Blogg & Restips

  • Det är i Seoul det händer

    Jag kom till Seoul första gången 2001. Vet inte varför det tog mig så lång tid att ta mig hit då jag redan 2001 studerat, rest och bott i dryga tio år i Kina och Japan. Nu reste jag omkring några veckor och det var lätt för mig att känna mig hemma i Seoul, en del påminde om Beijings gamla stad medan annat mer andades Tokyo. Sommaren 2018 åkte jag till Seoul för sjunde gången och för varje gång jag kommit tillbaka har jag känt att staden bara blir bättre och bättre.



    De gamla stadsdelarna i Bukchon var knappt synliga första gångerna jag kom hit, men snart nog hade hela stadsdelen renoverats på ett oerhört snyggt sätt och man fick flera möjligheter att se hur de gamla kåkarna med sina innergårdar var skapade. Här finns nu gott om trevliga boenden, caféer och fina små museer. 

    Stora delar av centrala Seoul präglades också av att där fanns stora motorvägar som löpte ovan mark och störde synintrycket. Den gamla kanalen som hade varit en avdelare mellan gamla och nya staden hade redan 1968 täppts igen och istället blivit plats för just en sådan upphöjd motorväg. 2005 var den borta och den gamla kanalen framgrävd igen. Den fungerar idag som en nio kilometer lunga genom staden med härlig grönska och ständiga konstutställningar som finns längs promenaderna på bägge sidor om kanalen. 2017 hade nästa förhöjda motorväg upphört som bilväg och precis som med High Line i New York istället blivit en gångväg med fantastisk växtlighet som snabbt vuxit fram. Seoullo 2017 är namnet på denna nya del som ligger vid Seouls tågstation. Staden har med tiden blivit grönare och mer miljövänlig. 

    Men det som trots allt imponerar mest på mig är hur Sydkorea och då i synnerhet Seoul verkligen tagit plats på hela den breda kulturscenen. På bara ett par årtionden har Sydkorea blivit en jätte inom film, tv, teater, musik, mode, design och konst. De har gjorts en oerhört medveten satsning på att bjuda in några av världens främsta arkitekter till att bygga viktiga kulturella landmärken. Zaha Hadid fick bygga det märkvärdiga Design Plaza, Rem Kolhals, Mario Botta och Jean Nouvel samsades om att bygga upp det fantastiskt fina konstmuseet Leeum Samsung och i bergen utanför Seoul lät Tadao Ando skapa det andaktsfulla konstmuseet SAN. Med alla de storsatsande gallerier och mindre konstmuseer som finns runt palatsen i Seoul är det enkelt att utse Seoul till Asiens främsta stad vad gäller konstutbud. Idag blir också många sydkoreanska konstnärer som Lee U-fan, Lee Bul och Choi Jeong-hwa inbjudna att göra stora utställningar världen över. 

    Även inom filmen har Sydkorea blivit det land som syns mest av de asiatiska på senare år. Det har varit det enda land som vågat satsa på att göra lika påkostade filmer som i Hollywood. Samtidigt som lågmälda filmer också hittar ut och vinner priser på de stora festivalerna i Europa. Den tidigare kulturministern Lee Chang-dong har gjort många utmärkta filmer och är aktuell på svenska biografer med filmen Bränd just nu. Sydkorea har också Asiens mest berömda festivaler för både konst (Gwangju) och film (Busan).

    Men för de flesta är det ändå inom populärkulturen som Seoul och Sydkoreas enorma ansträngningar märks. Gangnam Style döpt efter den fashionabla stadsdelen i Seoul blev verkligen upptäckt av massorna och var länge det mest träffade klippet på Youtube. I dess spår har massor av nya grupper inom K-Pop som BTS och EXO kommit och som våra svenska tonåringar har full koll på och ofta kan nynna texterna till på koreanska. Seoul fullkomligt kryllar av ställen som fansen ska åka till.

    Ett annat populärt kulturfenomen är den så kallade Non Verbal Performance som idag har närmare 20 olika scener i Seoul. Vad de har gemensamt är att de under dessa föreställningar inte pratar alls och att de utförs i ett rasande tempo samt att de ofta har inslag av kampsport. Här blandas slapstick med taekwando, matlagning, konst och allt vad du kan tänka dig mellan himmel och jord. Även denna teaterform har gått stort på export med föreställningar bland annat på Broadway.

