Blogg & Restips

  • Tema Japan på Stockholms Internationella Seriefestival

    Vi vill passa på att tipsa om Stockholms Internationella Seriefestival, 5 - 6 maj. Teman: Japanska serier och japanska influenser! Polen 100 år! Tjeckien 100 år! Akademiskt om serier! Aktuellt i Sverige!

    Den tjugonde upplagan av Stockholms Internationella Seriefestival fokuserar till stor del på Japan och japanska influenser på västvärldens serier. År 2018 firar Sverige och Japan dessutom 150 år av diplomatiska förbindelser – något vi uppmärksammar med japanska gäster såsom mangaskaparna Fumiyo Kouno och Chihiro Tamaki, liksom den Tokyobaserade svenska serieskaparen Åsa Ekström.

    När: 5–6 maj 2018
    Plats: Serieteket, Hörsalen, Foajé 3, Studion, Klarabiografen. Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. 
    Fri Entré. Läs mer här: Stockholms Internationella Seriefestival

  • Inspiration, nya resor, reportage - ny broschyr ute nu

    Du har väl inte missat vår broschyr?

    Läs hela inlägget

    Beställ hem vår nya broschyr och läs om spännande nyheter, intervjuer med resenärer och färdledare. Här hittar du garanterat inspiration för kommande äventyr! Beställ här.

  • Kia Ora! Välkommen till Nya Zeeland

    Äntligen framme! Nya Zeeland, längre bort från Sverige är svårt att komma. Smått förvirrad ställer jag om klockan. Vilken dag är det? Mobilen säger lördag 9 november. Gick jag verkligen på planet för två dagar sen? Nya Zeeland är precis lika långt bort som man föreställer sig att det är, och lite till. Det är det första landet i världen att se en ny dag och de var först med att välkomna in det nya decenniet. Jag flög hit för att genomföra mitt första färdledaruppdrag.

    Läs hela inlägget

    Auckland är, liksom min hemstad Stockholm, omringat av vatten. Här i "The City of Sails" möts Stilla havet och Tasmanska havet, och precis som hemma är vattnet alltid närvarande. Det var ganska exakt 5 år sen jag bodde här och mycket hade hänt sen dess. Byggkranar, orangea koner och män i gula västar hade tagit över Auckland CBD, staden växer verkligen så det knakar. Mest är det på höjden, skyskrapa efter skyskrapa. Vid ett tillfälle räknade jag till 27 lyftkranar utan att flytta på mig. Men det byggs även neråt, för under Queens Street som är Aucklands mest trafikerade gata håller man just nu på att bygga stans första tunnelbana. Det kan nog vara det bästa som hänt Nya Zeeland sen Hobbiton. Auckland sitter nämligen ovanpå 53 vulkaner vilket innebär en herrans massa backar, inte idealiskt för cyklister, eller fotgängare för den delen. Tunnelbanan kommer med andra ord att medföra ett efterlängtat komplement till den hopplösa busstrafiken...


    Efter att jag mött upp gruppen på flygplatsen begav vi oss ut på en första rundtur i Auckland. 

    Dagen därpå besökte vi underbara Waiheke Island. Waiheke ligger bara 35 min med färja från Auckland CBD men det känns som att vi har kommit till en avlägsen oas, omringade av vingårdar och olivodlingar. Ett litet paradis på jorden helt enkelt. När vi senare stannar till för lunch intill en nästan folktom strand i Onetangi, kunde borrandet och tutandet i Auckland inte kännas mer avlägset. 


    Promenad längs den vackra kusten på Waiheke Island.

    Dagen därpå lämnade vi storstadslivet bakom oss och nästa stopp blev Rotorua. Drygt en tredjedel av Rotoruas befolkning är maori, den högsta andelen maori av alla städer i Nya Zeeland. Här besökte vi en av de många maori-byarna som finns här för att få lära oss mer om deras kultur och sedvänjor. 

    På väg in i byns Wharenui, en gemensam byggnad och mötesplats som spelar en central roll i maorikulturen. 


    Inne i byn finns gejsern Pōhutu som kan spruta upp till 30 meter. 

    Resan fortsatte sedan upp i bergen och in i Nya Zeelands täta regnskog. En av resans höjdpunkter är dagsutflykten till "Bridge to Nowhere" och enda sättet att ta sig dit är med båt via Whanganui-floden. Denna flod är ett typiskt exempel på hur man i Nya Zeeland har lyckats sammanfläta det brittiska lagsystemet med maoriernas syn på naturen. Maorierna drar ingen gräns mellan människa och natur, de ser sig själva som en del av den. Efter nästan 100 års kamp har deras synsätt vunnit lagakraft och Whanganui-floden har idag samma juridiska status som en person.

    Redo för båttur längs Whanganui-floden.


    Bridge to Nowhere. 

