Blogg & Restips
-
Jörgen reste till Europas högst belägna by
För några år sedan åkte vi, hela personalen på Världens Resor, till Georgien. Det var lätt att snabbt tycka väldigt mycket om det säregna landet i gränslandet mellan Asien och Europa - de fantastiska kyrkorna, de högresta bergen, de kraftiga röda saperavivinerna och inte minst maten. Det goda brödet khachapuri och smårätterna, ptkali, blev snabbt favoriter. Att strosa runt i det historiska Tbilisi och göra en dagsutflykt till Höga Kaukasus gav väldigt mycket mersmak.
Det goda brödet khachapuri och smårätterna, ptkali, blev snabbt favoriter. Att strosa runt i det historiska Tbilisi och göra en dagsutflykt till Höga Kaukasus gav väldigt mycket mersmak. Under de senaste åren har Georgien mer och mer hamnat i fokus med fler som reser dit och idag i Stockholm har vi tre georgiska restauranger. För min del dröjde det fram till i somras då jag själv äntligen kunde komma iväg med familjen. Vi började vår resa i Armenien och fortsatte norrutöver mot Georgien. Målet för resan var att få åka till den nordvästra delen Svaneti som jag drömt om allt sedan jag såg bilder av byarna med de mäktiga tornen för närmare 30 år sedan.
Efter några dagar i Tbilisi och ytterligare några dagar på en vingård i Khaketi åkte vi den långa bilvägen till nordvästra Georgien. Landskapet blev vackrare och vackrare ju närmre vi kom Svaneti. Efter en lång dags färd var vi framme i huvudorten Mestia. Redan här möter oss de berömda tornen. Dessa torn började byggas redan 100 f kr men de äldsta vi ser idag dateras till åren 800 till 1100. I hela Svaneti finns det idag flera tusen torn som alla har fungerat som vakttorn. Man blir lite förundrad över hur det kunde behövas i varenda hushåll, men så är verkligen fallet.
Mestia har lite av nybyggarkänsla över sig. På senare år områdets popularitet gjort att mängder av de gamla hemmen gjorts om till mindre gästgiverier och nya hotell har byggts. Det verkar som de flesta i Mestia jobbar inom turistnäringen. De svanetiska herrarna verkar ha övergivit jordbruket och jobbar nu som chaufförer och sitter i sina stora bilar med fyrhjulsdrift. Vi kom att bo på tre olika gästgiverier i traditionell stil som också kom att bidra till den trevliga vistelsen.
Vi har kommit hit för att vandra några dagar, men oavsett om man vandrar eller ej har området fantastiskt mycket att erbjuda. Här finns vackra små kyrkor, trevliga museer men framförallt ett landskap som är makalöst. Svaneti har över 300 glaciärer och de snöklädda topparna som omger oss i alla riktningar mäter runt 5000 meter. Vårt slutmål för vandringen är Europas högst belägna by, Ushguli, belägen 2200 möh. Vi går mellan byar som alla har kvar sin traditionella karaktär.
Längs vägen går vi förbi glaciärer som letar sig hela vägen ned till stigen, underbara slåtterängar som sträcker sig hundratals meter och längs merparten av vandringen följer vi en pärlande flod. Till slut når vi Ushguli som inte bara är Europas högst belägna by. Det är också den kanske mest välbevarade av Svanetis byar. Det finns 200 torn bara i de fyra närliggande byar som tillsammans är Ushguli. Över byarna vakar det högresta berget Ushba. Jag har vandrat i Himalaya, Patagonien, Drakensbergen, Alperna och på många andra håll, men måste säga att Georgien kan mäta sig med allt. Här är vackert, de historiska byarna unika och maten välsmakande. Vad mer kan vi begära? Svaneti är med på vår nya resa Sommar i Georgien.
Text och bild: Jörgen Fredriksson, delägare Världens Resor
Relaterade resor
-
Res till Georgien, ett litet land i ett avlägset hörn av Europa. Här finns ett rikt kulturarv, genuina byar och en gammal vinkultur. Vi reser från huvudstaden Tbilisi till Svaneti med sin säregna kultur, isolerade byar med tornhus och Europas häftigaste bergslandskap.
