Buddhaparken
utanför Vientiane är en rolig park. Här
har alla religioner
samlats på ett ställe och de fantasifulla skapelserna
är något man inte sett
någon annanstans.
Pha
That Luang, Vientiane. Landets nationalsymbol.
En
mångfald av Nagafigurer utanför Konungapalatset,
Luang Prabang
Luang
Prabangs kanske magnifikaste tempel, Wat Xieng Thong.
Detalj
från Wat Mai Suwannaphumaham.
I
Champasak i södra Laos finns Wat Phu komplexet. En
föregångare till Angkor
och upptaget på UNESCOs världsarvslista.
Laotierna
är mycket buddhistiska. Här liksom i Burma,
Kambodja och Thailand är det
Hinayana som gäller.
Den
klassiska staden Luang Prabang är egentligen en sammanslagning
av 32 byar.
Den känslan finns kvar och alla 32 byarna har sitt
eget tempel. Här ett av de äldsta.
Hela
Luang Prabang är upptaget på Världsarvslitan.
Arkitekturen i staden är en
spännande blandning mellan fransk och en egen inhemsk
variant som vuxit fram
ur det koloniala arvet.
På
väg, Vang Vieng.
Runt
Vang Vieng är det mycket trevligt att cykla. Här
en kostym och
slipsförsedd man på väg till jobbet.
En
dag kanske det byggs en bro...
Här
tvättas kläder och kroppar, Vang Vieng.
Nästan
alla laotier bor på landsbygden och försörjer
sig på jordbruket.
Båt
på Mekong, på väg mot Siphandon längst
ned i södra Laos.
Siphandon
betyder 4.000 öar och just i den här sektionen
av södra
Laos finns det 4000 öar i Mekong. Det är mycket
fint att båtluffa mellan öarna.
När
Laos annekterades av fransmännen var det framförallt
för att man ville åt
naturtillgångar och timmer från Kina. Meningen
var att de skulle skeppa ned dessa
tillgångar på Mekong. Precis vid kambodjanska
gränsen gick det dock ej att färdas med
båt pga vattenfall och de byggde då en fyra
kilometer lång järnväg istället.
Järnvägen
finns här på bron.
Ett
av vattenfallen, Kon Phapeng, i södra Laos.
Text och bild: Jörgen Fredriksson
