Blogg & Restips

  • Taiwan – vackert, vänligt och spännande

    Det finns alltid olika skäl till varför ett land blir ens favoritresmål. Fantastiska sevärdheter på lagom långa avstånd från varandra, fin natur och god mat är några skäl, men man får också förlita sig på en gnutta tur med väder och vilka möten som väntar längs vägen. Förutsättningarna för att man ska ha den där turen är så mycket större i vissa länder. Taiwan är ett sådant land. Folk är oerhört vänliga, naturen enastående och därtill finns här en riktigt spännande historia. Jörgen Fredriksson besökte Taiwan igen i februari.

    Efter att ha varit i Kina i närmare fem års tid på 80- och 90-talen började jag åka till Taiwan för cirka 20 år sedan och med glädje har jag återvänt många gånger. Landet är litet (en tolftedel av Sveriges yta) och det går att sätta sig på tåget i Taipei på morgonen, åka ett varv runt ön, och komma tillbaka sen eftermiddag. Trots landets litenhet innehåller det så mycket; 268 toppar över 3000 meter, fantastiska bergssluttningar där det odlas oolongte, regnskogar och fina stränder varifrån man kan snorkla bland korallrev. Merparten av landet består av berg och på östsidan når bergen nästan helt ut till den dramatiska kustlinjen. Majoriteten av landets 24 miljoner bor istället på västsidan där miljonstäderna ligger på rad.


    Teodlingar i Alishan
    Det är också på västsidan som landets säregna historia skrivits. Ilha Formosa, den vackra ön, myntades av portugiserna när de seglade förbi här på sina handelsturer mellan Macao och Nagasaki. De stannade aldrig, istället kom spanjorerna och holländarna under 1600-talets början. De enda som fanns på ön då var de många austronesiska (polynesiska) grupper som än idag finns kvar. Holländarna slängde ut spanjorerna som i sin tur trängdes ut av kinesiska sjöfarare anförda av piratledaren Koxinga. Koxinga tog i sin tur med sig den sista Ming-kejsaren som då blivit avsatt av manchurierna i Kina. Den fina historiska staden Tainan var den man då styrde Taiwan ifrån.


    Havsgudinnan Mazu, Tainan

    I det sino-japanska kriget 1894-1895 vinner japanerna och får bland annat rätten att ta över Taiwan som en koloni, vilket Taiwan var fram till 2:a världskrigets slut 1945. Det är efter detta som det riktiga tumultet bryter ut. Efter år av strider förlorar nationalisterna mot kommunisterna i Kina och 1949 flyr Chiang Kai-sheks nationalister till Taiwan. De är totalt 1,5 miljoner mandarintalande nationalister som flyr Kina och det är inte vilka som helst som kommer. Politiska ledare, framgångsrika affärsmän, kultureliten och maffian är alla de inflytelserika grupper som får Taiwan som ny hemvist och då framförallt Taipei. Genast börjar de styra över de 6 miljoner hokkientalande (språk från Fujian i Kina) som redan fanns på plats. Taiwan under Chiang Kai-shek blev en ekonomiskt lyckad diktatur, men också något som för evigt splittrat landet. Än idag är det stor missämja mellan de olika grupperna.


    Chiang Kai-shek Memorial, Taipei

    Trots det går det nog att säga att Taiwan är det mest demokratiska landet i nordöstra Asien. För andra gången i rad har de röstat fram Tsai Ing-wen, en kvinnlig liberal ledare, som vågar stå upp för Hongkong och emot alltför mycket kinesiskt inblandande i Taiwan. Taiwan var också det första landet i Asien som tillät samkönade äktenskap och Taipei har röstats fram som den stad i Asien som är bäst för invandrare att leva och jobba i. Själv trivs jag som fisken i vattnet i Taiwan. Då jag bott många år i både Kina och Japan känns det som jag här får mycket av bägge. Naturligtvis är det framförallt kinesisk kultur vi möter här, men bland annat den religiösa delen är sådant som kommunisterna jagade bort i fastlandet, men frodats här. Det japanska köket, tehusen, heta källor och hela tågnätet är alla delar av den japanska sfären vi möter. Likaså känns artigheten när man träffar folk mer japansk är fastlandskinesisk. Utan att inveckla mig i konstiga resonemang kan jag bara sammanfatta att det är oerhört trevligt att umgås med taiwaneser och uppleva det som finns att uppleva. 

