Blogg & Restips

  • Machu Picchu och Amazonas regnskog – två resenärer berättar

    2013 reste Ingrid och Lena, som då var helt okända för varandra, på en vandringsresa till Nepal i Världens Resors regi, och hamnade i samma rum. Det blev startskottet för en vänskap som har tagit dem till olika delar av världen.  Vännerna har gjort flera vandringar och skidresor inom Sverige, men det största äventyret hittills tillsammans är Inkaleden och Amazonas regnskog.

    Ingrid: Det började med att jag ringde till Världens Resor och sa att jag gärna ville följa med till Nepal och att jag kunde tänka mig att dela rum med en annan resenär. Jaha, sa mannen jag talade med – då får du dela med Lena från Klövsjö – och så blev det.

    Lena: Ja, och det blev ju bra! Världens Resor är en av få researrangörer som tillåter att man kan dela rum med en annan resenär om man önskar. Är man öppen för det, så finns det ju roligare saker man kan göra med pengarna ett enkelrum kostar. 

    De upptäckte ganska snabbt att de trivdes i varandras sällskap och än idag har de kontakt med ytterligare två kvinnor från samma resa.

    2018 beslöt Lena sig för att förverkliga sin dröm om att besöka Machu Picchu – Inkarikets kronjuvel. Den som är äventyrligt lagd och har god kondition, kan vandra den drygt fyra mil långa Inkaleden till Machu Picchu. Man vandrar förbi isolerade gamla indianbyar, genom molnskogar med fågelsång och vilda orkidéer, gamla inkaruiner och via branta stentrappor – samma vägar som inkaindianerna en gång använde sig av.

    Lena: Jag ringde upp Ingrid och sa nu är det sista chansen, man vet ju inte hur länge till man orkar gå Inkaleden.

    Ingrid: Lena är väldigt seg och mer av bergsget än jag och jag tänkte – det är bäst att jag hänger på, man vet ju inte hur många fler sådana förfrågningar man får.

    Den största anledningen till att valet föll på Världens Resor som arrangör, var möjligheten att prova på att gå på höga höjder innan Inkaleden.

    Lena: Vi vandrade på hög höjd under tre dagar innan vi gick Inkaleden, till och med 200 meter högre än den högsta punkten på Machu Picchu, så vi visste att vi skulle klara det – även om vi inte sprang upp direkt.

    Ingrid: Vi lärde ju känna de andra i gruppen innan också och peppade varandra. Det var tufft emellanåt, primitiva toaletter och boende i tält, men vi klarade det tillsammans och Lena och jag var verkligen inga bromsklossar.

    Den sista dagen gick gruppen upp tidigt i gryningen för att hinna fram till Solporten och se solen gå upp. Nedanför låg vandringens mål – Machu Picchu. 


    Ingrid: Man var stolt som en tupp när man kom uppifrån och mötte de som hade tagit bussen ända fram till entrén.  Så här i efterhand, när man tittar på korten, känns det nästan overkligt att vi har varit där.

    Lena: Ja, det var verkligen en storslagen naturupplevelse och jag kan verkligen rekommendera den resan, men man ska vara medveten om att den höga höjden kan vara krävande och att det är mycket folk vid nattlägren.

    Machu Picchu var storslaget på många sätt, men den största upplevelsen var Lenas och Ingrids eget äventyr i Amazonas flodsystem.

    Lena: När vi ändå hade rest så långt ville vi passa på att uppleva något mer. Först tänkte vi stanna längre i Lima, men det blev vi avrådda från, men så fick vi förslaget med Amazonas och fastnade för det

    Lena: Det var så skönt att ha ett äventyr kvar när de andra åkte hem och hinna landa lite.

    Vännerna reste till regnskogsstaden Iquitos, den mest befolkade regionen i Perus regnskog och en perfekt utgångspunkt för att uppleva Amazonas.

    Lena: Iquitos är en stad som är uppbyggd på mangroveträsk så antingen får man flyga in eller åka båt.

