Blogg & Restips
-
Vår färdledare i Nya Zeeland presenterar sig
Resorna till Nya Zeeland har blivit populära. Carina Lindh, färdledare för båda resorna skickar en hälsning från Down Under:
Kia Ora!
Jag skulle vilja påstå att jag befinner mig på världens bästa plats; på en landtunga, inkilad mellan Parapara Inlet och Golden Bay, Tasman Sea i Aotearoa. Här har jag också världens bästa ateljéutsikt över The Inlet eller som jag säger, lagunen (låter lite mer exotiskt så), som förändras varje timme och som i cykler transformerar lagunen från en brun lervälling till en karibisk grönböljande pool. Jag sitter också precis mittemellan två av Nya Zeelands vackraste Nationalparker; Kahurangi och Abel Tasman. Naturens krafter är närvarande här och jorden bubblar ständigt likt en sockerdricka.
Min utsikt har varit densamma sedan 2013 då jag kom hit till norra Sydön för första gången. Sedan dess ”sommarpendlar” jag mellan Stockholm och Down Under. En kanske lite udda pendlingssträcka men awesome spännande! Jag är konstnär och jobbar med ett foto och videoprojekt när jag befinner mig här. Min partner jobbar för Department of Conservation i Takaka och tack vare honom har jag fått stor insyn i hur natur- och miljöarbetet fungerar. Jag har b l a varit med om att hjälpa till som volontär vid tre dramatiska valstrandningar här i bukten. Jag ser fram emot att dela med mig av mina kunskaper om historia, natur, konst, språk, traditioner, viner (jag bor ju nästan mitt vindistriktet Marlborough) och the Kiwi ”spirit” (som tex det ständiga behovet av att gå barfota). Varmt välkomna till Nya Zeeland!
Carina Lindh
Relaterade resor
-
Vi färdas bland vulkaner, regnskog, fjordar och vackra sjölandskap både på Nordön och Sydön. Möten med maori, fina strövtåg och valsafari är några av resans många höjdpunkter.
-
-
Tokyo - en stad i ständig förändring
Att en stad är i ständig förändring går naturligtvis att säga om alla större städer, men i Tokyo har det verkligen skett dramatiska händelser som staden övervunnit och bara fortsatt att göra om, göra nytt och göra bättre. Vi kanske trodde att staden stått stilla de här åren vi inte varit där på grund av pandemin. Inte då. Här har det tillkommit lika mycket nytt som alltid. Jörgen Fredriksson, gjorde ett längre återbesök i sin gamla hemstad och höll ögonen öppna för det nya som tar plats.
Läs hela inlägget
Det går att säga att det moderna Tokyo byggts upp åtminstone fyra gånger. Först efter att Tokyo blivit huvudstad 1867, en andra gång efter jordbävningen 1923, en tredje gång efter kriget 1945 och igen från 80-talet och framåt när staden äntligen gavs utrymme för att bygga mer extravagant och snyggt. Och som Tokyo har gjort det!
På slutet av 80-talet satsade de enorma pengar på att bygga nya Stadshuset i Shinjuku, Internationellt Forum vid Yuraku-cho och Tokyo Big Sight på ön Ariake. Alla byggnaderna fick kritik för att de kostade så mycket och blev egentligen klara samtidigt som ekonomikrisen slog till 1989. Även om den japanska ekonomin aldrig riktigt repat sig så är det därefter som Tokyo har vuxit fram som ett ställe där många av världens arkitekteker fått fritt spelrum att leva ut sina drömmar. Det finns nog inte heller något annat land som kan skylta med så många stora världsarkitekter som Japan och alla ser till att synas på många håll i staden. Tadao Ando, Kengo Kuma, Shigeru Ban, Toyo Ito, Sanaa, Sou Fujimoto är bara några av de mest namnstarka. Eller så är de bara mina personliga favoriter. Det är väl lite som det svenska tennisundret – framgång föder framgång. De japanska arkitekterna jobbar ofta ihop, inspireras av varandra, samverkar med konstnärer och framför allt räds de inte att blanda högt och lågt.
