Blogg & Restips
-
Längs krokodilfloden
Indonesien har öppnat för inresa! Härligt tycker vi och ser fram emot höstens fina rundresa som vi kallar Varaner och vulkaner. En till som ser fram emot att visa upp sitt älskade Indonesien är vår uppskattade färdledare André Möller. Läs hans blogg från senaste resan till storslagna naturupplevelser i Borneos regnskog.
Vi glider sakta allt djupare in i Borneos regnskog ombord på vår lilla husbåt som ska vara vårt hem de närmsta tre dygnen. Vi är strax söder om ekvatorn, solen står högt och vi är alla tacksamma över att det fläktar försiktigt så länge båten rör på sig. Vi är här främst för att försöka få syn på orangutanger, men det väntar många naturupplevelser runt hörnet. Jag har precis gjort gruppen uppmärksam på att Sekonyer-floden kallas “krokodilfloden” av lokalbefolkningen, och några av resenärerna spanar ivrigt in bland den täta vegetationen och mot de små flodbankerna i hopp om att få syn på några reptiler. Skämtsamt säger jag att vi inte kommer att bada de närmaste dagarna och ber samtidigt alla att motstå frestelsen att tvätta fötterna i floden. Spridda, nervösa skratt hörs över däck. Vad jag då inte vet är att vi några timmar senare ska få så mycket vattenhyacinter i propellern att båten stannar, varpå en av de unga besättningsmännen snällt får hoppa i floden iklädd bara kalsongerna för att få bort all växtlighet som fastnat. Medan han tar det med ro och jämnmod, står vi skandinaver och oroligt tittar på. Kaptenen och kokerskan skrattar glatt.
Ytterligare några timmar senare, ännu djupare in i regnskogen, hör vi nämnda kokerskas skrik nerifrån köksregionerna, och vi förstår snabbt att en stor krokodil simmat förbi henne på bara ett par decimeters avstånd där hon satt och förberedde maten, precis i höjd med vattennivån. Vi puttrar vidare på krokodilfloden, och lugnet lägger sig över gruppen och båten. Det är svårt att föreställa sig att vi bara tjugofyra timmar tidigare åkte kors och tvärs över den kaotiska mångmiljonstaden Jakarta med lokalbuss, när de första näsaporna (endemiska till Borneo) dyker upp längs flodkanten. Vi tittar storögt på dem, men de verkar inte bry sig om oss.
En näshornsfågel flyger förbi framför oss. Någon hinner få upp kameran. När vi lägger till vid en liten brygga inne i nationalparken Tanjung Puting och påbörjar vår vandring som ska ta oss till ett utfodringsställe dit orangutanger kan komma för att komplettera sin diet har det hunnit bli eftermiddag. Om regnen har kommit och det finns gott om frukt i skogen kan det hända att orangutangerna inte känner sig manade att komma, men man vet aldrig. Vi sätter oss ner på några enkla träbänkar och får snabbt sällskap av både mygg och myror. Med tanke på att det finns över sex hundra arter av myror på Borneo blir vi inte förvånade. Hela skogen sjunger av syrsor och andra insekter, men vi ser inga större djur än. Istället dricker vi vatten, fläktar oss med olika stora löv och förbereder kamerorna. Doften av myggmedel ligger tung över vår lilla glänta. Någon sänker ljudet på sin hörapparat för att undkomma syrsorna.
Nationalparkspersonal har lagt ut både bananer och sötpotatis, men inga orangutanger syns till. Vi sitter tysta. Länge. Ett skäggsvin springer förbi, men ännu inga primater. Så plötsligt hör vi det mäktiga ljudet av trädkronor som svingas mot varandra i fjärran, och då förstår jag att även denna gruppen kommer att få uppleva vilda orangutanger. Ljudet kommer närmare och snart ser vi den första bruna, långhåriga varelsen högt uppe i träden. Kamerorna zoomar så mycket de kan, men ganska snart kommer det flera orangutanger och de närmar sig så mycket att inga zoomobjektiv längre behövs. De hoppar ner och stoppar munnen full med bananer och klättrar sen snabbt upp i träden igen.
