Litteraturtåget till Västerbotten

Dag 1 Höga kusten

Vi åker på denna resa i ett veterantåg med första klass sittvagnar från 60-talet och framåt. Tåget är också utrustat med en restaurangvagn med extra serveringsvagn där vi äter tre av fyra luncher under resan. Det finns också en biovagn med barservering. Här får det plats 32 personer i taget att lyssna på några av våra föredragshållare som följer med på litteraturtåget.

Tåget avgår från Stockholm cirka 08.30 på morgonen och vår första sträcka till Sundsvall beräknas ta cirka fyra timmar. Jonas Eklöf, chefredaktör för VI Läser hälsar oss välkomna på resan och håller ett föredrag under färd. Jonas kommer att våra resans ciceron och utöver honom finns ytterligare två medarbetare från Tidningen VI, flera stycken från Världens Resor samt tågpersonal som alla kommer att göra sitt till för att resan ska fungera så smidigt som möjligt.

Vi åter lunch i restaurangvagnen innan vi kliver av i Sundsvall. I Sundsvall blir det en promenad genom stadens centrala delar för att komma till vår föreläsningslokal. År 1888 brann stora delar av Sundsvall ner och efter branden fördes långa diskussioner om hur stadsnätet skulle byggas upp igen. Beslutet togs på inrådan av ett försäkringsbolag att endast stenhus fick byggas i stadens centrum, därför kallas Sundsvalls stadskärna för Stenstaden, numera Stenstan. Samma dag som Sundsvall delvis brann ned, så brann också Umeå. Där valde man istället på att plantera björkar för att skydda staden mot framtida bränder, därav björkarnas stad. Sundsvall hamnar alltid högt när Sveriges finaste städer ska utses och skälet därtill är främst stenstan.

I Sundsvall på Hotel Knaust får vi lyssna till ett föredrag av författaren xx.xx

Med egen buss fortsätter vi nu färden mot Höga kusten. Vi åker via Härnösand fram till Ångermanälven. Thorbjörn Fälldins hemort Ramsvik är en av småorterna som vi passerar förbi. Efter cirka tio mils färd är vi framme vid Sandöbron och brofästet i Lunde.

Vi är nu i de sydöstra delarna av Ådalen som sträcker sig från Bottenhavet och följer Ångermanälven till Junsele. Ådalen-31 har ju blivit ett begrepp för oss och härrör till en arbetskonflikt med strejker mot sänkta löner på sågverken just 1931. Demonstrationerna här i Lunde urartade och militärer öppnade eld mot demonstranterna. Fem människor dog och händelsen delade Sverige i två läger om vems skuld det var och det blev väldigt tydligt en åsiktsskillnad mellan borgerliga och vänstersympatisörer.

Händelsen blev uppmärksammad över hela Europa och har bland annat filmatiserats av Bo Wideberg i filmen som heter just Ådalen 31. En av våra främsta skulptörer, Lenny Clarhäll, har gjort ett fint konstverk som vi ser när vi tar en kort bensträckare här i Ådalen.

Märkligt nog är detta inte den största tragedin här i Lunde. Bron som vi står vid är i sin tur föremål för en annan tragisk historisk händelse. Sandöbron planerades under 30-talet med avsikten att det skulle bli en fast förbindelse över Ångermanälven och en symbol för framåtanda efter Ådalen 31. Dessvärre så var det gjutna brospannet för vekt och bara en dag innan Andra världskriget började 1939 gick gjutformen sönder och föll ned i älven med 18 byggarbetare som alla dog. Bron vi ser nu blev ändå klar fyra år senare och var den bro man använde fram till dess att Högakustenbron invigdes 1997.

Vi följer sedan Ångermanälven på norra sidan bort mot Högakustenbron där vi kommer att bo över natten vid Ångermanälven med fina vyer över bron. Vi äter en två-rätters välkomstmiddag på hotellet.