    En av många fantastiska heta källor på Taiwan

    Nu i februari var jag i Taiwan igen för att träffa samarbetspartners, se nya saker på ställen där jag varit tidigare och också få möjlighet att se helt nya saker. I Taichung ägnade jag tiden åt de spännande konstprojekt staden fått till samt att se ny spännande arkitektur. I Lukang hittade jag den bästa staden i Taiwan för att få en introduktion till en traditionell gammal stad med intakta tempelmiljöer och charmiga gränder. Det är här vi kommer att börja våra rundresor i Taiwan från och med nu. Den gamla huvudstaden Tainan domineras av tusentals banyanträd som planterades när staden kom till för 400 år sedan. En av de nya sevärdheterna i Tainan är ett gammalt handelshus som helt tagits över av banyanträd som slingrar sig överallt bland ruinerna. Otroligt häftigt och också något som ska med på resorna framöver. 

    Trädhuset i Anping, Tainan

    I Chishang cyklade jag bland de väldigt vackra risfälten omgiven av dramatiska berg och träffade sojabonden Jerry som vi jobbar med. I Yilan bodde jag på ett oerhört spännande konsthotell beläget i regnskogsmiljö som inspirerats av Tadao Ando. I Wulai i Taipeis utkanter åkte jag smalspårigt tåg genom regnskogen till ett vattenfall. Avslutningsvis såg jag nya konstmuseer och gamla industrilokaler som nu blivit kulturcentrum i Taipei. En del kommer att användas på våra befintliga resor medan annat kommer på kommande resor till Taiwan. 

    På cykel bland Chishangs terrassodlingar

    Kom med ni också och låt Taiwan bli ett nytt favoritresmål! I dessa tider av corona kanske det också är lämpligt att nämna att Taiwan klarat sig väldigt bra. 

    Läs mer om vår resa Den vackra ön

    Fler bilder från Taiwan: 

    En av Taipeis många kvällsmarknader

    På vår resa Den vackra ön stannar vi till vid Qingshui på östkusten 


    Tarokos nationalpark

    Text: Jörgen Fredriksson, delägare Världens Resor och ansvarig för resorna till Taiwan

  • Stora konstupplevelser i Provence

    Sommaren 2021 reste Jörgen Fredriksson runt i Provence i södra Frankrike och tittade på de nya fantastiska konstsatsningar som gjorts här. Chateau La Coste, Villa Carmignac och Fondation LUMA erbjuder en härlig blandning av arkitektur, konst och natur när det är som allra bäst.

    Läs hela inlägget

    Det finns väl inget annat ställe på jorden som är så förknippat med konsten som Provence? Även för den som inte är så hemma i konstens värld så har det säkert varit svårt att undvika namn som Picasso, van Gogh, Chagall, Matisse och Cezanne. De har alla gemensamt att de har bott och verkat i Provence och alla dessa konstbjässar har också sina egna muséer i Provence. 

    Sjukhuset i Arles där van Gogh vistades efter sin "öronincident" 

    Vi är många som besökt dessa muséeer och njutit av dem under årens lopp och fortsätter göra så. Det som ändå gör en konstresa till Provence så oerhört intressant i dessa dagar är att kunna lägga till vad som kommit till på senare år. När det idag byggs nya fantastiska konstanläggningar är det framför allt privata initiativ av miljardärer som ligger bakom dessa satsningar. Så är även fallet i Provence.