För några år sedan var jag på en utställning om ett byggprojekt i Fukushima där flera av de här arkitekterna gått in gratis för att skapa temporära hem, samlingsutrymmen, badhus och vårdplatser för de som drabbats av den hemska trippelkatastrofen 2011. De vann stora priset på Arkitekturbiennalen i Venedig för detta projekt. I en annan del av samma museum fanns en annan utställning om arkitektur för hundar. Då hittar man samma arkitekter igen som ritat de mest fantasifulla och galna skapelser du kan tänka dig – allt för hundar. Lite så är det att idag gå omkring i Tokyo. Vi hittar museer och gallerier, flaggskeppsbutiker för stora varumärken och religiösa byggnader som bär de stora arkitekternas namn men här hittar man också småskaliga projekt. Jag brukar ta mina grupper till ett litet plockepinnhus som Kengo Kuma ritat, Sunny Hills. Huset ligger på en avsides gata och går man in får man reda på att det enda de säljer där är ananasjuice från Kyushu.
Kengo Kumas Sunny HillsNu när jag var i Tokyo för några veckor sedan valde jag att utforska ett nytt projekt – Tokyo Toilet Project. I området kring Shibuya har 16 arkitekter gått ihop för att sätta upp 17 offentliga toaletter i lite ensliga parkområden. Ska man besöka alla tar det en hel dag. Offentliga japanska toaletter är kända för att vara världens mest hygieniska. Trots detta är det få japaner som går dit för att de sägs vara mörka och läskiga. Målet här har varit att få toaletterna att kännas ljusare, mer aptitliga och helt enkelt mindre farliga. Mest känd är Shigeru Bans två toaletter som ger full synlighet in i toaletterna när de är lediga, men så fort någon gått in och vridit om låset så blir den yttre glasskivan ogenomskinlig. På kvällen lyser toaletterna upp som färgglada lanternor. Jag nöjde mig med att gå till sju av dessa toaletter, men kom då bland annat till toaletter skapade av Tadao Ando, Toyo Itos svamp-toalett, Kengo Kumas trätoalett och Kazoo Satos röststyrda toalett för att man ska slippa röra något.
Kazoo Satos röststyrda toalett
Shigeru Bans toalett vid YoyogiparkenDet är kul att tänka tanken att man kan gå in på Kengo Kumas nya OS-arena för att sedan se hans plockepinnhus för ananasjuice eller att gå in på Tadao Andos utsökta designmuseum 21-21 och sedan göra ett tekniskt stopp vid hans toalett längs Cat Street. Seriöst och lekfullt på samma gång - det är ett Japan jag gillar.
Tadao Andos 21-21 Design Museum, skapat efter formen av Issey Miyakes byxor.
Området kring Shibuya har överlag fått en rejäl upprustning under de senaste åren. Det ser inte längre likadant ut när jag står vid världens mest kända korsning och ser runt mig. Det är nya och högre byggnader som omger mig. Den 47-våniga Scramble Square har blivit ett nytt, snyggt och påkostat ställe att blicka ut över Tokyo från anlagt med ett stort trädäck. Ett trevligt ställe för en sundowner. Det nya varuhuset Miyashita Park gladde mig mycket. Här låg tidigare en lite halvsunkig park där en del skatare kunde hålla till. Nu har det byggts ett nytt stort shoppinggalleri som fortsatt behåller namnet Miyashita Park, bara det att parken flyttat upp på taket tillsammans med skatarna, basketlirarna, food trucks osv. Det har blivit ett underbart andningshål, som ett småskaligt High Line, när man strövar från Shibuya och bort mot Omotesando.
Shibuya från taket på Scramble Square
Området kring Omotesando har idag blivit Japans i särklass mest modemedvetna. Under hela 90- och 00-talet samlades tusentals ungdomar här varje helg som uppträdde på olika sätt, men framför allt var det som en gigantisk modeshow där alla företrädare för gotiska lolitor, visual kei och andra som kom från en värld av anime och manga. Gatan Takeshita Dori blev Tokyos motsvarighet till Carnaby Street. Inte så konstigt att H&M satsade på sin allra första butik i Japan just här.
