Blogg & Restips

  • Hälsning från en blå zon

    Hej Höstsverige! Här kommer en hälsning från Okinawas 30-gradiga värme där jag just nu leder vår resa ”Okinawas övärld”, en av mina absoluta favoriter och som jag har haft nöjet att färdleda sedan 2008. Innan Okinawa blev en del av Japan 1879 var arkipelagen ett helt eget kungarike och en stor handels-och sjöfartsnation som kallades Ryukyu.

    Här fanns ett eget språk, egen musik, mat, historia och en livsstil med egna traditioner vilka i allra högsta grad lever vidare än idag. Och det är det som gör det så alldeles speciellt och spännande att komma hit.

    Det är Japan men ändå inte, och det är otroligt vackert.

    Resan går i ett lugnt tempo och vi har gott om tid att uppleva vackra stränder vid kanske världens bästa snorklingsvatten. Den härliga naturen och fina vyerna njuter vi av från båt, med vattenbuffelbuss och till fots. Det blir besök på ett väveri i byn med kanske världens äldsta kvinnor. Vi färdas genom en sk blå zon och kanske kan vi lära oss något om sättet att leva här som vi kan ta med oss hem. Övärldens spännande historia, musik och mat njuter vi också av.

    Vi reser runt här i den subtropiska övärlden under 12 dagar och som start på äventyret inleder vi resan med tre dagar i Taiwan vars huvudstad Taipei ligger mycket närmare Okinawa än vad Tokyo gör. Vad sägs om att få se ett av världens finaste konstmuseum, besöka teplantage och njuta av utsikten från det 508 meter höga tornet Taipei 101. Avslutar gör vi i Osakas höga puls där vi får en glimt at ”det andra” Japan.
    Varför inte hänga med mig hit i oktober 2020 och säkra upp lite höstvärme redan nu?

    Lars Arvidsson
    Färdledare

  • Transparens - en självklarhet för oss

    I Dagens Nyheters granskning av klimatkompensation konstaterades stora brister med öppenhet och redovisning hos Sveriges största reseföretag. Bristen på transparens skapar en misstro mot alla oss som jobbar med hållbarhet där klimatkompensation är en av flera komponenter. För oss som varit pionjär med att klimatkompensera för alla resenärers långflyg har det från början varit självklart att redovisa vilka projekt vi stödjer samt visa certifikat och makuleringsbevis. Läs mer..

    Läs hela inlägget

    Det är inte lätt att sätta sig in i hur klimatkompensation fungerar och att göra bedömningar av vilka företag, certifieringar och projekt som gör mest klimatnytta. Branschen som erbjuder klimatkompensation granskas och klimatnyttan och framförallt kriteriet kring additionalitet (att utsläppsminskningarna inte skett utan tillskott från klimatkompensationen) ifrågasätts. Vilket är bra! Det finns naturligtvis bättre och sämre aktörer på denna marknad som överallt, och det är vårt jobb att välja rätt. Även vi företag som investerar i klimatkompensation kritiseras. Ofta för bristande transparens kring vilka projekt som avses samt brist på att redovisa med gällande intyg. 

    Att det är komplicerat och snårigt att klimatkompensera tycker vi inte ska få bli en anledning till att låta bli. Klimatkompensation är en del i ett större och långsiktigt arbete med att minska våra utsläpp. Det gäller att verka inom flera områden och kontinuerligt lära oss mer och utvärdera det vi gör. 

    Transparens - en självklarhet för oss

    Vi är transparenta med hur vi klimatkompenserar och vi tycker det är en självklarhet att alla i vår bransch ska välja att vara det. Du som kund och resenär kan ställa krav på det! 

    • Vi redovisar hur många ton koldioxid vi klimatkompenserat för. Varje kvartal uppdaterar vi.

    • Vi har certifikat och makuleringsbevis med id-nummer på den klimatkompensation vi gör vilket betyder att den är spårbar och kan inte användas av någon annan.

    • De projekt vi stött/stödjer har skapat klimatnytta i form av tredjepartsverifierade utsläppsminskningar. Projekten har även bidragit till andra hållbarhetsvinster som t ex biologisk mångfald och arbetstillfällen. 


    REDD-projekt som det i Zimbabwe binder stora mängder koldioxid (och det binder idag).

    Trädplanteringsprojektet i Colombia är certifierat enligt Gold Standard, som har de tuffaste kriterierna när det gäller att mäta och påvisa utsläppsminskningarna.