    Det vackra utställningssgalleriet på Chateau La Coste skapad av Renzo Piano

    Sommaren 2021 reste jag runt i Provence för att besöka några av dessa och det var alldeles underbart att komma till Chateau la Coste utanför Aix en Provence, Fondation Carmignac på ön Porquerolles och Fondation Luma i Arles. Det är tre oerhört påkostade konstsatsningar som alla har inriktning på samtidskonsten. Chateau La Coste var där jag kände mig mest hemma. Det är uppenbart att Paddy McKillen som grundat Chateau La Coste influerats stort av konstsatsningarna som gjorts på ön Naoshima i det Japanska inlandshavet och som jag besökt vid ett 20-tal tillfällen. Precis som där har målet varit att göra en plats där arkitektur, konst och natur får lika stor vikt och smälter samman till ett. Som huvudarkitekt till att göra konstanläggningen på Chateau La Coste har den japanska stjärnarkitekten Tadao Ando anlitats. Han har fått bygga hela entrén, en av restaurangerna, ett kapell samt ett par byggnader till. Precis som på ön Naoshima har han fått sällskap av konstnärer som Hiroshi Sugimoto, Richard Long, Lee Ufan och några andra konstnärer vars verk gifter sig allra bäst med Tadao Andos zeninspirerade betongbyggnader. 

    Hiroshi Sugimotos skulpturala verk utanför Tadao Andos byggnad, Chateau La Coste

    Chateau La Coste är en vingård som började ta form 2002 och fortsätter att växa för varje år som går. Utöver några få mindre gallerier är den stora konstsatsningen utlagd längs en två till tre timmars lång promenad på vingården. Några av världens största arkitekter som Frank O Gehry, Kengo Kuma, Jean Nouvel, Renzo Piano och Tadao Ando själv har fått skapa verk som är lika stora delar arkitektur som konst. 

    Andy Goldworths mycket speciella rum, Oak Room

    Det är en underbar promenad fylld av överraskningar varje gång man rundar ett hörn. Här hittar man fina stenläggningar av Ai Weiwei, Andy Goldsworthys fågelboliknade Oak Room och Tom Shannons silverglänsande Drop. Att avsluta besöket på den lummiga terrassen med ett par riktigt goda glas vin från deras egen vinproduktion blir en perfekt avslutning på besöket.

    Ett glas vin av det egenproducerade vinet, Chatea La Coste

    Ön Porquerolles var en annan underbar bekantskap. 20 minuters båtresa från Tour Fondue når man den bilfria ön Porquerolles. Hit lockas massor av fransmän för att njuta av de fina sandstränderna och för att gå eller cykla längs den dramatiska kusten med flera så kallade calanque, som kanske lättast översätts till fjordliknande havsvikar.  

    Den vackra bilfria ön Porquerolles

    Sedan några år tillbaka har de fått en ny underbar huvudattraktion till ön, Fondation Carmignac, som öppnade upp sina portar 2018. I villan har de varje år en ny tematisk utställning med verk både från den egna samlingen men också inlånad konst och alltid är temat något som har med havsmiljön att göra. I 2021 års utställning hittar vi Jeff Koons hummer, Bianca Bondis stora valskelett, Bruce Naumans stora fisksamling som periodvis sprutar vatten och så flera underbara verk av Mallorcakonstnären Miquel Barceló.

    Bianca Bondis val i Villa Carmignac

    Precis som med Chateau La Coste är det en plats där naturen, konsten och arkitekturen flyter samman. I parken som omger villan går man omkring i en timme för att se den samtida skulptursamlingen som finns här med bland annat roliga verk av Tom Friedman, Jaume Plensa, Jeppe Hein och Ugo Rondinone och många fler. Även här finns en fin servering i parken där man avnjuta ett gott glas cider eller annat.

    Nils Udos La Couvée, placerad i skulpturparken kring Villa Carmignac

    Arles har blivit känd som staden som har mest av det antika romerska av alla städer utanför Italien. Men den har också blivit känd som en fantastisk konststad med sina många kopplingar till van Gogh och att världens mest kända fotofestival äger rum här på 29 olika platser runtom i stadens kyrkor, cisterner, palats och parker. 

    Från fotofestivalen i Arles 2015

    Efter många års förseningar slog äntligen Fondation LUMA upp portarna 2021 och har även det blivit en av Frankrikes mest omtalade museer. Hela anläggningen som är 27 hektar stor har sex stora ombyggda industrilokaler samt en ny riktigt silverglänsande byggnad signerad Frank O Gehry. Likheterna till Guggenheim i Bilbao är uppenbara. 