    Efter en natt på hotell, tre timmars båttur på Amazonasfloden och en timmes vandring genom tät regnskog var de framme vid sitt hem för de kommande tre dygnen – ett hus på pålar med endast tre väggar. Den fjärde väggen bestod av ett myggnät. Lyxen här bestod av närheten till regnskogen, alla ljud och dofter. Från lodgen gjorde Lena och Ingrid guidade utflykter tre gånger om dagen, tidigt på morgonen, efter lunch och vid mörkrets inbrott.  Redan första kvällen gjorde de en utflykt på floden i beckmörker för att lyssna på alla ljud och se alla eldflugor dansa.

    Ingrid: Grodorna levde om, det kan jag säga!

    Att utforska regnskogen och glida fram i den spenat av växtlighet som flodsystemet utgör, beskriver de som fantastiskt och de är så glada över att de gjorde den här extraturen.

    Lena: Vi såg enormt många fåglar, en anakonda och sengångare i träden. Guiden gör ju sitt yttersta för att visa allt som finns och vi hade en jättekunnig guide.

    Ingrid: Någon tog upp en liten anakonda i båten, men det gjorde inte vår guide. Däremot fångade han en kajman som Lena fick hålla i. Det var häftigt! Vi fiskade pirayor också, men vi fick ingen på kroken.

    Lena: Vi kan verkligen rekommendera lodgen. Där bodde resvana människor i alla åldrar från hela världen. Måltiderna var gemensamma och dukades upp vid två långbord. Man satte sig där man hade lust och pratade med sin granne om vad man hade sett och vad man skulle se. Det var en härlig stämning.

    Ingrid: Ja, det var så trevligt ordnat och vi var helt lyriska över att vara en del av detta.

    Båda beskriver mötet med en flock rosa delfiner som en av resans höjdpunkter.

    Ingrid: Jag är egentligen en badkruka, men jag kände att det här måste jag göra.

    Lena: Där låg vi och flöt i Amazonas och spanade på rosa delfiner.

    Ingrid: Det var extremt fuktigt och klibbigt i regnskogen och jag har sagt att jag inte ska åka till varmare länder någon mer gång, men nu i pandemitider är jag snart beredd att åka vartsomhelst.

    Lena: Det här året har varit så konstigt, man är så less på att bara vegetera.

    Ingrid: Det är inte lätt att planera nya äventyr i pandemitider, men vi har sagt att det vore häftigt att resa tillbaka till Amazonas när det är högvatten. I höst ska vi fjällvandra tillsammans i Sverige. Vi skulle vilja åka tåg i Europa också och vandra på Korsika, men först ska Lena iväg på sin fjärde resa till Island för att rida islandshäst.

    På frågan om vad det är som gör att de fungerar så bra tillsammans när de reser, svarar de så här:

    Lena: Vi är inte så knussliga av oss och klagar sällan.

    Ingrid: Jag tror vi är bra på att kompromissa och vi tål båda två när den andra säger ifrån. Sen har ingen av oss något behov av lyx och flärd när vi reser.

    Lena: Det vi värderar högst är naturupplevelserna!

  • Kärleken till Japan - två resenärer berättar

    Det råder ingen tvekan om att Lars-Göran och Ulla-Carin älskar Japan. Båda två får något lyckligt drömmande i rösten när de pratar om sitt favoritland. Det som lockade paret till Japan från första början var det estetiska i form av Ulla-Carins trädgårdsintresse. Resan ”Brinnande lönnlöv” år 2011, gick bland annat till Nara och Kyoto och hade fokus på just trädgårdar. Man kan inte annat än förbluffas och inspireras av japanernas förhållande till skönhet.

    Läs hela inlägget

    Ulla-Carin: – Till och med när man åker igenom vissa industriområden så ser man att folk har ansträngt sig och gjort fint i sina pyttesmå trädgårdar. De handplockar löv och skräp på gräsmattan och binder upp träd inför vintern.

