Blogg & Restips

  • Välkommen till Miyazakis förtrollade värld!

    Vi som jobbar med Japan här på Världens Resor har alla våra speciella relationer till filmskaparen Hayao Miyazaki och hans filmer. Nu släpper vi en resa där vi besöker några av de magiska platserna som blivit kända över hela världen.

    Elin Ishihara, reseproducent: 
    Som halvjapanska har jag fått japansk animerad film med modersmjölken. Sommarloven under uppväxten tillbringades ofta hemma hos mormor i staden Himeji, och där gick TV:n varm så fort jag och mina syskon fick chansen. Svältfödd på tecknade filmer i Sverige (då hade vi ju bara två kanaler) njöt vi i fulla drag av robotkatten Doraemon, Heidi, Arare-chan…. ja, valmöjligheterna var oändliga!

    Intresset för just denna filmgenre föll i glömska under sena tonåren, men blommade upp igen när jag som vuxen såg min första Miyazaki-film, ”Spirited away”, på en svensk biograf. Hayao Miyazaki är känd för att ha starka och självständiga flickor eller unga kvinnor som huvudkaraktärer, och i just denna film ska lilla Chichiro rädda sina föräldrar som förvandlats till grisar i en ande- och spökvärld. Filmen vann  en Oscar för bästa animerade film, och Hayao Miyazaki belönanades 2014 med en heders-Oscar i samband med sin pensionering.

    Numera är jag själv mamma till en liten pojke och tycker det är fantastiskt att han är så fascinerad av Miyazakis filmer. När vi såg ”Min granne Totoro” tillsammans för första gången ville han flytta till Japan, och när vi tittade på Ponyo på klippan vid havet ville han åka och hälsa på den lilla fiskflickan i staden Tomonoura, som är en verklig stad vid det japanska inlandshavet. Hans filmer förtrollar både stora och små!

    När jag ledde vår första grupp av resan Höstlov i Tokyo fick jag chansen att visa upp en liten bit av Miyazakis värld på Ghibli-museet i Tokyo. På deras lilla biograf inne på museet visas alltid filmer som inte blir publika någon annanstans och här får vi se hur de olika karaktärerna fått liv i skisser och teckningar. Detta museum är med på ett par andra av våra resor, och så även på vårt nya familjeäventyr I Miyazakis värld. På denna resa kommer vi även till platser som Mononokes skog på ön Yakushima, Mei och Satsukis hus i Aichi-prefekturen och Tomonoura, där det känns som att Ponyo ska dyka upp när som helst. Välkommen att följa med oss in i Hayao Miyazakis förtrollade värld!

    Sofia Jernberg, reseproducent: 
    Jag minns fortfarande när jag först såg en av Miyazakis filmer i hyrfilmsbutiken (ja, det var ett tag sedan!). Mitt intresse för Japan hade precis börjat växa, och kombinationen av de vackra bilderna och det japanska fick mig att direkt välja filmen ”Spirited Away”, där den unga flickan Chihiro dras in i en magisk värld med andar och gudar. Under sin kamp att rädda sig själv och sina föräldrar hittar hon inre styrka och mod. Handlingen var djupare och mer rörande än jag hade förväntat mig av en tecknad film, något som jag sedan dess har insett stämmer för alla Studio Ghiblis filmer.

    Sedan dess har min kärlek för Ghibli-filmerna bara vuxit. Från lättsamma barnfilmer som Ponyo, till den mer brutala men ändå vackra Nausicaä som handlar om hur vi måste lära oss att leva i samklang med både andra människor och naturen, har de alla gjort djupa intryck på mig. Första gången jag besökte Ghibli-museet i Mitaka grät jag nästan för att jag blev så rörd, och att få besöka huset från Totoro i Nagoya fick mig att känna mig som en av Miyazakis karaktärer! När jag såg Ghiblis tolkning av den klassiska japanska myten ”Sagan om Prinsessan Kaguya” på bio i Tokyo blev jag djupt rörd, och jag har sedan dess sett om filmen otaliga gånger. Livglädje, hopp, och insikter om vilka vi som människor är - och kanske borde vara - är något jag har fått ut av alla filmer från Ghibli. Jag ser fram emot att se vad de kommer med härnäst!

    Jörgen Fredriksson, grundare av Världens Resor:
    1997 flyttade jag till Japan. Samma år visades filmen Prinsessan Mononoke på biograferna och blev snabbt den mest lönsamma filmen i den japanska filmhistorien och musiken som gjordes av Joe Hisaishi låg på alla topplistor. Jag slukade den fantastiska animerade filmen med hull och hår. Aldrig någonsin hade jag sett en tecknad film med en sådan kvalitet och en sådan handling; människans samverkan med naturen och hur vildsint naturen reagerar om vi inte sköter oss.