    Fondation Luma i Arles invigdes 2021

    Maja Hoffmann är grundaren till museet har en enorm samling av samtidskonst och en försmak för konst som har en miljömedvetenhet. Här hittar vi verkligen konst som ligger i framkant av samtidskonsten i ännu en spektakulär omgivning. Olafur Eliasson och Carsten Höller tillhör de som fått skapa permanenta verk här. Annars är merparten av verken tillfälliga utställningar som antingen kommer från Maja Hoffmanns samlingar eller inlånat. Maja Hoffmann är också tätt förknippad med den stora fotofestivalen och på LUMA finns ett fantastiskt fotoarkiv från några av de senaste 50 årens absolut främsta fotografer. 

    Underbara Fondation Maeght utanför Nice

    Dessa tre fantastiska konstplatser är några av de som ingår i vår resa Konst i Provence. På resan får ni också möjlighet att besöka museerna för Chagall i Nice, Cezanne i Aix en Provence och van Gogh i Arles, liksom underbara Fondation Maeght som sedan länge förknippats med Giacometti och Miro.  

    Jörgen med en av Jaume Plensas tre alkemister, Fondation Carmignac 


    Jörgen, Vincent och Naima i Arles

    Text: Jörgen Fredriksson

  • Det nya Oslo

    Under året som gått har jag, Jörgen Fredriksson, haft förmånen att få åka många gånger till Oslo. Det är inte utan ett sting av avundsjuka som jag konstaterat hur ett nytt Oslo växt fram i en rasande fart på ett helt annat sätt än vad vi kunnat se i Stockholm.

    Läs hela inlägget

    Oslo blir alltmer en europeisk kulturmetropol med sina makalösa satsningar på nytt museum för Munch, ett häftigt nytt bibliotek, nytt Nationalmuseum och ett spektakulär nytt annex till Kon-Tiki Museet. Biblioteket och Munch har öppnat senaste året och inom kommande år öppnar de övriga två. Sedan 2008 står ju här också Snöhettas makalösa operahus som blivit en stark symbol för Oslo med sin vita marmor och sitt snillrika system att bygga så att man kan gå eller cykla upp på taket av operan. 

    Det går att gå eller cykla upp på taket av operan. 

    Allt detta ingår i ett större projekt som kallas Fjordbyen där 13 olika områden närmast Oslofjorden alla blir en del av ett enormt arbete på att fräscha upp, bygga nytt och renovera till att i slutänden bli en helt ny sammansatt stad och där de gamla hamnfaciliteterna med containrar, varvsindustri och lagerlokaler flyttar längre ut i perferin. Aker Brygge var först ut och redan på 90-talet började vi ana var detta var på väg. Nu börjar hela området närmast Oslo station som kallas Björkvika, bli klart med fantastiska bostadsområden, stadens flottaste kontorsområde i form av de tolv arkitektritade husen som går under namnet Barcode och de enorma kultursatsningarna som kronan på verket. 


    Barcode i Björkvika

    Operan kostade nästan 2 miljarder att bygga, vilket överlägset var Oslos dyraste byggnadsprojekt då. De nya Deichmans bibliotek och Munch har kostat närmare tre miljarder vardera och sammantaget har dessa tre projekt kostat mellan 7 och 8 miljarder kronor. Det är enorma pengar, men det är också väldigt fint. Broar, fina promenadvägar längs vattnet, offentlig konst, parker, flytande bastur, bassänger och badplatser är andra satsningar som gör stadsdelarna mer levande. Oslo är helt enkelt en mycket roligare stad att komma till idag. Följer man dessutom Akerselva till Grünerlökka med det nya området Vulkan passerar man förbi de likaledes trevliga alternativa stadsdelarna som vuxit upp kring Design- och konsthögskolorna.


