Blogg & Restips

  • Strövtåg i södra Afrika

    Att vandra är ett underbart sätt att utforska ett land. Den långsamma takten, närheten till natur och möten med djur och människor längs vägen gör det till en upplevelse med många dimensioner. Fyra länder på 21 dagar varav 10 dagar till fots! Strövtåg i södra Afrika är en resa som ligger mig mycket nära om hjärtat.

    I Swaziland är bergsängarna fyllda med vårblommor, högt upp i Drakbergen är luften tunn och klar där vi står på toppen av världens näst högsta vattenfall. I Lesotho rider vi (de som vill) på de starka hästar som dagligen transporterar människor och varor på säker fot genom de bergiga landskapen där inga bilvägar finns. På Vilda Kusten längs med Indiska oceanen går vi genom byar i Nelson Mandelas hemtrakter och får en djupare förståelse för de enkla förhållanden som denne store man kom ifrån.

    Sydafrika och dess närliggande länder har ett överflöd av vackra vandringsleder som går genom öken och subtropisk regnskog, längs dramatiska kuster och, naturligtvis, genom den vilda afrikanska bushen. På vissa ställen känner man sig som den enda människan på mils avstånd, ensam med den vidunderliga naturen och den enorma Afrikanska himlen. På andra ställen går man genom byar där livet fortgår som det gjort i hundratals år. Små barn och en och annan yr höna eller get springer runt ens ben och de vuxna stannar upp en stund i sina sysslor för att utbyta några artiga hälsningsfraser med oss besökare. I vildmarksområdena väntar andra spännande möten, och jag lovar att man inte fullt ut kan förstå den uråldriga kraft som Afrika rymmer förrän man har mött dess vilda djur till fots.

    Detta är en resa där vi byter konventionell sightseeing mot natur och möten med människor. Där vi saktar ner och tar oss tid att uppleva södra Afrikas storslagenhet med alla sinnen. Oftast gör vi dagsvandringar och kommer tillbaka till samma hotell som natten innan. Du bär endast en lättare dagryggsäck med det allra nödvändigaste. Vi njuter av enkel men vällagad lokal mat liksom naturligtvis en kall öl och ett glas fint sydafrikanskt vin då och då för den som önskar!

    Katarina Mancama
    Färdledare och reseproducent med södra Afrika som specialitet.

     

  • Filmtips torsdag 23 maj HIMALAYA

    Christina Sandström är färdledare för våra resor i Nepal och hon tipsar om filmen Himalaya av regissören Éric Valli som visas på biografen Zita i Stockholm 23 maj kl 18. Vi får följa den gamle ledaren Tinle och hans jakkaravan på den strapatsrika vandringen genom Himalayas natur. Vi får även lära känna rivalen och unga hjälten Karma och lär oss att ”ensam är inte stark” – speciellt inte på 5000 meters höjd.

    Läs hela inlägget

    På 5000 meters höjd i Nepal, ligger Dolpo, den minst exploaterade regionen i Himalaya. I Dolpo finns ett av det sista nomadiska handelsfolket i världen. Regissören Éric Valli har fångat Dolpobornas kamp mot naturens krafter när de ger sig ut på den årliga handelsvandringen från högplatån ned till låglandet.

    Vi får följa den gamle ledaren Tinle och hans jakkaravan på den strapatsrika vandringen genom Himalayas natur. Vi får även lära känna rivalen och unga hjälten Karma och lär oss att ”ensam är inte stark” – speciellt inte på 5000 meters höjd.

    LÄS MER OCH BOKA PLATS PÅ BIOGRAFEN ZITA, KLICKA HÄR.

    Allt överskott från visningen går oavkortat till Thade School Project, en ideell, religiöst och politiskt obunden organisation som sedan 2009 driver en skola i byn Thade, söder om Mt Everest i Nepal.

  • Under tusen stjärnor i Okavangodeltat

    Det är något speciellt med att tälta i Okavangodeltat. Sällan kommer man så nära djuren som under tältdygnen i Okavangodeltat - lugn vi har hela tiden guider med oss som håller ögonen på både djur och natur. Här ute är det inte ovanligt att man ser både lejon, leopard, gepard och enorma flockar med bufflar och elefanter på en och samma dag.