    Snart nog började jag se regissören Miyazakis andra filmer. Vissa filmer är för vuxna, precis som Mononoke, medan andra också passar för mindre barn. Jag själv blev vansinnigt förtjust i Min Granne Totoro. Många tänker nog att det är en film att se med sina barn. Det kan man göra, men den är fantastisk även som vuxen - så fin och sentimental! Jag skulle säga att det till och med är en film som är skälet till att man skaffar barn, en film att längta till att få visa dem. Så var det för mig. Min dotter Naima är uppvuxen på Totoro och alla hennes dagiskompisar fick sin egen Totoro på dvd som present på alla barnkalasen.

    När Naima blev lite äldre gjorde vi vår egen familjeresa i Miyazakis fotspår och bodde till och med på samma ryokan där han bodde när han samlade inspiration till filmen Ponyo i den lilla charmiga hamnstaden Tomonoura. Vi har varit i Mononoke-skogen på ön Yakushima och Ghiblimuseet i Tokyo. Nu om någon månad hoppas vi fortfarande på att Joe Hisaishis konsert på Konserthuset ska bli av, men det är kanske att hoppas på för mycket. Just nu finns de flesta av Miyazakis filmer på Netflix. Mina egna favoriter är Prinsessan Mononoke och Min Granne Totoro.

  • Colombia - ett måste för naturälskare

    Biolog Isak Isaksson leder vår naturresa till Colombia med nästa avgång 8 februari 2023. Isak fascineras av den enorma mångfald och variation som landet erbjuder. Under resan rör vi oss mellan vitt skilda naturtyper. Från Andernas högland till tropisk skog vid Karibiska havet. Och genom Los Llanos fågelrika våtmarker till den prunkande gröna Kaffetriangeln. Läs Isaks blogg här.

    Läs hela inlägget


    Jag bodde i Bogota ett par år i mitten på 2000-talet och lärde mig att älska den här jättestaden. Den mäktiga bergskedjan Anderna delar sig i tre grenar i Colombia och Bogota med drygt 8 miljoner invånare vilar vid foten av den östligaste grenen. I de högre delarna av bergen finns vidsträckta myrmarker och hedar så kallad paramo. Där filtreras nederbörden vilket gör att de bergbäckar som rinner ned i staden har så friskt vatten att man kan fiska bäcköring där. Från utsiktspunkten Montserrat som man når med hjälp av en linbana har man en vidunderlig utsikt över megastaden.
    Här uppe drygt 3000 meter över havet kan man se flera av Colombias 170 arter av kolibrier och även den speciella flora som trivs på den här höjden, som olika arter av fuchsior. I den gamla stadskärnan, som spanjorerna erövrade från muiscanfolket år 1538 finns också mycket att se. Min favorit är förstås Guldmuseet där olika guldföremål från pre-colombiansk tid ställs ut som muiscafolkets gyllene flotte som lagt grunden för myten om El Dorado.

    Men vår resa börjar i en miljö som man kanske inte förknippar med Colombia, en savann – Los Llanos. I Colombia hittar man nästan alla naturtyper, från höga snöklädda berg och fjällhedar till regnskogar, torrskogar, halvöknar, öknar. Men i de östra delarna av Colombia har man savannmiljöer som bildats genom att man har ett klimat med två utpräglade säsonger, en torrtid och en regntid.


    Under regntiden svämmas området över och det bildas stora våtmarker. Under torrtiden när markerna sakta torkar upp så skapas fina betesmarker. Här lever Colombias cowboys, Los Llaneros i nära samspel med naturen. Vårt mål är en av rancherna, La Aurora, ursprungligen en boskapsfarm som idag har satsat på naturturism. La Aurora ligger i hjärtat av det stora våtmarks- och savannområdet och här får man en känsla av att vara på Östafrikas vidsträckta savanner men i stället för giraffer och antiloper kan man möta jättemyrslokar, jaguarer kapybaror, anakondor och mängder av fåglar som trivs i våtmarkerna.

    En typisk dag i Los Llanos börjar i gryningen med en vandringstur där vi med lite tur stöter på en morgonsömnig tamandua eller lufsande jättemyrslok. Efter frukost möter vi färjkarlen och korsar floden. Där möter våra jeepar upp och tillsammans utforskar vi savannen och våtmarkerna. Vi kommer att se ett myllrande fågelliv med hägrar, storkar, vadare men också olika örnar, nattskärror och tjockfötter. Ett oförglömligt minne brukar vara när de röda ibisarna söker nattkvist i det glödande ljuset i solnedgången.