    Nya Deichman Bibliotek med Framtidsbiblioteket

    För några veckor sedan var jag med en grupp till det nya museet Munch och njöt i fulla drag. När Munch dog efterskänkte han hela sin produktion på 26 600 konstverk till norska staten för att förvalta hans konstnärskap. Det är sannolikt svårt att hitta ett annat museum på jorden som ägnar så mycket utställningsyta till en och samma konstnär och det är oerhört spännande att få en möjlighet till en sådan inblick i ett konstnärskap. Inte mindre än 7 olika utställningar behandlade Munch från olika perspektiv och det var oerhört snyggt presenterat. Jag trodde inte att jag skulle tycka det var intressant att se så mycket av en och samma konstnär, men det var underbart att få frossa i Munch och det nya museet på 26 000 kvadratmeter i 13 våningar. Det är svårt att ta in att han hade 26 600 konstverk att ge bort. Hur många konstverk per dag i Munchs livstid blir det?  


    Museet Munch i 13 våningar öppnade 22 oktober 2021

    I utställningen som kallas Oändliga Munch hittar vi hans främsta verk i en tematisk uppdelning. Ett helt rum är tillägnat Skriet och av de fyra Skriet som han skapade finns tre av dem här. De hänger på tre olika väggar, men du kan aldrig se mer än en av dem i taget. Vid varje heltimme är det som ett klockspel där det Skri som hänger framme försvinner in bakom väggen, medan en annan vägg öppnas och en ny Skriet kommer fram. Det har blivit lite av en happening vid varje hel timme och gör att folk stannar på museet för att få vara med om alla versionerna av Skriet. 

    Munchs monumentala verk, en av flera utställningar

    Utöver de enorma satsningar som norska staten gjort så är även de privata initiativen stora. De norska konstintresserade miljardärerna tampas med varandra om att få till den häftigaste konstsatsningen. Resultaten är riktigt bra. Christian Ringnes har byggt upp en samtida skulpturpark med 45 verk av världsklass i Ekebergparken i centrala Oslo, Astrup Fearnleys museum för samtidskonst på Tjuvholmen är ett av världens främsta i sitt slag, belägen i en oerhört vacker byggnad ritad av Renzo Piano. 


    Louise Bourgeois i Ekebergparken

    Jag skulle ändå säga att Kistefos, en timme utanför Oslo, är främst av dem alla. Christen Sveaas har investerat i den gamla familjeägda pappersmassefabriken och både sett till att bygga en jättefin skulpturpark, men också låtit Bjarke Ingels Group bygga ett av de häftigaste gallerier du kan se någonstans på jorden. The Twist skruvar sig över Randelva och fungerar både som galleri och bro. Hela området är ett oerhört fint gammalt industriminne med fungerande miljöer där konsten också sprängts in i de tunga industrimiljöerna. Både konst och miljö är av världsklass. 


    The Twist, Kistefos Museum i Jevnaker

    Vi har två olika resor som visar upp det nya Oslo. Nu i början av mars 2022 leder jag en resa där vi ser de olika konstsatsningarna med bland annat Munch och Kistefos, men vi går också på en föreställning av Rigoletto på Operan. Tågresan från Stockholm till Oslo tar drygt fem timmar i vardera riktning. 

    I juni går resan till både det nya Oslo och det nya Köpenhamn. Även då med tåg till Oslo och från Köpenhamn. Mellan städerna tar vi båt över natten.

    Hoppas att få se er på någon av resorna.

    Text och bild: Jörgen Fredriksson

    Fler bilder från Oslo


    Tony Craggs härliga skulptur, Kistefos


    Badpojkar vid Munchmuseet


    Huvudscenen på Oslo Opera


    Yayoi Kusama, Kistefos

    Anish Kapoor, Kistefos

    Astrup Fearnley Museum, Tjuvholmen

    Snöhettas operabyggnad från 2008


    Franz Wests konstverk i parken utanför Astrup Fearnley

  • Höga kusten och Inlandsbanan - en resenär berättar

    Maria bokade sin första gruppresa efter att ha sett annonsen "Höga kusten och Inlandsbanan" i ICA Kuriren. Det blev inte bara resans innehåll som lämnade ett stark intryck, utan de människor och den kultur hon mötte under resan. Norra Sverige hade hon tidigare inte varit så intresserad av, men resan ändrade dramatiskt på detta. Höga kusten, Kiruna, Jokkmokk...alla platser hade sina höjdpunkter och det gav mycket energi. Läs hela intervjun här..