    Läs hela inlägget

    Att tälta i Okavangodeltat är som att uppleva Afrika på riktigt, långt innan nationalparkerna blev inhägnade i stora delar av Afrika (fortfarande strövar alla vilda djur helt fritt mellan Botswana och Zimbabwe). Vi vaknar tidigt, tar en kopp kaffe i gryningen och återvänder till lägret tre, fyra timmar senare för en fantastisk brunch under ett skyddande soltak. Sällan har jag ätit så god mat som den som tillagas över öppen eld mitt ute i naturen. Afrikas skönhet kan man inte uppleva på ett lyxigt hotell. Det är först med solen i ögonen, sand under fötterna och ett rikt djurliv runtomkring som drömmen om Afrika blir realitet.

    Skillnaden mellan att bo på en lyxig safaricamp på Chiefs Island (den lyxigaste delen av Okavangodeltat) och att tälta bekvämt (både tältsäng, täcke och kudde) i Moremi Game Reserve är milsvid. Där lyxsviten lockar med trerättersmiddagar och uppvärmt badvatten bjuder Moremi Game Reserve på riktigt nära möten med vilda djur. Dessutom är vi nästan alltid ensamma med djuren då olika safarioperatörer helt enkelt är verksamma i olika delar av reservatet. Och självklart kan man ta en varm dusch – också i Moremi.

    - För oss som är födda i Botswana är vilda djur en del av vardagen. När jag var barn sågs elefanter, lejon och bufflar som en belastning, ett enormt hinder som stod i vägen för all form av utveckling. Numera är djuren snarare en förutsättning för att vi ska kunna bo kvar och leva och arbeta i byn och slippa pendla till långväga arbeten i Maun eller Gabarone, säger guiden Tumelo Charles Ntema som kombinerar guideyrket med livet som köttbonde tillsammans med fyra bröder och tre systrar. Dessutom driver invånarna i Sankuyo både camping och en egen lodge (naturhotell) vid kanten av Moremi Game Reserve.

    Efter en lång siesta i tältlägret hoppar vi återigen upp i bilarna och ger oss av på en safaritur strax efter klockan tre. Än återstår drygt tre timmar innan mörkret lägger som en matta över deltat och djurlivet återvänder. Medan djuren mestadels trycker i skuggan under dagen blir både predatorer och antiloper aktiva fram på kvällskvisten. Med lite tur är det inte omöjligt att man faktiskt kan se både små och stora kattdjur. Kanske till och med en leopard i gröngräset.


    Text och bild: Färdledare Niklas Kämpargård. 

  • Det är i Seoul det händer

    Jag kom till Seoul första gången 2001. Vet inte varför det tog mig så lång tid att ta mig hit då jag redan 2001 studerat, rest och bott i dryga tio år i Kina och Japan. Nu reste jag omkring några veckor och det var lätt för mig att känna mig hemma i Seoul, en del påminde om Beijings gamla stad medan annat mer andades Tokyo. Sommaren 2018 åkte jag till Seoul för sjunde gången och för varje gång jag kommit tillbaka har jag känt att staden bara blir bättre och bättre.

    Läs hela inlägget



    De gamla stadsdelarna i Bukchon var knappt synliga första gångerna jag kom hit, men snart nog hade hela stadsdelen renoverats på ett oerhört snyggt sätt och man fick flera möjligheter att se hur de gamla kåkarna med sina innergårdar var skapade. Här finns nu gott om trevliga boenden, caféer och fina små museer. 

    Stora delar av centrala Seoul präglades också av att där fanns stora motorvägar som löpte ovan mark och störde synintrycket. Den gamla kanalen som hade varit en avdelare mellan gamla och nya staden hade redan 1968 täppts igen och istället blivit plats för just en sådan upphöjd motorväg. 2005 var den borta och den gamla kanalen framgrävd igen. Den fungerar idag som en nio kilometer lunga genom staden med härlig grönska och ständiga konstutställningar som finns längs promenaderna på bägge sidor om kanalen. 2017 hade nästa förhöjda motorväg upphört som bilväg och precis som med High Line i New York istället blivit en gångväg med fantastisk växtlighet som snabbt vuxit fram. Seoullo 2017 är namnet på denna nya del som ligger vid Seouls tågstation. Staden har med tiden blivit grönare och mer miljövänlig. 

    Men det som trots allt imponerar mest på mig är hur Sydkorea och då i synnerhet Seoul verkligen tagit plats på hela den breda kulturscenen. På bara ett par årtionden har Sydkorea blivit en jätte inom film, tv, teater, musik, mode, design och konst. De har gjorts en oerhört medveten satsning på att bjuda in några av världens främsta arkitekter till att bygga viktiga kulturella landmärken. Zaha Hadid fick bygga det märkvärdiga Design Plaza, Rem Kolhals, Mario Botta och Jean Nouvel samsades om att bygga upp det fantastiskt fina konstmuseet Leeum Samsung och i bergen utanför Seoul lät Tadao Ando skapa det andaktsfulla konstmuseet SAN. Med alla de storsatsande gallerier och mindre konstmuseer som finns runt palatsen i Seoul är det enkelt att utse Seoul till Asiens främsta stad vad gäller konstutbud. Idag blir också många sydkoreanska konstnärer som Lee U-fan, Lee Bul och Choi Jeong-hwa inbjudna att göra stora utställningar världen över. 

