Vi började vår
resa i Mongoliet med att åka till Khan Khentiis
nationalpark. I det
oerhört vackert belägna Jalman stannade vi tre
nätter. Lägret syns på höjden.
Under merparten av
vår resa i Mongoliet bor vi i ger, som de mongoliska
tälten kallas.
Oerhört vackra dörrar och
detaljarbeten syns på de mongoliska tälten.
Tälten är trevliga dubbelrum
med eget tvättfat, bord och en kamin som
tänds morgon och kväll.
Alla lägren är utrustade
med trevliga kökstält där man äter
härliga måltider,
separata duschtält samt en biblioteks-ger.
Från lägret
går det utmärkt att ge sig ut på vandringar,
cykelutflykter och hästritt på stäppen.
En dag gjorde vi forsränning
i Tuulfloden.
En kväll ordnade
vi med bastubad. En ger går att använda till
mycket.
Vi satt på barstolar på gräset och det
ångade som en vanlig bastu.
Tuulfloden erbjöd ett 10-gradigt dopp efteråt
(bilderna censurerade).
Vårt nästa
stopp blev Arburd i Gobi. Här gjorde vi en kamelritt
och
hälsade på en nomadfamilj. Området ligger
i gränslandet mellan stäpp och öken.
Vi red växelvis i öken och växelvis på
torr stäpp.
En tredjedel av alla mongoler lever fortfarande som nomader.
Motorcykeln och parabolen är nymodigheter i ett liv
som annars är likt det
som de levde för tusen år sedan.
Att se bilder på
sig själv är alltid lika kul.
I Mongoliet bor knappt
tre miljoner människor men över 45 miljoner
boskap.
Getter står för merparten då cashmere
är en av Mongoliets mest lönsamma värv.
Mongolerna är
i stort sett födda i sadeln. Den här 4-åriga
nomadpojken
skulle vara med i Nadaamspelen som skulle äga rum
några veckor senare.
Vi lämnade Arburd och begav oss
ut på vidderna igen.
Näst efter Polartrakterna
är Gobi världens minst befolkade område.
Det märks.
Vi kör i ett väglöst landskap i timme efter
timme.
Det finns goda möjligheter
att spana efter vilt under resan. Våra lokala guider
känner
till var vi ska leta och det blir tillfällen till
spaning i såväl Arburd som i Ikh Nart.
Under resan såg vi både
stenbock och argalifår. Argalifåren är
världens största fårdjur och hannarna
väger upp till 200 kilo med jättelika horn.
De såg vi endast sista dagen från bussen och
då var kameran nedpackad. Här en liten flock
med honor.
Svartgamar med vingbredd på drygt
tre meter såg vi vid flera tillfällen.
Längs vägarna
stod rovfåglarna på rad. Stäppens alla
murmeldjur gör
Gobi rikare på rovfågel än något
annat ställe jag besökt. Vråkar, falkar,
glador
och örnar såg vi i mängder.
Vi åkte till
det helga berget Zorgol Hairhan Uul.
En av våra lokala
guider blickar ut över det heliga berget.
I bergen här fanns
gott om gamla ristningar i bergen.
Även i Ikh Nart bodde vi i ger
omgivna av mjukt formade klippor.
Mongoliet har en mycket
homogen befolkning. Det bor några få procent
kazaker, men i övrigt är alla mongoler. En tredjedel
av folket bor i Ulan Bator, en tredjedel bor i andra städer
(finns inga fler stora städer) och en tredjdel är
nomader.
I Ulan Bator gick vi på en föreställning
med traditionell musik.
Dagen då vi kom till Mongoliet
skulle den nya presidenten installeras. Framför parlamentet
samlades tusentals uppklädda mongoler. Pojke med
den mongoliska flaggan.
Djingis Khan förbjöds
under hela den sovjetiska perioden (fram till 1990). De
har mongolerna nu
tagit igen med råge. I Mongoliet landar vi på
Djingis Khans flygplats, dricker Djingis Khans vodka
och har möjlighet att åka hiss upp i svansen
på hans kuse i denna 70 meter höga hyllning
till
en av världens mest kända härförare.
Vår resa börjar och avslutas
i Kina. En dag i beijing gör vi till en dag i den
mongoliska huvudstaden Khanbaliq. Vi åker sedan
till Gulda floden där floden en
gång utgjorde gränsen mellan länderna.
Vi bor tre nätter i Laoniuwan,
Den gamla kossans böj. Den kinesiska muren gick
hit och här längs ute på udden låg
ett stort fort som man kunde blicka ut över de
mongolerna ifrån. En dag vandrar vi längs den
kinesiska muren.
Vi bor i byn som ursprungligen var
en garnisonstad längs muren. Här finns flera
gamla tempel och bostäder som ligger i grottor, så
kallade yaodongs.
Vi bor på hotellet som syns här
på bilden. Från innergården blickar
vi ut på Gula floden.
Laoniuwan håller på att
upprustas för att ta emot turism. Den här delen
av Gula floden har utsetts till ett av landets finaste
raviner och byn Laoniuwan har börjat rustats upp.
Av turistströmningen märks inget alls. Detta
år kommer mindre än 100 utlänningar hit.
Vi vandrar och gör utflykter med
båt på Gula floden.
Vi avslutar resan med flera riktigt
stora sevärdheter. I Yingxian ser vi Kinas äldsta
träpagod.
I Hunyuan besöker vi det taoistiska
templet som är belägen mitt på en klippvägg.
Ursprungligen byggt på 600-talet.
Datong har en av Kinas mest fantastiska
buddhistiska grottstäder, Yunganggrottorna. Längs
en kilometerlång vägg finns hundratals grottor
med underbara skapelser från 400-talet. Grottorna
kom till
när staden Datong var huvudstad för mongolättlingarna
tuoba. I några av grottorna hittar man indiskt inflytande
med figurer som föreställer Vishnu och Shiva
(bilden).
Tre hårfagra frisörer
från Datong får säga adjö för
denna gång.
Text och bild: Jörgen Fredriksson
Till resan: Sommar
i Mongoliet