    Läs hela inlägget

    När möjligheterna till utlandsresor är begränsade får man ta tillfället i akt att upptäcka outforskade delar av Sverige. Det var i alla fall vad 56-åriga Norrtäljebon Maria gjorde i september. Hon fastnade för en annons i ICA Kuriren för Världens Resors resa längs Höga Kusten och bokade sin första gruppresa någonsin.

    -      Jag hade sett väldigt lite av norra Sverige och mest tänkt att det är kallt och myggigt, men så såg jag annonsen och tänkte, varför inte? Jag har ju tid.

    Maria hade bestämt sig för att dela rum med en okänd person om det gick, eftersom det är ett bra sätt att lära känna varandra och det visade sig vara en toppenbra idé.

    -      Jag hamnade med en ovanligt pigg 83-åring och vi klickade direkt. Vi har hållit kontakten och pratar om att eventuellt resa ihop igen. Vi bor faktiskt ganska nära varandra.

    Naturen hade precis börjat skifta färg mot hösten när resan inleddes och det var vackert väder i stort sett hela tiden. Gruppen startade med ett par dagar på Höga Kusten som bland annat innehöll Skuleskogens nationalpark och en utflykt med chartrad båt till Ulvön som mest är förknippad med surströmming. Sedan blev det rundtur och middag i Härnösand innan det bar vidare med tåg till Kiruna. Innan de klev på Inlandsbanan hann de med Ishotellet i Jukkasjärvi. Resan avslutades med Vildmarksvägen.

    Gruppen, bestående av 37 resenärer var stor men det funkade bra. Färdledarna, Elias och Therese, var enligt Maria jätteengagerade, pålästa och professionella. Dynamiken och stämningen i gruppen var jättebra.

    -      Man satt vid olika bord vid varje middag, alla var öppna och pratade med varandra. Det tyckte jag var kul. Det var inga grupperingar, utom möjligtvis något enstaka par som höll sig lite för sig själva.

    För Maria är ishotellet i Jukkasjärvi ett av de bästa minnena från resan.

    -      Ishotellet var på min bucketlist så det var jättekul att få se det. Det var mycket större än vad jag hade förväntat mig och så fint. En oväntad höjdpunkt i Jukkasjärvi var när Therese, ena guiden, överraskade oss med ett besök på ett café inrymt i en samekåta. Vi fick äta nygräddade blåbärsmuffins och Therese berättade med inlevelse om hur livet är i en kåta, hur man beter sig när man kommer på besök, till exempel att man backar ut när man går. Hon berättade om den samiska trons alla gudinnor. Det var verkligen jätteintressant.

    Maria berättar att Jokkmokk var överraskande mysigt, att hon hade kunnat stanna vid Storforsen flera dagar, att det var fantastiskt vackert längs vildmarksvägen och att det känns kul att kunna säga att hon har varit vid polcirkeln. Väl hemma igen har hon försökt smälta intrycken, titta på bilder och skriva lite om det hon upplevde. Några rader varje dag. Det var ju så mycket! I stället för att bli trött av alla upplevelser, har hon fått ny energi.

    -      Folk runt omkring mig säger att jag verkar piggare än någonsin och det är nog för att jag har haft så mycket att berätta.

    Maria har nyligen sagt upp sig från sin fasta tjänst inom vården och blivit timanställd för att kunna ägna mindre tid åt jobb och mer åt resor som är ett av hennes stora intressen i livet. Hon har tidigare rest runt både i Europa, USA och Sydamerika, men storfavoriten är Sydafrika. Nu, när hon fått upp ögonen för guidade gruppresor, sneglar hon bland annat på ”Norrsken i Nordkalotten” och ”Skotska höglandet”. Hon är även sugen på att testa en vandringsresa.

