Blogg & Restips
-
Textil och minnesvärda möten i Japan
Vår duktiga färdledare Kristina Watanabe har lett ett antal textilresor i Japan vid det här laget. Här får vi ta del av några av höjdpunkterna på hennes senaste resa i november 2019.
I ett litet ikat-väveri står vi och färgar garn. Vi doppar garnet i stora lerkar som är nedsänkta i marken. Rummet är fyllt av indigodoft. När vi färgat vår garnhärva får vi prova på att väva ikat, eller kasuri, som det heter på japanska. Vi befinner oss i Kurume, kasuri-teknikens vagga. Kasuri upptäcktes 1799 av Den Inue, en flicka som då bara var 12 år gammal.
Det är svårt att föreställa sig att de tiotal svenskarna landat i Japan bara några timmar tidigare. Tröttheten efter den långa resan och en tidsskillnad på åtta timmar är ersatt av iver och entusiasm.
Välkomstlunchen ger oss ytterligare ett smakprov på elegans. I Japan kan allt bli till konst, bara det görs med tillräcklig elegans och finess. Maten är en fröjd för både ögat, gommen och magen.
På eftermiddagen får vi se hur över 100 år gamla elektriska vävmaskiner arbetar. Visste ni förresten att Toyota tillverkade vävmaskiner innan de tillverkade bilar? Vi fick se en 120 år gammal Toyota i bruk. Vävmästaren säger att hans största bekymmer är att få till reservdelar, eftersom han måste tillverka dem för egen hand.
Vi tittar även in i en vävstuga där det vävs kasuri för hand med full precision. Innan vi avslutar första dagen på resan så kastar vi oss över tygboden.
Vår resa går vidare till Kyoto. En sådan skatt. Vi besöker trädgårdar och tempel och överröses av inspiration och intryck. På smala bakgator och i trånga gränder letar vi upp grossister och specialbutiker. Vi hittar handgjort papper, penslar och antika tyger. I en shoppingarkad leder en smal och obetydlig, nästintill osynlig, gränd oss till en liten bakgård men en sagolik trädgård och en liten, liten stuga. Här säljs nålar, synålar och knappnålar.
Från Kyoto gör vi en avstickare med det snabba och smidiga shinkansentåget till Arimatsu utanför Nagoya. Arimatsu är känt för sin fantastiska shibori, eller knytbatik, som används till att sy kimono. Men den långa traditionen har även gett upphov till annan konst. Här är ett exempel på hur en känd målning från Nagoyas borg återskapats i shibori-batik. Efter att vi själva fått prova tekniken strosar vi runt på gatorna i det ganska sömniga, men pittoreska Arimatsu. Dag efter dag fylls med kulturella intryck, workshops och inte att förglömma, den fantastiska maten som är ett kapitel för sig. Vart vi än kommer blir vi väl emottagna. Vi passerar böljande landskap, besöker museer, får vara med om en teceremoni och blir hänförda av Fujibergets mäktiga skepnad.
När vi inte längre tror att någonting kan överträffa det vi varit med om kliver vi in hemma hos paret Hagiwara.
Hisako och Takashi Hagiwara är konstnärer båda två. Hisako arbetar i sashiko och har sytt alla kläder paret bär samt textilierna i deras hem. Takashi målar i olja och akvarell och han klär korgar med papper som han sedan dekorerar.
Deras hem är som en saga. Vi blir välkomnade med öppna armar och får tillbringa en hela dag där, sittandes i små grupper och broderar. Mellan småprat och klingande skratt blir vi serverade hemlagad makrobiotisk mat. Paret har bjudit in vänner som alla är både hjälpsamma och nyfikna på Sverige och på oss.
Lätt berusade på broderi beger vi oss sedan till Tokyo som blir vår sista destination på resan. I ett myller av människor i denna jättestad upptäcker vi snart att textil och hantverk lever vidare även här och är närvarande i vardagen i allra högsta grad.