Det är en spännande promenad att gå genom detta område. Först möter vi de allra yngstas modeuttryck (även om mycket av det flyttat till andra stadsdelar som Akihabara) och sedan ganska snart tas det över av mer trendiga butiker för de något äldre som är modeintresserade. Cat Street som löper på bägge sidor om Omotesando fungerar som en brygga till nästa del av Omotesando där man hittar enormt exklusiva flaggskeppsbutiker för Dior, Tods, Prada och många fler.
Herzog & Meurons Prada där varannan glasskiva är konvex och varannan konkav.Är man intresserad av arkitektur blir denna del av gatan en högtidsstund för det är mängder av byggnader som räknas som några av Tokyos främst. Bara inom några hundra meters radie hittar du en eller flera byggnader ritade av Herzog & Meuron, OMA, Sou Fujimoto, Tadao Ando, Toyo Ito, Sanaa osv. Det har kallats för världens främsta gratismuseum för samtida arkitektur.
Sou Fujimotos Omotesando BranchesI bortre änden av Omotesando ligger en av mina personliga favoritplatser i Tokyo, det lilla museet Nezu som har en fin japansk trädgård med tillhörande skulpturskatt och en underbar samling av klassiska japanska konstföremål. Ett stenkast härifrån är man i nästa stadsdel, Roppongi. Det är också ett område som förändrats väldigt mycket på senare år.
Nezu Museum med sin underbara trädgårdDet är här ambassaderna finns och det är här det alltid funnits ett nöjesliv som mer påmint om ett europeiskt nattliv. På senare år har det blivit en rejäl uppgradering av området då man satsat på att bli ett nav för konst och kultur. Art Triangle har blivit ett samlingsnamn för museerna Suntory, Mori och National Art Centre Tokyo. Lägg därtill designmuseet 21 - 21 och att de har fått ett av Tokyos finaste och konstnärligaste varuhus i Tokyo Midtown samt ett fridfullt grönområde som inramning till dessa.
National Art Centre TokyoNu håller man på med slutspurten på ett nytt projekt som jag tror kommer att bli något i hästväg - Azubadai Hills. Arkitekten bakom detta, Thomas Heatherwick, är bland de mest spännande namn du kan hitta bland dagens arkitekter och han står bland annat bakom satsningarna i New York på Little Island och The Vessel samt museet ZEITZ Museum i Kapstaden för att bara nämna några. Här hålls för närvarande på att skapas en plats som ska bli det nya hemmet till Tokyo Digital Art Museum, efter att de fick stänga på ön Odaiba. Det var den största framgång Tokyo haft med ett nytt museum på väldigt lång tid. Vi kan nog redan här och nu lova att det kommer att bli en makalös attraktion att se fram emot till hösten 2023. För gammal som ung, konstintresserad eller inte.
Azubadai Hills, nya kulturprojektet i Roppongi
Tokyo Digital Art Museum flyttar in i Azubadai Hills från hösten 2023Tokyo är med på de flesta av våra resor till Japan och det är en stad som har så oerhört mycket att erbjuda. På påsklov och höstlov har vi veckolånga resor till Tokyo som är mer inriktade på den yngre publiken. På vår resa Festival och sumo i Tokyo som går i maj ser vi Tokyo mer tematiskt med olika teman varje dag som arkitektur, den flytande världen mm. Vi hoppas få se dig på någon av våra resor till Japan.
Text: Jörgen FredrikssonRelaterade resor
-
10 dagar i Tokyo. Vi är med på Sanjafestivalen i Asakusa, Tokyos största, och ser sumobrottning under pågående turnering. Kabukiteater, 2000-talets arkitektur, fiskmarknad och alla Tokyos största stadsdelar besöks.