-
-
Upplev Japan - tema textil
När jag som tonåring satt på syslöjden och min lärare skakade på huvudet åt min medelmåttiga insats hade jag aldrig kunna tro att jag några år senare skulle sy ihop en spännande textilresa till Japan. Än mindre att jag själv med entusiasm skulle hänge mig åt sashikobroderi en hel dag. Just hemkommen från Japan måste jag bara få dela med mig av några erfarenheter från denna roliga resa. Intresserad av estetik, textil och kultur – det här är resan för dig!
Läs hela inlägget
Förväntansfulla kliver vi på bussen som ska ta oss med till familjen Ikedas färg- och vävstuga ute på landet i Kurume som ligger i Fukuoka-prefekturen på Kyushu. Alla deltagare verkar ha erfarenhet av textil sedan tidigare, några professionellt och andra mer som hobbyverksamhet. Den gemensamma nämnaren är att de alla brinner för olika textila uttryck och är intresserade av den japanska textilkonsten. Idag ska vi få lära oss mer om kasuri som är det japanska ordet för textil, där varp- och inslagsgarn är färgat med indigo. Innan färgningen reserveras garnet, dvs partier av garnet har dolts för att förhindra färgen att tränga in överallt. Vid vävningen bildar sedan de ofärgade partierna själva mönstret. Tekniken kallas för ikat, men det japanska namnet är kasuri. I just Kurume har man sedan slutet av 1700-talet utvecklat sin egen metod för detta, och här kallas den Kurumegazuri. Här har den främst använts av jordbrukare för att tillverka arbetskläder.
Vi får en introduktion till företaget av familjen Ikeda, och sedan en genomgång av dagen. Vi delas in i två grupper där ena halvan börjar med att lära sig färga garnet i gammeldags indigo-kar och den andra halvan får prova på vävningen på små vävstolar. Gruppen som färgar garn reserverar först trådarna genom att knyta snören på önskade platser och doppar sedan ned garnet i karen som sänkts ned i golvet. Vi blir rekommenderade att doppa garnet ca 4-5 gånger för att få en fin blå färg, men vill man ha ljusare eller mörkare ton går det bra att doppa färre eller fler gånger, allt efter egen smak. Vi hänger upp garnet på tork i solen och hinner få det med oss hem till hotellet efter dagens slut.
Alla deltagarna får prova på att väva och får till jättefina små vävar i olika mönster. Familjen Ikeda är imponerade av gruppens fantasi och förmåga.
Efter lunch besöker vi ett väveri som drivs av familjen Nishihara. Här får vi se deras maskinvävning som sker på över 100 år gamla vävmaskiner. Vi tittar in i deras butik där de säljer egna alster så som byxor, jackor, väskor och hela tygrullar. Det blir några fina fynd där innan vi avslutar dagen.
En bit in på resan träffar jag gruppen igen, lite trötta av alla nya intryck, men väldigt glada att dela med sig av allt de varit med om hittills. Vi befinner oss i Yokohama och tar tåget till Totsuka och vidare med taxi hem till Hisako och Takashi Hagiwara. Det är lite svårt för taxichauffören att hitta dit, men när vi ser att det sitter en svensk och japansk flagga vid ett av husen i villaförorten går det inte att ta miste. Dessutom har de satt upp välkomstskyltar på svenska. De bor i ett äldre trähus med en liten trädgård där det växer bambu, persimonträd, hortensior och kryddväxter. Vid ingången hänger Takashis målade alster på dörren och Hisakos broderade rockar finns upphängda i träden som vackra installationer.
Vi får ett varmt mottagande av paret Hagiwara och deras inhyrda personal som finns där för att hjälpa till under dagen. Hisako har förberett ett välkomsttal på engelska och berättar sedan med Kristinas tolkningshjälp hur dagens workshop ser ut. Vi ska göra sashiko-broderi på växtfärgat bomullstyg och sy små påsväskor av detta. Alla i gruppen får ett kit med tyg, nål och garn, sedan är det bara att skrida till verket och börja brodera. Vi sitter i små grupper och syr, dricker te och samtalar medan vi arbetar. Stämningen är väldigt gemytlig och vi blir ivrigt påhejade av våra japanska lärare som tycker att vi är väldigt påhittiga och duktiga. Alla sätter verkligen sin egen prägel på hantverket. Ibland tar vi en liten bensträckare för att gå omkring och titta på varandras alster och se vad som finns till försäljning i Hisakos sashiko-shop som finns i angränsande rum. Vackra grytunderlägg, kläder och väskor, mycket som är broderat på handvävt tyg.