Text och bild: Kristina Watanabe
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Textilresor
-
Resan inkluderar flera spännande workshops som bambuslöjd, papperstillverkning och shibori-textil. Vackra trädgårdar i Kanazawa, heta källor, fina gassho-zukurihus i Shirakawa, Kyoto och Tokyo hinner vi också med.
-
-
Machu Picchu och Amazonas regnskog – två resenärer berättar
2013 reste Ingrid och Lena, som då var helt okända för varandra, på en vandringsresa till Nepal i Världens Resors regi, och hamnade i samma rum. Det blev startskottet för en vänskap som har tagit dem till olika delar av världen. Vännerna har gjort flera vandringar och skidresor inom Sverige, men det största äventyret hittills tillsammans är Inkaleden och Amazonas regnskog.
Läs hela inläggetIngrid: Det började med att jag ringde till Världens Resor och sa att jag gärna ville följa med till Nepal och att jag kunde tänka mig att dela rum med en annan resenär. Jaha, sa mannen jag talade med – då får du dela med Lena från Klövsjö – och så blev det.
Lena: Ja, och det blev ju bra! Världens Resor är en av få researrangörer som tillåter att man kan dela rum med en annan resenär om man önskar. Är man öppen för det, så finns det ju roligare saker man kan göra med pengarna ett enkelrum kostar.
De upptäckte ganska snabbt att de trivdes i varandras sällskap och än idag har de kontakt med ytterligare två kvinnor från samma resa.
2018 beslöt Lena sig för att förverkliga sin dröm om att besöka Machu Picchu – Inkarikets kronjuvel. Den som är äventyrligt lagd och har god kondition, kan vandra den drygt fyra mil långa Inkaleden till Machu Picchu. Man vandrar förbi isolerade gamla indianbyar, genom molnskogar med fågelsång och vilda orkidéer, gamla inkaruiner och via branta stentrappor – samma vägar som inkaindianerna en gång använde sig av.
Lena: Jag ringde upp Ingrid och sa nu är det sista chansen, man vet ju inte hur länge till man orkar gå Inkaleden.
Ingrid: Lena är väldigt seg och mer av bergsget än jag och jag tänkte – det är bäst att jag hänger på, man vet ju inte hur många fler sådana förfrågningar man får.
Den största anledningen till att valet föll på Världens Resor som arrangör, var möjligheten att prova på att gå på höga höjder innan Inkaleden.
Lena: Vi vandrade på hög höjd under tre dagar innan vi gick Inkaleden, till och med 200 meter högre än den högsta punkten på Machu Picchu, så vi visste att vi skulle klara det – även om vi inte sprang upp direkt.
Ingrid: Vi lärde ju känna de andra i gruppen innan också och peppade varandra. Det var tufft emellanåt, primitiva toaletter och boende i tält, men vi klarade det tillsammans och Lena och jag var verkligen inga bromsklossar.
Den sista dagen gick gruppen upp tidigt i gryningen för att hinna fram till Solporten och se solen gå upp. Nedanför låg vandringens mål – Machu Picchu.
Ingrid: Man var stolt som en tupp när man kom uppifrån och mötte de som hade tagit bussen ända fram till entrén. Så här i efterhand, när man tittar på korten, känns det nästan overkligt att vi har varit där.Lena: Ja, det var verkligen en storslagen naturupplevelse och jag kan verkligen rekommendera den resan, men man ska vara medveten om att den höga höjden kan vara krävande och att det är mycket folk vid nattlägren.
Machu Picchu var storslaget på många sätt, men den största upplevelsen var Lenas och Ingrids eget äventyr i Amazonas flodsystem.
Lena: När vi ändå hade rest så långt ville vi passa på att uppleva något mer. Först tänkte vi stanna längre i Lima, men det blev vi avrådda från, men så fick vi förslaget med Amazonas och fastnade för det
Lena: Det var så skönt att ha ett äventyr kvar när de andra åkte hem och hinna landa lite.
