Blogg & Restips
-
Vi har just bestigit Kilimanjaro!
Nu är vår första grupp hemma från resan Bestig Kilimanjaro under fullmåne. Fina utvärderingar och lovord över guider och färdledare strömmar in. Nästan alla nådde dessutom toppen och färdledare Magnus Carlquist har tackat ja till att leda även nästa resa som går i januari 2019. Passa på att boka in dig redan nu och säkra din plats.
"Vi togs så väl omhand av de inhemska guiderna, kock, toalettskötare och samtliga bärare. Guiderna peppade oss, gav stöd och hjälp när det behövdes. Kocken lagade jättegod och trevlig mat som serverades fint upplagd på fat och soppa i gryta. Guiderna och två bärare var med hela vandringen upp till toppen. Det kändes tryggt när tröttheten blev uttalad. Jag fick hjälp att bära min dagryggsäck de sista 500 metrarna upp till toppen. Det var ju allas mål att nå ända upp och se solen gå upp."
Kerstin Andersson"Magnus var en fantastisk färdledare som delade med sig av sin kunskap om Tanzania och Afrika. Vi fick väldigt god mat och en fantastisk service ifrån guider och bärare. Det bästa med resan var vandringarna och givetvis toppbestigningen."
Marika Pettersson
Färdledare Magnus Carlquist berättar:
Nu är första Kilimanjarogänget hemma. Efter att ha lämnat Stockholm, Göteborg respektive Köpenhamn samlades gruppen i Moshi, staden på Kilimanjaros sluttning. Det var en liten men kärnfrisk och målmedveten grupp i åldrarna 44 – 75 år som efter den långa resan tog in på Park View Inn, ett rent och trevligt hotell med restaurang och pool.
Efter en skön natts sömn gjorde vi en kortare och enklare halvdagsutflykt för att mjuka upp lederna och bekanta oss med omgivningarna. Vi vandrade till Materuni Waterfalls och de modigaste av oss passade på att bada i det 16-gradiga vattnet. Vi åt medhavd picniclunch och på återvägen fick vi se och smaka hur kaffebönor mals, rostas och smakar på traditionellt vis till sång och dans. Den färdiga kaffetåren smakade utmärkt!
Dag tre på resan – det var då det började på riktigt – blev vi transporterade till Londorossi Gate på 2360 m ö h där all packning vägdes in. Ett tropiskt ösregn gjorde att all verksamhet avstannade med någon timmes försening som resultat. Så småningom kom vi iväg på den 8-dagars vandring på Lemosho Route som skulle föra oss till Afrikas tak, det mäktiga, snötäckta Kilimanjaro på 5 895 meters höjd som är världens högsta fristående berg.
Vi kom att vandra i fyra olika klimatzoner; tropisk regnskog, lågvuxen vegetation, alpin halvöken och öken samt den snöklädda toppen. Vi gjorde flera höjdbestigningar för att acklimatisera oss, som högst till 4600 möh. Därefter gick vi ned och övernattade på 3 900 meter. På detta sätt anpassade vi kroppen till den högre höjden som väntade oss. Vandringen var omväxlande, bitvis utmanande och bitvis mycket behaglig. Några av oss kände av den allt tunnare luften men några allvarligare symptom förekom inte, lättare huvudvärk och övergående illamående fanns bland några av deltagarna. Vädret var klart med krispig luft på mornarna vilket gjorde att vi kunde njuta av fantastiska vyer och ofta se Kilimanjaros snötäckta topp som vi kom allt närmare. Mitt på dagen mulnade det ofta till och vi fick också uppleva några regnskurar.