Några honor bär på ungar som konstant hänger fast vid sina mödrar. En orangutang har plockat på sig så många bananer att hon tappar flera stycken. Plötsligt är skäggsvinet där och glufsar i sig. Sex eller sju honor (nästan alla med ungar) går fram och tillbaka till bananerna och tar för sig, men när den stora hanen kommer rusar de snabbt upp i träden och låter honom äta så mycket han vill. Vi sitter stilla och betraktar allt, medan svetten rinner och kamerorna går varma. När orangutangerna känner att de har fått nog avlägsnar de sig en efter en, och ljudet av de svingande trädkronorna blir allt svagare för att till sist helt försvinna. Och när inga primater är kvar ställer man sig frågan om detta verkligen precis hände. Senare ska en man i gruppen beskriva hela händelsen som närmast andlig och andaktsfull.
När vi kommer tillbaka till båten ser vi först inte vår besättning och utgår från att de helt enkelt har lagt sig för att sova under tiden vi har varit borta. Men så hör vi plötsligt glada rop och ett intensivt plaskande längre upp för floden. Hela besättningen, bortsett från kokerskan och kaptenen, ligger på gamla uppblåsta bilslangar och badar i floden. "Men krokodilerna då?", undrar vi nervöst. “Så mycket som vi låter vågar de nog inte komma i närheten” ropar killen som frigjorde propellern tidigare under dagen. Både vi och några nyfikna krabbmakaker som kommit ner till flodkanten tittar storögt på medan besättningen tar sig tillbaka till båten. Det doftar friterade bananer från vår båt. Nu ska det bli gott med en kopp kaffe, och i morgon hoppas vi på ännu fler orangutanger.
Text och bild: André Möller
Relaterade resor
-
Upptäck Indonesien med oss! Med över 17000 öar, aktiva vulkaner, artrika regnskogar och tropiska vatten är Indonesien en egen värld. Vår reser till sex öar med skiftande natur och spännande kulturyttringar.
-
-
Jörgen Fredrikssons första körsbärsblomning
Jag flyttade till Tokyo i slutet av mars 1997 för att läsa modern japansk litteratur på Daito Bunka Universitet i Tokyo. Inflyttningen till det lilla huset i distriktet Nakano i västra Tokyo var 1 april och precis som är brukligt i Japan fanns där inte en enda pinal. Efter att ha packat in mina tillhörigheter och jobbat med att få huset beboeligt hela dagen var det dags för första middagen.
Läs hela inläggetJag gick ut för att se om jag kunde hitta någon trevlig restaurang (det skulle visa sig att det fanns cirka 8 000 inom två kilometers radie) då jag hörde ljud från en park som låg på en höjd en trappa upp. Jag gick dit. Körsbärsträden i parken hade slagit ut och var nu alldeles full med folk som slagit sig ner i grupper under träden. Det tog cirka 15 sekunder innan en yngling hade stuckit ett kycklingspett i näven på mig. En minut senare satt jag med ett gäng som genast gav mig en öl. Några timmar senare var jag mätt och belåten, dessutom lite på pickalurven. När jag sedan reste mig för att gå hemåt var det fler som följde med för att ge mig möbler till det nya hemmet.
Jag har sedan dess haft förmånen att vara med om körsbärsblomning i Japan 21 år i rad och många är de olika grupper jag träffat på under årens lopp. I år när jag cyklade på Kibijislätten utanför Kurashiki blev jag bjuden att sitta ned tillsammans med ett större sällskap. Det skulle visa sig att de alla gått ut gymnasiet tillsammans 1967. Nu kom de samma dag varje år och satt under samma träd år efter år. I år firade de 50 års jubileum under samma träd och vi blev bjudna att vara med. Körsbärsblomningen för japanerna är något som är så mycket mer än bara de vackra blommorna. Det är starten på våren och en tid att samla ihop alla sina olika grupper av vänner och nära och kära för att umgås i lugn och ro.
