Blogg & Restips

  • Jörgen rapporterar från jazz-och konstresan i Senegal

    I april i år gick vår första resa till Senegal. Den blev väldigt lyckad med fantastiska jazz- och konstupplevelser. Tack vare färdledarna Lena och Staffan fick vi vara med om många spännande möten under våra två veckor i landet. Nu lanserar vi nästa års nya rundresa samt öppnar även upp 2020 års avgång med DakArt.

    Ibland är hantverket att skapa en intressant resa en långsam process som kan sträcka sig över år. Resan till Senegal var ett undantag. Efter att ha skapat flera olika konstresor under senare år tog detta sin start i att jag ville ordna en resa till Afrikas största konsthändelse, biennalen DakArt. När jag nu såg att Afrikas mest etablerade jazzfestival i gamla huvudstaden Saint Louis låg veckan innan konstbiennalen blev allt väldigt enkelt. Resan skulle i stort bestå av dessa två element med några andra kortare inslag.


    De första fyra kvällarna ägnade vi åt jazzfestivalen i Saint Louis

    Nu var det bara det där med att hitta vilka som ska ta hand om resan kvar. Vanligtvis den allra svåraste biten av vårt arbete. Jag ringde till min gamla barndomskompis Hillevi som rest väldigt mycket till Senegal på senare år. Var hon en tänkbar färdledare? Nej, men hon talade om att hennes kollega Staffan, halvårsvis bor i Saint Louis och jobbar med konstprojekt där. Staffan hjälpte gärna till, men tiden skulle bara tillåta att han tog hand om gruppen i Saint Louis. Han sin tur kände däremot en svensk som bodde i södra Senegal, Lena, som under många år tagit hand om resor för Malmö Konstmuseum till just DakArt. Jag tog kontakt med Lena som gärna tog sig an uppdraget och dessutom berättade att hon tidigare haft en arrangör i Senegal som även han talar svenska, Pape.


    Senegal betyder vår båt

    På bara några dagar hade jag hela infrastrukturen för resan klar. Jag själv följde med på första resan och kan inte säga annat än att jag tyckte det var oerhört lyckat. Staffan visade sig inte bara bo halvårsvis i Saint Louis, utan han var verkligen Mr Saint Louis och kände alla verksamma inom kulturvärlden. Genom hans försorg fick vi komma hem till trumgrioten Abdoukhadre och hans familj som bjöd på fantastisk underhållning av dans och trumspelande, vi besökte en fiskarfamilj, fick komma hem och laga mat hos en familj och lära oss blåsa glas hos en annan. En kväll var det vernissage och fest i hans konstnärsresidens.


    Papé, trumgrioten Abdoukhadre och Staffan

    I Dakar var det istället Lenas fantastiska kontaktnät som fick oss inbjudna till invigningen av DakArt och sitta alldeles intill presidenten, hon ordnade biljetter till den nya musikalen om Nelson Mandela, fixade konstnärsmöten och såg till att Göran Christenson, f d chef för Malmö Konstmuseum och jurymedlem på biennalen, gav oss en initierad visning av huvudutställningen.

    Många fantastiska möten och kulturinslag präglade veckorna. I Saint Louis blev det många sena nätter då konserterna är uppdelade så att några äger rum på stadens barer efter middagstid. Framåt 23-tiden började de stora internationella namnen spela på huvudscenen och avslutningsvis uppträdde några av Senegals största namn på utomhusscener runtom på stan fram till tre-tiden på natten. Konstupplevelserna var också utspridda så att vi såg huvudutställningen i den gamla domstolen för Västafrika och andra utställningar på gallerier och museer i stan.


    Huvudutställningen av DakArt i forna Domstolen för Västafrika

    Jag tyckte också att det var fantastiskt att få bo en natt i ökenlodge i Lompoul. Likaså att därifrån åka terrängfordon längs Atlantkusten förbi olika fiskarsamhällen på det som ursprungligen varit den sista sträckan av Paris Dakar-rallyt. Många fantastiska intryck bär jag med mig från denna resa.


