Blogg & Restips
-
Följ med Jenny Adhikari till Indiens sju systrar & Sundarbans
Förra året var det premiär för resan Indiens sju systrar och Sundarbans under ledning av vår mycket uppskattade färdledare Jenny Adhikari. Nu har du chansen att följa med henne på denna mycket speciella resa som går till det sällan besökta nordöstra hörnet av Indien och ett lika outforskat Bangladesh. Se ett smakprov från resan här.
Under resans gång besöker vi den spektakulära festivalen, Hornbill Festival, i Nagaland. Här samlas olika grupper av naga från hela området. Även om Nagaland inte är så stort talas det 89 olika språk bara bland naga i Nagaland.
Här får vi möjlighet att träffas. Vi ser deras kulturella uppvisningar som är ett under av färgexplosioner och upplever deras glädje i att träffa varandra (och oss).
I Kazirangas nationalpark stöter vi alltid på många enhörnade noshörningar. Här finns 2/3 av världens hela bestånd. Under förra årets resa hade vi turen på vår sida och mötte också bengalisk tiger på ganska nära håll. Mäktigt. Festivalen i Nagaland och möte med tiger var naturligtvis stora höjdpunkter, men för väldigt många på resan var ändå en av de stora höjdpunkterna på resan tiden i Bangladesh. Här fick vi möjlighet att göra många besök i verkligheten och komma till tegelbruk och teodlingar, träffa hamnarbetare och stenplockare i floderna.
Att det inte är många som turistar i Bangladesh blir uppenbart när man ser hur nyfikna de är på oss och hur stor glädjen är att få fotografera sig med våra resenärer. Karin Pfaffs blonda hår var extra populärt. Överallt vi åkte fick vi både uppmärksamhet och en väldigt stor portion av vänlighet och generositet.
Indiens sju systrar går igen den 29 november 2018 och vi kan verkligen utlova en resa med mängder av starka intryck, fåtal platser kvar.
Rotbro i Mawlynnong.Relaterade resor
-
Festival hos nagafolket, kryssning i Sundarbans och Kazirangas nationalpark är tre höjdpunkter på resan till nordöstra Indien och Bangladesh.
-
-
Möten man minns, se filmen
Alla jag har träffat, som har fått möta schimpanser och bergsgorillor i frihet, får något väldigt speciellt i blicken när de berättar om upplevelsen. En ödmjukhet inför livet och likheten med våra närmaste släktingar kanske? Per Lindh leder resan till Rwanda och Uganda i december, se hans filmer från resan här.
Läs hela inläggetUnder resan Safari och möte med bergsgorillor blir det många observationer av olika primater. Skogarna i Rwanda och och Uganda är hem åt ett otal arter. I Kibale spårar vi schimpanser och i Bwindi möter vi de dimhöljda bergens gorillor. Vi delar upp oss i två grupper och tillsammans med kunniga parkguider ger vi oss av på morgonen för ett oförglömligt äventyr att minnas livet ut.
Uganda erbjuder även storslagna safariupplevelser på savann och ett rikt djurliv i floder och sjöar. I Queen Elisabeth nationalpark lever trädklättrande lejon och i Murchinson falls blir båtfärden på Nilen en av höjdpunkterna. Ugandas parker har betydligt färre besökare än flera av grannländerna i Östafrika vilket också bidrar till stora och exklusiva naturupplevelser.
Klicka här för att läsa om resan Safari och möte med bergsgorillor.Relaterade resor
-
Storslagen rundresa där möten med bergsgorillor i Bwindis regnskog, schimpanser i Kibale och guldmarkattor i Virungabergen ger minnen för livet. Flera safari samt besök i städer och byar kompletterar bilden av regionen.
-
Typ av resa
- Vandringsresor
-
-
Med egna ögon - vi följer upp och besöker projekten
Vi klimatkompenserar för hela CO2-utsläppet för alla våra resenärers flygresor från Sverige till resmålet och tillbaka. Så vitt vi vet är vi ensamma om det bland svenska researrangörer. Vi hoppas att vi snart blir fler! Klimatkompensationen sker genom South Pole som är ett av världens ledande företag som utvecklar och driver klimatprojekt. Vi stödjer tre olika projekt i världen varav ett i Colombia. I somras reste jag dit för att på plats lära mig mer och se hur det fungerar. Följ med ska jag berätta!