Jörgen med 50-års jubilarerna på KibijislättenInte helt överraskande är körsbärsblomningen den allra populäraste tiden att åka till Japan också. Varje år har vi runt 15 olika avgångar till Japan under denna period. I vårt utbud finns nu sju olika resor under denna tid på året. Det gäller att vara ute i god tid då många vill resa just när körsbärsträden står i blom.
Text: Jörgen Fredriksson, grundare Världens Resor
Relaterade resor
-
Vi reser då körsbärsträden blommar och upplever zenbuddhistiska trädgårdar, strosar i Kyotos geishakvarter, besöker Fredsparken i Hiroshima och världens största stad Tokyo.
-
Under resan upplever vi gigantiska körsbärsblomsfester i Kyoto och bad i heta källor på ön Shikoku. Varierande boende så som tempelboende shukubo och speciella gassho-zukurihus i Ainokura. Följ med till våra smultronställen i Japan när landet är som vackrast.
-
Typ av resa
- Konstresor
- SvD accent
-
-
Med familjen till Japan
Journalisten Kicki Lind samtalar med Anne Rajmic och frågar hur det var att resa med familjen till Japan på höstlovet.
Läs hela inläggetVi hade aldrig fått uppleva ens hälften så mycket om vi hade rest på egen hand, säger Anne Rajmic som tog med sig man och två döttrar på Höstlov i Tokyo. Alla familjer med barn i skolåldern vet hur det är att vara bunden till lov. Tiden är både dyrbar och begränsad.
– Vi har rest mycket tillsammans och nu ville vi göra något annorlunda, säger Anne. Att få med sig en 18-åring och en 20-åring är inte alltid det lättaste men det här var en resa som vi alla blev väldigt nyfikna på. Det intensiva programmet innehåller det mesta från bad i varma källor och en traditionell teceremoni till spännande djupdykningar i Tokyos olika stadsdelar och en makalös utsikt från ett av världens högsta tv-torn.
– Som familj är det trevligt att få uppleva nya och spännande saker tillsammans i en hel vecka. Vi var igång från tidig morgon till sen kväll! Tack vare att vi tog oss runt med lokala transportmedel som tåg och tunnelbana fick vi en känsla för hur japanerna själva har det. Vi lärde oss massor och fick på kort tid en fin inblick i mycket av det som är Japan. Förutom insikter som förmedlades av den kunnige färdledaren Lars Arvidsson som de senaste 18 åren bott växelvis i Japan och Sverige fick familjen redan innan avresan från Sverige värdefulla tips av Akio Noshi. Akio är uppvuxen i Japan och jobbar nu som reseproducent på Världens Resor.
– En av mina döttrar hade hört talas om Japans igelkottcaféer, berättar Anne. På ett sådant café får man gulla med riktiga igelkottar. Det låter ju minst sagt udda men köerna brukar tydligen ringla långa så Akio hjälpte oss att boka på hemmaplan. Det var mycket uppskattat!
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Familjeresor
-
-
Tre generationer på safari under höstlovet
Erfarenheterna av den här resan är enbart positiva. Min upplevelse förstärktes av att se hur hänförda alla i familjen var och samtidigt är det ju härligt att ha gemensamma minnen att bearbeta och prata om, berättar Gunnar Gotte, som tillsammans med sin fru Elisabeth, sonen Anders med fru Anna och barnbarnen Amelie 10 år och Julia 13 år reste med på Höstlov med safari i Tanzania.
Läs hela inläggetDet var Elisabeth som såg Världens Resors annons i Dagens Nyheter och utan betänketid nappade hela familjen Gotte direkt.
- Elisabeth och jag har för många år sedan rest på safari i Kenya och kände då att vi ville dela med oss av alla upplevelser och intryck till Anders, som då var kvar hemma. Tiden gick, Anders växte upp och bildade familj. Nu är hans barn i alldeles lagom ålder för att kunna ta till sig en så häftig upplevelse som en safari är, säger Gunnar.
