Blogg & Restips

  • Möten man minns, se filmen

    Alla jag har träffat, som har fått möta schimpanser och bergsgorillor i frihet, får något väldigt speciellt i blicken när de berättar om upplevelsen. En ödmjukhet inför livet och likheten med våra närmaste släktingar kanske? Per Lindh leder resan till Rwanda och Uganda i december, se hans filmer från resan här.

    Under resan Safari och möte med bergsgorillor blir det många observationer av olika primater. Skogarna i Rwanda och och Uganda är hem åt ett otal arter. I Kibale spårar vi schimpanser och i Bwindi möter vi de dimhöljda bergens gorillor. Vi delar upp oss i två grupper och tillsammans med kunniga parkguider ger vi oss av på morgonen för ett oförglömligt äventyr att minnas livet ut.


    Uganda erbjuder även storslagna safariupplevelser på savann och ett rikt djurliv i floder och sjöar. I Queen Elisabeth nationalpark lever trädklättrande lejon och i Murchinson falls blir båtfärden på Nilen en av höjdpunkterna. Ugandas parker har betydligt färre besökare än flera av grannländerna i Östafrika vilket också bidrar till stora och exklusiva naturupplevelser.


    Klicka här för att läsa om resan Safari och möte med bergsgorillor. 

  • Jörgen rapporterar från jazz-och konstresan i Senegal

    I april i år gick vår första resa till Senegal. Den blev väldigt lyckad med fantastiska jazz- och konstupplevelser. Tack vare färdledarna Lena och Staffan fick vi vara med om många spännande möten under våra två veckor i landet. Nu lanserar vi nästa års nya rundresa samt öppnar även upp 2020 års avgång med DakArt.

    Läs hela inlägget

    Ibland är hantverket att skapa en intressant resa en långsam process som kan sträcka sig över år. Resan till Senegal var ett undantag. Efter att ha skapat flera olika konstresor under senare år tog detta sin start i att jag ville ordna en resa till Afrikas största konsthändelse, biennalen DakArt. När jag nu såg att Afrikas mest etablerade jazzfestival i gamla huvudstaden Saint Louis låg veckan innan konstbiennalen blev allt väldigt enkelt. Resan skulle i stort bestå av dessa två element med några andra kortare inslag.


    De första fyra kvällarna ägnade vi åt jazzfestivalen i Saint Louis

    Nu var det bara det där med att hitta vilka som ska ta hand om resan kvar. Vanligtvis den allra svåraste biten av vårt arbete. Jag ringde till min gamla barndomskompis Hillevi som rest väldigt mycket till Senegal på senare år. Var hon en tänkbar färdledare? Nej, men hon talade om att hennes kollega Staffan, halvårsvis bor i Saint Louis och jobbar med konstprojekt där. Staffan hjälpte gärna till, men tiden skulle bara tillåta att han tog hand om gruppen i Saint Louis. Han sin tur kände däremot en svensk som bodde i södra Senegal, Lena, som under många år tagit hand om resor för Malmö Konstmuseum till just DakArt. Jag tog kontakt med Lena som gärna tog sig an uppdraget och dessutom berättade att hon tidigare haft en arrangör i Senegal som även han talar svenska, Pape.


    Senegal betyder vår båt

    På bara några dagar hade jag hela infrastrukturen för resan klar. Jag själv följde med på första resan och kan inte säga annat än att jag tyckte det var oerhört lyckat. Staffan visade sig inte bara bo halvårsvis i Saint Louis, utan han var verkligen Mr Saint Louis och kände alla verksamma inom kulturvärlden. Genom hans försorg fick vi komma hem till trumgrioten Abdoukhadre och hans familj som bjöd på fantastisk underhållning av dans och trumspelande, vi besökte en fiskarfamilj, fick komma hem och laga mat hos en familj och lära oss blåsa glas hos en annan. En kväll var det vernissage och fest i hans konstnärsresidens.


    Papé, trumgrioten Abdoukhadre och Staffan

    I Dakar var det istället Lenas fantastiska kontaktnät som fick oss inbjudna till invigningen av DakArt och sitta alldeles intill presidenten, hon ordnade biljetter till den nya musikalen om Nelson Mandela, fixade konstnärsmöten och såg till att Göran Christenson, f d chef för Malmö Konstmuseum och jurymedlem på biennalen, gav oss en initierad visning av huvudutställningen.

