Runt
800 sumobrottare bor i 50 olika stall i Tokyo. Varje
morgon mellan
sex och tio tränar de.
Det
är kanske svårt att tro att en stor del
av jättarna faktiskt går ned
spagat. Mycket av träningen är smidighetsträning.
Sumobrottarna
bor i sina olika stall. Hela livet kretsar kring sumo.
Endast de högst rankade får bo i sina egna
rum, annars bor de i
gemensama sovsalar. För dem som inte nått
hög ranking är det inte
tillåtet att ha flickvänner.
De
flesta bestämmer sig i 14-15 års åldern
om de vill viga sitt liv åt sumon.
Det finns krav på att de ska vara 175 centimeter
långa och sen gäller det att äta
upp sig ordentligt. De äter mycket nudlar och
den speciella sumogrytan chanko
nabe. Enligt en undersökning lever sumobrottarna
sju år kortare än japaner
i gemen.
Varannan
månad är det turnering, då brottas
de 800 brottarna dagligen
från tio på morgonen till sex på
eftermiddagen.
När
det är matchdags visar färgglada flaggor
vilka som är kombataneterna
för dagen. De 800 brottarna kommer själva
i tunnelbanan eller till fots.
Visst
är det lite rart att han har små bilar
på sin yukata. Det är i alla fall
inte nallebjörnar!
Hawaiianen
Musashimaru, 235 kg, var ofta favorit i turneringarna.
Lägg märke till de
zigzagmönstrade girlanderna som hänger från
hans bälte.
Sumon
är mycket sammankopplad med shintohelgedomarna.
När de är iväg på
turnering bor de i helgedomarna. Samma mönster
som i bältet återfinns här.
Många av renlighetsritualerna i shinton förekommer
också i sumon.
Själva
arenan där turneringarna äger rum är
byggda som en helgedom.
De
bästa 40 brottarna presenteras från klockan
16 turneringdagarna.
Då kommer de in med sina superba förkläden.
Inför
varje match får brottarna heligt vatten att
skölja munnen med. Det är bara
föregående vinnare som får ge vatten.
Att få heligt vatten av en förlorare är
ett dåligt omen. Över huvudtaget är
sumo oerhört rikt på ritualer.
Salt
är heligt inom shinto och det förekommer
inför matcherna också. Innan de
går inför match ska de kasta lite för
god lycka. Här en som kastar mycket.
Inför
matcherna gör alla lite heligt bensprattel också.
Takanohana var alltid främst
på detta. Vig som en primadonna.
Inför
matchen måste brottarna föra ett psykkrig
där de går ut och möter
varann med blicken, stående på huk, tre
gånger i en s k tachi-ai. Den fjärde gången
de går ut och då bägge brottarna
satt sina nävar i backen är matchen igång.
Det
är oerhört viktigt att få en bra start.
De flesta matcher är över på mindre
än tio
sekunder. Det är mycket viktigt att få
överhanden och ett vanligt knep är att trycka
ut motståndaren genom att gång på
gång trycka hans haka och på det sättet
slå ut
honom från ringen.
Den
vanligaste vinnarmetoden kallas yorikiri och innebär
att amn får tag i den
andres bälte och helt sonika går ut med
sin motståndare då man håller i
hans bälte.
Här
en variant som troligtvis inte ens finns med bland
de 70 officiella vinnargreppen.
Reglerna är enkla och det gäller att få
ut den andre utanför ringen eller få honom
att
få någon annan kroppsdel förutom
fötterna i backen.
Tre
brottare är klara för dagen och på
väg hem igen.
Takanohana
pensionerades för ett par år sedan och
därefter har sporten förlorat
lite i popularitet. Men fortfarande är det riktigt
roligt att gå och titta. Publiken
lever med otroligt och alla de spännande ritualerna
gör att det blir så mycket
mer än två kolosser som springer in i varann.
Text
och bild: Jörgen Fredriksson