Programmet är upplagt att passa en familj med barn eller ungdomar. Flygresan går till Dar es-Salaam och sedan vidare med safariflyg Mikumi Nationalpark i södra Tanzania. Efter flera dagar med spännande safariupplevelser bär det vidare till ön Mafia. Här tillbringas resans sista lugna dagar på öns vita sandstränder.
- För oss har det här varit en riktig drömresa, berättar Anders Gotte. Våra barn är i perfekt ålder för att kunna ta till sig alla intryck och få maximal behållning av en safariresa. En resa till Grekland eller Thailand kan också ge minnen för livet, men en safari ger starka intryck genom att man får se vilda djur i deras naturliga miljö. Det är också roligt att ta barnen till en miljö som inte är starkt präglad av turism. Som förälder känns det bra att få visa andra delar av världen – precis så som den är.
Gunnar säger att resan hade en bra balans av både upplägg och presentation.
- Passen var lagom långa för både vuxna och barn och både den svenska guiden Mathias och de lokala guiderna kunde förmedla allt på en nivå som låg rätt för både vuxna och barn.
Det tog inte lång stund innan Julia och Amelie fann de andra barnen i gruppen och lekte gemensamt, både i poolen och på land. Det faktum att resan är riktad mot familjer gör att både barn och vuxna har lätt att umgås med varandra, säger Anders, som är mycket nöjd med resans upplägg. Konceptet safari och sol och bad tycker Anders var en perfekt kombination för både barn och vuxna. Och resan till Afrika, där den långa flygresan skedde nattetid, gjorde att den inte upplevdes som lång.
- Samtliga boenden passade alla i familjen och formatet på safariturerna var perfekt. Två lagom långa turer per dag gjorde att intresset hela tiden var på topp. Guiderna var dessutom måna om att barnen skulle förstå, trots språkbarriärer.
Familjen Gotte förberedde sig väl inför resan, bland annat genom att läsa på om djurlivet.
- Alla tog reda på fakta om varsitt djur och barnen gjorde storartade power point-presentationer, berättar Gunnar. På så sätt byggde vi upp både en kunskapsbas och en stor förväntan som infriades med råge. Kan bara citera Julias och Amelies gemensamma och spontana kommentar mot slutet av resan: ”Det här är det bästa vi någonsin gjort och det bästa vi någonsin kommer att göra!”
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Familjeresor
-
-
Underbara konstupplevelser på Tjörn
På resan Verket, Bruket, Konsten som går den 29 augusti i år tar vi återigen in västkustens främsta konstupplevelser på ön Tjörn. Här besöker vi det underbara Nordiska Akvarellmuseet som i år har den uppmärksammade utställningen av den belgiska surrealisten René Magritte. Bara någon mil frän Akvarellmuseet ligger en av Sveriges främsta skulpturparker, Pilane, belägen i en underbar miljö. Jag, Jörgen Fredriksson, kommer att leda resan.
Läs hela inläggetSedan 2007 har Pilane haft uppskattade konstutställningar bland de 2000 år gamla gravfälten mitt på Tjörn. Det är en enastående omgivning att komma till med fina promenader som tar oss genom ängar med blommor och vackra klipphällar med utsikt över Kattegatt. Här och var ser vi fornlämningar i form av stensättningar och 15 olika moderna skulpturer som är trevligt utplacerade i terrängen.
Kent Karlssons verk Endless är nytt för i år.Pilane är tio hektar stort och går man i lugn takt tar det ungefär en timme att gå runt och se på de olika konstverken. Den tyska konstnärinnan Anna Fasshauser är årets huvudnummer och hon har en stor mängd skulpturala verk utställda. Hon jobbar framförallt med väldigt färggranna aluminiumskulpturer.
Gunsmoke av Anna Fasshauser
Några gamla favoriter är kvar sedan tidigare som katalanska Jaume Plensas Anna som med tiden blivit en symbol för hela västkusten. Den var egentligen bara inhyrd för att stå här i tre år, men när den skulle plockas bort blev det enorma protester och efter stora insatser blev Anna kvar och västkusten förblev lugnt och rofyllt.
