Färdledarnytt
Några röster från kollegorna ute i världen
1. Vilka resor skulle du ha lett denna vår?
2. Hur tänkte du när dina engagemang ställdes in?
3. Vad har du gjort istället för de planerade resorna?
4. Hur lever du och din familj under de speciella omständigheter som råder?
5. Hur får du tiden att gå, några kul tips till oss andra?
Kristina Watanabe, leder resor i Japan och bosatt i Fukuoka:
Den här våren hade jag sju resor inplanerade. För Världens resor hade jag blivit ombedd att leda en resa i samarbete med DN.
Japan drabbades redan i februari av utbrott på kryssningsfartyget Diamond Princess. Det, samt det faktum att det var kinesiskt nyår och att den största andelen utländska besökare kommer från Kina kändes redan då olustigt.
Jag gick och undrade varför ingenting hände. De svenska nyheter jag kom över rapporterade väldigt lite och ibland ingenting. När så beskedet kom om UD’s avrådan från resor till samtliga länder så var det med två starka känslor jag tog emot det. Dels med lättnad över att inte behöva utsätta andra människor för den här risken och dels med svårmod över att inte kunna jobba och rädsla över att inte ha inkomst på obestämd framtid.
Efter några veckor i social avskildhet börjar det nu bli en ny vardag. Jag tar dagliga promenader och gör lite längre utflyter till fots en eller ett par gånger i veckan. Jag har dragit fram alla mina tyger och garner och gett mig in i projekt som länge legat i stiltje.
Jag har nog inga tips att ge, förutom att hålla fast vid mina dagliga rutiner. Jag ser till att laga bra mat och göra hemmet så hemtrevligt jag kan.
Jenny Adhikari, leder resor i bl.a. Nepal och Pakistan, bosatt i Kathmandu:
Jag hade Stora Vandringsresan i Nepal som blev inställd bara några timmar innan gästerna skulle flyga från Sverige, och Aprikosblomning i Pakistan.
Jag tyckte såklart det var synd eftersom jag sett fram emot båda resorna, de är verkligen jättefina resor och jag ville också gärna tillbaka till Pakistan så snart som möjligt! Men å andra sidan så hade jag inte velat stå med en grupp som skulle behöva evakueras. Jag har haft två svenska tjejer boende hos mig i några veckor som inte kunnat ta sig till Sverige och det har varit jättejobbigt för dem. Jag tror så här i efterhand att det var bäst det som skedde.
Just nu är Nepal i lockdown, strikt utegångsförbud, men jag har fixat i trädgården och hemma, läst böcker och dessutom håller jag på och korrekturläser och faktakollar en mycket intressant bok om trafficking i Nepal som ska publiceras i Sverige i september, så jag håller mig sysselsatt.
Vår dotter åkte till mormor i Sverige för att kunna fortsätta skolan och leva ett normalt liv, vi är kvar i Nepal. Min mans systerson och hans fru som bor bredvid oss fick sitt första barn dagen då utegångsförbudet började. De har behövt mycket hjälp som nyblivna föräldrar eftersom deras föräldrar inte kan ta sig hit för att stötta, så vi passar på att träna på att vara morföräldrar!
Jag har alltid massor att göra, men att planera resor, läsa resereportage och läsa inspirerande böcker får alltid tiden att gå om man tröttnar på att baka bröd och rensa ogräs. På kvällarna kollar jag på en massa bra Bollywood! Jag såg att någon hade online- matlagningskurser med rätter från hela världen och det tyckte jag lät kul, det ska jag starta om utegångsförbudet förlängs ännu längre!
Johnny Normark Friskilä, leder resor i bl.a. Pakistan och Centralasien, bosatt i Stockholm:
Den här våren skulle jag leda två resor till Pakistan när aprikosträden blommar. Att coronaviruset gjorde att just dessa resor fick ställas in var extra tråkigt för mig, eftersom det är jag som är initiativtagare till denna resa. I juni skulle jag också leda en resa till Georgien som även den blivit inställd.
Det var förstås oerhört tråkigt med inställda resor, men också förväntat. När UD kommer med en avrådan blir det ju nästan per definition att reseföretag i Sverige ställer in resor till det landet. Och nu finns en avrådan för hela världen.
Just nu skulle jag alltså ha varit i Pakistan. Istället är jag hemma i min lägenhet i Norsborg. Här har jag i och för sig tillräckligt att göra. Jag städar, möblerar om, läser böcker, skriver på min blogg Johnnybajdzjan, redigerar foton och gör sådant som jag annars inte riktigt hinner göra.
Jag följer de råd som ges av Folkhälsomyndigheten. Jag isolerar mig inte eftersom jag inte tillhör någon riskgrupp. Däremot distanserar jag mig, umgås mindre med vänner, låter bli att hälsa på familj. Jag har inte shoppat extra av varken toapapper eller handsprit, och äntligen har jag tid för att äta av allt det som finns i frysen.
Att få tiden att gå är sällan något problem för mig. Jag skriver, redigerar foton, planterar frön, lagar mat. Kanske borde jag även städa i mitt bildarkiv. Att låna e-böcker från biblioteket är en fantastisk möjlighet. Jag läser om de destinationer jag varit på och som jag i framtiden ska leda resor till. Däremot gör jag inte några särskilda reseplaner. Det är ju omöjligt att veta hur lång tid denna epidemi kommer pågå, eller om det till exempel lugnar sig till sommaren men kommer tillbaka till hösten.
Det är förstås svårt att säga något om framtiden. En tanke är förstås att allt kommer bli som förut. Många länders ekonomier är ju beroende av turism. Sen är det kanske många som inser hur sårbar turismen som näring är, och hittar sätt att ställa om sig. Hur det går med de olika flyg- och transportbolagen vet vi ju heller inte. Däremot kommer ju inte antalet flygplan i världen minska även om många står på backen just nu. Min gissning är nog att världen kommer gå tillbaka till någon form av normalläge. Frågan är bara när och det vet vi ju inte ännu. Nu gäller det bara att inte det här blir vårt nya normalläge.