    Colombia är ett land rikt på naturresurser och i ett område väster om den centrala utlöparen av Anderna finns den så kallade kaffetriangeln. Kaffetriangeln är ett odlingslandskap skapat av människan och mycket vackert med smaragdgröna kullar som möter Andernas snöklädda toppar.
    Vi besöker den utsökt vackra Valle de Cocora där den endemiska Vaxpalmen smyckar de gröna kullarna. Här finns olika vandringsmöjligheter, vi brukar följa en stig som ringlar sig igenom vaxpalmskogen upp till ett krön där vi har fin utsikt över fjälltopparna. Ibland gör kondoren oss sällskap men det finns också många färgglada tangaror, kolibrier och vackra växter att upptäcka.

    Vi besöker också nationalparken Los Nevados där den majestätiska kondoren svävar över bergstopparna och den unika fågeln vitskäggig hjälmkolibri födosöker i den gula korgblommiga växten Espeletia.


    På de lägre sluttningarna av Los Nevados äter vi lunch på ett hotell i ett område där varma källor springer ut ur berget. Här kommer vi att se och fotografera många olika kolibriarter på nära håll. De matas in med sockervatten i så kallade birdfeeders och kommer ibland så nära att man kan få dem att sitta i handen.

    I norra Colombia vid foten av världens högsta kustberg, Sierra Nevada de Santa Marta, 5 710 meter över havet ligger nationalparken Tayrona. Colombia är landet av kontraster, från de Andinska fjälltopparna möter vi nu det solstänkta karibiska havet.

    Efter en vandring genom kustskogen ned till havet är det skönt att ta ett dopp. Tayrona bjuder på en rik biologisk mångfald. På stigarna möter man ofta en kolonn av idoga bladskärarmyrorna som bär med sig blad de har skördat som ska bli mat åt de svampar de odlar i sina underjordiska stackar. I bladförnan på marken hittar man de färggranna pilgiftsgrodorna. I krontaket födosöker färgglada papegojor och i strandskogen får vi ofta sällskap av nyfikna kapucinapor och med lite tur av den söta lilla apan bomullshuvudtamarin.

    Myten om guldskatten El Dorado kanske är en myt men på nästan 2 000 meter över havet ligger med all säkerhet vårt nästa mål, fågelreservatet El Dorado på sluttningen av kustberget Sierra Nevada. Vägen upp till lodgen är ett äventyr i sig. Vi färdas i stadiga fyrhjulsdrivna jeepar som klättrar högre och högre upp mot bergets topp.

    På lodgen El Dorado bor vi i vackra bungalows. Vi omges av prunkande växter och ett myller av färgglada och energiska kolibrier som matas in i feeders. På en tur i gryningen har vi chans att träffa några av bergets endemiska fågelarter. 


    Staden Cartagena är slutmålet på vår resa och här kommer vi att utforska staden innanför murarna, Las Murallas. Utanför Cartagena ligger den marina nationalparken Islas del Rosario som går att besöka på en dagstur.

    Jag ser fram emot att visa er Colombias rika natur och stora biologiska mångfald.

     Er färdledare, biolog Isak Isaksson

  • Det nya Helsingfors

    Jörgen Fredriksson har under de senaste åren åkt till våra grannländers huvudstäder vid ett flertal tillfällen och imponerats över de stora satsningarna som görs i Oslo, Köpenhamn och Helsingfors. I Helsingfors är de nya smakfulla träbyggena, det underbara konstmuseet Amos Rex och Ode, ett av världens mest tilltagande bibliotek som är det som lockar allra mest. I juli i år går resan som tar in nya Helsingfors och då också med konstbiennal i Helsingfors arkipelag. Resan går också till den då pågående operafestivalen i Savonlinna där vi ska se en föreställning av Trollflöjten.

    Läs hela inlägget


    Under hockey-vm blir även Helsingfors vackra tågstation patriotisk

    Under de gångna åren har jag åkt många gånger till våra nordiska grannländers huvudstäder för att utforska konsten, den nya arkitekturen och hur städerna växer framåt. I samtliga fall har jag blivit oerhört imponerad över de nya satsningarna på kulturprojekt och samtidigt lite nedlåten över att de alla satsar så mycket mer än vad min egen stad Stockholm gör. 