  • Sri Lanka till fots

    Jörgen Fredriksson gillar lugnet på Sri Lanka och att de stora attraktionerna ligger så nära varann. Att se både kulturattraktioner och variationen i naturen till fots är det bästa sättet att upptäcka ön.

    Läs hela inlägget

    Sri Lanka är ett behändigt litet land, ungefär som en sjundedel av Sveriges yta. På några timmar kan man byta landets fina stränder mot nationalparker med elefanter och leoparder. Från de fantastiska kulturskatterna runt gamla huvudstaden Kandy åker man en av världens vackraste tågresor för att komma till högplatåns teodlingar. Det är härliga skiftningar av miljöer bara några mil från varandra. 

    Jag har varit på ön vid tre tillfällen. De första två gångerna som avslutning på olika resor till Indien och bägge dessa gångerna var miljöombytet både välkommet och underbart - att få landa i det lugn som det buddhistiskt behagliga Sri Lanka erbjuder. Sri Lanka har verkligen ett helt annat tempo än egentligen varsomhelst i Indien. Den tredje gången jag kom till Sri Lanka gjorde jag en större rundresa och fick se ett osannolikt utbud av olika sevärdheter.

    Mängden av stora kulturattraktioner som allt som oftast är belägna uppe på kullar och den fantastiska variationen i naturen gör att Sri Lanka passar så utmärkt väl att se till fots. Vi har lagt upp en resa där vi just gör detta och ser Sri Lanka genom olika strövtåg. Under resans början tar vi itu med den kulturella triangeln där vi strövar uppför de båda buddhistiska världsarven Dambulla och Sigiriya samt cyklar genom den gamla huvudstaden Polonnaruwa. Även om alla attraktionerna är buddhistiska skulle de inte kunna vara mer väsensskilda från varandra än vad de är. För mig var upplevelsen att komma till Sigiriya helt suverän. En försvunnen stad belägen på ett omöjligt ställe som hittades i början av 1900-talet efter att ha varit ”försvunnen” i hundratals år. Machu Picchu?

    Merparten av resans strövtåg rör sig dock i Sri Lankas olika naturtyper. Bara några timmar bort från kultursevärdheterna är vi bland risterrasser, vattenfall och regnskog vid Knuckles Mountains vackra bergsområde. Här bor vi på en tältlodge, varifrån vi gör ett par fina dagsetapper.

    Tågresan från Kandy tar oss upp på högplatån på över 2000 m ö h och här blir det helt annorlunda vegetation och temperatur. Vi vandrar till den vackra akvedukten där tåget tuffar förbi ett par gånger om dagen. Naturligtvis passar vi också på att både gå genom de berömda teodlingarna, se processen hur teet kommer till, få chansen att  plocka teblad och smaka på teet.  

    Vi ska under resans också göra ett par kortare toppbestigningar, en kustvandring och göra en murvandring runt den gamla holländska kolonistaden Galle. Utöver alla de olika strövtågen kommer vi självfallet hinna med att åka på safari för att spana efter leopard, elefant och ett rikt fågelliv i Udawalawe, gå på matlagningskurs i Ella samt hinna njuta några dagar vid havet vid Dalawella och kanske ta ett dopp i Lackadivsjön? 

    Vår strövtågsresa till Sri Lanka går i november. Se resplanen här nedan. 

    Text: Jörgen Fredriksson 

  • Med tåg genom Europa mitt i en pandemi – en resenär berättar

    I en tid då det råder viss osäkerhet i världen kan det kännas extra tryggt att resa med en arrangör man kan lita på. Det vet Eva, som har hunnit med både Centralamerika och Europa mitt i en brinnande pandemi. Läs intervjun här..

    Läs hela inlägget

    Resvana Eva från Nynäshamn är pensionär sedan tre år tillbaka och precis som många av våra andra resenärer blev hon rekommenderad att resa med oss på Världens Resor av en vän. Första resan gick till Japan under våren 2019 och året efter reste hon till Costa Rica. I slutet av augusti i år var det dags igen och denna gång tog hon med sin svägerska på vår tågresa till Venedig.