Den 14 meter höga Anna är populär.
Från Pilane är det bara en mil till Nordiska Akvarellmuseet som precis öppnat upp sommarens utställning, en stor retrospektiv utställning av René Magritte. René Magrittes gåtfulla, surrealistiska bildvärld, där givna sanningar och våra invanda föreställningar ifrågasätts har inte visats i någon större utställning sedan 1967. Nu visas drygt 250 verk.
René Magritte, La bataille de l'Argonne.
Nordiska Akvarellmuseet ligger i en väldigt vacker öppen lokal, precis vid havet. På den tillhörande fiskrestaurangen Vatten äter vi något riktigt gott från havet till lunch. Följ med ni också till Tjörn, en riktig pärla på västkusten.
Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn
Utöver Tjörn går resan till flera fantastiska platser i Sverige där konsten använts som ett botemedel mot avfolkning. Vi besöker de fantastiska miljöerna i det gamla järnverket i Avesta, Verket, samt till den gamla pappersmassa fabriken i Fengersfors och Konst på Hög i Kvarntorp som är en av Sveriges i särklass häftigaste och märkligaste skulpturparker.
Konstnärskomplexet Not Quite i Fengersfors
Vi bor på tre platser som alla knyter an till den svenska industrihistorien, Grythyttan i Bergslagen, Alberts i Trollhättan och den gamla brukspatronens herrgård i Baldersnäs i Dalsland. På alla ställen äter vi trevliga tre-rätters middagar om kvällarna.
Baldersnäs herrgård är en underbar plats att komma till.
Lovar en resa som ger en inblick i Sveriges industriella historia samt att vi får se vad dessa orter gör idag som ett botemedel mot avfolkning. Men först och främst är det en väldigt fin konstresa.
Text: Jörgen Fredriksson
Några fler bilder från Verket, Bruket, Konsten
Kjell Engmans glaskonst på Verket i Avesta
Lenny Clarhälls Malaganerna på Konst på Hög
Picassostatyn i Kristinehamn -
Det nya Köpenhamn
Under det senaste året har jag rest många gånger till våra nordiska grannländers huvudstäder för att utforska vad nytt som händer och då i synnerhet sett mer noggrant på stadsutveckling, arkitektur och konst. Oslo, Helsingfors och Köpenhamn har alla gjort enorma nya kultursatsningar.
Läs hela inlägget
Operaen i Köpenhamn
Att se alla de stora nya satsningarna som sker kring det upprustade hamnområdet är fantastiskt. Här har det plöjts ned miljarder till att rensa upp, bygga promenadvänliga stråk och placera den ena fantastiska kulturbyggnaden efter den andra. Först kom Henning Larsens underbara operahus och därefter har det fyllts på med Skuespilhuset, Den svarta diamanten (biblioteket), Danskt arkitekturcenter som byggts av holländska OMA, otaliga häftiga cykelbroar och nya bostadskomplex. Som närmsta granne till Operan växer nu den japanska stjärnarkitekten Kengo Kumas nya skapelse fram, Pyramiden, som ska bli ett kulturcenter i trä som belyser vattnets viktiga roll. Byggnaden lär bli något i hästväg.
Olafur Eliassons Cirkelbro framför Svarta diamanten
I den förlänga biten av hamnen vid Refshaloen har det charmiga Street Food Distriktet Reffen tagit plats, liksom Contemporary Copenhagen, ett konstmuseum helt inriktat på samtidskonsten. Ytterligare norr om Refshaloen har det nu klubbats igenom att det ska byggas en ny konstgjord ö, Lynetteholmen, där det ska bo 35 000 invånare när den står klar.
James Turrell på Contemporary CopenhagenDet händer enormt mycket i Köpenhamn och en stor del av det nya Köpenhamn som vuxit fram är tillskrivet en och samma arkitekt, en av världens idag mest omtalade; Bjarke Ingels Group eller BIG som arkitektgruppen också kallar sig. Det är rätt fantastiskt att en och samma arkitektbyrå har stått bakom så mycket av det nya Köpenhamn som vuxit fram. Bjarke Ingels har byggt badplatser, studentbostäder, den nya inhägnaden till pandorna på zoo, ombyggnationen av Noma 2.0, men framför allt är det hans större byggnadsverk som de blivit mest omtalade för.