    Många fantastiska möten och kulturinslag präglade veckorna. I Saint Louis blev det många sena nätter då konserterna är uppdelade så att några äger rum på stadens barer efter middagstid. Framåt 23-tiden började de stora internationella namnen spela på huvudscenen och avslutningsvis uppträdde några av Senegals största namn på utomhusscener runtom på stan fram till tre-tiden på natten. Konstupplevelserna var också utspridda så att vi såg huvudutställningen i den gamla domstolen för Västafrika och andra utställningar på gallerier och museer i stan.


    Huvudutställningen av DakArt i forna Domstolen för Västafrika

    Jag tyckte också att det var fantastiskt att få bo en natt i ökenlodge i Lompoul. Likaså att därifrån åka terrängfordon längs Atlantkusten förbi olika fiskarsamhällen på det som ursprungligen varit den sista sträckan av Paris Dakar-rallyt. Många fantastiska intryck bär jag med mig från denna resa.


    Med terrängfordon längs Atlantkustens stränder

    Resan upprepas igen 2020 och ligger ute redan nu. 2019 väljer vi att göra en något större resa och fortsatt ha kvar jazzfestivalen (konstbiennalen endast jämna år). Vi behåller många av de goda kulturella godbitarna, men har också lagt till dagar i södra Senegal, Casamance. Det är här färdledaren Lena bor under större delen av året. 2019 års resa avslutas också i Gambia. Ni hittar våra resor till Senegal här.

    Den 6 november håller har vi ett föredrag om våra resor till Senegal. Se alla föredrag här

    Text: Jörgen Fredriksson, delägare och grundare Världens Resor 

  • Med familjen till Japan

    Journalisten Kicki Lind samtalar med Anne Rajmic och frågar hur det var att resa med familjen till Japan på höstlovet.

    Läs hela inlägget

    Vi hade aldrig fått uppleva ens hälften så mycket om vi hade rest på egen hand, säger Anne Rajmic som tog med sig man och två döttrar på Höstlov i Tokyo. Alla familjer med barn i skolåldern vet hur det är att vara bunden till lov. Tiden är både dyrbar och begränsad.

    – Vi har rest mycket tillsammans och nu ville vi göra något annorlunda, säger Anne. Att få med sig en 18-åring och en 20-åring är inte alltid det lättaste men det här var en resa som vi alla blev väldigt nyfikna på. Det intensiva programmet innehåller det mesta från bad i varma källor och en traditionell teceremoni till spännande djupdykningar i Tokyos olika stadsdelar och en makalös utsikt från ett av världens högsta tv-torn.

    – Som familj är det trevligt att få uppleva nya och spännande saker tillsammans i en hel vecka. Vi var igång från tidig morgon till sen kväll! Tack vare att vi tog oss runt med lokala transportmedel som tåg och tunnelbana fick vi en känsla för hur japanerna själva har det. Vi lärde oss massor och fick på kort tid en fin inblick i mycket av det som är Japan. Förutom insikter som förmedlades av den kunnige färdledaren Lars Arvidsson som de senaste 18 åren bott växelvis i Japan och Sverige fick familjen redan innan avresan från Sverige värdefulla tips av Akio Noshi. Akio är uppvuxen i Japan och jobbar nu som reseproducent på Världens Resor.

    – En av mina döttrar hade hört talas om Japans igelkottcaféer, berättar Anne. På ett sådant café får man gulla med riktiga igelkottar. Det låter ju minst sagt udda men köerna brukar tydligen ringla långa så Akio hjälpte oss att boka på hemmaplan. Det var mycket uppskattat!

  • Följ med Johnny till Centralasien

    Kanske söker jag något, kanske är jag bara nyfiken, eller så gillar jag utmaningar. Kanske försöker jag förstå världen – hur omöjligt det än låter. Resebloggen Johnnybajdzjan har jag startat i egenskap av frilansande färdledare, hobbyfotograf och skribent. Är du nyfiken på Centralasien? Häng med bakom kameran på vår senaste resa.

    Läs hela inlägget

    Mitt namn är Johnny Friskilä och jag kommer från Narvik i Norge där jag fick mitt första guidejobb som 16-årig. År 2002 var min bachelorgrad i ryska, historia och statsvetenskap klar och jag bestämde mig för att flytta till Sverige och Stockholm. Här blev jag kvar. Sedan dess har det även blivit en del resor. Ungefär 100 länder och territorier har jag hunnit med. Idag frilansar jag bland annat som färdledare för Världens Resor.

    I april 2018 var jag färdledare för Världens Resors resa Centralasien. Följ med mig bakom kameran och läs min berättelse på resebloggen Johnnybajdzjan klicka här.

    Se alla bilder på resebloggen Johnnybajdzjan, klicka här.

