Blogg & Restips

  • Vi har just bestigit Kilimanjaro!

    Nu är vår första grupp hemma från resan Bestig Kilimanjaro under fullmåne. Fina utvärderingar och lovord över guider och färdledare strömmar in. Nästan alla nådde dessutom toppen och färdledare Magnus Carlquist har tackat ja till att leda även nästa resa som går i januari 2019. Passa på att boka in dig redan nu och säkra din plats.

    "Vi togs så väl omhand av de inhemska guiderna, kock, toalettskötare och samtliga bärare. Guiderna peppade oss, gav stöd och hjälp när det behövdes. Kocken lagade jättegod och trevlig mat som serverades fint upplagd på fat och soppa i gryta. Guiderna och två bärare var med hela vandringen upp till toppen. Det kändes tryggt när tröttheten blev uttalad. Jag fick hjälp att bära min dagryggsäck de sista 500 metrarna upp till toppen. Det var ju allas mål att nå ända upp och se solen gå upp."
    Kerstin Andersson

    "Magnus var en fantastisk färdledare som delade med sig av sin kunskap om Tanzania och Afrika. Vi fick väldigt god mat och en fantastisk service ifrån guider och bärare. Det bästa med resan var vandringarna och givetvis toppbestigningen."
    Marika Pettersson

    Färdledare Magnus Carlquist berättar:

    Nu är första Kilimanjarogänget hemma. Efter att ha lämnat Stockholm, Göteborg respektive Köpenhamn samlades gruppen i Moshi, staden på Kilimanjaros sluttning. Det var en liten men kärnfrisk och målmedveten grupp i åldrarna 44 – 75 år som efter den långa resan tog in på Park View Inn, ett rent och trevligt hotell med restaurang och pool.

    Efter en skön natts sömn gjorde vi en kortare och enklare halvdagsutflykt för att mjuka upp lederna och bekanta oss med omgivningarna. Vi vandrade till Materuni Waterfalls och de modigaste av oss passade på att bada i det 16-gradiga vattnet. Vi åt medhavd picniclunch och på återvägen fick vi se och smaka hur kaffebönor mals, rostas och smakar på traditionellt vis till sång och dans. Den färdiga kaffetåren smakade utmärkt!

    Dag tre på resan – det var då det började på riktigt – blev vi transporterade till Londorossi Gate på 2360 m ö h där all packning vägdes in. Ett tropiskt ösregn gjorde att all verksamhet avstannade med någon timmes försening som resultat. Så småningom kom vi iväg på den 8-dagars vandring på Lemosho Route som skulle föra oss till Afrikas tak, det mäktiga, snötäckta Kilimanjaro på 5 895 meters höjd som är världens högsta fristående berg.

    Vi kom att vandra i fyra olika klimatzoner; tropisk regnskog, lågvuxen vegetation, alpin halvöken och öken samt den snöklädda toppen. Vi gjorde flera höjdbestigningar för att acklimatisera oss, som högst till 4600 möh. Därefter gick vi ned och övernattade på 3 900 meter. På detta sätt anpassade vi kroppen till den högre höjden som väntade oss. Vandringen var omväxlande, bitvis utmanande och bitvis mycket behaglig. Några av oss kände av den allt tunnare luften men några allvarligare symptom förekom inte, lättare huvudvärk och övergående illamående fanns bland några av deltagarna. Vädret var klart med krispig luft på mornarna vilket gjorde att vi kunde njuta av fantastiska vyer och ofta se Kilimanjaros snötäckta topp som vi kom allt närmare. Mitt på dagen mulnade det ofta till och vi fick också uppleva några regnskurar.