Vännerna reste till regnskogsstaden Iquitos, den mest befolkade regionen i Perus regnskog och en perfekt utgångspunkt för att uppleva Amazonas.
Lena: Iquitos är en stad som är uppbyggd på mangroveträsk så antingen får man flyga in eller åka båt.
Efter en natt på hotell, tre timmars båttur på Amazonasfloden och en timmes vandring genom tät regnskog var de framme vid sitt hem för de kommande tre dygnen – ett hus på pålar med endast tre väggar. Den fjärde väggen bestod av ett myggnät. Lyxen här bestod av närheten till regnskogen, alla ljud och dofter. Från lodgen gjorde Lena och Ingrid guidade utflykter tre gånger om dagen, tidigt på morgonen, efter lunch och vid mörkrets inbrott. Redan första kvällen gjorde de en utflykt på floden i beckmörker för att lyssna på alla ljud och se alla eldflugor dansa.
Ingrid: Grodorna levde om, det kan jag säga!
Att utforska regnskogen och glida fram i den spenat av växtlighet som flodsystemet utgör, beskriver de som fantastiskt och de är så glada över att de gjorde den här extraturen.
Lena: Vi såg enormt många fåglar, en anakonda och sengångare i träden. Guiden gör ju sitt yttersta för att visa allt som finns och vi hade en jättekunnig guide.
Ingrid: Någon tog upp en liten anakonda i båten, men det gjorde inte vår guide. Däremot fångade han en kajman som Lena fick hålla i. Det var häftigt! Vi fiskade pirayor också, men vi fick ingen på kroken.
Lena: Vi kan verkligen rekommendera lodgen. Där bodde resvana människor i alla åldrar från hela världen. Måltiderna var gemensamma och dukades upp vid två långbord. Man satte sig där man hade lust och pratade med sin granne om vad man hade sett och vad man skulle se. Det var en härlig stämning.
Ingrid: Ja, det var så trevligt ordnat och vi var helt lyriska över att vara en del av detta.
Båda beskriver mötet med en flock rosa delfiner som en av resans höjdpunkter.
Ingrid: Jag är egentligen en badkruka, men jag kände att det här måste jag göra.
Lena: Där låg vi och flöt i Amazonas och spanade på rosa delfiner.
Ingrid: Det var extremt fuktigt och klibbigt i regnskogen och jag har sagt att jag inte ska åka till varmare länder någon mer gång, men nu i pandemitider är jag snart beredd att åka vartsomhelst.
Lena: Det här året har varit så konstigt, man är så less på att bara vegetera.
Ingrid: Det är inte lätt att planera nya äventyr i pandemitider, men vi har sagt att det vore häftigt att resa tillbaka till Amazonas när det är högvatten. I höst ska vi fjällvandra tillsammans i Sverige. Vi skulle vilja åka tåg i Europa också och vandra på Korsika, men först ska Lena iväg på sin fjärde resa till Island för att rida islandshäst.
På frågan om vad det är som gör att de fungerar så bra tillsammans när de reser, svarar de så här:
Lena: Vi är inte så knussliga av oss och klagar sällan.
Ingrid: Jag tror vi är bra på att kompromissa och vi tål båda två när den andra säger ifrån. Sen har ingen av oss något behov av lyx och flärd när vi reser.
Lena: Det vi värderar högst är naturupplevelserna!
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Vandringsresor
-
-
Vi vill tipsa om en fin utställning
Boro-textilier har fått uppmärksamhet runt om i världen under senaste åren och just nu har en intressant utställning om Boro öppnat på Östasiatiska museet i Stockholm. Begreppet 襤褸（Boro) härstammar från det fattiga norra Japan med kalla vintrar och där det varit svårt att få tag på bomull. Människorna använde sina klädesplagg och andra textilier hemma tills de blev verkligen utslitna och lagade trasiga delar med andra textilier och plaggen gick i arv över generationer.