    Dak Pone i Vietnam är inget dammprojekt utan använder flödeskraft (run-of-river), vilket i regel är betydligt miljövänligare och bättre för den biologiska mångfalden. 

    Alla fakta kring hur vi klimatkompenserar, vilka projekt samt makuleringsbevis hittar du när du klicka här.

    Vill du veta mer hur vi jobbar med hållbarhet inom fler områden klickar du här.

  • Jörgen reste längs Karakoram Highway i norra Pakistan

    1989 fick jag veta att jag fått ett stipendium för att studera i Kina i två år. Under våren planerade jag hur jag efter terminens slut skulle åka landvägen via Turkiet, Iran och slutligen den legendariska Karakoram Highway genom Pakistan till Kina. Passet lämnades in till Irans ambassad, men efter Ayatollah Khomeinis bortgång den 3 juni utfärdades inga visum. Dagen efter, den 4 juni, bröt massakern på Himmelska fridens torg ut.

    Läs hela inlägget

    Istället för resa väntade en oviss sommar innan jag till slut ändå kom iväg till Shanghai och två års studier. Någon Karakoram Highway blev det inte då och i 30 år har det förblivit en ouppfylld dröm. Till nu. För en vecka sedan kom jag tillbaka från norra Pakistan. 

    Landskapet i norra Pakistan är verkligen enastående På Duiker-höjden, ovanför den gamla huvudorten Karimabad, står jag i skymningen och blickar ut över tre toppar på nästan 8000 meter på ena sidan om dalen och två på drygt 7000 meter på andra sidan. Karimabad med sina två 900-åriga gamla fort, Altit och Baltit, ligger nedanför på 2500 meters höjd. Landskapet är minst sagt dramatiskt.

    Några mil söder om Gilgit, den största staden i Baltistan, just där Indus flyter ihop med floden Hunza, står en liten anonym skylt som säger ”här möts världens tre högsta bergskedjor”. Från en liten utsiktsplats ser jag hur Hindukush drar iväg västerut mot Afghanistan på ena sidan Indus. På andra sidan floden ser jag hur Karakoram börjar. Ett tiotal mil bort ligger K2, världens näst högsta berg. När jag vänder mig om ser jag Nanga Parbats ståtliga topp och den enda av Himalayas 8000 meters-toppar som ligger i Pakistan. 

    Karakoram Highway är idag en fantastiskt fin väg byggd av kineserna för att de i framtiden ska ha en väg som snabbt tar dem till en hamnanläggning vid Arabiska havet. Det var av nöd tvunget att bygga en ny väg då den gamla vägen till stora delar brakat samman. Ett av de porösa bergen föll ihop i floden och gjorde att byar dränktes och en stor del av vägen försvann. Den naturliga dammen som skapades är idag den vackra sjön Attabad, som blivit en av de stora turistattraktionerna längs vägen. För att få till vägen längs sjön krävdes att man byggde sex långa tunnlar.

    Landskapet till trots är det nog ändå mötet med pakistanierna som är det starkaste minnet jag tar med mig hem. Sedan 9/11 2001 har det i stort sett inte funnits någon turism i Pakistan förrän nu de senaste åren. Var vi än kommer vi bli bjudna att sitta ned och dricka te. Nyfikenheten är stor. Likaså vänligheten. Jag möter överhuvudtaget ingen som inte är vänlig. När jag berättade att jag skulle till Pakistan innan resan möttes jag bara av förvånande huvudskakningar och folk som sa ”du är inte klok, det går aldrig vägen”. Jodå, det gick alldeles utmärkt.

    Jag rekade inför våra kommande resor till Pakistan. Våren 2020 har vi tre nästintill fulltecknade resor till Pakistan. Höstresan 2020 har också bokats på bra. Det som skiljer resorna åt är att vi på hösten gör en enklare tre dagars vandring i Himalaya. Även jag passade på att vandra denna del, vid berget Nanga Parbat. Här lämnar vi Karakoram Highway på 1200 meters höjd och åker med jeep 15 kilometer och 1600 höjdmeter upp till byn Tato. Härifrån går jag sedan dryga fem kilometer och 500 höjdmeter upp till Fairy Meadows. Det är en rätt makalös förvandling. Bergvägen upp är så kargt och folktomt som det kan bli, men när man kommer upp till Fairy Meadows väntar massor av stugor, affärer, och restauranger. På de enorma gräsfälten som breder ut sig här ordnar de till och från hästpolomatcher! Här erbjuds olika vandringsmöjligheter av olika svårighetsgrad.