    Lars-Göran: – Allt de gör är vackert, till och med när de sätter upp stöttor för grenar. Och varje vinkel ska vara vacker. Du flyttar dig fem meter och upptäcker en ny syn. Det slarvas inte med skönhet någonstans.

    19 gånger av 20 äter Ulla-Carin japanskt med nöje, men mot slutet av den första resan, när paret kom till Tokyo, fick Lars-Göran väldigt bråttom till McDonalds.

    Lars-Göran: – Ja, jag såg det berömda M:et och sprang, haha.  Dock är även maten presenterad med sådan kärlek och omtanke. Även om det så bara är ett grässtrå och rå fisk så är det en skönhetsupplevelse och det första man gör är att ta fram kameran.

    Sedan 2011 har det blivit ytterligare fyra japanresor – alla i regi av Världens Resor. Den enda delen de ännu inte har besökt av Japan är Okinawas övärld.

    Ulla-Carin: – Vi sätter oerhört stort värde på guiderna eftersom det finns så mycket kunskap som man inte kan läsa sig till. Världens Resors guider är fantastiska; genomgående kunniga, omtänksamma, inkluderande och trevliga. Vi har rest med många olika arrangörer, men är överens om att inga andra guider når upp till samma nivå som till exempel Jörgen Fredriksson och Lars Arvidsson.

    En annan sak som paret värderar högt är möjligheten att komma riktigt nära kulturen.

    Lars-Göran: –När man pratar med andra som reser kanske de bor på femstjärniga hotell, medan vi bor hemma hos gästfria japaner eller traditionellt på ryokan, men vår upplevelse är större. Vi kommer närmare det äkta Japan.  

    Han minns när kvinnan i en av den inhemska familjen de bodde hos berättade att hon pluggade engelska och undrade lite försynt om en av hennes studiekamrater fick komma och hälsa på. 

    Det gick ju bra, sa vi. Men det är bara det att de inte har plural på japanska så det kom inte bara en vän utan ett helt gäng infnittrande tjejer, men det var bara ännu rarare. Ett fint minne.

    Paret älskar det japanska folket. 

    Ulla-Carin: –De har ett väldigt utvecklat sinne för stil och harmoni. Framtoningen är alltid väldigt vänlig och artig. 

    Lars-Göran: – Även ungdomarna är fantastiska. När vi bodde i Shibuya såg Jörgen Halloweenutklädda ungdomar plocka skräp morgonen efter sitt firande. De ville inte att vanligt folk skulle få lida för att de hade varit ute och haft roligt. Vi bara tittade på varandra och sa ”Är det här Sverige för 150 år sedan? En annan sak som är beundransvärd, är hur fint japanerna tar hand om varandra och ger sina äldre sysselsättning. Istället för att känna sig odugliga på ålderns höst kan de få ett jobb med en snygg uniform, en pinne och en uppgift att dirigera in trafik på en parkeringsplats. På så sätt får de känna sig behövda och behålla sin värdighet.

    2020 var ett förlorat år för paret. Sju av deras planerade resor blev inställda. Nu hoppas de att de åtminstone ska ha blivit vaccinerade till septemberresan som går till Japan & Sydkorea. Lars-Göran och Ulla-Carin kan nämligen inte tröttna på Japan.

    Ulla-Carin: – Så länge vi får fortsätta vara friska kommer vi att fortsätta resa till Japan ungefär vartannat år. Så är det! 

  • Med chartrad rälsbuss genom Sveriges vackra inland

    I mitten av augusti 2020 gjorde vi vår första resa längs Inlandsbanan. Här kommer en rapport från Wille, en av de 32 resenärerna, som minns dagar fyllda av vackra vyer, vildmark och spännande utflykter. För den som inte vet, är Inlandsbanan en drygt 130 mil lång järnväg i Sverige som går mellan Kristinehamn i söder och Gällivare i norr, via Mora och Östersund.