    Tadashi Kawamatas installation sedd genom cyklopen inifrån Amos Rex

    Oslo är nog det som imponerar mest med nya Nationalmuseet, Munch, Operan för att bara nämna några, Köpenhamn är roligast med alla häftiga projekt signerade Bjarke Ingels. Jag håller ändå Helsingfors som mest smakfullt av de tre. Här har man med omsorg och stolthet fortsatt från det arv och den design som Alvar Aalto, Viljo Revell med flera utvecklade många årtionden tidigare. Till väldigt stor del har det nya Helsingfors satsat på att bygga vackra träbyggnader. Direkt vid ankomst till Helsingfors ser man de häftiga bastuprojekten som tagit vid. De har blivit omåttligt populära både bland de som badar och de som bara vill hänga. Såväl Löyly som Allas har bar och restaurang kopplat till de olika baden och fler olika bastun. 

    Bastukomplexet Löyly är löjligt populärt. 

    Vid Kamppi, ett av Helsingforst trevligaste centrum har flera nya sevärdheter tagit plats. Sedan tidigare domineras området av Viljo Revells Glaspalatset.  Här har alla butiker, dess design och neonskyltar stannat kvar i en tidskapsel som andas 50-tal. Alldeles bredvid detta retro-palats ligger Tystnadens kapell, som kom till för att kröna att Helsinki var Europas designhuvudstad 2012. Kapellet är byggt i gran utvändigt och klibbal och ask invändigt. I kapellets tak har man satt en gipsskiva som ger det ett fantastiskt ljusinsläpp. 

    Tystnadens kapell

    På torget vid Kamppi ser man ett stort antal av stora cyklopliknande formationer placerade efter varandra. De fungerar som en utmärkt lekplats och i några av dessa ”cyklop” kan man se ned till vad som finns nedanför. Här ligger nämligen det nya konstmuseet Amos Rex spatiösa salar om 2170 kvadratmeter som öppnande upp som museum 2018. De ligger en våning under Glaspalatset och cyklopen fungerar som snillrika och vackra ljusinsläpp. Här såg jag tidigare i år en underbar utställning som lämpligen nog kallades Underjorden. Amos Rex är väldigt lek- och smakfullt och ett ställe jag gärna återvänder till många gånger. 

    Glaspalatset och Amos Rex

    Bäst av allt är dock det nya biblioteket Ode. Byggd i sibiriskt lärkträ i underbara svepande former har den tagit plats precis intill Musikhuset, Finlandia och museet för samtidskonst, KIASMA. Området har blivit Helsingfors självklara kulturella hjärta. Precis som Amos Rex invigdes biblioteket 2018 och visst finns här böcker, men jag imponerades än mer av allt det andra. Här fanns utrymme för de som vill använda symaskin, broderingsmaskin eller 3D-printer, om man är ett gäng som ville laga mat, spela in en låt eller spela spel. 

    Biblioteket Ode med sina sagomattor, vackra ljusinsläpp och öppna planlösningar

    Alla detaljer är så utsökt uttänkta. Alltifrån den öppna planlösningen till de genialt utformade ljusinsläppen. Här finns sju konstnärligt utförda mattor med motiv från den finska kulturskatten. På dessa mattor samlas barnen för sagostunder och äldre publik för författarmöten. En vacker medborgarbalkong är placerad på jämnhöjd med riksdagen mittemot så att man åtminstone symboliskt kan känna att man är jämbördig. Den vackra spiraltrappan har fyllts med citat av önskemål vad medborgarna vill med sin stad. Det är sällan eller aldrig jag besökt en byggnad jag blivit så glad av. 

    Sagostund 

    Är det böckerna man är ute efter så är det snarare Universitetsbiblioteket Kaisaniemi som är rätt plats. Bara ett stenkast bort från stationen ligger denna likaledes utsökta byggnad med vackra fönster och sju våningar över jord som är makalöst vackert utformade. Precis som med fallet för Ode har man finska designmöbler att så sig ned i. 

    Universtitetsbiblioteket

    Helsingfors överraskar med sina många fina konstmuseer. Utöver Amos Rex finns här två fina museer för samtidskonst, tidigare nämnda KIASMA och EMMA i förorten Hagalund. Favoriten är Villa Didrichsen, ett före detta hem som gjorts om till ett tidstypiskt konstmuseum med möbler och detaljer från 60-talet. Konstsamlingen är riktigt fin med verk av Henry Moore, Picasso, Mark Rothko och Joan Miro för att bara nämna några.  

    Villa Didrichsens skulpturpark

    I sommar gör vi en resa till Helsingfors där vi besöker många av de bästa museerna, går på arkitekturpromenader samt att vi lagt till Helsingfors konstbiennal samt att vi åker till Savonlinna för att se en föreställning av Trollfjöjten på den då pågående Operafestivalen.  