Läs hela inlägget
Denna slumpmässiga design och mönster som lappas ihop lager på lager skapar ett särpräglat men på något sätt ett harmoniskt och praktiskt konstverk. I utställningen medverkar även svenska kreatörer som skapat sin tolkning av boro genom mode, poesi och ljudkonst. Samlingen har tidigare visats i New York, Peking och Sydney och ställs nu ut i Stockholm på Östasiatiska museet som första museum i Europa. Observera att du måste köpa biljett innan du besöker museet för att se denna utställning.
För er som är intresserade av japansk textil och olika hantverk har vi två fina resor att erbjuda. Textilresa till Japan och Hantverksresa till Japan som leds av kunniga färdledare inom området. På båda resorna har vi en fridag i Tokyo då ett besök på Amuse Museum kan rekommenderas. Här finns en permanent utställning om Boro-textiler och Ukiyoe-träsnitt. På textilresan besöker vi även ett riktigt konstnärshem för en heldagsworkshop där vi själva får prova på den tusen år gamla broderitekniken sashiko som också härstammar från de norra delarna av Japan. Följ med!
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Textilresor
-
Resan inkluderar flera spännande workshops som bambuslöjd, papperstillverkning och shibori-textil. Vackra trädgårdar i Kanazawa, heta källor, fina gassho-zukurihus i Shirakawa, Kyoto och Tokyo hinner vi också med.
-
-
Fredrik Lennartsson, om sitt nya hemland Colombia
Fredrik Lennartsson, färdledare för resan Colombias tid är nu, berättar om sin tillvaro i den bördiga Kaffetriangeln i Anderna. Han har bott tio år i Colombia både i storstad och på landsbygden. Under årens lopp har han varit färdledare för flera av våra resor och nu gör vi en nysatsning på resan i höst med uppdaterad och ännu bättre resplan.
Läs hela inläggetColombia är mitt nya hemland, i mer än tio år har jag kallat detta hemma. Efter mer än ett decennium i metropolen Bogota och dess 9 miljoner invånare, har jag, min fru och barnen bytt storstadspuls till livet på landet. Vi bor nu på en liten gård (finca) som producerar frukt och som innan pandemin fungerade som lantligt hotell. Fincan ligger i den så kallade kafferegionen, en landsdel som erbjuder sommarklimat året runt, ren luft och ett lugnt tempo. Vi har pool och fotbollsplan framför huset och vi vaknar varje morgon till ljudet av naturen, ibland kommer den så nära att en kolibri irrar sig in i huset.
Med sommar varje dag och gröna stora berg med otaliga grusvägar inpå knuten är det också perfekt för min favorithobby, att cykla mountainbike. De små pittoreska byarna som finns i länet blir trevliga utflyktsmål att utforska och för en kaffeälskare som mig är denna region paradiset, här kan man prova nya lokala sorter på varje café.
Den kulturella mångfalden, den storslagna naturen med biodiversitet i världsklass fortsätter att överraska mig med sina intryck och jag har fortfarande många platser kvar på att-besöka-listan. Människors vänliga sätt och öppna bemötande gör att man lätt kan starta ett samtal och få en inblick i människors liv, något som gör det extra intressant att resa runt i Colombia. Mitt nya liv på landet har blivit en nystart i denna underbara del av världen och jag kommer fortsätta kalla detta hemma för överskådlig framtid.
Kom gärna hit och upplev själva ett av de mest underskattade resmålen i världen, kanske blir ni lika förälskade som jag.
Guatape
Cartagena
På väg till Manizales på över 3000 meters höjd
Tayrona Nationalpark och vårt boende där.
Text: Fredrik LennartssonRelaterade resor
-
Häftig färgrikedom möter oss i småstäder i Anderna, Kaffetriangeln och vid Karibiska havet. Besök i García Márquez hemby och Boteros skulpturer.