    Läs hela inlägget

    Sommaren 2020 chartrade vi på Världens Resor rälsbussen för en enskild grupp för att själva kunna bestämma stoppen längs vägen och resa helt Coronasäkert med gott om utrymme. Färdledare och reseproducent var populäre Lars Arvidsson, som passande nog är både lokförare och järnvägsentusiast.

    Wille från Stockholm, en relativt nybliven pensionär med stort intresse för resor runt om i världen, var en av deltagarna. Under framförallt de senaste fem till tio åren, har Wille varit en mycket flitig resenär. Han har bland annat rest runt i Australien, besökt Sydamerika och Afrika flera gånger. Planen i somras var att bila runt i USA med sin son, men pandemin satte käppar i hjulet för den resan.

    -          Jag har alltid haft ett önskemål att se mer av Sverige, men tänkt att inrikesresor passar bättre när jag inte orkar resa så långt bort. I somras fick man i stort sett inte resa någon annanstans och därför var det kul att jag lyckades komma med på resan med Inlandsbanan.

    Den första delen av resan gick med buss till Dalarna, där Zornmuseet i Mora var mycket uppskattat.

    -          Att få se Anders Zorns mästerverk var fantastiskt, jag hade ingen aning om att museet hade en så stor samling. Fantastiska akvareller och oljemålningar, men även skulpturer och etsningar.

    Efter lunchen var det ombordstigning på Inlandsbanan mot Östersund och då började det riktiga äventyret genom en grön tunnel av skog, ängar och hagar via sjöar och älvar som gnistrade mellan vita björkstammar. Gradvis blev trädhöjden lägre och myrmarken allt mer utbredd. Enstaka renar livade upp vildmarken.

    Den stora fördelen att resa med tåg är, förutom att det är klimatsmart, att man kommer så mycket närmare naturen. Längs Inlandsbanan finns de kulturella sevärdheterna, vyerna och vidderna – det är tveklöst Sveriges vackraste järnväg.  

    -          Man ser saker som man inte skulle se annars och vi kunde göra spontana fotostopp när något spännande skymtade utanför tågfönstret. Det skumpade trivsamt. Ljudet av dunkandet från rälsen är nästan meditativt.

    För Wille är Storforsens urkraft ett av de bästa minnena från resan. Ett annat är Östersund som var betydligt trevligare än han föreställt sig. Gruppen besökte också vackra Frösön och det intressanta friluftsmuseet Jamtli.

    -          Det var också kul att komma till Jukkasjärvi och se ishotellet och den söta kyrkan med fina målningar. Men den största behållningen av resan var att få uppleva vissa delar av Sverige som tidigare varit helt blanka delar på kartan för mig.

     Wille hoppas på att kunna göra många resor under 2021 och bland annat sugen på konstresan till Japan och Sydkorea.

    -          Det är så många resor jag vill göra. Jag har svårt att prioritera så det är ofta tillfälligheter som avgör. Så länge man har hälsan så är det bara att tuta och köra så länge förutsättningarna finns.

  • Två grekiska filmupplevelser

    Just nu under pandemin är det i fantasin vi får resa till långväga resmål, snarare än i verkligheten. Ibland är det skönt att i filmens värld få drömma sig bort en stund. Det gjorde jag och såg två inspirerande filmer med den grekiska övärlden som skådeplats. Resultatet blev en helt ny resa. Häng med oss till Grekland i höst!

    Läs hela inlägget

    Jag såg den fina dokumentären Leonard & Marianne – Words of Love om Leonard Cohens tid med norska Marianne Ihlén på ön Hydra. Leonard Cohens karriär har jag följt i närmare 40 år, men aldrig lagt så stor vikt vid att de klassiska låtarna So Long Marianne och Birds on a Wire haft direkta kopplingar till ön Hydra, där Cohen bodde från 1960 till 1967.