Läs hela inlägget
I Medellín, Colombia har South Pole över 70 anställda och det är företagets största kontor i Latinamerika och även globalt. Personalen är en brokig skara, med allt från kartexperter till biologer, och verksamheten har vuxit snabbt de senaste åren. Ökningen kommer inte bara av viljan att klimatkompensera från andra länder utan även från lokal efterfrågan då Colombias miljölagstiftning är så tuff att många företag måste klimatkompensera för de växthusgaser deras verksamheter genererar. Antingen kan de göra det via en koldioxidskatt eller genom företag som South Pole. Fördelen med det sistnämnda är att de då direkt kan få en inblick i hur klimatkompensation kan ske. När jag besöker kontoret i Medellin sitter de anställda och arbetar intensivt och engagerat och jag får lära mig lite om den verksamhet som bedrivs.
I detta sydamerikanska land har South Pole inriktat sig på klimatprojekt som framförallt bevarar och planterar skog. Det finns mycket tropisk skog i Amazonas, Anderna, Los Llanos, vid Stilla havet och Karibien. Träd växer generellt snabbare i värme än i kyla och den biologiska mångfalden är större i tropiska skogar. Bevarande och plantering av skog är viktigt för att binda koldioxid men har även positiva effekter för vattentillgången och djurlivet.
Världens Resor stödjer ett projekt som heter Super Cerdo vilket är beläget nära Barbosa, strax norr om Medellín. För ca 25 år sedan, när marken var riktigt billig, köpte en familj stora arealer för att framförallt ägna sig åt grisuppfödning. En del av terrängen var kal och nära en väg och där skulle grisuppfödningen ske. Högre upp på berget låg skön urskog men även kala områden där träd för länge sedan huggits ned och där kossorna betat under lång tid. Dess öde stod i att eroderas och utarmas alltmer och präglas av lägre buskar och gräs. Familjen blev med tiden alltmer intresserad av miljöfrågor och kom att bevara den befintliga skogen som är 284 hektar stor. År 2011 initierades ett klimatprojekt tillsammans med South Pole.
Fyra arter träd har sedan dess planterats på en yta av 97 hektar och ca 15 000 ton koldioxid har bundits till marken. Arterna heter Pinus oocarpa, Pinus Maximinoi, Guadua Angustifolia och Ecalyptus Grandis. Guadua är för övrigt en latinamerikansk art av bambu som är väldigt snabbväxande och stark och som används i Colombia för att rena vatten.
Jag åkte till Super Cerdo med María Catalina Becerra Leal från kontoret i Medellín och en chaufför. Vid ankomst beskrev fyra personer från Super Cerdo verksamheten och dess historia. Jag såg fotografier hur berget såg ut på 90-talet, stora kala markområden men som nu består av skog. Efter detta red vi en bra bit upp på berget och kom till paradisiska primära skogsområden där bäckar rann fram och till skogar som hade planterats med syfte att framförallt binda koldioxid. I och med att de nya skogarna hade tillkommit och de primära blivit mer kompakta och större, blev också vattentillgången bättre för lokalsamhället El Hatillo längre ned i dalen. Vid torka påverkas inte lokalbefolkningen på samma sätt som de gjorde tidigare. Djurlivet har också blivit rikare.
Efter några timmar på hästryggen i starkt solsken red vi så nedåt och såg den vackra Aburrádalen breda ut sig och där Medellín kunde skönjas längre söderut. Vi kom till slut fram till vägen som leder till Medellín och avslutade besöket med att se Super Cerdos handelsträdgård där ekogödsel säljs. Det är en blandning av avfall från grisar och materia från en champinjonodling i närheten. Tre veckor efter mitt besök kom även min kollega Joacim hit med sin familj för att lära sig mer om Super Cerdo.
För mig var det viktigt att komma hit och se att projektet vi stödjer fungerar. Den positiva effekten av återplantering är lätt att se och förstå.
Pelle Ståldal
ReseproducentRelaterade resor
-
Häftig färgrikedom möter oss i småstäder i Anderna, Kaffetriangeln och vid Karibiska havet. Besök i García Márquez hemby och Boteros skulpturer.
-
I Kaffetriangeln är det lätt att hänföras av naturens skönhet och människornas gästfrihet. Cartagena, fina byar och naturreservatet Sanguaré i Karibien blir ytterligare höjdpunkter.