    För många andra asiatiska länder är den koreanska kulturvågen, hallyu, mest synonymt med tv-dramer. De har vunnit enorm popularitet från Bhutan till Indonesien. Kanske är de som mest populära i Kina där de under vissa perioder stått för mer än hälften av alla utländska program som visats i Kina. Det är ganska imponerande. 

    Det är spännande att ta sig runt i Seoul och se all denna kreativa kraft som märks i modedistriktet kring Design Plaza, shoppinghysterin bland skönhetsprodukter i Myeong-dong, alla designbutiker som ploppar upp över hela staden och i alla spännande restauranger som ständigt förnyar det fantastiska koreanska köket. Du äter inte bättre koreansk mat någon annanstans än i Seoul. Kimchi får man i tjogtals olika versioner. Idag har det också blivit trendigt med restauranger som blandar det koreanska köket med det mexikanska. Prova det!

    I all denna moderna satsning finns fortfarande kvar ett lugn i de fem stora palatsen som alltjämt utgör stora områden av centrala staden. Att besöka fiskmarknaden Noryangjin eller den mest traditionella marknaden Gwangjang är fortfarande något av det största nöjet med att komma till Seoul. Trivs också enormt med sitta på de många utomhusrestaurangerna och grilla kött. Bodde en gång också en natt på traditionellt gästgiveri, en så kallad hanok, mitt i centrala Seoul. Trots att det var mitt i stan hade de små odlingsplättar och lite höns på dessa ställen. Kändes märkvärdigt att vakna upp till tuppen mitt i en stad med 25 miljoner människor.Det är aldrig långt mellan det djupt traditionella och det hypermoderna.

    Världens Resor har idag flera olika resor till Sydkorea och Seoul. Vi har en kombinationsresa till Sydkorea och Japan, en kulturell rundresa med DN.Erbjudande med bl a Busans Filmfestival samt en höstlovsresa till Seoul som är inriktad på en yngre publik. Vi väntar alltjämt på att UD ska släppa på reseavrådan till Nordkorea och att vi åter kan satsa på våra populära kombinationsresor till Nord- och Sydkorea. Under 2020 kommer vi också presentera en konstresa som bland annat går till Gwangjubiennalen. 

    Jörgen Fredriksson, delägare i Världens Resor 

  • Strövtåg i södra Japan - Akio berättar

    För mig som växte upp på den japanska landsbygden var närheten till skogen, ängarna och lugnet, en naturlig del av livet och något jag bara tog för givet. Först när jag flyttade till landets tredje största stad Osaka för att läsa svenska insåg jag att min lilla, i mina ögon ganska tråkiga hemstad utan varken hippa klädaffärer eller bio, egentligen kanske var en riktig pärla. Fina körsbärsblommor på våren, grodornas kör från risfälten på sommaren, hundratals trollsländor på hösten och höga berg täckta av kritvit snö på vintern kändes plötsligt väldigt värdefulla. Följ med på vår nya resa Strövtåg i södra Japan och låt mig visa upp denna vackra och unika natur för er!

    Läs hela inlägget

    Resan börjar med två sköna och kulturella vandringsdagar i Kyoto innan vi fortsätter till Hiroshima för att besöka den heliga ön Miyajima, känd för sin shintohelgedom Itsukushima och dess röda torii-port som står ute i vattnet. Miyajima är en naturskön ö och vi vandrar upp på Misenberget för att njuta av rödskimrande höstfärger och vackra vyer över inlandshavet Setonaikai. Från Hiroshima rör vi oss söderut till Shikoku med strövtåg mellan heliga buddhistiska tempel.

    Resan avslutas med strövtåg i djupa cederskogar på Yakushima, upptagna på UNESCO:s världsarvslista. Det var här jag vandrade första gången för ett par år sedan, och nu är jag fast! Besöket här är för mig en av resans höjdpunkter och då är det inte bara de fina naturupplevelserna jag tänker på utan även vårt mysiga boende med välkomnande personal och riktigt läckra måltider som serveras.

    Mitt senaste äventyr i Japan gick till Kirishima dit vi också kommer på resan. Här vandrar vi i ett enastående vulkaniskt landskap. Från områdets högsta berg Karakunidake kan man vid klart väder se de två rykande vulkanerna Sakurajima och Shinmoedake, den blåa Onamisjön och havet, allt i samma vy. Det var magisk upplevelse för mig, och det kändes verkligen som om jorden var levande här. Synd att jag inte hann med att bada i heta källor denna gång men det sparar jag till nästa!