Sashiko är en 1000 år gammal broderiteknik som härstammar från de norra delarna av Japan. De långa, ofta vita stygnen bildar vackra geometriska mönster på tyg i indigoblått eller annan färg. Förr lappade och lagade brandsoldater, fattiga bönder och arbetare sina slitna blåkläder i sashiko. Tekniken har förfinats och används idag av alla samhällsklasser i Japan.
Hisako är utbildad kalligrafimästare och såg likheter mellan kalligrafin och sashiko. Nu tecknar hon med nål och tråd förstygn och stora knutar på byxor, klänningar, kjolar och jackor. Bomullstyget och garnet är indigofärgat blått eller i milda växtfärgade nyanser som brun, gult eller grönt. Paret lever nära naturen och går alltid klädda i Hisakos broderade plagg.
Även Takashi är konstnär och förutom att måla tavlor och kalendrar tillverkar han vackra rispappersklädda bambukorgar. Innan vi avslutar dagen blir det presentutdelning och alla får varsin kalender som Takashi illustrerat och Hisako har skrivit tecken och siffror med sin vackra kalligrafi. Dessutom får vi ta hem de fina broderade tygservetterna och ätpinnarna som vi fick med vår lunch. Innan vi åker tillbaka till hotellet blir det uppställning utanför huset och gruppfotografering såklart. Alla är mer än nöjda med besöket, och Takashi och Hisako önskar oss välkomna tillbaka! Och vad tyckte jag om sashiko-broderi? Mycket roligare än jag förväntat mig, dessutom väldigt rogivande och meditativt.
Dessa studiebesök är bara två av många höjdpunkter på en resa där du som deltagare får lära dig massor om japansk textil men även om landet och dess kultur. Genom studiebesök och workshops blir det spännande möten med människor vilket kan vara svårt att få till på en ”vanlig” resa. Resan genomförs under professionell ledning av textilkunniga färdledaren Kristina Watanabe.
Nästa resa genomförs i oktober 2020, boka redan idag för att säkra en plats.
Text och bild: Elin Ishihara, reseproducent Världens Resor
Bild även Kristina Watanabe, färdledare.Relaterade resor
-
Typ av resa
- Textilresor
-
Resan inkluderar flera spännande workshops som bambuslöjd, papperstillverkning och shibori-textil. Vackra trädgårdar i Kanazawa, heta källor, fina gassho-zukurihus i Shirakawa, Kyoto och Tokyo hinner vi också med.
-
-
Sugen på sumo
Just nu befinner sig vår färdledare Lars tillsammans med en grupp i Japan. Resan kallar vi för Brinnande lönnlöv och är en av våra mest populära rundresor där vi under tre veckor hinner med att lära känna Japan på många plan under en tid när landet är som allra vackrast. En av många spännande ingredienser är sumoturneringen i Fukuoka. Läs Lars hälsning här...
Läs hela inläggetHälsningar från ett Japan i vacker höstskrud.
Den ytterst trevliga resan ”Brinnande Lönnlöv” i Japan pågår som bäst just nu. Det är en av mina absoluta favoritresor att leda, det har jag gjort varje år sedan 2004 och fortsätter nästa år som vanligt. Resan är fullspäckad av platser, miljöer och upplevelser och i och med att den är tre veckor lång får man verkligen med mycket.
En av de riktigt roliga sakerna vi gör är att titta på sumobrottning under några timmar en eftermiddag. Man har en 15-dagarsturnering varannan månad här i Japan och i november går turneringen i staden Fukuoka som vi passerar på vår resa. Det kan te sig helt obegripligt och inte så kul att se tjockisar försöka putta varandra ur en ring men det är så mycket mer och efter att jag förklarat historia, regler och ritualer innan vi går till stadion så blir det plötsligt en väldigt rolig och spännande upplevelse och jag tror att de flesta i min grupp har börjat följa turneringen dagligen på TV nu - jag har nog lyckats i min mission att göra kanske världens roligaste sport populär hos mina resenärer.
Förutom sumon är det ingen hejd på trevligheterna under resan. Vi bor bl.a med munkar på ett tempel i bergen söder om Kyoto, badar i varma källor och går runt i det bubblande ”helvetet” i kurorten Unzen, tillbringar två dagar i min favoritstad Nagasaki med en otroligt intressant historia, vandrar i trolsk natur bland tusenåriga cederträd på den vackra ön Yakushima, bor hemma hos japanska familjer i staden Kagoshima och avslutar med att känna Tokyos puls de sista 4 dagarna.