    Med terrängfordon längs Atlantkustens stränder

    Resan upprepas igen 2020 och ligger ute redan nu. 2019 väljer vi att göra en något större resa och fortsatt ha kvar jazzfestivalen (konstbiennalen endast jämna år). Vi behåller många av de goda kulturella godbitarna, men har också lagt till dagar i södra Senegal, Casamance. Det är här färdledaren Lena bor under större delen av året. 2019 års resa avslutas också i Gambia. Ni hittar våra resor till Senegal här.

    Den 6 november håller har vi ett föredrag om våra resor till Senegal. Se alla föredrag här

    Text: Jörgen Fredriksson, delägare och grundare Världens Resor 

  • Vi vill tipsa om en fin utställning

    Boro-textilier har fått uppmärksamhet runt om i världen under senaste åren och just nu har en intressant utställning om Boro öppnat på Östasiatiska museet i Stockholm. Begreppet 襤褸(Boro) härstammar från det fattiga norra Japan med kalla vintrar och där det varit svårt att få tag på bomull. Människorna använde sina klädesplagg och andra textilier hemma tills de blev verkligen utslitna och lagade trasiga delar med andra textilier och plaggen gick i arv över generationer.

    Läs hela inlägget

    Denna slumpmässiga design och mönster som lappas ihop lager på lager skapar ett särpräglat men på något sätt ett harmoniskt och praktiskt konstverk. I utställningen medverkar även svenska kreatörer som skapat sin tolkning av boro genom mode, poesi och ljudkonst. Samlingen har tidigare visats i New York, Peking och Sydney och ställs nu ut i Stockholm på Östasiatiska museet som första museum i Europa. Observera att du måste köpa biljett innan du besöker museet för att se denna utställning. 

    För er som är intresserade av japansk textil och olika hantverk har vi två fina resor att erbjuda. Textilresa till Japan och Hantverksresa till Japan som leds av kunniga färdledare inom området. På båda resorna har vi en fridag i Tokyo då ett besök på Amuse Museum kan rekommenderas. Här finns en permanent utställning om Boro-textiler och Ukiyoe-träsnitt. På textilresan besöker vi även ett riktigt konstnärshem för en heldagsworkshop där vi själva får prova på den tusen år gamla broderitekniken sashiko som också härstammar från de norra delarna av Japan. Följ med! 

    För att komma till Östasiatiska Museet klicka här.

  • Fredrik Lennartsson, om sitt nya hemland Colombia

    Fredrik Lennartsson, färdledare för resan Colombias tid är nu, berättar om sin tillvaro i den bördiga Kaffetriangeln i Anderna. Han har bott tio år i Colombia både i storstad och på landsbygden. Under årens lopp har han varit färdledare för flera av våra resor och nu gör vi en nysatsning på resan i höst med uppdaterad och ännu bättre resplan.

    Läs hela inlägget

    Colombia är mitt nya hemland, i mer än tio år har jag kallat detta hemma. Efter mer än ett decennium i metropolen Bogota och dess 9 miljoner invånare, har jag, min fru och barnen bytt storstadspuls till livet på landet. Vi bor nu på en liten gård (finca) som producerar frukt och som innan pandemin fungerade som lantligt hotell. Fincan ligger i den så kallade kafferegionen, en landsdel som erbjuder sommarklimat året runt, ren luft och ett lugnt tempo. Vi har pool och fotbollsplan framför huset och vi vaknar varje morgon till ljudet av naturen, ibland kommer den så nära att en kolibri irrar sig in i huset.


    Med sommar varje dag och gröna stora berg med otaliga grusvägar inpå knuten är det också perfekt för min favorithobby, att cykla mountainbike. De små pittoreska byarna som finns i länet blir trevliga utflyktsmål att utforska och för en kaffeälskare som mig är denna region paradiset, här kan man prova nya lokala sorter på varje café. 

    Den kulturella mångfalden, den storslagna naturen med biodiversitet i världsklass fortsätter att överraska mig med sina intryck och jag har fortfarande många platser kvar på att-besöka-listan. Människors vänliga sätt och öppna bemötande gör att man lätt kan starta ett samtal och få en inblick i människors liv, något som gör det extra intressant att resa runt i Colombia. Mitt nya liv på landet har blivit en nystart i denna underbara del av världen och jag kommer fortsätta kalla detta hemma för överskådlig framtid.