    Även inom filmen har Sydkorea blivit det land som syns mest av de asiatiska på senare år. Det har varit det enda land som vågat satsa på att göra lika påkostade filmer som i Hollywood. Samtidigt som lågmälda filmer också hittar ut och vinner priser på de stora festivalerna i Europa. Den tidigare kulturministern Lee Chang-dong har gjort många utmärkta filmer och är aktuell på svenska biografer med filmen Bränd just nu. Sydkorea har också Asiens mest berömda festivaler för både konst (Gwangju) och film (Busan).

    Men för de flesta är det ändå inom populärkulturen som Seoul och Sydkoreas enorma ansträngningar märks. Gangnam Style döpt efter den fashionabla stadsdelen i Seoul blev verkligen upptäckt av massorna och var länge det mest träffade klippet på Youtube. I dess spår har massor av nya grupper inom K-Pop som BTS och EXO kommit och som våra svenska tonåringar har full koll på och ofta kan nynna texterna till på koreanska. Seoul fullkomligt kryllar av ställen som fansen ska åka till.

    Ett annat populärt kulturfenomen är den så kallade Non Verbal Performance som idag har närmare 20 olika scener i Seoul. Vad de har gemensamt är att de under dessa föreställningar inte pratar alls och att de utförs i ett rasande tempo samt att de ofta har inslag av kampsport. Här blandas slapstick med taekwando, matlagning, konst och allt vad du kan tänka dig mellan himmel och jord. Även denna teaterform har gått stort på export med föreställningar bland annat på Broadway.

    För många andra asiatiska länder är den koreanska kulturvågen, hallyu, mest synonymt med tv-dramer. De har vunnit enorm popularitet från Bhutan till Indonesien. Kanske är de som mest populära i Kina där de under vissa perioder stått för mer än hälften av alla utländska program som visats i Kina. Det är ganska imponerande. 

    Det är spännande att ta sig runt i Seoul och se all denna kreativa kraft som märks i modedistriktet kring Design Plaza, shoppinghysterin bland skönhetsprodukter i Myeong-dong, alla designbutiker som ploppar upp över hela staden och i alla spännande restauranger som ständigt förnyar det fantastiska koreanska köket. Du äter inte bättre koreansk mat någon annanstans än i Seoul. Kimchi får man i tjogtals olika versioner. Idag har det också blivit trendigt med restauranger som blandar det koreanska köket med det mexikanska. Prova det!

    I all denna moderna satsning finns fortfarande kvar ett lugn i de fem stora palatsen som alltjämt utgör stora områden av centrala staden. Att besöka fiskmarknaden Noryangjin eller den mest traditionella marknaden Gwangjang är fortfarande något av det största nöjet med att komma till Seoul. Trivs också enormt med sitta på de många utomhusrestaurangerna och grilla kött. Bodde en gång också en natt på traditionellt gästgiveri, en så kallad hanok, mitt i centrala Seoul. Trots att det var mitt i stan hade de små odlingsplättar och lite höns på dessa ställen. Kändes märkvärdigt att vakna upp till tuppen mitt i en stad med 25 miljoner människor.Det är aldrig långt mellan det djupt traditionella och det hypermoderna.

    Världens Resor har idag flera olika resor till Sydkorea och Seoul. Vi har en kombinationsresa till Sydkorea och Japan, en kulturell rundresa med DN.Erbjudande med bl a Busans Filmfestival samt en höstlovsresa till Seoul som är inriktad på en yngre publik. Vi väntar alltjämt på att UD ska släppa på reseavrådan till Nordkorea och att vi åter kan satsa på våra populära kombinationsresor till Nord- och Sydkorea. Under 2020 kommer vi också presentera en konstresa som bland annat går till Gwangjubiennalen. 

    Jörgen Fredriksson, delägare i Världens Resor 

  • Japonism förr och nu, 24 mars på Zita i Stockholm

    Vi vill tipsa om detta event på biografen Zita i Stockholm.Film, föredrag och utställning om indigo, japansk textil, mode och konst. Tre inspirerande timmar med film och föredrag om japonism, den påverkan japansk konst och konsthantverk, mode och estetik hade på den västerländska kulturen. Är du medlem i Världens KLUBB ger vi bort 3 biljetter gratis.