    Sent på kvällen efter den sjätte vandringsdagen, på 4600 möh, väcktes vi och började toppbestigningen strax före midnatt. Den tunna luften kändes nu av allt mer. Våra fantastiska guider leder och följer oss uppmärksamt och varsamt. Säkerheten står i första rummet, man stöttar oss såväl mentalt som praktiskt. En och annan får hjälp att bära sin dagsäck. Temperaturen är nu under 10 grader minus och den tunna luften gör att man inte kan hålla värmen genom att göra några snabba kroppsrörelser. Det gäller att vara ordentligt klädd. Lager på lager…

    "Bestig Kilimajaro under fullmåne”: Det är nu vi upplever och med alla våra sinnen förstår temat på denna resa. Inga pannlampor behövs. Vi leds av månskenet. Tänk vad livet har att erbjuda! Om man bara törs utmana sig. Känslorna tar överhanden. Det är svårt att finna ord för det vackra. Det mäktiga. Tänk att jag inte gjort detta förr. Strax före kl 7 står många av deltagarna på Uhuru Peak, Frihetens topp, och njuter av soluppgången, utsikten över masaistäppen, de mäktiga övriga topparna Mawenzi, Mount Meru m fl. 

    Det är inte slut på utmaningar än. Vandringen nedför berget är krävande för knän och vrister. Det blir inte mycket sömn det här dygnet men alla kommer ner trötta, överväldigade och oskadda. Alla var överens om att det var åtta dagar av fantastisk vandring på sluttningarna av Afrikas tak. Alla kom inte upp. Men ingen ångrade att man ”Bestigit Kilimanjaro under fullmåne”.

    Magnus Carlquist
    Färdledare

  • Georgien i våra hjärtan

    Frilansjournalisten Lena Haglund har många strängar på sin lyra. Hon har producerat dokumentärer och reseskildringar från hela världen för SVT, hon är både instruktör för stand-up paddelboard och yoga samt mycket uppskattad färdledare. I somras ledde hon vår vandringsresa i Georgien. Läs hennes senaste artikel om Tblisi.

    Läs hela inlägget

    Av oss som arbetar på Världens Resor har nästan alla varit i Georgien och vi kan inte annat än instämma i hyllningen till detta härliga land och dess spännande huvudstad Tblisi. Läs Lena Haglunds artikel här: 

    https://www.expressen.se/allt-om-resor/resmal/europa/tbilisi-guide-och-basta-tipsen-infor-resan/

  • Möten man minns, se filmen

    Alla jag har träffat, som har fått möta schimpanser och bergsgorillor i frihet, får något väldigt speciellt i blicken när de berättar om upplevelsen. En ödmjukhet inför livet och likheten med våra närmaste släktingar kanske? Per Lindh leder resan till Rwanda och Uganda i december, se hans filmer från resan här.

    Läs hela inlägget

    Under resan Safari och möte med bergsgorillor blir det många observationer av olika primater. Skogarna i Rwanda och och Uganda är hem åt ett otal arter. I Kibale spårar vi schimpanser och i Bwindi möter vi de dimhöljda bergens gorillor. Vi delar upp oss i två grupper och tillsammans med kunniga parkguider ger vi oss av på morgonen för ett oförglömligt äventyr att minnas livet ut.


    Uganda erbjuder även storslagna safariupplevelser på savann och ett rikt djurliv i floder och sjöar. I Queen Elisabeth nationalpark lever trädklättrande lejon och i Murchinson falls blir båtfärden på Nilen en av höjdpunkterna. Ugandas parker har betydligt färre besökare än flera av grannländerna i Östafrika vilket också bidrar till stora och exklusiva naturupplevelser.


    Klicka här för att läsa om resan Safari och möte med bergsgorillor. 

  • Med egna ögon - vi följer upp och besöker projekten

    Vi klimatkompenserar för hela CO2-utsläppet för alla våra resenärers flygresor från Sverige till resmålet och tillbaka. Så vitt vi vet är vi ensamma om det bland svenska researrangörer. Vi hoppas att vi snart blir fler! Klimatkompensationen sker genom South Pole som är ett av världens ledande företag som utvecklar och driver klimatprojekt. Vi stödjer tre olika projekt i världen varav ett i Colombia. I somras reste jag dit för att på plats lära mig mer och se hur det fungerar. Följ med ska jag berätta!