-
-
En smak av storstadpulsen i Seoul – höstlovsresa
På vår familjeresa Höstlov i Seoul finns någonting att göra för alla åldrar. Seoul bjuder på nyskapande mode, modern arkitektur, innovativ teknologi och rolig ungdomskultur. Någon som redan har varit där är Rickard Lagerström, som förra hösten reste dit med sin son Noel, 15 år, och bonusdottern Elvira, 18 år. Läs mer här...
Läs hela inläggetUnder vår vecka i denna mångmiljonstad besöker vi gamla palats, bor på tempel, äter kryddstark mat och strosar i traditionella kvarter som fått nytt liv med smakfulla butiker och gallerier. Vi får bland annat lära oss att göra vår egen kimchi, slåss med zombies, besöka gränsen till Nordkorea, vandra i vacker natur och lära oss om buddismen och dess ceremonier när vi bor på ett tempel utanför Seoul.
- Jag och Noel åkte på en liknande resa med Världens Resor för två år sedan, Höstlov i Tokyo, och var väldigt nöjda med den. När vi läste att det fanns en liknande resa till Seoul, kunde vi inte låta bli att åka även på den, berättar Rickard.
Innan resan visste inte Richard, Noel och Elvira särskilt mycket om Seoul och övriga Korea. Men med erfarenhet av tidigare resor med Världens Resor kände de inte att de behövde några speciella förberedelser. Det var bara att ”kliva ombord och åka med”.
Förväntningarna på Sydkorea handlade framförallt om maten.
- Som alltid när jag är ute och reser är maten i fokus, berättar Rickard. Jag hade rätt liten koll på koreansk mat, men med stor nyfikenhet fick jag en fantastisk upplevelse. Dels från koreansk street food och dels via den uppskattade matlagningskursen vi tog del av. Och maten på Kwangjang Market. Wow! Ett himmelrike för den matglada!
Liksom Tokyo är Seoul en smältdegel för nyskapande trender, modern ungdomskultur och ny teknik – något som uppskattades stort av Elvira och Noel.
- Elvira gillade den galet roliga teatern Nanta – en slags slapstick- och dansföreställning som utvecklats i Korea – och all shopping av riktigt hög kvalitet. Noel fastnade för VR-centrat där vi utsatte oss för spännande äventyr i virtual reality. Men även lugnet uppe i bergen, där vi fick leva klosterliv en dag med övernattning. Överlag är Seoul en oändligt kul stad att vara tonåring i, konstaterar Rickard.
Han tycker att veckan i Seoul kändes som åtminstone två.- När man åker så långt bort under en begränsad tid är det viktigt att vara effektiv. Johan, som var vår färdledare, kunde Seoul utan och innan. Detta visade sig i form av att han guidade oss effektivt genom den komplexa infrastrukturen och därmed fick vi ut maximalt av vår vecka. Inte så att vi stressade oss genom, men effektivt och behagligt. Seoul är en enorm stad och givetvis har vi nog inte upplevt en bråkdel av staden, men vi var nöjda. Fler upplevelser hade troligen känts stressigt.
Förutom Seoul åkte de några timmar norrut och fick ta del av gränsen mot Nordkorea.
- En skakande och förhoppningsvis snart bortraderad barriär, som tog oss på ett allvarligt sätt. Lika gripande som lärorikt, säger Rickard. Att, för några Won, kika genom en kikare över taggtråd och minerad mark påverkar och det kommer jag nog även att minnas för en lång framtid. Därifrån åkte vi sedan till ett buddistiskt tempel, där vi levde munkliv i enastående miljö och natur.
Rickard upplevde att koreaner är väldigt nyfikna och trevliga mot västerlänningar. Flera gånger kom de att samtala, på god engelska, om vilka de var och de hade koll på både IKEA och Zlatan.