    Vi har nu lagt upp datum för resor 2021 också. Själv kan jag inte säga annat än att jag tycker att det vore jättetråkigt om inte fler fick besöka detta fantastiska område. Jag vet att folk i Pakistan väntar och hoppas på oss. Om ni åker får ni vara beredda på att bli tillfrågade om att vara med på selfies tio gånger om dagen. Läs mer om våra resor till Pakistan

    Text och bild: Jörgen Fredriksson, grundare och delägare Världens Resor

  • DN-tågen rullat in på perrongen - tack alla som var med!

    Söndag 25 augusti rullade det första tåget ut från spår 12 på Stockholms Central. Två veckor senare har de båda tågresorna vi arrangerat i samarbete med Dagens Nyheter kommit tillbaka till Sverige. Vilken resa det har varit! Från idé till produktion, chartra ett tåg som sedan blev två. All planering och logistik som mynnade ut i dessa roliga resor.

    Läs hela inlägget

    Några av oss på kontoret som inte så ofta är ute och leder resor fick förmånen att jobba som guider tillsammans med våra övriga färdledar -stjärnor. Vi har cyklat i Berlin, lyssnat på spännande föredrag, vandrat i Dolomiterna, sett tänkvärd konst i Venedig och njutit av opera i Verona.

    Framförallt har vi fått förmånen att tillbringa tid tillsammans mer er alla resenärer, både ombord på tåget och utanför. Tack för att ni gjorde resorna till en sådan  minnesvärd upplevelse för oss och era medresenärer! 

    Vi utvecklar fler tågresor både på nära håll och längre bort så är du sugen på att prova en tågresa nästa gång ska du hålla utkik hos oss!

    Med orkester på plats och pompa och ståt rullade första tåget iväg från Stockholm den 25 augusti.

    16 vagnar långt. Ja det är långt, titta på filmen får du se. Faktiskt så långt att vi inte fick plats på stationen i Venedig då ingen plattform tillräckligt lång. Det löste vi genom att ta svängen förbi Verona och koppla loss två vagnar inför den sista etappen.

    Fyra syskon på resa tillsammans genom Europa.

    På väg genom Sverige blev det intressanta föredrag i tågets två klubbvagnar. 

    Och på ambassaden i Berlin hälsades vi välkomna av ambassadpersonal innan utrikeskorrespondent Lina Lund tog över och höll ett uppskattat föredrag.

    I Berlin erbjöd vi tre olika program som genomfördes i mindre grupper. 

    Guidad stadsvandring, guidad cykeltur eller besök på Samlung Boros (konst).

    Nästa dag bytte vi storstad mot alpluft. Från tågstationen i Bolzano blev det buss en timme till Val Gardena med härliga bergstoppar i blickfånget. I mindre grupper vandrade vi i vackra Dolomiterna under dagen.

    Efter två nätter på tåget var det härligt att rulla över bron och stiga av i Venedig och kliva ombord på en väntande båt som tog oss till vårt fina hotell på ön Giudecca. Allt har sin charm och en mjuk säng och fin pool passade väldigt bra som ombyte!

    En av kvällarna i Venedig gav Björn Wiman sin syn på det italienska och det svenska. Likheter och skillnader och om hur det är att vara människa.

    Venedigbiennalens båda områden Arsenale och Giardini gav oss massor av spännande konstupplevelser.

    Det blev även tid att bara strosa på egen hand. Bortom de vanliga turiststråken väntar ett lugnare Venedig.

    Efter ett stopp i Wien och Stralsund med klimatföredrag av bl a Erik Huss var vi hemma igen. STORT TACK TILL ALLA SOM VAR MED OCH GJORDE DESSA RESOR TILL ETT HÄRLIGT MINNE FÖR OSS ALLA!   

    Nu blickar vi framåt med nya roliga tågresor som vi hoppas du vill följa med på.

  • Sydafrikas bästa - färdledare Katarina berättar om nya resan

    Under första delen av denna resan befinner vi oss i provinsen Limpopo. Här lever de flesta människor fortfarande i harmoni med sin kultur, och med naturen. Man tror på andar som bor i vattenfall, på Regndrottningens kraft (hon finns på riktigt! Slå upp Queen Modjadi), man söker själslig och kroppslig kraft hos den traditionella läkaren och man hedrar sina förfäder. En stor del av kulturen kommuniceras genom konst, och vi spenderar en dag tillsammans med olika typer av konstnärer på Ribolla Art Route.

