Under
vandringen passerar man ett flertal s k mani-väggar.
De kan var upp till 60-70 meter långa men är
vanligtvis kortare.
Religiösa inskriptioner samsas med små statyetter
tillverkade av askan från en död person mixat
med lera. En och samma person kan tillägnas ett 100-tal
statyetter.
Glada barn på väg hem efter skolan.
Det
traditionella manliga klädesplagget heter kho. Det
finns i många utföranden men fungerar ungefär
som en omlottmorgonrock.
Hirs-
och senapsfält lyser upp det gröna landskapet.
Med
oss på vandringen hade vi en hel stab av kökspersonal
och hästskötare...
...och
inte mindre än 24 hästar! De användes i
första hand för att transportera utrustning
men för den som ville gick det bra att hyra en egen
häst och rida istället för att gå.
Här
passerar vi Bumthang Chhu. En nybyggd bro tog oss säkert
över på den andra sidan. Chhu är flod
skrivet på det nationella språket dzongka.
Det
blev många vattenpassager och om man inte ville
ta av sig skorna och vada över, kunde man bli "ledd"
över bäckarna.
Det
var verkligen rejält kallt i vattnet. Det var dock
inte nödvändigt att doppa fötterna....
För
den som hade häst var valet enkelt.
Första
nattens läger låg vid en öppen äng.
När vi kom fram var tälten redan uppsatta och
klara, liggunderlag och sovsäckar inlagda, och maten
stod på spisen.
Det
finns inget trevligare än en härlig måltid
i det fria efter en dags vandring.
Andra
dagens vandring var tuffast och längst. Från
vårt läger gick det mycket uppför men
efter ca tre timmars vandring nådde vi Phepe La
passet på 3400 meters höjd. Där väntade
som vanligt en 4-rätters lunch.
Inte
bara natur. Vid några tillfällen passerade
vi mindre byggnader med mer eller mindre intakta målningar
med flera hundra år på nacken.
En
timmes vandring efter passet öppnade landskapet upp
sig och det var inte utan att man fick en känsla
av "Sound of Music".
Vi
identifierade inte mindre än 30 olika blommor och
växter. Bl a Akleja, Geranium, Sandeterneller, Kungsljus
m.m.
Från
mindre skogsstigar till ruffiga vägar. Här på
väg ned i Tangdalen.
Här
börjar bebyggelsen igen med mindre jordbruk som kantar
floden.
Det
kan bli rejält varmt på dagarna och då
är det skönt att krypa in i detta solskydd.
En
mycket central person i den bhutanesiska historieberättelsen
är "The Divine Madman". Han var en kringvandrande
läromästare med okonventionella metoder för
att sprida den buddhistiska läran. Han anses allmänt
ha god inverkan på fertiliteten och det är
mycket vanligt med målade penisar på husväggar,
eller som här, trämodeller upphängda från
hustaken.
Varje
rörelse har en motrörelse. På samma hus
hängde en kondomlåda på dörren!
Dock inte för att minska fertilitet utan i hiv-preventivt
syfte.
Vi
gjorde ett uppskattat besök i byskolan. Alla barn
har fri skolgång i Bhutan och ingen skall behöva
ha mer än 7 km till närmsta skola.
Om
man tröttnar på att gå...
Delar
av gänget samlat för gruppfoto.
Text
och bild: Joacim Ericson