    Bron byggdes efter första världskriget för att få tillgång till ett område som regeringen erbjöd bönder, främst soldater som hade återvänt från kriget. Avsikten var att senare bygga vägar till bron, men området visade sig vara så avlägset och olämpligt för jordbruk att man misslyckades. Gårdarna återvände till urskog och kvar finns nu bara en bro - som inte leder nånstans.

    Huvudstaden Wellington eller "Windy Welly" som den ofta kallas, lever minst sagt upp till sitt namn. Men bortom blåsten hittar man en charmig stad med stor personlighet och karisma. Här går man aldrig uttråkad. Ett besök på nationalmuseet Te Papa är ett måste, följt av en promenad längs vattnet och upp Cuba Street med sina udda butiker, hippa barer och spelande gatumusikanter.

     En av de många gatumusikanterna på Wellingtons gator. 


    På färjan över till Sydön. 

    Vid ankomst i Picton blir vi upphämtade av vår nya busschaufför och vi sätter kurs mot Abel Tasman nationalpark. De två dagarna som vi spenderar här är man som helt bortkopplad från övriga världen. Eftersom det inte finns några vägar till vår lodge är det enda sättet att ta sig dit med båt. 


    Vistelsen i Abel Tasman är alltid mycket uppskattad. 

    Sträckan Haast - Queenstown är en av mina absoluta favoritvägar. Det är en serpentinväg som heter duga och runt varje krök möts man av ännu en hisnande vy. 


    Det är svårt att hålla sig torr på båten i Milford Sound, Fiordland.

    Resan avslutas i Queenstown - adrenalinstädernas huvudstad. Här kan man roa sig med det mesta inom kategorin extremsport, men förutom bungy jump och fallskärmshoppning finns här ett stort utbud av bra caféer, restauranger och barer. Inte nog med det, Queenstown har dessutom en av världens vackraste flygplatser. 

    Efter några fantastiska veckor Down Under var det dags att flyga hem. 

    Nya Zeeland välkomnar en med öppna armar och en nästan överväldigande gästfrihet. Lägg därtill storslagen natur, charmiga städer och fantastiska viner. För mig är valet enkelt - Nya Zeeland kommer alltid att vara värt varenda flygmil. 

    Text och bild: Isabell Ingevald, reseproducent och färdledare.

    Vill du veta mer? Välkommen på föredrag tisdag 11 februari, till anmälan klicka här.

  • Upplev Japan - tema textil

    När jag som tonåring satt på syslöjden och min lärare skakade på huvudet åt min medelmåttiga insats hade jag aldrig kunna tro att jag några år senare skulle sy ihop en spännande textilresa till Japan. Än mindre att jag själv med entusiasm skulle hänge mig åt sashikobroderi en hel dag. Just hemkommen från Japan måste jag bara få dela med mig av några erfarenheter från denna roliga resa. Intresserad av estetik, textil och kultur – det här är resan för dig!

    Läs hela inlägget

    Förväntansfulla kliver vi på bussen som ska ta oss med till familjen Ikedas färg- och vävstuga ute på landet i Kurume som ligger i Fukuoka-prefekturen på Kyushu. Alla deltagare verkar ha erfarenhet av textil sedan tidigare, några professionellt och andra mer som hobbyverksamhet. Den gemensamma nämnaren är att de alla brinner för olika textila uttryck och är intresserade av den japanska textilkonsten. Idag ska vi få lära oss mer om kasuri som är det japanska ordet för textil, där varp- och inslagsgarn är färgat med indigo. Innan färgningen reserveras garnet, dvs partier av garnet har dolts för att förhindra färgen att tränga in överallt. Vid vävningen bildar sedan de ofärgade partierna själva mönstret. Tekniken kallas för ikat, men det japanska namnet är kasuri. I just Kurume har man sedan slutet av 1700-talet utvecklat sin egen metod för detta, och här kallas den Kurumegazuri. Här har den främst använts av jordbrukare för att tillverka arbetskläder.

    Vi får en introduktion till företaget av familjen Ikeda, och sedan en genomgång av dagen. Vi delas in i två grupper där ena halvan börjar med att lära sig färga garnet i gammeldags indigo-kar och den andra halvan får prova på vävningen på små vävstolar. Gruppen som färgar garn reserverar först trådarna genom att knyta snören på önskade platser och doppar sedan ned garnet i karen som sänkts ned i golvet. Vi blir rekommenderade att doppa garnet ca 4-5 gånger för att få en fin blå färg, men vill man ha ljusare eller mörkare ton går det bra att doppa färre eller fler gånger, allt efter egen smak. Vi hänger upp garnet på tork i solen och hinner få det med oss hem till hotellet efter dagens slut.

    Alla deltagarna får prova på att väva och får till jättefina små vävar i olika mönster. Familjen Ikeda är imponerade av gruppens fantasi och förmåga.

