Vi
åkte under skördetid. Överallt mötte
vi folk i kornfälten. Jordbruk i Tibet är
synnerligen viktigt. Mindre än 0,2% av hela Tibet
är brukbart.
Hotfullt?
Njaae, inte speciellt. Folk i Tibet bjuder alltid till.
Av
kornet gör man tsampa, kornmjöl, som man sedan
geggar ned i te med
härsket jaksmör och formar till små
bollar som inte alls smakar illa.
En
vilopaus i kånkandet framför några
böneflaggor.
Resan
gick genom områden som inte sett sådana
som oss tidigare. Efter att
vi lämnat Yunnanprovinsen mötte vi inga andra
utländska resenärer förrän
vi var i Lhasa. Det blev ibland full uppståndelse
i byarna.
I
den här byn kom alla byborna springande för
att faktiskt få bli fotograferade.
Det var en som blev irriterad för att jag glömt
honom.
Tjej
i byn.
Jaha
ja, så här ser er bil ut...
Här
och var stötte vi på nomader som körde
på häftiga motorcyklar
med fransar.
Här
kommer khampopos farande på mc och hästar.
De har ett rykte
om sig att förgifta främlingar. Vi klarade
oss denna gång i alla fall.
Vad
vill du då, främling?
Varje
dag på färden mot Lhasa mötte vi hundratals
av pilgrimer, på väg
till snöberget Kawa Karpo för att cirkumambulera
berget i 15 dagar.
Här stannar några khampa pilgrimer till för
lunch.
Vi
mötte ett gäng unga munkar från Dege
i Sichuan. De prostrerade (slå pannan i
backen, resa sig på samma punkt och göra
om proceduren om och om igen)
till Lhasa. När vi träffade dem hade de varit
på gång i sex månader. Åtta
månader
skulle det ta.
I
Tibet har det politiska klimatet snarare hårdnat
än tvärtom. På detta
har de svarat med att bli alltmer religiösa. Det
har aldrig varit så många
aktiva pilgrimer som nu. Här en på väg
runt Jokhang, Lhasa.
Det
ultimata målet för pilgrimer och munkar är
självfallet Nirvana.
Lägg märke till att Kurt Cobains levnadsår
står skrivna på tröjan.
I
några av de mindre klostren på vägen
möttes vi av mängder
av nyfikna munkar. Vi fick vara med om ceremonier med
levande
buddhor och debatter. Spännande!
Tre
munkar vid klostret Songzanlin i Zhongdian. Staden har
nu bytt namn
till Shangri-la för att försöka locka
turister.
Shangri-la
är troligtvis Tibets näst största stad
och den försöker man göra
om till ett slags tibetansk temapark. Hela affärshuvudgatan
byggs om till
modern tibetansk arkitektur och de tibetanska invånarna
får man att
klä ut sig till... tibetaner.
Under
vandringen i Tigersprångsklyftan - Eric, glad
naxikvinna,
mindre glad mula, Christina och Kristina. Text
och bild: Jörgen Fredriksson
