Kirgizerna
är ett turkspråkigt folkslag som lever
i de centralasiatiska bergsområdena,
främst västra Tien Shan och Kunlun Shan
samt Pamir och Altaj. Av de bortåt
tre miljoner kirgizerna lever de flesta i Kirgizistan
(2,5 miljoner), men 140000
finns i Xinjiangprovinsen i västra Kina, 175000
i Uzbekistan och 65000 i Tadzjikistan.
"Kirgiz"
är ett av de äldsta (i historieskrifterna
förekommande) etniska namnen i Asien.
Folkslaget finns omnämnt redan på 200-talet
f Kr i kinesiska böcker.
Den
tidens kirgizer sades bo i norra Sibirien, i anslutning
till floden Jenisej. De migrerade
sedan söderut och in i bergen i vad som nu är
Kirgizistan, mellan 1000- och 1400-talet.
De
flesta kirgizer anser att deras namn härstammar
från orden "kyrk kyz",
vilket betyder "40 flickor". Detta går
tillbaka till historier att de ursprungliga kirgizerna
var indelade i 40 klaner, med 40 klanmödrar.
Kirgizerna levde förr i storfamiljer, blodshämnd
var viktig och islam antogs successivt
från 1600-talet, men drag ur den nedärvda
religionen, som anfäderskult
och schamanism, övergavs därför inte.
Under 1800-talets senare del inleddes i Centralasien
den ryska invandringen av
nybyggare, som berövade kirgizerna delar av deras
betesmarker. Stalin
genomförde en kampanj för att göra
kirgizerna bofasta och därmed lättare att
kontrollera,
varvid bl a boskapskolchoser inrättades i detta
syfte.
Efter Stalinepokens slut började dock de gamla
levnadsmönstren att
återupplivas, särskilt som nyordningen
inte lyckats lösa upp den traditionella
sociala strukturen.
Nedärvda seder och bruk har dessutom bevarats
i ovanligt stor utsträckning
bland kirgizerna.
Kirgizerna har alltid varit ett nomadiskt folkslag
- de tillbringade traditionellt
vintrarna med sina får- och hästhjordar
på låglandet…
… för att sen sommartid driva dem upp på
bergsbetena.
Dagens kirgizer bor antingen i hus… eller så
har de återupptagit sina nomadiska rötter…
… och bor då antingen i konverterade järnvägsvagnar…
… i tält…
…
eller i de traditionella jurtorna.
Jurtan
är en symbol för kirgizernas nomadiska arv.
Jurtans "tunduk", den cirkulära träramen
runt rökhålet i jurtans topp, finns till
och med representerad som symbol på Kirgizistans
flagga.
Att jurtan betyder både liv och död för
en kirgiz, syns inte minst på de gravdekorationer
som är vanliga i Kirgizistan.
Jurtan och lite betesmark är allt en kirgizisk
nomad behöver!
Kirgiziska
nomader föder upp får, getter, kameler
och yakar.
Men
viktigast av alla djur är hästen.
Hästen
ger transport, kött och mjölk. Allt viktigt
för den kirgiziska nomaden.
Storleken
på en mans hästhjord är ett mått
på hans rikedom.
De
kirgiziska hästarna är väl anpassade
för livet på hög höjd i Tien
Shans bergstrakter.
Hästen är också en viktig del av en
av kirgizernas två traditionella sporter - ulak-tartysh
- en vildsint blandning av hästpolo och rugby.
Ulak-tartysh spelas av två lag till häst.
De slåss om en "boll", som i själva
verket är ett får- eller getkadaver.
"Bollen" skall förpassas in i motståndarlagets
målområde. Domaren blåser bara för
mål och dödsfall!
Den andra traditionella favoritsporten bland kirgizer
är örnjakt.
Örnar fångas in och tränas att jaga
på ägarens kommando.
Oftast används fåglar eller småvilt,
som t ex kaniner, som villebråd under jakten
med örn.
Jakt med örn är vanlig vid kirgiziska festivaler.
En annan kirgizisk specialitet är koumys, fermenterad
stomjölk, som tillagas i speciella skinnpåsar.
Koumys smakar som en blandning av mjölk och sodavatten.
Med en liten släng av syrlighet!
Det är vanligt att nomaderna sätter upp
stånd längs de stora vägarna och säljer
koumys till förbipasserande, för att på
så sätt få in lite pengar. Här
är det tre kirgiziska gentlemän (en pensionerad
geograf, en pensionerad arkitekt och en pensionerad
matematiker) som bjuder på koumys.
Ett
annat sätt att få in lite pengar eller
att kanske köpa det man saknar är att rida
in till marknaden.
På
marknaden kan man köpa hästar, kor, kameler,
får, getter, grisar och kycklingar.
Den
bästa djurmarknaden, skotniy bazaar, finns i
Karakol i östra Kirgizistan.
Varje söndag kommer det tusentals människor
till Karakol för att köpa, sälja eller
byta.
Marknaden fyller en viktig funktion bland de kirgiziska
nomaderna. Det är här man köper det
man saknar och säljer det man kan avvara. Och
inhämtar det senaste skvallret förstås…
… som man sen kan ta med sig hem till familjen
i jurtan!
Text
och bild: Christian Andersson