    Läs hela inlägget

    Vi färdas sedan längs Panoramarutten, där vi besöker världens tredje största canyon och njuter av fantastiska vyer längs den dramatiska, branta kanten mellan hög och lågländerna. 

    I närheten av Krugerparken spanar vi efter vilda djur, och rör oss i fotstegen av våra förfäder Sanfolket som bebodde detta område för över tusen år sedan.

    Vi flyger från Johannesburg till George, som ligger längs den välkända Garden Route. Vi färdas in i landet, till en halvöken som är lika stor som Sverige till ytan. Här finns några av världens största strutsfarmar.

    Vid Afrikas sydligaste spets står vi på platsen där de två världshaven, Indiska Oceanen och Atlanten, möts. Här njuter vi av den karga, men vackra naturen och besöker en fiskeby som idag är ett nationalmonument. Här lever och arbetar fiskarfamiljerna på samma sätt som de gjort i hundratals år.

    Ett besök i Sydafrika är inte komplett utan att besöka vindistrikten. Vi siktar in oss på två av de bästa: Franschhoek och Stellenbosch. Vi provar viner, lär oss mer om produktionen och njuter naturligtvis av den goda maten.

    I Kapstaden ser vi de stora sevärdheterna, men hinner också med några annorlunda upplevelser tex en matsafari bland finkrogarna och Afrikas bästa moderna museum.

    Missa inte denna fina och omfattande rundresa i Sydafrika!

  • Venedigbiennalen 2019

    Hela Världens Resors personal åkte till Venedig och gick på konstbiennalen för att förbereda inför våra resor dit senare i sommar. Hit vi reser på resan med Moderna Museets vänner samt med DN-tåget genom Europa.

    Läs hela inlägget

    Årets biennal är den 58:e sedan Venedig hade sin första biennal 1895. Från att fram till 1980 endast haft biennalen i parkområdet Giardini huserar biennalen idag även i det gamla varvsområdet för den venetianska flottan, Arsenale. I dessa fina historiska miljöer hittar vi konst som verkligen tar in de gamla varvsmiljöerna såsom Tómas Saracenos vackra konstverk som vi ser här. Konstverket ackompanjeras av ett ljudkonstverk grundat på Venedigs larmsystem. 

    Åters mest omtalade konstverk var tvivelsutan Christoph Büchels Nostra Barca (vår båt) som är en fiskebåt som transporterats hit från Lampedusa. 2015 sjönk denna båt med närmare 1 000 migranter. Vidrigt har somliga menat, hur kan det vara konst har andra sagt. Konstnären själv säger att båten i sig inte är konstverket, men däremot våra reaktioner. 

    Lottie och Joacim i Ghanas paviljong, som var en av årets absolut mest uppskattade. 90 nationer ställer ut med paviljonger i årets biennal, vilket är ett rekord. 55 av dessa finner vi i Arsenale och Giardinis utställningsområden, medan övriga 35 är spridda på olika platser runtom i Venedig. 

    Shilpa Gupta har gjort ett oerhört stämningsfullt konstverk där han återför livet för poeter som fängslats eller mördats på grund av sin ordkonst. 

    Anthea Hamilton, en av många färgexplosioner på årets biennal. 

    Det kinesiska konstnärsparet Sun Yuan och Peng Yu ställer ut två av biennalens mest aggressiva verk. Här en vit silikonfåtölj i en glasbur. Med jämna mellanrum kommer det ut en oerhört arg svart slang som far omkring i buren och daskar till i glasrutan med kraft. Årets curator, Ralph Rugoff, har valt att ställa ut merparten av de utvalda 79 konstnärerna så att de representeras både i Arsenale och i Giardini. Effekten av igenkänning och att ibland få se två sidor av samma konstnär i olika miljöer uppskattas mycket. 

    Att se all konst som finns i Giardini och Arsenale är egentligen fullt tillräckligt, men det är också ett nöje att se all annan konst som visas upp i staden under denna tidpunkt. Här ett skulpturalt verk i en av två skulpturparker längs promenaden från biennalens utställningar till San Marco. 

    Världens Resor utforskade inte bara Venedig utan hann också med att åka till Verona och Dolomiterna. Här ser vi några av deltagarna som vandrar (nåja) i Val Gardena - Catarina, Claes, Viktoria, Joacim och Lasse. 

    Text och bild: 
    Jörgen Fredriksson, delägare och grundare, Världens Resor