Häst
och vagn samsas med bilarna på vägarna i Maramures.
Härliga,
småkulliga grönområden som vi vandrar
i på resan till Maramures.
Maramures är i de norra delarna av Transylvanien.
En
getbonde på stigen, vandringen mellan Botiza och
Ieud.
Med
lien i högsta hugg. På väg hem från
fältet. Det är ett mycket traditionellt
jordbruk i Maramures.
En
getbonde i Ieud, Maramures. I de fåtaliga dalarna
som går genom Maramures bor det
mestadels rumäner, men här finns också
en del ukrainare, ungrare, judar och tyskar.
De
flesta bor i enkla, men fina trähus.
Hus
i Botiza. Familjen samlas som vanligt på verandan.
Äldre
par utanför hus i Botiza.
Kyrkorna
i området är fantastiska. En del av dem har
spiror som är 80 meter höga.
Andra är från 1300-talet. Ytterligare andra
med fantastisk ikonografi. Åtta av de mer
än 40 gamla kyrkorna är upptagna på Världsarvslistan.
Överhuvudtaget
är träarbetet mycket bra i Maramures. Det syns
inte
minst på korsen vid gravplatserna.
En
traditionell port till ett av hemmen i Maramures.
Den
ortodoxa kyrkan i Botiza. Här finns en gammal från
1700-talet och en betydligt
yngre i förgrunden.
På
söndagarna kommer alla i sina finaste kläder
till kyrkorna. Kyrkokörerna
är otroligt fina. Flera av dem har turnerat runt
i Europa.
Ett
par av kyrkobesökarna. De klär alltid upp sig
i sina finaste kläder på söndagarna.
Olika
personer i Botiza och Ieud. Livet lever ute på gatorna.
Det samlas alltid folk längs
gatan för att bara sitta och prata.
På
väg från kyrkan i Ieud.
Med
sina svarta höga hattar. Det bär de flesta män
i Maramures.
En
vanlig syn. Folk sitter på bänkarna längs
vägarna för att småprata.
I
lilla Botiza med endast 3000 personer i byn finns det
mer än 10 små bypubar.
Här samlas folk efter dagen i fältet. Samspråkar
och dricker öl. På de flesta bykrogarna
kommer felan fram och är centralt i umgänget.
Det blir ofta väldigt hjärtlig samvaro, ibland
kanske lite väl hjärtlig...
Text
och bild: Jörgen Fredriksson