    Resan Nya Helsingfors och Opera i Savonlinna går 2 - 7 juli 2023. 

    Text: Jörgen Fredriksson
    Delägare, Världens Resor


  • Till fots i det klassiska Grekland

    Under de gångna åren har vi arrangerat ett par olika vandringsresor i Grekland som vi nu plockat godbitarna från och satt ihop i en ny resa som vi döpt till Strövtåg i klassiska Grekland. Vi inleder och avrundar med det antika i Delfi och Korinth, men merparten av resan rör vi oss vid de fantastiska klippklostren i Meteora, kring stenbyarna i Zagoria och på ön Ithaka varifrån Odysseus utgick för sin långa utflykt till Troja.

    Läs hela inlägget


    Tänk er att vi faktiskt går upp till klostret till vänster uppe på klippan. Meteora hade tidigare 24 kloster belägna högst upp på klipporna, men idag är det endast sex kvar. Munkarna började bygga och bosätta sig här på 1300-talet. Det är fortfarande aktiva kloster där nunnor och munkar bor och verkar. Hela området är placerat på UNESCOs världsarvslista, vilket är helt förståeligt. Många anser det vara Greklands vackraste plats. Foto: Carolina Hofman

    Vi bor två nätter i staden Kalambaka som vi utgår från för att utforska Meteora. Vi vandrar vid ett par olika ställen för att komma till flera av områdets vackra kloster. 


    Bergsområdet Zagoria är oerhört vackert med vilda forsar, ordentliga skogar och kalkstenstoppar som mäter över 2500 meter. Insprängt i detta landskap finns 46 gamla stenbyar och 170 gamla välvda stenbroar. De har också lagt ut fantastiskt fina stenbelagda stigar mellan broarna och byarna. Vi går på en 8 kilometer lång cirkelvandring som tar in fyra olika broar och några byar. Foto: Carolina Hofman


    I byarna bor framförallt vlacher, ett folkslag som talar ett språk som har mer närhet till rumänska än grekiska. De har gjort sig kända genom historien för att vara fantastiska handelsmän som i sin tur resulterade i storslagna hus i hembyarna. Foto: Carolina Hofman


    Här ser vi färdledaren Mikael Karlmark som går Cirkelvandringen i Zagoria. Foto: Carolina Hofman

    I samma området hittar vi en av världens djupaste raviner, Vikosravinen. Vi gör ett par kortare stopp där vi går till några oerhört häftiga utsiktspunkter varifrån vi ser i den djupa ravinen. Foto: Carolina Hofman


    Bild på Jörgen Fredriksson på rekresa på Ithaka. Det är en fantastiskt vacker och kuperad ö, där vi gör två väldigt fina vandringar med makalösa havsvyer. Den ena dagen gick vi från ett högt beläget kloster till den fina lilla byn Kioni, vid havet. Längs vägen ackompanjeras vi av getternas och kornas bjällror och njuter av vyerna. Det blir flera trevliga stopp på vägen, både på kloster och i den gamla huvudstaden Anogi. 


    De gamla byarna på Ithaka ligger högt upp och vid havet ligger de platser som kom till efter att venetianerna började placera bebyggelsen vid havet. Här ser vi Exogi, där palatset som man lokalt tror att Homeros och/eller Odysseus höll till. 


    I Odysseus fotspår får vi lära oss om hur hans gamla kungarike kan ha sett ut, var han landsteg, var de gamla hamnarna låg och hur hans gamla palats kan ha sett ut. Homeros sägs komma från ön Ithaka. Det är en både vacker och tankegivande promenad som tar oss till de vackra nordvästra delarna av Ithaka. På bilden ovanför ser vi Polis strand där man tror att Odysseus både kan ha avrest ifrån och kommit tillbaka till. Här ligger också det man tror vara Nymfernas grotta där han gömde sina skatter när han kom tillbaka. 


    Resan börjar och slutar med det antika Grekland. Vi går uppför berget Parnassos vid Apollontemplet i Delfi och besöker självfallet de historiska platserna. På väg till Aten stannar vi till vid Korinth för att både se den häftiga Korinthkanalen och att fritt ströva bland ruinerna vid Akrokorinth.  


    Under tio dagars resa blir det en härlig kompott av vandringsupplevelser med havsvyer på Ithaka, bland kloster på klippor i Meteora, över underbara stenbroar i Zagoria. Strövtågen är mellan 6 och 11 km långa. Längs hela resan löper den grekiska historien som en röd tråd, från Antiken till Bysantiken och från Ottomanernas period till dagens Grekland. 