Sent på kvällen efter den sjätte vandringsdagen, på 4600 möh, väcktes vi och började toppbestigningen strax före midnatt. Den tunna luften kändes nu av allt mer. Våra fantastiska guider leder och följer oss uppmärksamt och varsamt. Säkerheten står i första rummet, man stöttar oss såväl mentalt som praktiskt. En och annan får hjälp att bära sin dagsäck. Temperaturen är nu under 10 grader minus och den tunna luften gör att man inte kan hålla värmen genom att göra några snabba kroppsrörelser. Det gäller att vara ordentligt klädd. Lager på lager…
"Bestig Kilimajaro under fullmåne”: Det är nu vi upplever och med alla våra sinnen förstår temat på denna resa. Inga pannlampor behövs. Vi leds av månskenet. Tänk vad livet har att erbjuda! Om man bara törs utmana sig. Känslorna tar överhanden. Det är svårt att finna ord för det vackra. Det mäktiga. Tänk att jag inte gjort detta förr. Strax före kl 7 står många av deltagarna på Uhuru Peak, Frihetens topp, och njuter av soluppgången, utsikten över masaistäppen, de mäktiga övriga topparna Mawenzi, Mount Meru m fl.
Det är inte slut på utmaningar än. Vandringen nedför berget är krävande för knän och vrister. Det blir inte mycket sömn det här dygnet men alla kommer ner trötta, överväldigade och oskadda. Alla var överens om att det var åtta dagar av fantastisk vandring på sluttningarna av Afrikas tak. Alla kom inte upp. Men ingen ångrade att man ”Bestigit Kilimanjaro under fullmåne”.
Magnus Carlquist
Färdledare -
Taiwan – vackert, vänligt och spännande
Det finns olika alltid skäl till varför ett land blir ens favoritresmål. Fantastiska sevärdheter på lagom långa avstånd från varandra, fin natur och god mat är några skäl, men man får också förlita sig på en gnutta tur med väder och vilka möten som väntar längs vägen. Förutsättningarna för att man ska ha den där turen är så mycket större i vissa länder. Taiwan är ett sådant land. Folk är oerhört vänliga, naturen enastående och därtill finns här en riktigt spännande historia. Jörgen Fredriksson besökte Taiwan igen i februari.
Läs hela inläggetEfter att ha varit i Kina i närmare fem års tid på 80- och 90-talen började jag åka till Taiwan för cirka 20 år sedan och med glädje har jag återvänt många gånger. Landet är litet (en tolftedel av Sveriges yta) och det går att sätta sig på tåget i Taipei på morgonen, åka ett varv runt ön, och komma tillbaka sen eftermiddag. Trots landets litenhet innehåller det så mycket; 268 toppar över 3000 meter, fantastiska bergssluttningar där det odlas oolongte, regnskogar och fina stränder varifrån man kan snorkla bland korallrev. Merparten av landet består av berg och på östsidan når bergen nästan helt ut till den dramatiska kustlinjen. Majoriteten av landets 24 miljoner bor istället på västsidan där miljonstäderna ligger på rad.
Teodlingar i Alishan
Det är också på västsidan som landets säregna historia skrivits. Ilha Formosa, den vackra ön, myntades av portugiserna när de seglade förbi här på sina handelsturer mellan Macao och Nagasaki. De stannade aldrig, istället kom spanjorerna och holländarna under 1600-talets början. De enda som fanns på ön då var de många austronesiska (polynesiska) grupper som än idag finns kvar. Holländarna slängde ut spanjorerna som i sin tur trängdes ut av kinesiska sjöfarare anförda av piratledaren Koxinga. Koxinga tog i sin tur med sig den sista Ming-kejsaren som då blivit avsatt av manchurierna i Kina. Den fina historiska staden Tainan var den man då styrde Taiwan ifrån.