    Läs hela inlägget


    I Medellín, Colombia har South Pole över 70 anställda och det är företagets största kontor i Latinamerika och även globalt. Personalen är en brokig skara, med allt från kartexperter till biologer, och verksamheten har vuxit snabbt de senaste åren. Ökningen kommer inte bara av viljan att klimatkompensera från andra länder utan även från lokal efterfrågan då Colombias miljölagstiftning är så tuff att många företag måste klimatkompensera för de växthusgaser deras verksamheter genererar. Antingen kan de göra det via en koldioxidskatt eller genom företag som South Pole. Fördelen med det sistnämnda är att de då direkt kan få en inblick i hur klimatkompensation kan ske. När jag besöker kontoret i Medellin sitter de anställda och arbetar intensivt och engagerat och jag får lära mig lite om den verksamhet som bedrivs. 

    I detta sydamerikanska land har South Pole inriktat sig på klimatprojekt som framförallt bevarar och planterar skog. Det finns mycket tropisk skog i Amazonas, Anderna, Los Llanos, vid Stilla havet och Karibien. Träd växer generellt snabbare i värme än i kyla och den biologiska mångfalden är större i tropiska skogar. Bevarande och plantering av skog är viktigt för att binda koldioxid men har även positiva effekter för vattentillgången och djurlivet. 

    Världens Resor stödjer ett projekt som heter Super Cerdo vilket är beläget nära Barbosa, strax norr om Medellín. För ca 25 år sedan, när marken var riktigt billig, köpte en familj stora arealer för att framförallt ägna sig åt grisuppfödning. En del av terrängen var kal och nära en väg och där skulle grisuppfödningen ske. Högre upp på berget låg skön urskog men även kala områden där träd för länge sedan huggits ned och där kossorna betat under lång tid. Dess öde stod i att eroderas och utarmas alltmer och präglas av lägre buskar och gräs. Familjen blev med tiden alltmer intresserad av miljöfrågor och kom att bevara den befintliga skogen som är 284 hektar stor. År 2011 initierades ett klimatprojekt tillsammans med South Pole.

    Fyra arter träd har sedan dess planterats på en yta av 97 hektar och ca 15 000 ton koldioxid har bundits till marken. Arterna heter Pinus oocarpa, Pinus Maximinoi, Guadua Angustifolia och Ecalyptus Grandis. Guadua är för övrigt en latinamerikansk art av bambu som är väldigt snabbväxande och stark och som används i Colombia för att rena vatten.

    Jag åkte till Super Cerdo med María Catalina Becerra Leal från kontoret i Medellín och en chaufför. Vid ankomst beskrev fyra personer från Super Cerdo verksamheten och dess historia. Jag såg fotografier hur berget såg ut på 90-talet, stora kala markområden men som nu består av skog. Efter detta red vi en bra bit upp på berget och kom till paradisiska primära skogsområden där bäckar rann fram och till skogar som hade planterats med syfte att framförallt binda koldioxid. I och med att de nya skogarna hade tillkommit och de primära blivit mer kompakta och större, blev också vattentillgången bättre för lokalsamhället El Hatillo längre ned i dalen. Vid torka påverkas inte lokalbefolkningen på samma sätt som de gjorde tidigare. Djurlivet har också blivit rikare.

    Efter några timmar på hästryggen i starkt solsken red vi så nedåt och såg den vackra Aburrádalen breda ut sig och där Medellín kunde skönjas längre söderut. Vi kom till slut fram till vägen som leder till Medellín och avslutade besöket med att se Super Cerdos handelsträdgård där ekogödsel säljs. Det är en blandning av avfall från grisar och materia från en champinjonodling i närheten. Tre veckor efter mitt besök kom även min kollega Joacim hit med sin familj för att lära sig mer om Super Cerdo.

    För mig var det viktigt att komma hit och se att projektet vi stödjer fungerar. Den positiva effekten av återplantering är lätt att se och förstå. 

    Pelle Ståldal
    Reseproducent

    Läs mer om hur vi jobbar med hållbarhet här.

  • Färdledare med närkontakt

    Handen på hjärtat, det är skillnad på färdledare och färdledare. En riktigt bra färdledare är förstås trygg, kompetent, flexibel och säkerhetstränad. Men hur fascinerande platser man än besöker och hur påläst man än är själv ska man inte underskatta vikten av en färdledare som kan konsten att berätta och dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper på ett passionerat sätt. Bidra med ett sammanhang.