    Efter lunch besöker vi ett väveri som drivs av familjen Nishihara. Här får vi se deras maskinvävning som sker på över 100 år gamla vävmaskiner. Vi tittar in i deras butik där de säljer egna  alster så som byxor, jackor, väskor och hela tygrullar. Det blir några fina fynd där innan vi avslutar dagen.

    En bit in på resan träffar jag gruppen igen, lite trötta av alla nya intryck, men väldigt glada att dela med sig av allt de varit med om hittills. Vi befinner oss i Yokohama och tar tåget till Totsuka och vidare med taxi hem till Hisako och Takashi Hagiwara. Det är lite svårt för taxichauffören att hitta dit, men när vi ser att det sitter en svensk och japansk flagga vid ett av husen i villaförorten går det inte att ta miste. Dessutom har de satt upp välkomstskyltar på svenska. De bor i ett äldre trähus med en liten trädgård där det växer bambu, persimonträd, hortensior och kryddväxter. Vid ingången hänger Takashis målade alster på dörren och Hisakos broderade rockar finns upphängda i träden som vackra installationer.

    Vi får ett varmt mottagande av paret Hagiwara och deras inhyrda personal som finns där för att hjälpa till under dagen. Hisako har förberett ett välkomsttal på engelska och berättar sedan med Kristinas tolkningshjälp hur dagens workshop ser ut. Vi ska göra sashiko-broderi på växtfärgat bomullstyg och sy små påsväskor av detta. Alla i gruppen får ett kit med tyg, nål och garn, sedan är det bara att skrida till verket och börja brodera. Vi sitter i små grupper och syr, dricker te och samtalar medan vi arbetar. Stämningen är väldigt gemytlig och vi blir ivrigt påhejade av våra japanska lärare som tycker att vi är väldigt påhittiga och duktiga. Alla sätter verkligen sin egen prägel på hantverket. Ibland tar vi en liten bensträckare för att gå omkring och titta på varandras alster och se vad som finns till försäljning i Hisakos sashiko-shop som finns i angränsande rum. Vackra grytunderlägg, kläder och väskor, mycket som är broderat på handvävt tyg.

    Sashiko är en 1000 år gammal broderiteknik som härstammar från de norra delarna av Japan. De långa, ofta vita stygnen bildar vackra geometriska mönster på tyg i indigoblått eller annan färg. Förr lappade och lagade brandsoldater, fattiga bönder och arbetare sina slitna blåkläder i sashiko. Tekniken har förfinats och används idag av alla samhällsklasser i Japan.

    Hisako är utbildad kalligrafimästare och såg likheter mellan kalligrafin och sashiko. Nu tecknar hon med nål och tråd förstygn och stora knutar på byxor, klänningar, kjolar och jackor. Bomullstyget och garnet är indigofärgat blått eller i milda växtfärgade nyanser som brun, gult eller grönt. Paret lever nära naturen och går alltid klädda i Hisakos broderade plagg.

    Även Takashi är konstnär och förutom att måla tavlor och kalendrar tillverkar han vackra rispappersklädda bambukorgar. Innan vi avslutar dagen blir det presentutdelning och alla får varsin kalender som Takashi illustrerat och Hisako har skrivit tecken och siffror med sin vackra kalligrafi. Dessutom får vi ta hem de fina broderade tygservetterna och ätpinnarna som vi fick med vår lunch. Innan vi åker tillbaka till hotellet blir det uppställning utanför huset och gruppfotografering såklart. Alla är mer än nöjda med besöket, och Takashi och Hisako önskar oss välkomna tillbaka! Och vad tyckte jag om sashiko-broderi? Mycket roligare än jag förväntat mig, dessutom väldigt rogivande och meditativt.

    Dessa studiebesök är bara två av många höjdpunkter på en resa där du som deltagare får lära dig massor om japansk textil men även om landet och dess kultur. Genom studiebesök och workshops blir det spännande möten med människor vilket kan vara svårt att få till på en ”vanlig” resa. Resan genomförs under professionell ledning av textilkunniga färdledaren Kristina Watanabe.

    Nästa resa genomförs i oktober 2020, boka redan idag för att säkra en plats.

    Text och bild: Elin Ishihara, reseproducent Världens Resor
    Bild även Kristina Watanabe, färdledare.

  • Sugen på sumo

    Just nu befinner sig vår färdledare Lars tillsammans med en grupp i Japan. Resan kallar vi för Brinnande lönnlöv och är en av våra mest populära rundresor där vi under tre veckor hinner med att lära känna Japan på många plan under en tid när landet är som allra vackrast. En av många spännande ingredienser är sumoturneringen i Fukuoka. Läs Lars hälsning här...

    Läs hela inlägget

    Hälsningar från ett Japan i vacker höstskrud.

