Blogg & Restips
-
Georgien - landet med stort hjärta
Mitt reseintresse väcktes tidigt, men drog igång på allvar när jag studerade ryska i Moskva i mitten av 80-talet. Det var också där jag upptäckte Georgien, via det georgiska köket. På 80-talet var maten i Moskva hemsk och ville man äta något gott var det den georgiska restaurangen Aragvi som gällde. Kyckling i valnötssås, vitlöksdoftande dumplings och gudomligt god ost gjorde det värt att som student sen svälta resten av månaden. Och jag tänkte många gånger, mellan tuggorna, att DIT måste jag åka.
Till slut blev det en längre reportageresa, där många av mina förväntningar infriades, och jag blev förälskad i detta vackra land. Redan i Tbilisi översvämmades jag av den mångfald som tidigt blev en del av livsstilen i Georgien. Livet pulserar i en flytande gräns mellan öst och väst och det skapar en öppenhet mot det som är främmande. Det är ett samspel, som i georgisk polyfonisk sång, där sju stämmor finner en mäktig harmoni.
Men det var i slutet av min resa, när vi tog oss upp längs en svindlande serpentinväg i nordöst, som jag kände hjärtat klappa ordentligt. Jag hade hamnat i Tusheti. Där råder ett liv som knappt finns kvar någonstans i Europa, just för att bergen och vägen dit snört av området. Däruppe tillverkar herdarna fårost på det sätt de alltid gjort. Där lever animismen kvar, med små offeraltare på valda platser i bergen. Här och där hänger små byar utmed bergssidorna, som medeltida bortglömda smycken. Många har kvar de höga försvarstorn som byggdes när mongolerna en gång vällde in. För mig var det som att hamna mitt i serien Game of Thrones. Jag vandrade i ett sagolikt landskap, med högalpina artrika ängar längs med de urgamla stigarna, inramade av Kaukasus snötäckta berg. Nyfikenhet och gästfrihet kantade vägen och det georgiska uttrycket ”varje gäst är en Gud” blev glasklart. Jag blev oerhört berörd.
Allt är förstås inte som i en saga. Georgien färdas fortfarande på sin bitvis tunga väg mot demokrati, men ända sen Sovjetunionen upplöstes har landet legat i framkant bland de forna sovjetrepublikerna och kanske är öppenheten och nyfikenheten en anledning till det. Sen är Georgien inte så tillrättalagt. Det har sina skavanker, gränsen mellan kaos och ordning är hårfin, men det gör det också charmigt, oförutsägbart, mänskligt. Det är därför jag återvänder. Till det LILLA landet med det STORA hjärtat.Lena Haglund, frilansjournalist och föredragshållare, har bl a gjort TV reportage om Georgien som sändes på SVT 2017, och lett vår vandringsresa till Georgien.
-
Upplev Japan - tema textil
När jag som tonåring satt på syslöjden och min lärare skakade på huvudet åt min medelmåttiga insats hade jag aldrig kunna tro att jag några år senare skulle sy ihop en spännande textilresa till Japan. Än mindre att jag själv med entusiasm skulle hänge mig åt sashikobroderi en hel dag. Just hemkommen från Japan måste jag bara få dela med mig av några erfarenheter från denna roliga resa. Intresserad av estetik, textil och kultur – det här är resan för dig!
-
Sugen på sumo
Just nu befinner sig vår färdledare Lars tillsammans med en grupp i Japan. Resan kallar vi för Brinnande lönnlöv och är en av våra mest populära rundresor där vi under tre veckor hinner med att lära känna Japan på många plan under en tid när landet är som allra vackrast. En av många spännande ingredienser är sumoturneringen i Fukuoka. Läs Lars hälsning här...
-
Transparens - en självklarhet för oss
I Dagens Nyheters granskning av klimatkompensation konstaterades stora brister med öppenhet och redovisning hos Sveriges största reseföretag. Bristen på transparens skapar en misstro mot alla oss som jobbar med hållbarhet där klimatkompensation är en av flera komponenter. För oss som varit pionjär med att klimatkompensera för alla resenärers långflyg har det från början varit självklart att redovisa vilka projekt vi stödjer samt visa certifikat och makuleringsbevis. Läs mer..
-
Hälsning från en blå zon
Hej Höstsverige! Här kommer en hälsning från Okinawas 30-gradiga värme där jag just nu leder vår resa ”Okinawas övärld”, en av mina absoluta favoriter och som jag har haft nöjet att färdleda sedan 2008. Innan Okinawa blev en del av Japan 1879 var arkipelagen ett helt eget kungarike och en stor handels-och sjöfartsnation som kallades Ryukyu.
-
Jörgen reste längs Karakoram Highway i norra Pakistan
1989 fick jag veta att jag fått ett stipendium för att studera i Kina i två år. Under våren planerade jag hur jag efter terminens slut skulle åka landvägen via Turkiet, Iran och slutligen den legendariska Karakoram Highway genom Pakistan till Kina. Passet lämnades in till Irans ambassad, men efter Ayatollah Khomeinis bortgång den 3 juni utfärdades inga visum. Dagen efter, den 4 juni, bröt massakern på Himmelska fridens torg ut.