Havsgudinnan Mazu, Tainan
I det sino-japanska kriget 1894-1895 vinner japanerna och får bland annat rätten att ta över Taiwan som en koloni, vilket Taiwan var fram till 2:a världskrigets slut 1945. Det är efter detta som det riktiga tumultet bryter ut. Efter år av strider förlorar nationalisterna mot kommunisterna i Kina och 1949 flyr Chiang Kai-sheks nationalister till Taiwan. De är totalt 1,5 miljoner mandarintalande nationalister som flyr Kina och det är inte vilka som helst som kommer. Politiska ledare, framgångsrika affärsmän, kultureliten och maffian är alla de inflytelserika grupper som får Taiwan som ny hemvist och då framförallt Taipei. Genast börjar de styra över de 6 miljoner hokkientalande (språk från Fujian i Kina) som redan fanns på plats. Taiwan under Chiang Kai-shek blev en ekonomiskt lyckad diktatur, men också något som för evigt splittrat landet. Än idag är det stor missämja mellan de olika grupperna.
Chiang Kai-shek Memorial, Taipei
Trots det går det nog att säga att Taiwan är det mest demokratiska landet i nordöstra Asien. För andra gången i rad har de röstat fram Tsai Ing-wen, en kvinnlig liberal ledare, som vågar stå upp för Hongkong och emot alltför mycket kinesiskt inblandande i Taiwan. Taiwan var också det första landet i Asien som tillät samkönade äktenskap och Taipei har röstats fram som den stad i Asien som är bäst för invandrare att leva och jobba i. Själv trivs jag som fisken i vattnet i Taiwan. Då jag bott många år i både Kina och Japan känns det som jag här får mycket av bägge. Naturligtvis är det framförallt kinesisk kultur vi möter här, men bland annat den religiösa delen är sådant som kommunisterna jagade bort i fastlandet, men frodats här. Det japanska köket, tehusen, heta källor och hela tågnätet är alla delar av den japanska sfären vi möter. Likaså känns artigheten när man träffar folk mer japansk är fastlandskinesisk. Utan att inveckla mig i konstiga resonemang kan jag bara sammanfatta att det är oerhört trevligt att umgås med taiwaneser och uppleva det som finns att uppleva.
En av många fantastiska heta källor på TaiwanNu i februari var jag i Taiwan igen för att träffa samarbetspartners, se nya saker på ställen där jag varit tidigare och också få möjlighet att se helt nya saker. I Taichung ägnade jag tiden åt de spännande konstprojekt staden fått till samt att se ny spännande arkitektur. I Lukang hittade jag den bästa staden i Taiwan för att få en introduktion till en traditionell gammal stad med intakta tempelmiljöer och charmiga gränder. Det är här vi kommer att börja våra rundresor i Taiwan från och med nu. Den gamla huvudstaden Tainan domineras av tusentals banyanträd som planterades när staden kom till för 400 år sedan. En av de nya sevärdheterna i Tainan är ett gammalt handelshus som helt tagits över av banyanträd som slingrar sig överallt bland ruinerna. Otroligt häftigt och också något som ska med på resorna framöver.
Trädhuset i Anping, TainanI Chishang cyklade jag bland de väldigt vackra risfälten omgiven av dramatiska berg och träffade sojabonden Jerry som vi jobbar med. I Yilan bodde jag på ett oerhört spännande konsthotell beläget i regnskogsmiljö som inspirerats av Tadao Ando. I Wulai i Taipeis utkanter åkte jag smalspårigt tåg genom regnskogen till ett vattenfall. Avslutningsvis såg jag nya konstmuseer och gamla industrilokaler som nu blivit kulturcentrum i Taipei. En del kommer att användas på våra befintliga resor medan annat kommer på kommande resor till Taiwan.
På cykel bland Chishangs terrassodlingarKom med ni också och låt Taiwan bli ett nytt favoritresmål! I dessa tider av corona kanske det också är lämpligt att nämna att Taiwan klarat sig väldigt bra.