    Text: Jörgen Fredriksson

  • På jakt efter norrsken

    Reseproducent Åsa Danielsson är en av alla svenskar som under de senaste året fascinerats av den allt större chansen att få se norrsken. På en berghäll i Råsunda i Solna har hon stött på likasinnade polarskensjägare som intensivt spanat mot horisonten i väntan på det böljande skådespelet. Här berättar Åsa mer om fenomenet norrsken och drömmer sig bort till nordligare breddgrader och vår resa Norrsken i Nordkalottan.

    Läs hela inlägget

    Störst chans att få uppleva riktigt imponerande norrsken är i området som kallas Norrskensovalen, i tiden runt höst- och vårdagjämningen när månen är ny. 

    De senaste åren har intresset för norrsken fullkomligen exploderat i Sverige. Sociala medier fylls av prognoser, observationer och bilder från nyblivna entusiaster. På bergsknallar, utsiktspunkter och i utkanten av städer ända ner till de sydligare delarna av vårt avlånga land har ivriga polarskensskådare spontant samlats i hopp om få se de dansande skyarna. Men vad är egentligen norrsken? Hur kan man bäst få uppleva detta ljusfenomen? Och varför är det bättre chanser i år än på länge?

    Norrsken över Hammerfest, kallad världens nordligaste stad, som vi reser förbi under båtfärden med Hurtigrutten.

    Var, när och varför uppstår norrsken?
    Allt börjar med att det stormar på solen. Då och då kastar solen ut moln av partiklar som, om det vill sig, beger sig av i riktning mot jorden. När dessa partiklar kolliderar med jordens atmosfär bildas elektromagnetiska ljusvågor av färger som dansar över himlen. Höjden där kollisionen sker avgör vilken färg ljusskenet antar. Vanligast är det gröna ljuset på 100 – 200 km höjd, men vågor i rött, rosa, blått, vitt och lila kan också skådas om man har tur. Formerna varierar från böljande ljuspelare, sprakande kluster till långa bågar över himlen.

    Norrsken förekommer i rosa, violett, blått, vitt, rött och gult men grönt är den allra vanligaste färgen. 

    Anledningen till att alltfler skådat norrsken det senaste året hänger samman med antalet solfläckar på solens yta. De varierar i en cykel på elva år och just nu ökar aktiviteten vilket bådar gott för alla som vill uppleva det fantastiska ljusspelet under kommande säsong.

    Utöver solvindarna finns det några olika viktiga faktorer som påverkar hur stora chanserna är att se norrsken. Först och främst krävs en mörk och molnfri himmel. Det förekommer magnetisk aktivitet och solstormar under hela året, men de ljusa sommarnätterna gör att det är ovanligt att se norrsken under sommarhalvåret. För att maximera chanserna att få uppleva ett imponerande norrsken är det också viktigt att vara på en plats långt från de störande ljusföroreningar såsom stadsmiljöernas gatubelysning. Även om norrsken synts långt söderut de senaste åren är det inom norrskensovalen som de verkligt imponerande polarskenen kan skådas. Området sträcker sig från norra Kanada, Sibirien, södra Grönland, Island samt Nordkalotten dit vår norrskensresa går. Det unika med Nordkalotten är det förhållandevis milda klimatet. Tack vare Golfströmmens värme går det att komma långt norrut utan att behöva forcera de extrema väderförhållanden som kännetecknar andra områden i norrskensovalen.

    Utanför Tromsö får vi uppleva den samiska kulturen i Arktis när vi besöker ett samiskt tältläger. Har vi tur lyser polarskenet över både oss och renarna.

    Ytterligare en faktor är månens cykel, och det är bäst att undvika fullmåne då månljusets styrka gör att norrskenet riskerar att blekna för våra ögon. Vår- och höstdagjämningen anses vara den tid då de mest spektakulära norrskenen syns. Våra norrskensresor är förlagda då månen är ny kring månaden mars och början på april vilket, enligt Finlands meteorologiska institut, är den ideala tidpunkten.