Om man vill få ut så mycket som möjligt av en Japanresa så rekommenderar jag varmt ”Brinnande Lönnlöv”. Jag finns här nästa år, hoppas ni också gör det. Varmt välkomna.
Lars Arvidsson, färdledare.
Relaterade resor
-
Vi prickar lönnlövsskiftningen i Japan. Resan börjar med promenader på kulturstaden Kyotos sluttningar och avslutas med den moderna högborgen Tokyo. Vi badar i heta källor, bor i en liten fiskeby och promenerar i djupa cederskog på Yakushima också. Perfekt resa för er som verkligen vill uppleva Japan i variation!
-
-
Transparens - en självklarhet för oss
I Dagens Nyheters granskning av klimatkompensation konstaterades stora brister med öppenhet och redovisning hos Sveriges största reseföretag. Bristen på transparens skapar en misstro mot alla oss som jobbar med hållbarhet där klimatkompensation är en av flera komponenter. För oss som varit pionjär med att klimatkompensera för alla resenärers långflyg har det från början varit självklart att redovisa vilka projekt vi stödjer samt visa certifikat och makuleringsbevis. Läs mer..
-
Hälsning från en blå zon
Hej Höstsverige! Här kommer en hälsning från Okinawas 30-gradiga värme där jag just nu leder vår resa ”Okinawas övärld”, en av mina absoluta favoriter och som jag har haft nöjet att färdleda sedan 2008. Innan Okinawa blev en del av Japan 1879 var arkipelagen ett helt eget kungarike och en stor handels-och sjöfartsnation som kallades Ryukyu.
Läs hela inläggetHär fanns ett eget språk, egen musik, mat, historia och en livsstil med egna traditioner vilka i allra högsta grad lever vidare än idag. Och det är det som gör det så alldeles speciellt och spännande att komma hit.
Det är Japan men ändå inte, och det är otroligt vackert.
Resan går i ett lugnt tempo och vi har gott om tid att uppleva vackra stränder vid kanske världens bästa snorklingsvatten. Den härliga naturen och fina vyerna njuter vi av från båt, med vattenbuffelbuss och till fots. Det blir besök på ett väveri i byn med kanske världens äldsta kvinnor. Vi färdas genom en sk blå zon och kanske kan vi lära oss något om sättet att leva här som vi kan ta med oss hem. Övärldens spännande historia, musik och mat njuter vi också av.
Vi reser runt här i den subtropiska övärlden under 12 dagar och som start på äventyret inleder vi resan med tre dagar i Taiwan vars huvudstad Taipei ligger mycket närmare Okinawa än vad Tokyo gör. Vad sägs om att få se ett av världens finaste konstmuseum, besöka teplantage och njuta av utsikten från det 508 meter höga tornet Taipei 101. Avslutar gör vi i Osakas höga puls där vi får en glimt at ”det andra” Japan.
Varför inte hänga med mig hit i oktober 2020 och säkra upp lite höstvärme redan nu?Lars Arvidsson
Färdledare
Relaterade resor
-
Under två veckors tid reser vi med båt och flyg mellan flera öar i Stilla havet. Vi börjar på Taiwan och besöker därefter fem öar i Okinawas arkipelag.
-
-
Jörgen reste längs Karakoram Highway i norra Pakistan
1989 fick jag veta att jag fått ett stipendium för att studera i Kina i två år. Under våren planerade jag hur jag efter terminens slut skulle åka landvägen via Turkiet, Iran och slutligen den legendariska Karakoram Highway genom Pakistan till Kina. Passet lämnades in till Irans ambassad, men efter Ayatollah Khomeinis bortgång den 3 juni utfärdades inga visum. Dagen efter, den 4 juni, bröt massakern på Himmelska fridens torg ut.
Läs hela inläggetIstället för resa väntade en oviss sommar innan jag till slut ändå kom iväg till Shanghai och två års studier. Någon Karakoram Highway blev det inte då och i 30 år har det förblivit en ouppfylld dröm. Till nu. För en vecka sedan kom jag tillbaka från norra Pakistan.