     

    Den ytterst trevliga resan ”Brinnande Lönnlöv” i Japan pågår som bäst just nu. Det är en av mina absoluta favoritresor att leda, det har jag gjort varje år sedan 2004 och fortsätter nästa år som vanligt. Resan är fullspäckad av platser, miljöer och upplevelser och i och med att den är tre veckor lång får man verkligen med mycket.


    En av de riktigt roliga sakerna vi gör är att titta på sumobrottning under några timmar en eftermiddag. Man har en 15-dagarsturnering varannan månad här i Japan och i november går turneringen i staden Fukuoka som vi passerar på vår resa. Det kan te sig helt obegripligt och inte så kul att se tjockisar försöka putta varandra ur en ring men det är så mycket mer och efter att jag förklarat historia, regler och ritualer innan vi går till stadion så blir det plötsligt en väldigt rolig och spännande upplevelse och jag tror att de flesta i min grupp har börjat följa turneringen dagligen på TV nu - jag har nog lyckats i min mission att göra kanske världens roligaste sport populär hos mina resenärer.

    Förutom sumon är det ingen hejd på trevligheterna under resan. Vi bor bl.a med munkar på ett tempel i bergen söder om Kyoto, badar i varma källor och går runt i det bubblande ”helvetet” i kurorten Unzen, tillbringar två dagar i min favoritstad Nagasaki med en otroligt intressant historia, vandrar i trolsk natur bland tusenåriga cederträd på den vackra ön Yakushima, bor hemma hos japanska familjer i staden Kagoshima och avslutar med att känna Tokyos puls de sista 4 dagarna.

    Om man vill få ut så mycket som möjligt av en Japanresa så rekommenderar jag varmt ”Brinnande Lönnlöv”. Jag finns här nästa år, hoppas ni också gör det. Varmt välkomna.

    Lars Arvidsson, färdledare.

  • Transparens - en självklarhet för oss

    I Dagens Nyheters granskning av klimatkompensation konstaterades stora brister med öppenhet och redovisning hos Sveriges största reseföretag. Bristen på transparens skapar en misstro mot alla oss som jobbar med hållbarhet där klimatkompensation är en av flera komponenter. För oss som varit pionjär med att klimatkompensera för alla resenärers långflyg har det från början varit självklart att redovisa vilka projekt vi stödjer samt visa certifikat och makuleringsbevis. Läs mer..

    Läs hela inlägget

    Det är inte lätt att sätta sig in i hur klimatkompensation fungerar och att göra bedömningar av vilka företag, certifieringar och projekt som gör mest klimatnytta. Branschen som erbjuder klimatkompensation granskas och klimatnyttan och framförallt kriteriet kring additionalitet (att utsläppsminskningarna inte skett utan tillskott från klimatkompensationen) ifrågasätts. Vilket är bra! Det finns naturligtvis bättre och sämre aktörer på denna marknad som överallt, och det är vårt jobb att välja rätt. Även vi företag som investerar i klimatkompensation kritiseras. Ofta för bristande transparens kring vilka projekt som avses samt brist på att redovisa med gällande intyg. 

    Att det är komplicerat och snårigt att klimatkompensera tycker vi inte ska få bli en anledning till att låta bli. Klimatkompensation är en del i ett större och långsiktigt arbete med att minska våra utsläpp. Det gäller att verka inom flera områden och kontinuerligt lära oss mer och utvärdera det vi gör. 

    Transparens - en självklarhet för oss

    Vi är transparenta med hur vi klimatkompenserar och vi tycker det är en självklarhet att alla i vår bransch ska välja att vara det. Du som kund och resenär kan ställa krav på det! 

    • Vi redovisar hur många ton koldioxid vi klimatkompenserat för. Varje kvartal uppdaterar vi.

    • Vi har certifikat och makuleringsbevis med id-nummer på den klimatkompensation vi gör vilket betyder att den är spårbar och kan inte användas av någon annan.

    • De projekt vi stött/stödjer har skapat klimatnytta i form av tredjepartsverifierade utsläppsminskningar. Projekten har även bidragit till andra hållbarhetsvinster som t ex biologisk mångfald och arbetstillfällen. 


    REDD-projekt som det i Zimbabwe binder stora mängder koldioxid (och det binder idag).

    Trädplanteringsprojektet i Colombia är certifierat enligt Gold Standard, som har de tuffaste kriterierna när det gäller att mäta och påvisa utsläppsminskningarna.

    Dak Pone i Vietnam är inget dammprojekt utan använder flödeskraft (run-of-river), vilket i regel är betydligt miljövänligare och bättre för den biologiska mångfalden. 

    Alla fakta kring hur vi klimatkompenserar, vilka projekt samt makuleringsbevis hittar du när du klicka här.

    Vill du veta mer hur vi jobbar med hållbarhet inom fler områden klickar du här.