     

    Hydra är en fantastisk ö där både naturen och själva staden Hydra är enastående vackra. Ön är dessutom bilfri, vilket skapar ett underbart lugn och fantastiska förutsättningar för trevliga strövtåg. Hit flockades kulturpersonligheter som Sun Axelson, Henry Miller och Sophia Loren under 60-talet. Göran Tunström bodde också på ön under en lång period och skapade en livslång vänskap med Leonard Cohen. Det var här Tunström skrev delar av boken Maskrosbollen.

    Historien om Marianne och Leonard kretsar kring den bohemiska gemenskapen under tiden på Hydra med öppna relationer och hur Leonard Cohen utvecklas till en framgångsrik musiker. Den berättar också kärlekshistorien om de två och hur bohemlivet inte alltid slutade lyckligt med följdhistorier av missbruk och annat elände. Leonard Cohens hus finns kvar på Hydra och gatan där han bodde bär idag hans namn.  

    Filmen avslutas oerhört värdigt med en sekvens där de läser upp ett brev från Leonard Cohen vid Mariannes dödsbädd, ett kärleksfullt brev till en musa han inte träffat på många årtionden. "Dearest Marianne, I'm just a little behind you, close enough to take your hand. This old body has given up, just as yours has too ... Safe travels old friend. See you down the road."

    Om filmen om Marianne och Leonard är finstämd och lockar fram en liten tår, så är Michael Winterbottoms film The Trip to Greece, med skådespelarna Rob Brydon och Steve Coogans, av en helt annan kaliber. De äter sig genom ett oerhört vackert Grekland i Odysseus fotspår från Troja till Homeros födelseö, Ithaka.

    De två huvudrollsinnehavarna har vi sett i tre tidigare filmer när de äter gott och munhuggs igenom Englands sjödistrikt, Italien och Spanien. Temat är detsamma denna gång och de gör underbara imitationer av allt från Michael Caine och Marlon Brando till Mick Jagger, ofta där de tävlar vem som gör det bäst. Under tiden rullar de upp den grekiska historien och reser i bergen och i övärlden genom ett bedårande Grekland och med maträtter som gör att det vattnas i munnen. 

    En episod är de på Hydra och i en annan har de simtävling på Ithaka och pratar om Lord Byron och om kärleksbanden mellan Odysseus och Penelope. De argumenterar om tragedi och komedi, om myter och historia, demokrati och meningen med livet när de besöker Apollontemplet i Delfi.

    Att återigen få hänga med Rob och Steve är lite som att träffa gamla vänner som har ovanligt många referenser som överensstämmer med mina egna. Visst blir de pladdriga emellanåt, men åtminstone jag står ut med det mer än gärna.

    Jag själv kunde inte låta bli att inspireras och resultatet är den strövtågsresa vi nu presenterar. Grekiska strövtåg – från Homeros till Leonard Cohen, där vi under elva dagar gör sju strövtåg på olika platser i Grekland. 

    Resan börjar i Delfi och det fantastiska klosterkomplexet Meteora med 22 kloster belägna högst upp på sandstensklippor. Vi avslutar resan med besök på öarna Ithaka och Hydra. Välkomna ni också att följa med på Odysseus irrfärder och att spåra platser i Leonard Cohens poetiska låtskatt.  

    Jörgen Fredriksson, delägare Världens Resor

  • Vad vet du om tåg?

    Intresset för att resa med tåg både hemma och längre bort har bara ökat de senaste åren. Vi på Världens Resor har alltid haft med tågresor som en del av transporterna på våra resor runt om i världen. 2016 växlade vi upp och lanserade ”Den Stora Tågresan till Hong Kong”. Då reste vi hela vägen till Hong Kong med tåg genom Estland, Ryssland, Kazakstan och Kina till slutmålet.