Läs mer om vår resa Den vackra önFler bilder från Taiwan:
En av Taipeis många kvällsmarknader
På vår resa Den vackra ön stannar vi till vid Qingshui på östkusten 
Tarokos nationalparkText: Jörgen Fredriksson, delägare Världens Resor och ansvarig för resorna till Taiwan
Relaterade resor
-
Tropisk regnskog, vidsträckta bambuskogar, stränder, underbara teodlingar och berg med toppar på 4000 meter. Allt detta erbjuder Ilha Formosa.
-
-
Resor till 14 april är inställda. Våga boka ny resa, gratis avbokning till 31 juli.
Med anledning av coronaviruset avråder UD från alla utlandsresor fram till 14 april och vi ställer in alla avresor under denna tidsperiod. Alla resenärer har kontaktats och de resenärer som var ute på resa har vi tagit hem.
Vill du planera för en resa längre fram men känner dig osäker på vad som händer i världen? Det har vi förståelse för och ger alla som bokar en resa nu rätt att avboka kostnadsfritt till 31 juli. -
Bli ett med naturen
Många av Latinamerika- och Afrikaresorna har inslag av, eller är renodlade naturresor. Med på en sådan upplever du regionens flora och får chansen att tillsammans med våra specialistfärdledare komma nära ett rikt djurliv. Åsa Backevall är botaniker och sedan 1996 har hon arbetat som färdledare runt om i världen och i 15 år har hon lett många av våra naturresor till bland annat Brasilien, Ecuador och Galapagos. Läs intervju med Åsa här.
Läs hela inläggetTisdag 24 mars håller Åsa en föreläsning om Sydamerikas natur hos oss i Stockholm, klicka här för anmälan.
Åsa, varför ska man åka på en naturresa?
För att se och uppleva naturen och livet på riktigt. Det spännande med djur och natur är ju också det oförutsägbara. Har man tur går man ut i skogen och får se massor av djur, en annan gång ser man betydligt färre. Naturen går inte att regissera. Dessutom bidrar vårt resande i allra högsta grad till att bevara naturen. På resan Galapagos och Amazonas så har Världens Resor valt att anlita lodger – Sani Lodge och Napo Wildlife Reserve – som ägs av människorna som bor i området. För att öka djurbeståndet har de slutat upp med att jaga på sin mark. Därutöver medverkar det också till att lokalbefolkningen får andra möjligheter att försörja sig än från att jobba inom oljeindustrin som är utbredd i området.
Vad kan man förvänta sig på resan?
Vi som leder naturresor är ofta biologer med stor kunskap och intresse för naturen och länderna vi reser till. Vårt mål är att kunna berätta så mycket som möjligt om det vi ser och upplever. Resorna går också till väl utvalda naturområden som har mycket att erbjuda.
Vad finns det för natur- och djurliv i Sydamerika?
Stor del av Sydamerika hör till de artrikaste områdena i världen vad gäller flora och fauna. På listan över världens sjutton mest artrika länder ingår bland annat Ecuador, Brasilien och Colombia. På resan till Ecuador besöker vi Amazonas där man till exempel har möjlighet att se olika arter av apor, kajmaner, fåglar, ormar som anakonda och jätteutter. Galapagos är ju känt för att man kommer djuren väldigt nära inpå livet, eftersom de är helt orädda för människor. Man ser sjölejon, stora landsköldpaddor, havssköldpaddor, både land- och havsleguan och massor av spännande fåglar som till exempel blåfotad sula och en endemisk art av albatross. I Brasilien tillbringar vi stor del av resan i Pantanal, där man bland annat kan se jaguar, tapir, kapybara, näsbjörn, kajmaner, både stor- och liten myrslok samt ett fint fågelliv.
Hände något speciellt på den senaste resan du gjorde, Naturresa i Brasilien?
Pantanal kallas ju för Sydamerikas Serengeti och vi fick syn på inte mindre än fem jaguarer under vår resa. Vi åkte buss efter den närmare femton mil långa grusvägen Transpananeira, som leder in i de norra delarna av Pantanal till Porto Jofre. Här bodde vi på en lodge i två nätter och åkte ut på jaguarsafari med båtar på flodsystemet. Vi upptäckte inte bara jaguarer utan också jätteutter, kapybaror, jabiru-storkar och kajmaner.