Bjarne Ingels Bjerget, en av flera uppmärksammade bostäder i ÖrestadI den futuristiska förstaden Örestad har BIG stått bakom de tre omtalade bostadskomplexen 8-Tallet, Bjerget och VM-Husen. Både 8-tallet och Bjerget har blivit prisade som världens bästa bostäder. Det är spektakulära byggnader som är både hållbara, innefattar grönområden och fina terrasser till alla lägenheterna samt stora gemenskapsutrymmen med stora innergårdar. 8-tallet är mest spektakulärt då det är ett bostadskomplex med grästak och där du kan cykla upp till alla lägenheter oavsett om de ligger på 1:a eller 8:e våningen. Ledord för Bjarke Ingels har varit att det ska vara roligt och intressant med byggnaderna som han bygger och det är svårt att säga något annat än att så är fallet.
8-tallet, det mest omskrivna bostadsprojektet i KöpenhamnNu i dagarna invigs det senaste tillskottet som tillskrivs BIG, nämligen Cactus Tower, som är ett par 15 – 20 våningshus som ser ut som…kaktusar. Lyxlägenheter vid kanalen i närheten av det nya trendiga Köttbyn i centrala Köpenhamn. Annars är nog Bjarke Ingels kanske mest känd för kraftvärmestationen Copenhill som invigdes 2017 i stadsdelen Amager och är sannolikt världens renaste värmeverk som konverterar kol till biomassa och som har en nollvision gällande utsläpp. Det är fint nog att se kraftvärmestationen, men det som gör den än mer spektakulär är att den också dubblerar som en sportanläggning. Här kan man vandra, klättra uppför hela byggnaden och framför allt löper en 85 meter lång skidbacke från taket. Här finns till och med en restaurang som kör after ski.
Nya Cactus TowersPå våra resor ser vi närmre både på Örestad och hamnområdet. Vi ser naturligtvis till att också besöka några av Köpenhamns många fantastiska konstmuseer. Louisiana har alltid ansetts som ett av världens bästa konstmuseer, samtidskonstmuseet Arken har en fantastisk samling av samtidskonst och ordnar alltid hyperintressanta utställningar.
Louisiana i höstskrud
Ett annat museum som verkligen blivit omtalat är Ordrupgaard. Här finns en fin samling av dansk och fransk konst från tidigt 1900-tal med betoning på impressionisterna. En underbar samtida skulptursamling finns i trädgården utanför museet. Själva museet är en fantastisk byggnad där ena delen byggts av Zaha Hadid och för två år sedan invigdes den nya delen som skapats av norska Snöhetta, samma arkitekter som legat bakom Operan i Oslo.
Snöhettas nya del av Ordrupgaard är oerhört snygg
Avslutar med ett annat ställe som verkligen blivit en personlig favorit, ett av Europas mest tilldragande museer, Cisternerna. Cisternerna är som namnet antyder, stadens gamla vattenreservoarer som byggdes här på mitten av 1800-talet för att lösa både Köpenhamns vattenförsörjning och rening av vattnet. Sedan 2014 har man nu haft regelrätta konstutställningar i de mycket speciella lokalerna där det marginella insläppet av ljus blir en del av ingrediensen i utställningarna, liksom vattnet som finns kvar i de grottliknande cisternerna. I denna speciella miljö placeras i år trådkonstnärinnan Chiharu Shiotas poetiska verk.
Chiharu Shiota ställs ut i Cisternerna fram t o m 30 nov
Utställningen pågår till 30 november och vi ser till att besöka utställningen på höstens resa som går 3 – 6 november 2022 där vi åker tåg tur och retur till Köpenhamn och bor på det trevliga designhotellet SP34.
Text: Jörgen FredrikssonRelaterade resor
-
Typ av resa
- Konstresor
-