    De bästa färdledarna i resebranschen jobbar för oss på Världens Resor och en av dem är Gunilla Hamne. Sedan 2007 bor hon delar av året i Rwanda och Kongo och i februari kan du följa med henne på vårt nya äventyr – Bergsgorillor & strövtåg i Rwanda.

    Läs hela inlägget

    Missa inte Gunillas föreläsning om Rwanda i Stockholm 9 oktober. Anmäl dig här.

    Vilka tankar far genom huvudet när man möter en 250 kg tung bergsgorilla med silvergrå rygg på riktigt nära håll? En varelse som är så mänsklig och djurisk på samma gång. Hur känns det att titta rakt in i de vänliga, bruna ögonen? Att få se in i det sista orörda av världen, in i sig själv? Är första instinkten att krama jätten eller att springa därifrån så fort benen bär en? Helt klart är att känslan kommer röra om i din själ.

    Om du någon gång har drömt om att träffa de dimhöljda bergens schimpanser och gorillor och bara väntat på rätt tillfälle eller reseupplägg, så är tillfället här. Nu. Missa inte det. Vårt unika reseäventyr med avresa i februari 2019 innehåller det absolut bästa av Rwanda och Uganda under ledning av ingen mindre än Gunilla Hamne – journalist, naturfilmare, hjälparbetare och trauma-hanteringskonsult. Vi lyckades få till ett Skype-möte med Gunilla för att ställa några frågor och lära känna henne lite bättre inför resan. Vid intervjutillfället befinner sig Gunilla i ett av Greklands största flyktingläger på ön Lesbos.

    Hur uppstod ditt intresse för djur och natur?
    På ett sätt har det alltid funnits med mig. Jag har alltid älskat miljöfrågor och att vara i naturen, men det blev ännu tydligare när jag jobbade med ett forskningsprojekt om gråsälar i Östersjön för Naturhistoriska Riksmuseet tillsammans med min dåvarande man. Vi skrev programförslag till ”Mitt i naturen” och började jobba som naturfilmare för SVT. Att spana efter djur är en av mina absoluta favoritsysselsättningar.

    Hur startade ditt intresse just för människoapor?
    Det var 2007 när jag började arbeta i Rwanda och Kongo flera månader om året. Att möta gorillor och schimpanser är något av det mest magiska jag varit med om. Det vill jag gärna förmedla till andra.


    Berätta om ett speciellt möte med en bergsgorilla eller schimpans! Vilka tankar for genom ditt huvud?

    Ett gorillamöte jag verkligen minns var tillsammans med min dotter Moa och hennes pojkvän. Vi hade suttit och iakttagit hannen i flocken, en silverback, när min dotters pojkvän plötsligt vände bort blicken från gorillahannen. ”Vad är det?”, viskade jag. ”Han ser ju rakt in i min själ”, svarade han och det är precis så man kan känna. Alla gör inte det, men många. Det är svårt att beskriva ett sådant mäktigt möte med ord. Det är som att en del av en själv iakttar en, ett naket möte. Vårt släktskap blir uppenbart. Det som vi så lätt avskärmar oss ifrån. Vi bygger hus, tänker på jobbet, på hur vi ska klara av amorteringarna, vad vi ska göra nästa sommar, ett konstant surr av tankar. Att möta en människoapa är ett ögonblick av existentiell stillhet.

    Vilka är höjdpunkterna (förutom människoaporna)?
    Natursköna Kivusjön, Nyungwes regnskog och vandringen bland teplantagen. Vi befinner oss mitt i Afrikas hjärta, nära Rift valley där skelettdelarna från de förmänniskor som anses vara Homo Sapiens förfäder hittades. Det är vårt urhem – bara det för mig är wow-känsla. En annan höjdpunkt är förstås att jag får chansen att förmedla mina rwandiska kontakter, vänner och kollegor som kan berätta hur det är att leva i Rwanda idag.