Vad är ditt bästa resminne med Världens Resor?
Jag har många fina minnen från olika resor, men det jag speciellt kommer att tänka på är från en resa i ecuadorianska delen av Amazonas. Tillsammans med en grupp paddlade jag kanot på ett vattendrag genom regnskogen. Vi stannar till då vi ser en flock ullapor ovanför oss. Hannarna av denna art brukar ofta skrämmas genom att slänga ned grenar och den här gången var de mer aktiva än vanligt. Under en lång stund sitter vi helt betagna och betraktar dem. Plötsligt kastar sig en stor hanne mot oss, som för att attackera. Han kommer farandes med alla fyra lemmarna utsträckta, men förstås gör han det bara för att skrämmas och det visar sig att han höll sig fast med svansen i en trädgren. Det var ett alldeles magiskt ögonblick!
Relaterade resor
-
Kryssning med privathyrd yacht och hotellvistelse på Galapagosöarna. Boende på prisbelönt lodge i Amazonas inramas med dagar i Anderna. Resan leds av svensk biolog.
-
Typ av resa
- Tidningen Vi
-
Det här är resan som vänder sig till dig som är intresserad av natur, djur och fåglar. Tillsammans med biolog Isak Isaksson utforskar vi ett av världens mest artrika länder.
-
En riktig naturresa till Pantanal med många djurupplevelser och goda chanser att se jaguar. Här finns också fantastiska tillfällen till fågelskådning.
-
-
Inspiration, nya resor, reportage - ny broschyr ute nu
Du har väl inte missat vår broschyr?
-
Kia Ora! Välkommen till Nya Zeeland
Äntligen framme! Nya Zeeland, längre bort från Sverige är svårt att komma. Smått förvirrad ställer jag om klockan. Vilken dag är det? Mobilen säger lördag 9 november. Gick jag verkligen på planet för två dagar sen? Nya Zeeland är precis lika långt bort som man föreställer sig att det är, och lite till. Det är det första landet i världen att se en ny dag och de var först med att välkomna in det nya decenniet. Jag flög hit för att genomföra mitt första färdledaruppdrag.
Läs hela inlägget
Auckland är, liksom min hemstad Stockholm, omringat av vatten. Här i "The City of Sails" möts Stilla havet och Tasmanska havet, och precis som hemma är vattnet alltid närvarande. Det var ganska exakt 5 år sen jag bodde här och mycket hade hänt sen dess. Byggkranar, orangea koner och män i gula västar hade tagit över Auckland CBD, staden växer verkligen så det knakar. Mest är det på höjden, skyskrapa efter skyskrapa. Vid ett tillfälle räknade jag till 27 lyftkranar utan att flytta på mig. Men det byggs även neråt, för under Queens Street som är Aucklands mest trafikerade gata håller man just nu på att bygga stans första tunnelbana. Det kan nog vara det bästa som hänt Nya Zeeland sen Hobbiton. Auckland sitter nämligen ovanpå 53 vulkaner vilket innebär en herrans massa backar, inte idealiskt för cyklister, eller fotgängare för den delen. Tunnelbanan kommer med andra ord att medföra ett efterlängtat komplement till den hopplösa busstrafiken...
Efter att jag mött upp gruppen på flygplatsen begav vi oss ut på en första rundtur i Auckland.Dagen därpå besökte vi underbara Waiheke Island. Waiheke ligger bara 35 min med färja från Auckland CBD men det känns som att vi har kommit till en avlägsen oas, omringade av vingårdar och olivodlingar. Ett litet paradis på jorden helt enkelt. När vi senare stannar till för lunch intill en nästan folktom strand i Onetangi, kunde borrandet och tutandet i Auckland inte kännas mer avlägset.