-
-
Färdledare med närkontakt
Handen på hjärtat, det är skillnad på färdledare och färdledare. En riktigt bra färdledare är förstås trygg, kompetent, flexibel och säkerhetstränad. Men hur fascinerande platser man än besöker och hur påläst man än är själv ska man inte underskatta vikten av en färdledare som kan konsten att berätta och dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper på ett passionerat sätt. Bidra med ett sammanhang.
De bästa färdledarna i resebranschen jobbar för oss på Världens Resor och en av dem är Gunilla Hamne. Sedan 2007 bor hon delar av året i Rwanda och Kongo och i februari kan du följa med henne på vårt nya äventyr – Bergsgorillor & strövtåg i Rwanda.Läs hela inläggetMissa inte Gunillas föreläsning om Rwanda i Stockholm 9 oktober. Anmäl dig här.
Vilka tankar far genom huvudet när man möter en 250 kg tung bergsgorilla med silvergrå rygg på riktigt nära håll? En varelse som är så mänsklig och djurisk på samma gång. Hur känns det att titta rakt in i de vänliga, bruna ögonen? Att få se in i det sista orörda av världen, in i sig själv? Är första instinkten att krama jätten eller att springa därifrån så fort benen bär en? Helt klart är att känslan kommer röra om i din själ.
Om du någon gång har drömt om att träffa de dimhöljda bergens schimpanser och gorillor och bara väntat på rätt tillfälle eller reseupplägg, så är tillfället här. Nu. Missa inte det. Vårt unika reseäventyr med avresa i februari 2019 innehåller det absolut bästa av Rwanda och Uganda under ledning av ingen mindre än Gunilla Hamne – journalist, naturfilmare, hjälparbetare och trauma-hanteringskonsult. Vi lyckades få till ett Skype-möte med Gunilla för att ställa några frågor och lära känna henne lite bättre inför resan. Vid intervjutillfället befinner sig Gunilla i ett av Greklands största flyktingläger på ön Lesbos.
Hur uppstod ditt intresse för djur och natur?
På ett sätt har det alltid funnits med mig. Jag har alltid älskat miljöfrågor och att vara i naturen, men det blev ännu tydligare när jag jobbade med ett forskningsprojekt om gråsälar i Östersjön för Naturhistoriska Riksmuseet tillsammans med min dåvarande man. Vi skrev programförslag till ”Mitt i naturen” och började jobba som naturfilmare för SVT. Att spana efter djur är en av mina absoluta favoritsysselsättningar.
Hur startade ditt intresse just för människoapor?
Det var 2007 när jag började arbeta i Rwanda och Kongo flera månader om året. Att möta gorillor och schimpanser är något av det mest magiska jag varit med om. Det vill jag gärna förmedla till andra.
Berätta om ett speciellt möte med en bergsgorilla eller schimpans! Vilka tankar for genom ditt huvud?Ett gorillamöte jag verkligen minns var tillsammans med min dotter Moa och hennes pojkvän. Vi hade suttit och iakttagit hannen i flocken, en silverback, när min dotters pojkvän plötsligt vände bort blicken från gorillahannen. ”Vad är det?”, viskade jag. ”Han ser ju rakt in i min själ”, svarade han och det är precis så man kan känna. Alla gör inte det, men många. Det är svårt att beskriva ett sådant mäktigt möte med ord. Det är som att en del av en själv iakttar en, ett naket möte. Vårt släktskap blir uppenbart. Det som vi så lätt avskärmar oss ifrån. Vi bygger hus, tänker på jobbet, på hur vi ska klara av amorteringarna, vad vi ska göra nästa sommar, ett konstant surr av tankar. Att möta en människoapa är ett ögonblick av existentiell stillhet.
Vilka är höjdpunkterna (förutom människoaporna)?
Natursköna Kivusjön, Nyungwes regnskog och vandringen bland teplantagen. Vi befinner oss mitt i Afrikas hjärta, nära Rift valley där skelettdelarna från de förmänniskor som anses vara Homo Sapiens förfäder hittades. Det är vårt urhem – bara det för mig är wow-känsla. En annan höjdpunkt är förstås att jag får chansen att förmedla mina rwandiska kontakter, vänner och kollegor som kan berätta hur det är att leva i Rwanda idag.
Vilken typ av resenär ska man vara för att till fullo uppskatta resan?
Man ska vara djur-, kultur- och naturintresserad, tycka om att gå en del och värdera att komma hem med både skönhetsupplevelser och insikter i bagaget.