- Vi blev förälskade i Seoul. Avslappnade, härliga Seoul. Vi började direkt prata om vi kunde hitta någon bra högre utbildning för Noel, att påbörja efter gymnasiet. Men oavsett kommer vi nog återvända någon gång. Vi får helt enkelt hålla koll på Världens Resor och se om jag kan ”lura” med mig sambon nästa gång.
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Familjeresor
-
-
Vår japanska favorit Wakayama är Lonely Planets vinnare
Prefekturen Wakayama söder om Osaka är ganska okänd för de flesta men har länge varit ett favoritresmål för oss på Världens Resor. Wakayama har vunnit pris i hållbarhetskategorin för Lonely Planets Best in Travel 2021 vilket är jätteroligt. Hållbarhet genomsyrar vardagen i Wakayama på många sätt, bland annat i arvet från Kumano Kodo och bevarandet av buddhistiska traditioner. Vi reser hit på tre av våra resor.
Läs hela inlägget
Enligt Lonely Planet får besökaren en unik tillgång till det genuina i naturen och kulturen som erbjuds i Wakayama. Och vi håller med. Vi har besökt området under flera av våra rundresor i många år. Det ligger lite utanför de vanliga rutterna som de flesta besöker och här får vi verkligen känslan av att befinna oss i det traditionella Japan då vi omges av jordbruk, skog, gamla hus och pilgrimsleder.
Under vår resa Strövtåg i Japan tillbringar vi två dagar med att vandra på Kumano Kodos pilgrimsrutt. Här finns mängder av heliga shintohelgedomar som ligger längs de vackra skogslederna. Leden är tätt förknippad med Japans födelse. Enligt legenderna var det här Japans första kejsare Jimmu landade. Jimmu vandrade sedan längs dessa pilgrimsleder för att komma till området kring Asuka som ligger i Nara-prefekturen. Förutom Camino De Santiago i Spanien är Kumano Kodo en av endast två UNESCO-certifierade pilgrimsrutter i världen. Under våra vandringar stöter vi på pilgrimer som kommer hit från hela Japan och stannar till vid olika heliga platser längs leden. Den mest kända är Kumano Hongu, en shintohelgedom som varit en helig plats i över 1000 år.
Efter en dag med vandring är det härligt att komma till Yunomine onsen som är Kumano-områdets mest berömda plats för varma källor. Det sägs vara Japans första kurort, och i floden som rinner genom byn bubblar det och luktar svavel. I själva floden ser vi många som kokar sina ägg, lägger i sina olika grönsaker och annat i källorna för att smaksätta dessa till måltiderna.
En annan spännande destination i Wakayama är Koya-berget som vi når med tåg och bergbana. Koyabergen är sedan urminnes tider Japans främsta buddhistiska pilgrimsmål. Det är den esoteriska buddhistiska skolan Shingons huvudsäte. Koya ligger relativt högt och är omgivet av åtta berg och tät trolsk skog med cederträd som i många fall är över 1000 år gamla. På 1500-talet fanns här runt 1500 tempel.
Idag kvarstår 110 tempel och det är närmare 7000 munkar som verkar här. Vi hinner besöka den enorma gravplatsen som troligtvis är Japans största och kanske mest speciella med tusenåriga anor, mer än 350 000 gravar finns här. Natten bor vi på ett så kallat shukubo, tempelboende som drivs av munkar. Här blir vi serverade en härlig vegetarisk måltid och får vara med om en religiös ceremoni som utförs av munkarna på vårt tempel. Besök på Koya-berget finns med på våra resor Under körsbärsblommen och Brinnande lönnlöv.
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Vandringsresor
-
Under resan upplever vi gigantiska körsbärsblomsfester i Kyoto och bad i heta källor på ön Shikoku. Varierande boende så som tempelboende shukubo och speciella gassho-zukurihus i Ainokura. Följ med till våra smultronställen i Japan när landet är som vackrast.
-