    Kom gärna hit och upplev själva ett av de mest underskattade resmålen i världen, kanske blir ni lika förälskade som jag.


    Guatape


    Cartagena


    På väg till Manizales på över 3000 meters höjd



    Tayrona Nationalpark och vårt boende där.

    Text: Fredrik Lennartsson

  • En smak av storstadpulsen i Seoul – höstlovsresa

    På vår familjeresa Höstlov i Seoul finns någonting att göra för alla åldrar. Seoul bjuder på nyskapande mode, modern arkitektur, innovativ teknologi och rolig ungdomskultur. Någon som redan har varit där är Rickard Lagerström, som förra hösten reste dit med sin son Noel, 15 år, och bonusdottern Elvira, 18 år.  Läs mer här...

    Läs hela inlägget

    Under vår vecka i denna mångmiljonstad besöker vi gamla palats, bor på tempel, äter kryddstark mat och strosar i traditionella kvarter som fått nytt liv med smakfulla butiker och gallerier. Vi får bland annat lära oss att göra vår egen kimchi, slåss med zombies, besöka gränsen till Nordkorea, vandra i vacker natur och lära oss om buddismen och dess ceremonier när vi bor på ett tempel utanför Seoul.


    - Jag och Noel åkte på en liknande resa med Världens Resor för två år sedan, Höstlov i Tokyo, och var väldigt nöjda med den. När vi läste att det fanns en liknande resa till Seoul, kunde vi inte låta bli att åka även på den, berättar Rickard. 
     
    Innan resan visste inte Richard, Noel och Elvira särskilt mycket om Seoul och övriga Korea. Men med erfarenhet av tidigare resor med Världens Resor kände de inte att de behövde några speciella förberedelser. Det var bara att ”kliva ombord och åka med”. 
     
    Förväntningarna på Sydkorea handlade framförallt om maten.  
     
    - Som alltid när jag är ute och reser är maten i fokus, berättar Rickard. Jag hade rätt liten koll på koreansk mat, men med stor nyfikenhet fick jag en fantastisk upplevelse. Dels från koreansk street food och dels via den uppskattade matlagningskursen vi tog del av. Och maten på Kwangjang Market. Wow! Ett himmelrike för den matglada!  
     
    Liksom Tokyo är Seoul en smältdegel för nyskapande trender, modern ungdomskultur och ny teknik – något som uppskattades stort av Elvira och Noel. 

     
    - Elvira gillade den galet roliga teatern Nanta – en slags slapstick- och dansföreställning som utvecklats i Korea – och all shopping av riktigt hög kvalitet. Noel fastnade för VR-centrat där vi utsatte oss för spännande äventyr i virtual reality. Men även lugnet uppe i bergen, där vi fick leva klosterliv en dag med övernattning. Överlag är Seoul en oändligt kul stad att vara tonåring i, konstaterar Rickard. 
     
    Han tycker att veckan i Seoul kändes som åtminstone två. 

    - När man åker så långt bort under en begränsad tid är det viktigt att vara effektiv. Johan, som var vår färdledare, kunde Seoul utan och innan. Detta visade sig i form av att han guidade oss effektivt genom den komplexa infrastrukturen och därmed fick vi ut maximalt av vår vecka. Inte så att vi stressade oss genom, men effektivt och behagligt. Seoul är en enorm stad och givetvis har vi nog inte upplevt en bråkdel av staden, men vi var nöjda. Fler upplevelser hade troligen känts stressigt. 
     
    Förutom Seoul åkte de några timmar norrut och fick ta del av gränsen mot Nordkorea.

      

    - En skakande och förhoppningsvis snart bortraderad barriär, som tog oss på ett allvarligt sätt. Lika gripande som lärorikt, säger Rickard. Att, för några Won, kika genom en kikare över taggtråd och minerad mark påverkar och det kommer jag nog även att minnas för en lång framtid. Därifrån åkte vi sedan till ett buddistiskt tempel, där vi levde munkliv i enastående miljö och natur. 
     