Vilket väder kan man förvänta sig i Rwanda och Uganda i februari?
Behagligt. Ungefär som när svensk sommar är som bäst. 25-grader, max 30 och det blir aldrig stekande hett på grund av höjden. Det finns risk för regnskurar och då kan temperaturen snabbt gå ner till 15 grader.
Vad är det som du älskar med Rwanda?
Jag älskar Rwanda för människorna. För vänligheten – bara sättet som folk hälsar på varandra gör mig helt beroende. Jag har träffat så många människor som jag har lärt mig mycket av. Sen liknar Rwanda inget annat land. Det kallas ju ”de tusen kullarnas land” av en anledning och är otroligt vackert. Folk tror att det är torrt och eländigt, men det är frodigt grönt och ett välfungerande samhälle. Till exempel internet är väl utbyggt, vägarna är bra och bussarna går i tid. Trots allt som har hänt historiskt så har människorna en framtidstro. Utvecklingen går åt rätt håll och den går snabbt. Det är till och med så att unga svarta amerikaner som fått nog av fördomar och rasism lämnat USA för en framtid i Rwanda. Det gör helt enkelt en Blaxit.
Det går förstås inte att berätta om Rwanda av idag utan att berätta om folkmorden 1994. Du och din välgörenhetsorganisation lär ut en enkel självhjälpsmetod för krigsoffer som behöver hantera traumatiska minnen.Ja, det är en enkel teknik som vem som helst kan lära sig och lära vidare till andra. Den fungerar jättebra. Det är mitt bidrag till de fantastiska människor jag mött i Rwanda och lärt mig så mycket av. Jag berättar gärna mer under resan för den som är intresserad. Det finns så många fascinerande historier att berätta. Murakaza neza! Välkommen!
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Vandringsresor
-
-
Jörgen rapporterar från jazz-och konstresan i Senegal
I april i år gick vår första resa till Senegal. Den blev väldigt lyckad med fantastiska jazz- och konstupplevelser. Tack vare färdledarna Lena och Staffan fick vi vara med om många spännande möten under våra två veckor i landet. Nu lanserar vi nästa års nya rundresa samt öppnar även upp 2020 års avgång med DakArt.
Läs hela inläggetIbland är hantverket att skapa en intressant resa en långsam process som kan sträcka sig över år. Resan till Senegal var ett undantag. Efter att ha skapat flera olika konstresor under senare år tog detta sin start i att jag ville ordna en resa till Afrikas största konsthändelse, biennalen DakArt. När jag nu såg att Afrikas mest etablerade jazzfestival i gamla huvudstaden Saint Louis låg veckan innan konstbiennalen blev allt väldigt enkelt. Resan skulle i stort bestå av dessa två element med några andra kortare inslag.
De första fyra kvällarna ägnade vi åt jazzfestivalen i Saint LouisNu var det bara det där med att hitta vilka som ska ta hand om resan kvar. Vanligtvis den allra svåraste biten av vårt arbete. Jag ringde till min gamla barndomskompis Hillevi som rest väldigt mycket till Senegal på senare år. Var hon en tänkbar färdledare? Nej, men hon talade om att hennes kollega Staffan, halvårsvis bor i Saint Louis och jobbar med konstprojekt där. Staffan hjälpte gärna till, men tiden skulle bara tillåta att han tog hand om gruppen i Saint Louis. Han sin tur kände däremot en svensk som bodde i södra Senegal, Lena, som under många år tagit hand om resor för Malmö Konstmuseum till just DakArt. Jag tog kontakt med Lena som gärna tog sig an uppdraget och dessutom berättade att hon tidigare haft en arrangör i Senegal som även han talar svenska, Pape.
Senegal betyder vår båt
På bara några dagar hade jag hela infrastrukturen för resan klar. Jag själv följde med på första resan och kan inte säga annat än att jag tyckte det var oerhört lyckat. Staffan visade sig inte bara bo halvårsvis i Saint Louis, utan han var verkligen Mr Saint Louis och kände alla verksamma inom kulturvärlden. Genom hans försorg fick vi komma hem till trumgrioten Abdoukhadre och hans familj som bjöd på fantastisk underhållning av dans och trumspelande, vi besökte en fiskarfamilj, fick komma hem och laga mat hos en familj och lära oss blåsa glas hos en annan. En kväll var det vernissage och fest i hans konstnärsresidens.