  • Mathias rapport från Namibia

    Som färdledare har jag förmånen att få åka tillbaka till mina favoritplatser med jämna mellanrum, oftast med grupper men ibland också på egen hand. I början av det här året åkte jag själv runt i hela Namibia för att besöka några av mina favoritställen, samt några helt nya spännande platser. Av detta har Världens Resor nu satt ihop den här resan som verkligen gör skäl för namnet - Namibias bästa.

    Läs hela inlägget

    Jag har varit färdledare för ett antal resor till Namibia så jag kan nu med erfarenhet säga att alla resenärer blir både lite förvånade och positivt överraskade när man kommer hit. Det gäller inte bara den skiftande mångfald av naturupplevelser som landet erbjuder utan även över maten och då framförallt råvarornas kvalitet. Här finns både fisk och skaldjur av högsta kvalitet som fantastiska ostron, underbart grillade kötträtter, oftast olika antiloper. De flesta frukter och grönsaker odlas också i landet. Många brukar även uttrycka att hotell och lodger var mycket bättre än man förväntat sig.

    Till skillnad mot alla andra länder i södra och östra Afrika, där man måste åka till en nationalpark för att se djurlivet, så ser man vilda djur i hela Namibia. Bli inte förvånade att vi tvingas bromsa in för både vårtsvin, zebror och giraffer längs vägarna. Att säkerheten är väldigt hög borde kanske inte förvåna då Namibia är ungefär dubbelt så stort som Sverige men har endast 2,5 miljoner innevånare. Städer i Afrika har väl inte det bästa ryktet men i Namibias små städer kan man utan problem gå runt på egen hand. Lägg till bra vägar av både asfalt, salt och sand och du får en väldigt bra rundresa.

    Under 18 dagar kommer vi att ta in de flesta av Namibias bästa sevärdheter såväl som några av mina egna guldkorn. En oförglömlig gryning med safari i Kalahariöknen, solnedgång och soluppgång över den grandiosa Fish River canyon, den pittoreska övergivna gamla gruvstaden Kolmanskap, de berömda sanddynerna i Sossusvlei, Skelettkusten, den berömda nationalparken Etosha.

    Jag kommer också ta med er till Namibias första världsarv, grottmålningarna i Twyfelfontein, samt ge er en oförglömlig upplevelse och inblick i hur man arbetar för att bevara den utrotningshotade geparden.

    Ni kanske inte kommer hem med ljus i håret till Lucia men jag kan lova att era ögon kommer lysa och tindra när ni berättar för alla hemma var ni har varit, vad ni har sett och gjort, hur ni har bott och vad ni har ätit. Ge er själva en julklapp och följ med mig på den här resan i slutet av året!
    Mathias Buskas

  • Nya Zeeland, extra avgång i februari

    Vår nya resa till Nya Zeeland i november är snart fullbokad och på förfrågan öppnar vi nu upp en till avresa i februari 2019. Carina Lindh, färdledare för båda resorna skickar en hälsning från Down Under:

    Läs hela inlägget

     

    Kia Ora!

    Jag skulle vilja påstå att jag befinner mig på världens bästa plats; på en landtunga, inkilad mellan Parapara Inlet och Golden Bay, Tasman Sea i Aotearoa. Här har jag också världens bästa ateljéutsikt över The Inlet eller som jag säger, lagunen (låter lite mer exotiskt så), som förändras varje timme och som i cykler transformerar lagunen från en brun lervälling till en karibisk grönböljande pool. Jag sitter också precis mittemellan två av Nya Zeelands vackraste Nationalparker; Kahurangi och Abel Tasman. Naturens krafter är närvarande här och jorden bubblar ständigt likt en sockerdricka.

    Min utsikt har varit densamma sedan 2013 då jag kom hit till norra Sydön för första gången. Sedan dess ”sommarpendlar” jag mellan Stockholm och Down Under. En kanske lite udda pendlingssträcka men awesome spännande! Jag är konstnär och jobbar med ett foto och videoprojekt när jag befinner mig här. Min partner jobbar för Department of Conservation i Takaka och tack vare honom har jag fått stor insyn i hur natur- och miljöarbetet fungerar. Jag har b l a varit med om att hjälpa till som volontär vid tre dramatiska valstrandningar här i bukten. Jag ser fram emot att dela med mig av mina kunskaper om historia, natur, konst, språk, traditioner, viner (jag bor ju nästan mitt vindistriktet Marlborough) och the Kiwi ”spirit” (som tex det ständiga behovet av att gå barfota). Varmt välkomna till Nya Zeeland!

    Carina Lindh