Blogg & Restips
-
Georgien - landet med stort hjärta
Mitt reseintresse väcktes tidigt, men drog igång på allvar när jag studerade ryska i Moskva i mitten av 80-talet. Det var också där jag upptäckte Georgien, via det georgiska köket. På 80-talet var maten i Moskva hemsk och ville man äta något gott var det den georgiska restaurangen Aragvi som gällde. Kyckling i valnötssås, vitlöksdoftande dumplings och gudomligt god ost gjorde det värt att som student sen svälta resten av månaden. Och jag tänkte många gånger, mellan tuggorna, att DIT måste jag åka.
Till slut blev det en längre reportageresa, där många av mina förväntningar infriades, och jag blev förälskad i detta vackra land. Redan i Tbilisi översvämmades jag av den mångfald som tidigt blev en del av livsstilen i Georgien. Livet pulserar i en flytande gräns mellan öst och väst och det skapar en öppenhet mot det som är främmande. Det är ett samspel, som i georgisk polyfonisk sång, där sju stämmor finner en mäktig harmoni.
Men det var i slutet av min resa, när vi tog oss upp längs en svindlande serpentinväg i nordöst, som jag kände hjärtat klappa ordentligt. Jag hade hamnat i Tusheti. Där råder ett liv som knappt finns kvar någonstans i Europa, just för att bergen och vägen dit snört av området. Däruppe tillverkar herdarna fårost på det sätt de alltid gjort. Där lever animismen kvar, med små offeraltare på valda platser i bergen. Här och där hänger små byar utmed bergssidorna, som medeltida bortglömda smycken. Många har kvar de höga försvarstorn som byggdes när mongolerna en gång vällde in. För mig var det som att hamna mitt i serien Game of Thrones. Jag vandrade i ett sagolikt landskap, med högalpina artrika ängar längs med de urgamla stigarna, inramade av Kaukasus snötäckta berg. Nyfikenhet och gästfrihet kantade vägen och det georgiska uttrycket ”varje gäst är en Gud” blev glasklart. Jag blev oerhört berörd.
Allt är förstås inte som i en saga. Georgien färdas fortfarande på sin bitvis tunga väg mot demokrati, men ända sen Sovjetunionen upplöstes har landet legat i framkant bland de forna sovjetrepublikerna och kanske är öppenheten och nyfikenheten en anledning till det. Sen är Georgien inte så tillrättalagt. Det har sina skavanker, gränsen mellan kaos och ordning är hårfin, men det gör det också charmigt, oförutsägbart, mänskligt. Det är därför jag återvänder. Till det LILLA landet med det STORA hjärtat.Lena Haglund, frilansjournalist och föredragshållare, har bl a gjort TV reportage om Georgien som sändes på SVT 2017, och lett vår vandringsresa till Georgien.
-
Det nya Köpenhamn
Under det senaste året har jag rest många gånger till våra nordiska grannländers huvudstäder för att utforska vad nytt som händer och då i synnerhet sett mer noggrant på stadsutveckling, arkitektur och konst. Oslo, Helsingfors och Köpenhamn har alla gjort enorma nya kultursatsningar.
-
Det nya Oslo
Nu i juni 2022 öppnar Nordens största konstmuseum, det nya Nationalmuseet i Oslo som kostat närmare 5 miljarder kronor. Under det senaste året har jag, Jörgen Fredriksson, åkt fyra gånger till Oslo. Det är inte utan ett sting av avundsjuka som jag konstaterat hur ett nytt Oslo växt fram i en rasande fart på ett helt annat sätt än vad vi kunnat se i Stockholm. Vi besöker det nya Nationalmuseet, går på opera och ser nya Munchmuseet på resan som går 10 oktober 2022.
-
Vi söker reseproducent Norden
Nu söker vi en reseproducent och säljare som kan ta över ansvaret för vårt utbud av resor inom Norden och fortsätta utveckla denna region tillsammans med oss. Du har kunskap om geografin i Sverige och våra grannländer samt intresse både för natur och kultur.
-
Sill eller ceviche i sommar?
Glad midsommar önskar vi er alla! Reseproducent Pernilla ser liknelser mellan vår högtid och den stora Solfestivalen Inte Raymi i Peru. Här bjuder hon på sitt bästa ceviche recept, Perus nationalrätt med marinerad fisk. Passar perfekt som en komplement till sillen på midsommarbuffén.
-
Litteraturtåget på rull
Äntligen! Efter två års väntande rullade Litteraturtåget äntligen iväg i torsdags. På Stockholms central samlades 88 förväntansfulla resenärer och till härliga jazztoner från ett liveband på perrongen klev vi ombord på det fina veterantåget.