    Läs hela inlägget

    2019 genomförde vi två långa tågresor, en genom Europa till Venedig med chartrat tåg, och en från Stockholm till Tokyo via Lettland, Ryssland och Sydkorea som jag fick äran att leda. Undertecknad jobbar även som lokförare på SJ sedan 1986 och kombinerar det med mitt jobb på Världens Resor. Jag leder flera av våra fina tågresor, där jag ibland även är med och kör några av de fina veterantåg som vi chartrar.
     
    Men hur mycket vet ni om järnvägar i Sverige och världen? Visste ni att...

    ….världens första järnväg byggdes redan 1515 och var en bergbana på träskenor upp till fästningen Hohensalzburg i Österrike. Vagnen drogs upp med hästar via rep i en sinnrik mekanism. 


    På resan till Skottland åker vi "Harry Potter tåget".
    ….engelsmännen utvecklade de moderna järnvägarna i början av 1800-talet då dom första ångloken byggdes där. Den mest framgångsrike pionjären hette George Stephenson som lät bygga den första kommersiella järnvägen mellan Liverpool och Manchester 1830. Britterna blev världsledande.


    Här kommer malmtåget.

    ….de svenska järnvägarna började byggas på 1850-talet, den första linjen som öppnades var mellan Örebro och Nora 1856, en privatfinansierad linje, och statliga SJ:s första linjer var Malmö – Lund samt Göteborg – Jonsered, båda invigdes 1 december 1856. Linjen Stockholm – Göteborg stod klar 1862 och linjen Stockholm – Malmö stod klar 1864, efter det började norra stambanan att byggas. Den och hela malmbanan till Narvik var färdiga 1902.

    ….Sverige har ca 1200 mil järnväg varav 940 mil är elektrifierad.

    ….kraftstationen i Porjus byggdes 1912 – 1915 för att elektrifiera Malmbanan, på köpet blev Gällivare och Kiruna de första städerna i Sverige som fick el.

    ….Sveriges första elektrifierade bana för passagerartrafik var Djursholmsbanan redan 1895.


    Vi har flera fina resor där vi chartar en egen rälsbuss på Inlandsbanan.

    ….inlandsbanan byggdes 1907 – 1937 som var sista gången rallare användes och det sista stora järnvägsbygget i landet innan man byggde Botniabanan mellan Sundsvall och Umeå 1999 – 2010

    ….järnvägen gjorde att vi fick enhetlig tid i Sverige. Före järnvägen skilde det 24 minuter mellan Stockholm och Göteborg men för att kunna göra tidtabeller måste man enas om en tid. I en början använde man Göteborgs tid men det ogillades av Stockholmarna så man gjorde en kompromiss och enades om att Örebrotiden skulle bli svensk standardtid.

    ….Sveriges första kvinnliga lokförare hette Ulla-Brita Neibig och anställdes 1972.

    ….Sveriges snabbaste tåg går i 200 km/h och världens snabbaste tåg på räls i kommersiell trafik är snabbtåget mellan Peking och Shanghai i 350 km/h.

    …Sveriges tyngsta tåg är malmtågen som kan väga upp till 8500 ton, världens tyngsta och längsta tåg är malmtåg i Australien, ca 100000 ton och 7.5 km långt.

      
    ….Sveriges längsta järnvägstunnel är 8.7 km och går genom Hallandsåsen, världens längsta järnvägstunnel är S:t Gotthardstunneln Italien – Schweiz, 57 km lång.

    ….Sveriges längsta bro är svenska delen av Öresundsbron, 5.3 km, världens längsta järnvägsbro finns i Kina, 165 km lång.

    ….Sveriges längsta raksträcka är mellan Skövde och Töreboda, 20 km lång, världens längsta raksträcka finns i Australien, 478 km lång.

    Det här fina veterantåget ska jag köra under resan Litteraturtåget.

    Hoppas ni nu fått lite inspiration att följa med oss på någon av våra tågresor. Här nedan kommer en länk till alla våra tågresor för mer inspiration. Under tiden som vi inte kommer ut i världen p.g.a pandemin har vi nu även många fina och intressanta tågresor i Sverige längs inlandsbanan och även upp till Nordkalotten som vi varmt rekommenderar. Just nu är det också fri avbokning fram till 90 dagar före avresan.