    Norrsken över norska Tromsö, en av världens kändaste platser för att skåda norrsken

    Resan Norrsken i Nordkalotten
    Det går aldrig att med säkerhet veta om den Gröna damen, som norrskenet ibland kallas, bjuder upp till dans. Resan Norrsken i Nordkalotten är därför uppbyggd utifrån en kombination av platser som alla är kända för sin polarskensfrekvens. I finska Ivalo bor vi hela två nätter i deras specialdesignade stugor med glastak. Vill det sig väl kan det fantastiska himlaspelet skådas bekvämt från sängen! När vi sedan går ombord på Hurtigrutten för en båtfärd längs den nordnorska kusten långt från civilisationen är förhållandena mycket gynnsamma i den arktiska natten. Och till sist, vid resans slutdestination Tromsö avrundar vi vår resa med ett spännande besök till en samisk tältläger där vi förutom att umgås med renar, äta avskedsmiddag och lyssna till jojk, får ännu en möjlighet att fånga det mytomspunna skenet. Första norrskensresan är redan fulltecknad, så nu är ännu ett avresedatum planerat för den populära turen.   

    I finska Ivalo sover vi två nätter i stugor som är specialbyggda för att kunna njuta av ljusskådespelet till och med från sängen!

    Norrsken förr och nu
    Under årtusenden har människor både beundrat och skrämts av de nordliga ljusridåerna. De äldsta tecknen på människors förundran över ljusfenomenet hittas i franska grottmålningar gjorda för över 30 000 år sedan. Tidiga beskrivningar av norrskensupplevelser står att finna både i Bibeln och i 4600 år gamla kinesiska skrifter. Det var Galilei Galilei som i början på 1600-talet gav norrskenet dess latinska namn, Aurora Borealis, efter att det synts ända nere i Venedig. Namnet är en hyllning till den romerska gryningsgudinnan Aurora kombinerat med den grekiska termen för nordlig vind, Borea.

    Det latinska namnet Aurora borealis kan översättas till nordlig gryning.  

    Hos urfolken som lever i den arktiska miljön har norrskenet intagit en självklar plats i mytologin. Enligt samisk tradition kunde norrsken vara förknippat med fara och det ansågs olycksbådande att påkalla dess uppmärksamhet genom att vissla eller sjunga. Under vikingatiden tolkades polarskenet i stället som blänk i valkyriornas rustningar när de var på väg för att hämta upp fallna krigare till Valhalla. Både under senare vikingatiden och det sena 1600-talet lyste norrskenet dock med sin frånvaro på grund av mindre solvindsaktivitet. Idag finns moderna instrument som gör det enklare att förutspå norrskenets ankomst på ett sätt som var omöjligt förr i tiden. Genom att studera vädret på solens yta kan man bedöma sannolikheten att skåda norrsken då det tar ett dygn för en solvind av partiklar att nå jordens atmosfär. Med norrskensappen i mobilen, blicken mot norr och en portion tålamod är chanserna ypperliga att skåda himlaspelet ända in i april nästa år. Vill du verkligen maximera dina chanser och därtill lära känna den fascinerande arktiska vårvintern – följ med på resan Norrsken i Nordkalottan!

    TEXT: Åsa Danielsson

     

    Källor:
    NASA
    Finnish Meteorological institute
    Norwegian Centre for Space Weather
    The National Geographic
    m flera

  • Konsten i Japanska Inlandshavet

    Äntligen Japan! Efter tre års väntan blev det till slut möjligt att åka till landet jag ser som mitt andra hem. Jag ledde resan Konst i Sydkorea och Japan där de flesta deltagarna anmält sig till resan för att åka 2020 och sedan fått resan uppskjuten år efter år. Många fantastiska upplevelser väntade i både Sydkorea och Japan, men starkast var ändå att återigen besöka "konstöarna" i Japanska Inlandshavet och återse en viss pumpa som hittat hem igen.

    Läs hela inlägget

    Vi var verkligen med om massor av fantastiska upplevelser i Tokyo, Seoul, Busan och på landsbygden i bägge länderna. Det som för mig var den allra största upplevelsen var trots allt att vara tillbaka till ”konstöarna” i Japanska Inlandshavet. Under några dagar båtluffade vi mellan sex öar och fick vara med om både härliga konstupplevelser och underbara möten med öborna som verkligen fick oss att känna oss välkomna. 

    Under årens lopp har jag varit drygt 20 gånger i denna övärld och haft med mig hundratals av entusiastiska resenärer. På varje resa är det ett flertal resenärer som säger att detta är den bästa konstupplevelse de någonsin varit med om och jag kan inte säga emot. Det finns inget annat ställe på jorden där konst, arkitektur och natur smälter så väl samman i en perfekt harmoni. Samverkan mellan arkitekter och konstnärer har lockat bägge parter till stordåd och det finns nog inget annat ställe där arkitekturen i många fall är konstverket och får en så pass framträdande roll så att de bidrar till konstupplevelsen än mer än konsten som visas på museerna. Att du sedan möter konsten i medeltida traditionella byar där byborna verkligen gör allt för att vi ska trivas förstärker helheten.

