade till och var med på en byceremoni där tio pojkar och sex flickor invigs in i klosterlivet. Under ceremonins första dag får de leva ett liv som Sidharta Gautama.

Vi besökte två fantastiska krukmakarbyar. Här i Kyauk Myaung gör de enorma krukor som sedan sprids över hela landet.

Vi besökte även byn Yandabo med helt andra traditioner för krukmakeri.

Längs båtfärden stannar vi till vid flera fina gamla huvudstäder. I Amarapura besöker vi världens längsta teakbro i solnedgången.

Munkarna spelar fotboll, Amarapura.

I Burma är det lätt att möta folk. På bron i Amarapura stannar många
till för att samtala en stund. Här några munkar på väg tillbaka till klostret.

På en öde strand på en ö samlar vi en trupp av Burmas främsta dansare en kväll. Som scenbelysning har de endast facklornas sken. Mycket stämningsfullt.