Landskapet i norra Pakistan är verkligen enastående På Duiker-höjden, ovanför den gamla huvudorten Karimabad, står jag i skymningen och blickar ut över tre toppar på nästan 8000 meter på ena sidan om dalen och två på drygt 7000 meter på andra sidan. Karimabad med sina två 900-åriga gamla fort, Altit och Baltit, ligger nedanför på 2500 meters höjd. Landskapet är minst sagt dramatiskt.
Några mil söder om Gilgit, den största staden i Baltistan, just där Indus flyter ihop med floden Hunza, står en liten anonym skylt som säger ”här möts världens tre högsta bergskedjor”. Från en liten utsiktsplats ser jag hur Hindukush drar iväg västerut mot Afghanistan på ena sidan Indus. På andra sidan floden ser jag hur Karakoram börjar. Ett tiotal mil bort ligger K2, världens näst högsta berg. När jag vänder mig om ser jag Nanga Parbats ståtliga topp och den enda av Himalayas 8000 meters-toppar som ligger i Pakistan.
Karakoram Highway är idag en fantastiskt fin väg byggd av kineserna för att de i framtiden ska ha en väg som snabbt tar dem till en hamnanläggning vid Arabiska havet. Det var av nöd tvunget att bygga en ny väg då den gamla vägen till stora delar brakat samman. Ett av de porösa bergen föll ihop i floden och gjorde att byar dränktes och en stor del av vägen försvann. Den naturliga dammen som skapades är idag den vackra sjön Attabad, som blivit en av de stora turistattraktionerna längs vägen. För att få till vägen längs sjön krävdes att man byggde sex långa tunnlar.
Landskapet till trots är det nog ändå mötet med pakistanierna som är det starkaste minnet jag tar med mig hem. Sedan 9/11 2001 har det i stort sett inte funnits någon turism i Pakistan förrän nu de senaste åren. Var vi än kommer vi bli bjudna att sitta ned och dricka te. Nyfikenheten är stor. Likaså vänligheten. Jag möter överhuvudtaget ingen som inte är vänlig. När jag berättade att jag skulle till Pakistan innan resan möttes jag bara av förvånande huvudskakningar och folk som sa ”du är inte klok, det går aldrig vägen”. Jodå, det gick alldeles utmärkt.
Jag rekade inför våra kommande resor till Pakistan. Våren 2020 har vi tre nästintill fulltecknade resor till Pakistan. Höstresan 2020 har också bokats på bra. Det som skiljer resorna åt är att vi på hösten gör en enklare tre dagars vandring i Himalaya. Även jag passade på att vandra denna del, vid berget Nanga Parbat. Här lämnar vi Karakoram Highway på 1200 meters höjd och åker med jeep 15 kilometer och 1600 höjdmeter upp till byn Tato. Härifrån går jag sedan dryga fem kilometer och 500 höjdmeter upp till Fairy Meadows. Det är en rätt makalös förvandling. Bergvägen upp är så kargt och folktomt som det kan bli, men när man kommer upp till Fairy Meadows väntar massor av stugor, affärer, och restauranger. På de enorma gräsfälten som breder ut sig här ordnar de till och från hästpolomatcher! Här erbjuds olika vandringsmöjligheter av olika svårighetsgrad.
Vi har nu lagt upp datum för resor 2021 också. Själv kan jag inte säga annat än att jag tycker att det vore jättetråkigt om inte fler fick besöka detta fantastiska område. Jag vet att folk i Pakistan väntar och hoppas på oss. Om ni åker får ni vara beredda på att bli tillfrågade om att vara med på selfies tio gånger om dagen. Läs mer om våra resor till Pakistan.
Text och bild: Jörgen Fredriksson, grundare och delägare Världens Resor
Relaterade resor
-
Vi reser längs Karokoram Highway i Hunzadalen i norra Pakistan och njuter av ett landskap i brinnande höstskrud. Attabadsjön, Khunjerabs glaciärer och en utflykt till Nanga Parbats (8125 m) basläger är några av höjdpunkterna.
-
Resan börjar i Lahore och avslutas i Islamabad. Merparten av resan rör vi oss i Himalayas västligaste delar i Hunzadalen och längs Indusfloden och Karakoram Highway.
-
Resa genom Kirgizistan, Kina och Pakistan längs världens mest mytomspunna väg. Vi åker längs Himalaya, Pamir och Karakoram och stannar till i fina städer längs klassiska Sidenvägen som Kashgar och Karimabad.
-