    Rickard upplevde att koreaner är väldigt nyfikna och trevliga mot västerlänningar. Flera gånger kom de att samtala, på god engelska, om vilka de var och de hade koll på både IKEA och Zlatan.  
     
    - Vi blev förälskade i Seoul. Avslappnade, härliga Seoul. Vi började direkt prata om vi kunde hitta någon bra högre utbildning för Noel, att påbörja efter gymnasiet. Men oavsett kommer vi nog återvända någon gång. Vi får helt enkelt hålla koll på Världens Resor och se om jag kan ”lura” med mig sambon nästa gång. 
     

  • Vår japanska favorit Wakayama är Lonely Planets vinnare

    Prefekturen Wakayama söder om Osaka är ganska okänd för de flesta men har länge varit ett favoritresmål för oss på Världens Resor. Wakayama har vunnit pris i hållbarhetskategorin för Lonely Planets Best in Travel 2021 vilket är jätteroligt. Hållbarhet genomsyrar vardagen i Wakayama på många sätt, bland annat i arvet från Kumano Kodo och bevarandet av buddhistiska traditioner. Vi reser hit på tre av våra resor.

    Läs hela inlägget

    Enligt Lonely Planet får besökaren en unik tillgång till det genuina i naturen och kulturen som erbjuds i Wakayama. Och vi håller med. Vi har besökt området under flera av våra rundresor i många år. Det ligger lite utanför de vanliga rutterna som de flesta besöker och här får vi verkligen känslan av att befinna oss i det traditionella Japan då vi omges av jordbruk, skog, gamla hus och pilgrimsleder.

    Under vår resa Strövtåg i Japan tillbringar vi två dagar med att vandra på Kumano Kodos pilgrimsrutt. Här finns mängder av heliga shintohelgedomar som ligger längs de vackra skogslederna. Leden är tätt förknippad med Japans födelse. Enligt legenderna var det här Japans första kejsare Jimmu landade. Jimmu vandrade sedan längs dessa pilgrimsleder för att komma till området kring Asuka som ligger i Nara-prefekturen. Förutom Camino De Santiago i Spanien är Kumano Kodo en av endast två UNESCO-certifierade pilgrimsrutter i världen. Under våra vandringar stöter vi på pilgrimer som kommer hit från hela Japan och stannar till vid olika heliga platser längs leden. Den mest kända är Kumano Hongu, en shintohelgedom som varit en helig plats i över 1000 år.

    Efter en dag med vandring är det härligt att komma till Yunomine onsen som är Kumano-områdets mest berömda plats för varma källor. Det sägs vara Japans första kurort, och i floden som rinner genom byn bubblar det och luktar svavel. I själva floden ser vi många som kokar sina ägg, lägger i sina olika grönsaker och annat i källorna för att smaksätta dessa till måltiderna.

    En annan spännande destination i Wakayama är Koya-berget som vi når med tåg och bergbana. Koyabergen är sedan urminnes tider Japans främsta buddhistiska pilgrimsmål. Det är den esoteriska buddhistiska skolan Shingons huvudsäte. Koya ligger relativt högt och är omgivet av åtta berg och tät trolsk skog med cederträd som i många fall är över 1000 år gamla. På 1500-talet fanns här runt 1500 tempel.

    Idag kvarstår 110 tempel och det är närmare 7000 munkar som verkar här. Vi hinner besöka den enorma gravplatsen som troligtvis är Japans största och kanske mest speciella med tusenåriga anor, mer än 350 000 gravar finns här. Natten bor vi på ett så kallat shukubo, tempelboende som drivs av munkar. Här blir vi serverade en härlig vegetarisk måltid och får vara med om en religiös ceremoni som utförs av munkarna på vårt tempel. Besök på Koya-berget finns med på våra resor Under körsbärsblommen och Brinnande lönnlöv.