Promenad längs den vackra kusten på Waiheke Island.Dagen därpå lämnade vi storstadslivet bakom oss och nästa stopp blev Rotorua. Drygt en tredjedel av Rotoruas befolkning är maori, den högsta andelen maori av alla städer i Nya Zeeland. Här besökte vi en av de många maori-byarna som finns här för att få lära oss mer om deras kultur och sedvänjor.
På väg in i byns Wharenui, en gemensam byggnad och mötesplats som spelar en central roll i maorikulturen.
Inne i byn finns gejsern Pōhutu som kan spruta upp till 30 meter.Resan fortsatte sedan upp i bergen och in i Nya Zeelands täta regnskog. En av resans höjdpunkter är dagsutflykten till "Bridge to Nowhere" och enda sättet att ta sig dit är med båt via Whanganui-floden. Denna flod är ett typiskt exempel på hur man i Nya Zeeland har lyckats sammanfläta det brittiska lagsystemet med maoriernas syn på naturen. Maorierna drar ingen gräns mellan människa och natur, de ser sig själva som en del av den. Efter nästan 100 års kamp har deras synsätt vunnit lagakraft och Whanganui-floden har idag samma juridiska status som en person.
Redo för båttur längs Whanganui-floden.
Bridge to Nowhere.Bron byggdes efter första världskriget för att få tillgång till ett område som regeringen erbjöd bönder, främst soldater som hade återvänt från kriget. Avsikten var att senare bygga vägar till bron, men området visade sig vara så avlägset och olämpligt för jordbruk att man misslyckades. Gårdarna återvände till urskog och kvar finns nu bara en bro - som inte leder nånstans.
Huvudstaden Wellington eller "Windy Welly" som den ofta kallas, lever minst sagt upp till sitt namn. Men bortom blåsten hittar man en charmig stad med stor personlighet och karisma. Här går man aldrig uttråkad. Ett besök på nationalmuseet Te Papa är ett måste, följt av en promenad längs vattnet och upp Cuba Street med sina udda butiker, hippa barer och spelande gatumusikanter.
En av de många gatumusikanterna på Wellingtons gator.
På färjan över till Sydön.Vid ankomst i Picton blir vi upphämtade av vår nya busschaufför och vi sätter kurs mot Abel Tasman nationalpark. De två dagarna som vi spenderar här är man som helt bortkopplad från övriga världen. Eftersom det inte finns några vägar till vår lodge är det enda sättet att ta sig dit med båt.
Vistelsen i Abel Tasman är alltid mycket uppskattad.
Sträckan Haast - Queenstown är en av mina absoluta favoritvägar. Det är en serpentinväg som heter duga och runt varje krök möts man av ännu en hisnande vy.
Det är svårt att hålla sig torr på båten i Milford Sound, Fiordland.Resan avslutas i Queenstown - adrenalinstädernas huvudstad. Här kan man roa sig med det mesta inom kategorin extremsport, men förutom bungy jump och fallskärmshoppning finns här ett stort utbud av bra caféer, restauranger och barer. Inte nog med det, Queenstown har dessutom en av världens vackraste flygplatser.
Efter några fantastiska veckor Down Under var det dags att flyga hem.Nya Zeeland välkomnar en med öppna armar och en nästan överväldigande gästfrihet. Lägg därtill storslagen natur, charmiga städer och fantastiska viner. För mig är valet enkelt - Nya Zeeland kommer alltid att vara värt varenda flygmil.
Text och bild: Isabell Ingevald, reseproducent och färdledare.
Vill du veta mer? Välkommen på föredrag tisdag 11 februari, till anmälan klicka här.
Relaterade resor
-
Vi färdas bland vulkaner, regnskog, fjordar och vackra sjölandskap både på Nordön och Sydön. Möten med maori, fina strövtåg och valsafari andra höjdpunkter.
-
Typ av resa
- SvD accent
-