    Att vandra i Japan har öppnat en ny dörr för mig och jag har gjort kortare eller längre turer vid varje besök senaste åren. Jag har tydligen varit hemmablind i över 30 år men ”bättre sent än aldrig” som man säger.

    Under denna resa gör vi totalt tio strövtåg och en cykeltur av olika svårighetsgrad och i väldigt varierade miljöer. Här bjuds på allt från kulturvandringar till en bestigning av en mindre vulkan. Strövtågen är mellan 5 och 13 kilometer långa och för de sträckor som är något mer ansträngande finns ett lättare alternativ.

    Akio Noshi, reseproducent och vandrare.

  • Georgien i våra hjärtan

    Frilansjournalisten Lena Haglund har många strängar på sin lyra. Hon har producerat dokumentärer och reseskildringar från hela världen för SVT, hon är både instruktör för stand-up paddelboard och yoga samt mycket uppskattad färdledare. I somras ledde hon vår vandringsresa i Georgien. Läs hennes senaste artikel om Tblisi.

    Läs hela inlägget

    Av oss som arbetar på Världens Resor har nästan alla varit i Georgien och vi kan inte annat än instämma i hyllningen till detta härliga land och dess spännande huvudstad Tblisi. Läs Lena Haglunds artikel här: 

    https://www.expressen.se/allt-om-resor/resmal/europa/tbilisi-guide-och-basta-tipsen-infor-resan/

  • Möten man minns, se filmen

    Alla jag har träffat, som har fått möta schimpanser och bergsgorillor i frihet, får något väldigt speciellt i blicken när de berättar om upplevelsen. En ödmjukhet inför livet och likheten med våra närmaste släktingar kanske? Per Lindh leder resan till Rwanda och Uganda i december, se hans filmer från resan här.

    Läs hela inlägget

    Under resan Safari och möte med bergsgorillor blir det många observationer av olika primater. Skogarna i Rwanda och och Uganda är hem åt ett otal arter. I Kibale spårar vi schimpanser och i Bwindi möter vi de dimhöljda bergens gorillor. Vi delar upp oss i två grupper och tillsammans med kunniga parkguider ger vi oss av på morgonen för ett oförglömligt äventyr att minnas livet ut.


    Uganda erbjuder även storslagna safariupplevelser på savann och ett rikt djurliv i floder och sjöar. I Queen Elisabeth nationalpark lever trädklättrande lejon och i Murchinson falls blir båtfärden på Nilen en av höjdpunkterna. Ugandas parker har betydligt färre besökare än flera av grannländerna i Östafrika vilket också bidrar till stora och exklusiva naturupplevelser.


    Klicka här för att läsa om resan Safari och möte med bergsgorillor. 

  • Med egna ögon - vi följer upp och besöker projekten

    Vi klimatkompenserar för hela CO2-utsläppet för alla våra resenärers flygresor från Sverige till resmålet och tillbaka. Så vitt vi vet är vi ensamma om det bland svenska researrangörer. Vi hoppas att vi snart blir fler! Klimatkompensationen sker genom South Pole som är ett av världens ledande företag som utvecklar och driver klimatprojekt. Vi stödjer tre olika projekt i världen varav ett i Colombia. I somras reste jag dit för att på plats lära mig mer och se hur det fungerar. Följ med ska jag berätta!

    Läs hela inlägget


    I Medellín, Colombia har South Pole över 70 anställda och det är företagets största kontor i Latinamerika och även globalt. Personalen är en brokig skara, med allt från kartexperter till biologer, och verksamheten har vuxit snabbt de senaste åren. Ökningen kommer inte bara av viljan att klimatkompensera från andra länder utan även från lokal efterfrågan då Colombias miljölagstiftning är så tuff att många företag måste klimatkompensera för de växthusgaser deras verksamheter genererar. Antingen kan de göra det via en koldioxidskatt eller genom företag som South Pole. Fördelen med det sistnämnda är att de då direkt kan få en inblick i hur klimatkompensation kan ske. När jag besöker kontoret i Medellin sitter de anställda och arbetar intensivt och engagerat och jag får lära mig lite om den verksamhet som bedrivs. 

    I detta sydamerikanska land har South Pole inriktat sig på klimatprojekt som framförallt bevarar och planterar skog. Det finns mycket tropisk skog i Amazonas, Anderna, Los Llanos, vid Stilla havet och Karibien. Träd växer generellt snabbare i värme än i kyla och den biologiska mångfalden är större i tropiska skogar. Bevarande och plantering av skog är viktigt för att binda koldioxid men har även positiva effekter för vattentillgången och djurlivet. 