Papé, trumgrioten Abdoukhadre och Staffan
I Dakar var det istället Lenas fantastiska kontaktnät som fick oss inbjudna till invigningen av DakArt och sitta alldeles intill presidenten, hon ordnade biljetter till den nya musikalen om Nelson Mandela, fixade konstnärsmöten och såg till att Göran Christenson, f d chef för Malmö Konstmuseum och jurymedlem på biennalen, gav oss en initierad visning av huvudutställningen.
Många fantastiska möten och kulturinslag präglade veckorna. I Saint Louis blev det många sena nätter då konserterna är uppdelade så att några äger rum på stadens barer efter middagstid. Framåt 23-tiden började de stora internationella namnen spela på huvudscenen och avslutningsvis uppträdde några av Senegals största namn på utomhusscener runtom på stan fram till tre-tiden på natten. Konstupplevelserna var också utspridda så att vi såg huvudutställningen i den gamla domstolen för Västafrika och andra utställningar på gallerier och museer i stan.
Huvudutställningen av DakArt i forna Domstolen för Västafrika
Jag tyckte också att det var fantastiskt att få bo en natt i ökenlodge i Lompoul. Likaså att därifrån åka terrängfordon längs Atlantkusten förbi olika fiskarsamhällen på det som ursprungligen varit den sista sträckan av Paris Dakar-rallyt. Många fantastiska intryck bär jag med mig från denna resa.
Med terrängfordon längs Atlantkustens stränder
Resan upprepas igen 2020 och ligger ute redan nu. 2019 väljer vi att göra en något större resa och fortsatt ha kvar jazzfestivalen (konstbiennalen endast jämna år). Vi behåller många av de goda kulturella godbitarna, men har också lagt till dagar i södra Senegal, Casamance. Det är här färdledaren Lena bor under större delen av året. 2019 års resa avslutas också i Gambia. Ni hittar våra resor till Senegal här.
Den 6 november håller har vi ett föredrag om våra resor till Senegal. Se alla föredrag här.
Text: Jörgen Fredriksson, delägare och grundare Världens ResorRelaterade resor
-
Typ av resa
- Konstresor
-
Båtfärder på floderna i södra Senegal, bo en natt på ökenlodge, fågelreservat och spännande kulturvandringar i Saint Louis och Dakar. Senegal bjuder på en spännande blandning.
-
-
Med familjen till Japan
Journalisten Kicki Lind samtalar med Anne Rajmic och frågar hur det var att resa med familjen till Japan på höstlovet.
Läs hela inläggetVi hade aldrig fått uppleva ens hälften så mycket om vi hade rest på egen hand, säger Anne Rajmic som tog med sig man och två döttrar på Höstlov i Tokyo. Alla familjer med barn i skolåldern vet hur det är att vara bunden till lov. Tiden är både dyrbar och begränsad.
– Vi har rest mycket tillsammans och nu ville vi göra något annorlunda, säger Anne. Att få med sig en 18-åring och en 20-åring är inte alltid det lättaste men det här var en resa som vi alla blev väldigt nyfikna på. Det intensiva programmet innehåller det mesta från bad i varma källor och en traditionell teceremoni till spännande djupdykningar i Tokyos olika stadsdelar och en makalös utsikt från ett av världens högsta tv-torn.
– Som familj är det trevligt att få uppleva nya och spännande saker tillsammans i en hel vecka. Vi var igång från tidig morgon till sen kväll! Tack vare att vi tog oss runt med lokala transportmedel som tåg och tunnelbana fick vi en känsla för hur japanerna själva har det. Vi lärde oss massor och fick på kort tid en fin inblick i mycket av det som är Japan. Förutom insikter som förmedlades av den kunnige färdledaren Lars Arvidsson som de senaste 18 åren bott växelvis i Japan och Sverige fick familjen redan innan avresan från Sverige värdefulla tips av Akio Noshi. Akio är uppvuxen i Japan och jobbar nu som reseproducent på Världens Resor.
– En av mina döttrar hade hört talas om Japans igelkottcaféer, berättar Anne. På ett sådant café får man gulla med riktiga igelkottar. Det låter ju minst sagt udda men köerna brukar tydligen ringla långa så Akio hjälpte oss att boka på hemmaplan. Det var mycket uppskattat!
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Familjeresor
-
Typ av resa
- Familjeresor
-