    Ön Naoshima är själva navet bland de 12 öarna som kallas konstöarna. Här bor vi på underbara Benesse, som skapats av Tadao Ando, sannolikt Japans främsta moderna arkitekt. Här på ön är det hela sex museer som bär hans signum, liksom hotellet där vi bor omgivna av högklassig konst i rummen och överallt runtom oss där vi vistas. Samtliga byggnaderna är i rå obehandlad betong och i enkla geometriska former. Det är en underbar kombination av modern byggteknik och zenbuddhismens sparsmakade och återhållsamma värld. Bakom varje hörn väntar alltid något som överraskar.

    Här har jag i alla år njutit av konsten i den traditionella byn Honmura, av det fantastiska underjordiska museet Chichu och av den sydkoreanska konstnären Lee U-fans museum. Denna gång var det ändå tre nya ting som gladde speciellt.  

    Museet Chichu. Här finns endast tre konstnärer; Claude Monet, James Turrell och Walter de Maria

    Utanför loungen på hotellet hade arkitekten/fotografen Hiroshi Sugimoto skapat ett oerhört vackert tehus av glas. Tidigare har man kunnat se hans tehus i både Venedig och Kyoto, men nu har detta tehus fått ett permanent hem här i Naoshima. 

    Den andra stora nyheten var egentligen ingen nyhet, men det som ändå gladde allra mest. Under sensommaren 2021 fick jag ett mail som sa att Yayoi Kusamas gula pumpa dragit till havs i en tyfon. Sedan dess har bryggan stått där med ett fundament som en påminnelse om att något saknas. När vi åt frukost på morgonen den 4 oktober hör jag hur någon i gruppen plötsligt utbrister ”pumpan är tillbaka”. Från vårt frukostfönster ser vi hur pumpan avtäcks och enorm glädje sprids i gruppen. 

    Yayoi Kusama är den idag levande högst betalda kvinnliga konstnären i världen. Hennes utställning på Moderna Museet för några år sedan är också den utställning som lockat allra flest till museet någonsin. Hennes popularitet i världen påbörjades till stor del med att man för första gången någonsin placerade hennes konst i utomhusmiljö här på Naoshima, en prickig röd pumpa vid hamnen och en prickig gul pumpa vid Benesse. 

    Finns det då något annat av Yayoi Kusama här på ön? Det gjorde det inte till alldeles nyss, men nu finns också Valley Gallery. Ännu en underbar byggnad av Tadao Ando där mängder av Yayoi Kusamas Mirror Balls placerats inuti och utanför galleriet. 

    Övärlden bjuder på så många olika stora och intima konstupplevelser. Teshima Museum på ön Teshima är kanske det enskilda konstverk som allra flest upplever som det mest fantastiska. Museet är utformat som en jättelik vattendroppe med ett mycket mjukt och tilltalande formspråk. Konstnären Rei Nato har skapat museets enda konstverk; vattendroppar som med jämna mellanrum föds från golvet och bildar flytande formationer som rör sig över golvet. Svårbeskrivet, men magiskt för de som upplevt det. Kontemplativt. 

    På ön Inujima besöker vi det gamla kopparraffinaderiet som omarbetats av Hiroshi Sambuichi till ett mycket vackert konstprojekt som blandar den tunga industrikänslan med vatten och ljusinsläpp. Hela den stora lokalen fungerar idag som en levande planta där hela bygget sköter sig självt gällande ljus, värme och luft. Inne i industribygget har konstnären Yasunari Yanagi tagit tillvara på Yukio Mishimas gamla hem och skapat flera konstverk av hans bohag. Det tog Sambuichi tio år att få till byggnaden och samtidigt såg man till att växtligheten kom igång på ön, stranden gjordes i ordning och man såg helt enkelt till att skapa förutsättningar för att få ett liv att fungera igen. Precis som de jobbat på de andra öarna. Att verka mot avfolkning och att tänka hållbart är två grundtankar i hela projektet. 

    Yukio Mishimas gamla hem konstnärligt uppbyggt, Inujima

    Vi besöker öarna Naoshima, Teshima och Inujima på tre av våra resor. På våren kommer vi hit på resan När körsbärsträden blommar och på hösten besöker vi öarna på resorna Konst i Japan samt Konst i Sydkorea och Japan. 


    Badhuset på Naoshima

    Vi kan verkligen lova en konstupplevelse som inte är lik något annat ni varit med om! 

    Jörgen Fredriksson
    Delägare i Världens Resor och Japanfantast