  • Kärleken till Japan - två resenärer berättar

    Det råder ingen tvekan om att Lars-Göran och Ulla-Carin älskar Japan. Båda två får något lyckligt drömmande i rösten när de pratar om sitt favoritland. Det som lockade paret till Japan från första början var det estetiska i form av Ulla-Carins trädgårdsintresse. Resan ”Brinnande lönnlöv” år 2011, gick bland annat till Nara och Kyoto och hade fokus på just trädgårdar. Man kan inte annat än förbluffas och inspireras av japanernas förhållande till skönhet.

    Läs hela inlägget

    Ulla-Carin: – Till och med när man åker igenom vissa industriområden så ser man att folk har ansträngt sig och gjort fint i sina pyttesmå trädgårdar. De handplockar löv och skräp på gräsmattan och binder upp träd inför vintern.

    Lars-Göran: – Allt de gör är vackert, till och med när de sätter upp stöttor för grenar. Och varje vinkel ska vara vacker. Du flyttar dig fem meter och upptäcker en ny syn. Det slarvas inte med skönhet någonstans.

    19 gånger av 20 äter Ulla-Carin japanskt med nöje, men mot slutet av den första resan, när paret kom till Tokyo, fick Lars-Göran väldigt bråttom till McDonalds.

    Lars-Göran: – Ja, jag såg det berömda M:et och sprang, haha.  Dock är även maten presenterad med sådan kärlek och omtanke. Även om det så bara är ett grässtrå och rå fisk så är det en skönhetsupplevelse och det första man gör är att ta fram kameran.

    Sedan 2011 har det blivit ytterligare fyra japanresor – alla i regi av Världens Resor. Den enda delen de ännu inte har besökt av Japan är Okinawas övärld.

    Ulla-Carin: – Vi sätter oerhört stort värde på guiderna eftersom det finns så mycket kunskap som man inte kan läsa sig till. Världens Resors guider är fantastiska; genomgående kunniga, omtänksamma, inkluderande och trevliga. Vi har rest med många olika arrangörer, men är överens om att inga andra guider når upp till samma nivå som till exempel Jörgen Fredriksson och Lars Arvidsson.

    En annan sak som paret värderar högt är möjligheten att komma riktigt nära kulturen.

    Lars-Göran: –När man pratar med andra som reser kanske de bor på femstjärniga hotell, medan vi bor hemma hos gästfria japaner eller traditionellt på ryokan, men vår upplevelse är större. Vi kommer närmare det äkta Japan.  

    Han minns när kvinnan i en av den inhemska familjen de bodde hos berättade att hon pluggade engelska och undrade lite försynt om en av hennes studiekamrater fick komma och hälsa på. 

    Det gick ju bra, sa vi. Men det är bara det att de inte har plural på japanska så det kom inte bara en vän utan ett helt gäng infnittrande tjejer, men det var bara ännu rarare. Ett fint minne.

    Paret älskar det japanska folket. 

    Ulla-Carin: –De har ett väldigt utvecklat sinne för stil och harmoni. Framtoningen är alltid väldigt vänlig och artig. 

    Lars-Göran: – Även ungdomarna är fantastiska. När vi bodde i Shibuya såg Jörgen Halloweenutklädda ungdomar plocka skräp morgonen efter sitt firande. De ville inte att vanligt folk skulle få lida för att de hade varit ute och haft roligt. Vi bara tittade på varandra och sa ”Är det här Sverige för 150 år sedan? En annan sak som är beundransvärd, är hur fint japanerna tar hand om varandra och ger sina äldre sysselsättning. Istället för att känna sig odugliga på ålderns höst kan de få ett jobb med en snygg uniform, en pinne och en uppgift att dirigera in trafik på en parkeringsplats. På så sätt får de känna sig behövda och behålla sin värdighet.

    2020 var ett förlorat år för paret. Sju av deras planerade resor blev inställda. Nu hoppas de att de åtminstone ska ha blivit vaccinerade till septemberresan som går till Japan & Sydkorea. Lars-Göran och Ulla-Carin kan nämligen inte tröttna på Japan.

    Ulla-Carin: – Så länge vi får fortsätta vara friska kommer vi att fortsätta resa till Japan ungefär vartannat år. Så är det!