    Världens Resor stödjer ett projekt som heter Super Cerdo vilket är beläget nära Barbosa, strax norr om Medellín. För ca 25 år sedan, när marken var riktigt billig, köpte en familj stora arealer för att framförallt ägna sig åt grisuppfödning. En del av terrängen var kal och nära en väg och där skulle grisuppfödningen ske. Högre upp på berget låg skön urskog men även kala områden där träd för länge sedan huggits ned och där kossorna betat under lång tid. Dess öde stod i att eroderas och utarmas alltmer och präglas av lägre buskar och gräs. Familjen blev med tiden alltmer intresserad av miljöfrågor och kom att bevara den befintliga skogen som är 284 hektar stor. År 2011 initierades ett klimatprojekt tillsammans med South Pole.

    Fyra arter träd har sedan dess planterats på en yta av 97 hektar och ca 15 000 ton koldioxid har bundits till marken. Arterna heter Pinus oocarpa, Pinus Maximinoi, Guadua Angustifolia och Ecalyptus Grandis. Guadua är för övrigt en latinamerikansk art av bambu som är väldigt snabbväxande och stark och som används i Colombia för att rena vatten.

    Jag åkte till Super Cerdo med María Catalina Becerra Leal från kontoret i Medellín och en chaufför. Vid ankomst beskrev fyra personer från Super Cerdo verksamheten och dess historia. Jag såg fotografier hur berget såg ut på 90-talet, stora kala markområden men som nu består av skog. Efter detta red vi en bra bit upp på berget och kom till paradisiska primära skogsområden där bäckar rann fram och till skogar som hade planterats med syfte att framförallt binda koldioxid. I och med att de nya skogarna hade tillkommit och de primära blivit mer kompakta och större, blev också vattentillgången bättre för lokalsamhället El Hatillo längre ned i dalen. Vid torka påverkas inte lokalbefolkningen på samma sätt som de gjorde tidigare. Djurlivet har också blivit rikare.

    Efter några timmar på hästryggen i starkt solsken red vi så nedåt och såg den vackra Aburrádalen breda ut sig och där Medellín kunde skönjas längre söderut. Vi kom till slut fram till vägen som leder till Medellín och avslutade besöket med att se Super Cerdos handelsträdgård där ekogödsel säljs. Det är en blandning av avfall från grisar och materia från en champinjonodling i närheten. Tre veckor efter mitt besök kom även min kollega Joacim hit med sin familj för att lära sig mer om Super Cerdo.

    För mig var det viktigt att komma hit och se att projektet vi stödjer fungerar. Den positiva effekten av återplantering är lätt att se och förstå. 

    Pelle Ståldal
    Reseproducent

    Läs mer om hur vi jobbar med hållbarhet här.

  • Färdledare med närkontakt

    Handen på hjärtat, det är skillnad på färdledare och färdledare. En riktigt bra färdledare är förstås trygg, kompetent, flexibel och säkerhetstränad. Men hur fascinerande platser man än besöker och hur påläst man än är själv ska man inte underskatta vikten av en färdledare som kan konsten att berätta och dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper på ett passionerat sätt. Bidra med ett sammanhang.

    De bästa färdledarna i resebranschen jobbar för oss på Världens Resor och en av dem är Gunilla Hamne. Sedan 2007 bor hon delar av året i Rwanda och Kongo och i februari kan du följa med henne på vårt nya äventyr – Bergsgorillor & strövtåg i Rwanda.

    Läs hela inlägget

    Vilka tankar far genom huvudet när man möter en 250 kg tung bergsgorilla med silvergrå rygg på riktigt nära håll? En varelse som är så mänsklig och djurisk på samma gång. Hur känns det att titta rakt in i de vänliga, bruna ögonen? Att få se in i det sista orörda av världen, in i sig själv? Är första instinkten att krama jätten eller att springa därifrån så fort benen bär en? Helt klart är att känslan kommer röra om i din själ.

    Om du någon gång har drömt om att träffa de dimhöljda bergens schimpanser och gorillor och bara väntat på rätt tillfälle eller reseupplägg, så är tillfället här. Nu. Missa inte det. Vårt unika reseäventyr med avresa i februari 2019 innehåller det absolut bästa av Rwanda och Uganda under ledning av ingen mindre än Gunilla Hamne – journalist, naturfilmare, hjälparbetare och trauma-hanteringskonsult. Vi lyckades få till ett Skype-möte med Gunilla för att ställa några frågor och lära känna henne lite bättre inför resan. Vid intervjutillfället befinner sig Gunilla i ett av Greklands största flyktingläger på ön Lesbos.