    Vilken typ av resenär ska man vara för att till fullo uppskatta resan?
    Man ska vara djur-, kultur- och naturintresserad, tycka om att gå en del och värdera att komma hem med både skönhetsupplevelser och insikter i bagaget.

    Vilket väder kan man förvänta sig i Rwanda och Uganda i februari?
    Behagligt. Ungefär som när svensk sommar är som bäst. 25-grader, max 30 och det blir aldrig stekande hett på grund av höjden. Det finns risk för regnskurar och då kan temperaturen snabbt gå ner till 15 grader.

    Vad är det som du älskar med Rwanda?
    Jag älskar Rwanda för människorna. För vänligheten – bara sättet som folk hälsar på varandra gör mig helt beroende. Jag har träffat så många människor som jag har lärt mig mycket av. Sen liknar Rwanda inget annat land. Det kallas ju ”de tusen kullarnas land” av en anledning och är otroligt vackert. Folk tror att det är torrt och eländigt, men det är frodigt grönt och ett välfungerande samhälle. Till exempel internet är väl utbyggt, vägarna är bra och bussarna går i tid. Trots allt som har hänt historiskt så har människorna en framtidstro. Utvecklingen går åt rätt håll och den går snabbt. Det är till och med så att unga svarta amerikaner som fått nog av fördomar och rasism lämnat USA för en framtid i Rwanda. Det gör helt enkelt en Blaxit.

    Det går förstås inte att berätta om Rwanda av idag utan att berätta om folkmorden 1994. Du och din välgörenhetsorganisation lär ut en enkel självhjälpsmetod för krigsoffer som behöver hantera traumatiska minnen.

    Ja, det är en enkel teknik som vem som helst kan lära sig och lära vidare till andra. Den fungerar jättebra. Det är mitt bidrag till de fantastiska människor jag mött i Rwanda och lärt mig så mycket av.  Jag berättar gärna mer under resan för den som är intresserad. Det finns så många fascinerande historier att berätta. Murakaza neza! Välkommen!

    Kom och träffa Gunilla i Stockholm. Tisdag 9 oktober visar hon bilder och berättar om Rwanda. Läs mer och anmäl dig här. 

  • Följ med Jenny Adhikari till Indiens sju systrar & Sundarbans

    Förra året var det premiär för resan Indiens sju systrar och Sundarbans under ledning av vår mycket uppskattade färdledare Jenny Adhikari. Nu har du chansen att följa med henne på denna mycket speciella resa som går till det sällan besökta nordöstra hörnet av Indien och ett lika outforskat Bangladesh. Se ett smakprov från resan här.

    Läs hela inlägget

    Under resans gång besöker vi den spektakulära festivalen, Hornbill Festival, i Nagaland. Här samlas olika grupper av naga från hela området. Även om Nagaland inte är så stort talas det 89 olika språk bara bland naga i Nagaland. 

    Här får vi möjlighet att träffas. Vi ser deras kulturella uppvisningar som är ett under av färgexplosioner och upplever deras glädje i att träffa varandra (och oss). 

    I Kazirangas nationalpark stöter vi alltid på många enhörnade noshörningar. Här finns 2/3 av världens hela bestånd. Under förra årets resa hade vi turen på vår sida och mötte också bengalisk tiger på ganska nära håll. Mäktigt. Festivalen i Nagaland och möte med tiger var naturligtvis stora höjdpunkter, men för väldigt många på resan var ändå en av de stora höjdpunkterna på resan tiden i Bangladesh. Här fick vi möjlighet att göra många besök i verkligheten och komma till tegelbruk och teodlingar, träffa hamnarbetare och stenplockare i floderna. 



    Att det inte är många som turistar i Bangladesh blir uppenbart när man ser hur nyfikna de är på oss och hur stor glädjen är att få fotografera sig med våra resenärer. Karin Pfaffs blonda hår var extra populärt. Överallt vi åkte fick vi både uppmärksamhet och en väldigt stor portion av vänlighet och generositet. 


    Indiens sju systrar går igen den 29 november 2018 och vi kan verkligen utlova en resa med mängder av starka intryck, fåtal platser kvar. 



    Rotbro i Mawlynnong.