    Klicka här för att läsa om alla våra spännande tågresor.

    Hälsningar! 

    Lars Arvidsson, färdledare, reseproducent och lokis.

  • Jörgens stora konstupplevelse på Verket i Avesta

    I juni och september 2021 går resan Verket - Bruket - Konsten. Jörgen Fredriksson leder första resan och det är nu bestämt att förra årets hyllade utställning Aquanauts på Verket i Avesta kommer att visas även 2021. Här Jörgens berättelse efter att ha sett den häftiga utställningen i den gamla industrimiljön i det gamla järnverket.

    Läs hela inlägget

    För några år sedan förtrollades jag av Aquanauts poetiska och akrobatiska föreställning när 50 konstsimmare svävade i och över Strömmen i Stockholm i ett samarbete med Cirkus Cirkör. Sammantaget var vi långt mer än 100 000 åskådare som såg de silverblänkande kön- och ordlösa varelserna i de uppmärksammade föreställningarna som var höjdpunkten på 2018 års kulturfestival i Stockholm.

    Nu två år senare stiftar jag återigen bekantskap med dessa Aquanauts i ett allkonstverk som placerats i den fantastiska industrimiljön i det gamla järnverket i Avesta. Denna gång får jag reda på ursprunget till varelserna och därmed människans förhistoria som sägs ha uppkommit av ett meteornedslag i Siljansringen för 377 miljoner år sedan. De har dock fortlevt utan den övriga mänsklighetens kännedom och det är först när två kvinnliga forskare kommer till Siljansringen 1897 som allt uppdagas.

    Här visas en 25 minuter lång film om expeditionen till Siljansringen, artefakter står utställda i lokalerna och flera figurer i fullstor storlek har skapats av bark, strandens snäckskal, ostronskal och höstlöv. Alla figurerna ackompanjeras med en speciell luktlåda som tagits fram av en parfymör som givit var och en av dem en unik doft.

    Här finns också mängder av poetiska foton där vi får se Aquanauts fotade i speciella miljöer. Att dessa konstsimmare är ett vattenglatt sällskap får jag reda på då flera av konstsimmarna är på samma visning som jag själv. De har alla blivit tillfrågade om de velat åka runt i Sverige och lägga sig i olika vattenfall, träsk och vattenbryn iförda sina munderingar. Och det har de naturligtvis inte haft något emot! Varje tillfälle till en simtur är av godo och det är inte utan att jag blir lite imponerad när jag också får reda på att de fått lägga sig i de olika vattenmiljöerna i mars eller april månad när vattnet i bästa fall var 5 - 6 grader. Brrr!  

    Utställningen är en fröjd att ta del av med sin fantasirikedom och helhetstänkande. Det som ger allt en extra dimension är lokalerna. Järnverket som idag kort och gott heter Verket byggdes på 1800-talet och stålproduktionen fortsätter i området än idag, men numer i andra lokaler. I Verket har Alvesta Art haft utställningar  sedan 1995, men det är nu de sista åren det verkligen etablerats som en plats konstbesökarna tar sig till.

    På de fyra olika våningarna rör vi oss mellan olika utställningar, en del permanenta och andra tillfälliga. Här finns Kjell Engmans glaskonst, Ylva Ceders fina konst som gjorts med brännare på björkträ och Anna Linnea Liljeholms poetiska trådkonst som alla välvts in den väldigt närvarande industriella miljön med slagg, rostugnar, masugnar, skänkar och kranar. Verket hade varit en häftig upplevelse utan all konst, men är dubbelt så tilltalande med konsten.

    Vi besöker Verket på vår resa som heter Verket - Bruket - Konsten och får då en specialvisning av utställningarna. Välkomna att följa med!

    Text och bild: Jörgen Fredriksson