    -          Tåg har alltid varit lockande, men det är svårt när man är ensamresenär. Jag vill ju inte gärna dela sovkupé med en okänd, men min svägerska ville följa med på tågresan genom Europa.

    Första stoppet var Berlin och en av resans absoluta höjdpunkter var en guidad cykeltur i Kreuzberg, i gamla Östberlin.

    -          Det var mycket trafik, men fina cykelvägar överallt och jag kände sig fullkomligt trygg så fort jag hade förstått att det var handbromsen, inte pedalerna, man skulle bromsa med. Guiden var jättebra, en svenska som hade bott tretton år i Tyskland.

    Bland resans andra höjdpunkter nämner Eva arkitekturbiennalen i Venedig och operaföreställningen i Verona.

    -          Jag är ingen operaälskare egentligen, men det var helt fantastiskt. Det var så att man fick nypa sig i armen. Det var en varm kväll, 25 grader varmt och när mörkret la sig tändes lyktorna. Man satt i kortärmat och njöt i fulla drag.

    Vi pratar om hur det var att resa mitt i en pandemi, men Eva tycker att det fungerade ganska smärtfritt.

    -           Det är klart jag hade mina funderingar innan, men vi fick bra information inför resan och svar på alla frågor.

    Gruppen reste med reguljärtåg genom flera länder, men alltid i en egen tågvagn och behövde på så sätt inte beblanda sig så mycket med andra människor.

    -Jag tror alla i gruppen var dubbelvaccinerade. Vi hade vaccinationspass både i telefonen och på fysiskt papper. Pappret åkte upp tillsammans med passet i bara farten. Det var inga köer, ingen trängsel och egentligen ett optimalt tillfälle att vara turist. Ville man sätta sig ner och ta en fika någonstans så gjorde man det, det fanns plats. Även i en vanligtvis extremt turisttät stad som Venedig. Det var krav på munskydd inomhus, men det vande man sig vid snabbt. Munskyddet satt runt handleden så att man snabbt kunde ta på sig det om man gick in någonstans. Glömde man bort det så var det någon snäll som påminde en.

    Att resa helt solo har egentligen aldrig varit ett alternativ för Eva. Hon vill gärna ingå i ett sällskap, anser sig inte så bra på språk och för henne är mötet med människor, erfarenhetsutbytet, en stor del av reseupplevelsen.

    -          Min uppfattning är att det är trevliga människor som reser med Världens Resor, ofta beresta. Resorna kostar ju en del så det gör väl sitt så att säga. Det handlar ju inte om sol- och badresor, utan aktiva resor där man har något kvar när man kommer hem. Man behöver ofta vila upp sig efteråt och smälta intrycken, men det är jättekul tycker jag. Väldigt givande.

    Ytterligare fördelar med att åka på en arrangerad gruppresa upptäckte Eva när hon befann sig med Världens Resor på andra sidan jordklotet då pandemin slog till. Gruppen skulle egentligen ha rest vidare till Guatemala, men resan fick avbrytas i Costa Rica och förkortas med en vecka.

    -          Allt sköttes på ett fint sätt, jag blev verkligen jätteimponerad av att Världens Resor gjorde det så smidigt för oss resenärer att resa hem från Costa Rica. Det ingav ytterligare förtroende så att säga. Jag uppskattar att någon annan tar ansvar, fixar och donar. Likaså vid tågstrejken i Tyskland nu senast, var det skönt att kunna luta sig tillbaka och låta någon annan engagera sig när det dök upp problem. För mig är det värt en hel del.

    Närmast kikar Eva på Världens Resors resa till Skottland – med tåg och pråm. Och när det kommer långresor utanför Europa är Eva sugen på Amazonas med Galapagos som leds av en biolog.

    -          Jag är så trött på att befinna mig i min egen lilla bubbla och inte få resa. Framåt tänker jag att så länge jag har orken vill jag försöka resa långt och när orken tryter blir det Europa. Det finns ju många fina platser i Sverige också. Jag sparar och planerar. Det är mitt upplägg.