    Läs hela inlägget

    JAPONISM FÖRR OCH NU om förförelse av det japanska 
    Film, föredrag och utställning om indigo, japansk textil, mode och konst.

    Söndag 24 mars kl 13 på biograf Zita, Birger Jarlsgatan 37 i Stockholm. 

    Tre inspirerande timmar med film och föredrag om japonism, den påverkan japansk konst och konsthantverk, mode och estetik haft på den västerländska kulturen.

    Filmer: 
    Japan mitt fosterland gestaltar Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors dragning till det japanska.
    Indigomästaren brättar om textilkonstnären Hiroyuki Shindo.

    PROGRAM:

    Petra Holmberg, kurator på Östasiatiska Museet, talar om indigo, japansk textil och mode utifrån kulturhistorien, med några moderna nedslag. Elisabeth Márton, filmare, visar sin film Indigomästaren om den svenska textilkonstnärinnan Camilla Carlund Hickman, som reser till Japan för att lära av den berömda indigomästaren Hiroyuki Shindo.

    Gudrun Sjödén, modedesigner, har länge inspirerats av Japan. Om detta berättar hon med en utställning av klädesplagg i Zitas lokaler och med bilder från sina Japanresor.

    I pausen bjuds det på japanskt te och dorayaki (japansk bakelse)

    Patrik Steorn, konstvetare och museichef på Thielska Galleriet, talar om den svenska nationalromantikens rötter i den japanska konsten. Susanne Concha Emmrich, författare och filmare, visar sin film Japan mitt fosterland. 

    Om du rest med oss minst två gånger är du med i Världens KLUBB. Då har du chans att få en gratisbiljett till eventet. Klicka här för att läsa mer.

  • Georgien - landet med stort hjärta

    Mitt reseintresse väcktes tidigt, men drog igång på allvar när jag studerade ryska i Moskva i mitten av 80-talet. Det var också där jag upptäckte Georgien, via det georgiska köket. På 80-talet var maten i Moskva hemsk och ville man äta något gott var det den georgiska restaurangen Aragvi som gällde. Kyckling i valnötssås, vitlöksdoftande dumplings och gudomligt god ost gjorde det värt att som student sen svälta resten av månaden. Och jag tänkte många gånger, mellan tuggorna, att DIT måste jag åka.

    Läs hela inlägget

    Till slut blev det en längre reportageresa, där många av mina förväntningar infriades, och jag blev förälskad i detta vackra land. Redan i Tbilisi översvämmades jag av den mångfald som tidigt blev en del av livsstilen i Georgien. Livet pulserar i en flytande gräns mellan öst och väst och det skapar en öppenhet mot det som är främmande. Det är ett samspel, som i georgisk polyfonisk sång, där sju stämmor finner en mäktig harmoni.

    Men det var i slutet av min resa, när vi tog oss upp längs en svindlande serpentinväg i nordöst, som jag kände hjärtat klappa ordentligt. Jag hade hamnat i Tusheti. Där råder ett liv som knappt finns kvar någonstans i Europa, just för att bergen och vägen dit snört av området. Däruppe tillverkar herdarna fårost på det sätt de alltid gjort. Där lever animismen kvar, med små offeraltare på valda platser i bergen. Här och där hänger små byar utmed bergssidorna, som medeltida bortglömda smycken.  Många har kvar de höga försvarstorn som byggdes när mongolerna en gång vällde in. För mig var det som att hamna mitt i serien Game of Thrones. Jag vandrade i ett sagolikt landskap, med högalpina artrika ängar längs med de urgamla stigarna, inramade av Kaukasus snötäckta berg. Nyfikenhet och gästfrihet kantade vägen och det georgiska uttrycket ”varje gäst är en Gud” blev glasklart. Jag blev oerhört berörd.


    Allt är förstås inte som i en saga. Georgien färdas fortfarande på sin bitvis tunga väg mot demokrati, men ända sen Sovjetunionen upplöstes har landet legat i framkant bland de forna sovjetrepublikerna och kanske är öppenheten och nyfikenheten en anledning till det. Sen är Georgien inte så tillrättalagt. Det har sina skavanker, gränsen mellan kaos och ordning är hårfin, men det gör det också charmigt, oförutsägbart, mänskligt. Det är därför jag återvänder. Till det LILLA landet med det STORA hjärtat.

    Lena Haglund, frilansjournalist och föredragshållare, har bl a gjort TV reportage om Georgien som sändes på SVT 2017, och lett vår vandringsresa till Georgien.