    Hur uppstod ditt intresse för djur och natur?
    På ett sätt har det alltid funnits med mig. Jag har alltid älskat miljöfrågor och att vara i naturen, men det blev ännu tydligare när jag jobbade med ett forskningsprojekt om gråsälar i Östersjön för Naturhistoriska Riksmuseet tillsammans med min dåvarande man. Vi skrev programförslag till ”Mitt i naturen” och började jobba som naturfilmare för SVT. Att spana efter djur är en av mina absoluta favoritsysselsättningar.

    Hur startade ditt intresse just för människoapor?
    Det var 2007 när jag började arbeta i Rwanda och Kongo flera månader om året. Att möta gorillor och schimpanser är något av det mest magiska jag varit med om. Det vill jag gärna förmedla till andra.


    Berätta om ett speciellt möte med en bergsgorilla eller schimpans! Vilka tankar for genom ditt huvud?

    Ett gorillamöte jag verkligen minns var tillsammans med min dotter Moa och hennes pojkvän. Vi hade suttit och iakttagit hannen i flocken, en silverback, när min dotters pojkvän plötsligt vände bort blicken från gorillahannen. ”Vad är det?”, viskade jag. ”Han ser ju rakt in i min själ”, svarade han och det är precis så man kan känna. Alla gör inte det, men många. Det är svårt att beskriva ett sådant mäktigt möte med ord. Det är som att en del av en själv iakttar en, ett naket möte. Vårt släktskap blir uppenbart. Det som vi så lätt avskärmar oss ifrån. Vi bygger hus, tänker på jobbet, på hur vi ska klara av amorteringarna, vad vi ska göra nästa sommar, ett konstant surr av tankar. Att möta en människoapa är ett ögonblick av existentiell stillhet.

    Vilka är höjdpunkterna (förutom människoaporna)?
    Natursköna Kivusjön, Nyungwes regnskog och vandringen bland teplantagen. Vi befinner oss mitt i Afrikas hjärta, nära Rift valley där skelettdelarna från de förmänniskor som anses vara Homo Sapiens förfäder hittades. Det är vårt urhem – bara det för mig är wow-känsla. En annan höjdpunkt är förstås att jag får chansen att förmedla mina rwandiska kontakter, vänner och kollegor som kan berätta hur det är att leva i Rwanda idag.

    Vilken typ av resenär ska man vara för att till fullo uppskatta resan?
    Man ska vara djur-, kultur- och naturintresserad, tycka om att gå en del och värdera att komma hem med både skönhetsupplevelser och insikter i bagaget.

    Vilket väder kan man förvänta sig i Rwanda och Uganda i februari?
    Behagligt. Ungefär som när svensk sommar är som bäst. 25-grader, max 30 och det blir aldrig stekande hett på grund av höjden. Det finns risk för regnskurar och då kan temperaturen snabbt gå ner till 15 grader.

    Vad är det som du älskar med Rwanda?
    Jag älskar Rwanda för människorna. För vänligheten – bara sättet som folk hälsar på varandra gör mig helt beroende. Jag har träffat så många människor som jag har lärt mig mycket av. Sen liknar Rwanda inget annat land. Det kallas ju ”de tusen kullarnas land” av en anledning och är otroligt vackert. Folk tror att det är torrt och eländigt, men det är frodigt grönt och ett välfungerande samhälle. Till exempel internet är väl utbyggt, vägarna är bra och bussarna går i tid. Trots allt som har hänt historiskt så har människorna en framtidstro. Utvecklingen går åt rätt håll och den går snabbt. Det är till och med så att unga svarta amerikaner som fått nog av fördomar och rasism lämnat USA för en framtid i Rwanda. Det gör helt enkelt en Blaxit.

    Det går förstås inte att berätta om Rwanda av idag utan att berätta om folkmorden 1994. Du och din välgörenhetsorganisation lär ut en enkel självhjälpsmetod för krigsoffer som behöver hantera traumatiska minnen.

    Ja, det är en enkel teknik som vem som helst kan lära sig och lära vidare till andra. Den fungerar jättebra. Det är mitt bidrag till de fantastiska människor jag mött i Rwanda och lärt mig så mycket av.  Jag berättar gärna mer under resan för den som är intresserad. Det finns så många fascinerande historier att berätta. Murakaza neza! Välkommen!