-
Typ av resa
- Familjeresor
-
Typ av resa
- Familjeresor
-
Typ av resa
- Konstresor
- SvD accent
-
-
Taiwan – vackert, vänligt och spännande
Det finns alltid olika skäl till varför ett land blir ens favoritresmål. Fantastiska sevärdheter på lagom långa avstånd från varandra, fin natur och god mat är några skäl, men man får också förlita sig på en gnutta tur med väder och vilka möten som väntar längs vägen. Förutsättningarna för att man ska ha den där turen är så mycket större i vissa länder. Taiwan är ett sådant land. Folk är oerhört vänliga, naturen enastående och därtill finns här en riktigt spännande historia. Jörgen Fredriksson har besökt Taiwan vid flera tillfällen.
Läs hela inläggetEfter att ha varit i Kina i närmare fem års tid på 80- och 90-talen började jag åka till Taiwan för cirka 20 år sedan och med glädje har jag återvänt många gånger. Landet är litet (en tolftedel av Sveriges yta) och det går att sätta sig på tåget i Taipei på morgonen, åka ett varv runt ön, och komma tillbaka sen eftermiddag. Trots landets litenhet innehåller det så mycket; 268 toppar över 3000 meter, fantastiska bergssluttningar där det odlas oolongte, regnskogar och fina stränder varifrån man kan snorkla bland korallrev. Merparten av landet består av berg och på östsidan når bergen nästan helt ut till den dramatiska kustlinjen. Majoriteten av landets 24 miljoner bor istället på västsidan där miljonstäderna ligger på rad.
Teodlingar i Alishan
Det är också på västsidan som landets säregna historia skrivits. Ilha Formosa, den vackra ön, myntades av portugiserna när de seglade förbi här på sina handelsturer mellan Macao och Nagasaki. De stannade aldrig, istället kom spanjorerna och holländarna under 1600-talets början. De enda som fanns på ön då var de många austronesiska (polynesiska) grupper som än idag finns kvar. Holländarna slängde ut spanjorerna som i sin tur trängdes ut av kinesiska sjöfarare anförda av piratledaren Koxinga. Koxinga tog i sin tur med sig den sista Ming-kejsaren som då blivit avsatt av manchurierna i Kina. Den fina historiska staden Tainan var den man då styrde Taiwan ifrån.
Havsgudinnan Mazu, Tainan
I det sino-japanska kriget 1894-1895 vinner japanerna och får bland annat rätten att ta över Taiwan som en koloni, vilket Taiwan var fram till 2:a världskrigets slut 1945. Det är efter detta som det riktiga tumultet bryter ut. Efter år av strider förlorar nationalisterna mot kommunisterna i Kina och 1949 flyr Chiang Kai-sheks nationalister till Taiwan. De är totalt 1,5 miljoner mandarintalande nationalister som flyr Kina och det är inte vilka som helst som kommer. Politiska ledare, framgångsrika affärsmän, kultureliten och maffian är alla de inflytelserika grupper som får Taiwan som ny hemvist och då framförallt Taipei. Genast börjar de styra över de 6 miljoner hokkientalande (språk från Fujian i Kina) som redan fanns på plats. Taiwan under Chiang Kai-shek blev en ekonomiskt lyckad diktatur, men också något som för evigt splittrat landet. Än idag är det stor missämja mellan de olika grupperna.
Chiang Kai-shek Memorial, Taipei
Trots det går det nog att säga att Taiwan är det mest demokratiska landet i nordöstra Asien. För andra gången i rad har de röstat fram Tsai Ing-wen, en kvinnlig liberal ledare, som vågar stå upp för Hongkong och emot alltför mycket kinesiskt inblandande i Taiwan. Taiwan var också det första landet i Asien som tillät samkönade äktenskap och Taipei har röstats fram som den stad i Asien som är bäst för invandrare att leva och jobba i. Själv trivs jag som fisken i vattnet i Taiwan. Då jag bott många år i både Kina och Japan känns det som jag här får mycket av bägge. Naturligtvis är det framförallt kinesisk kultur vi möter här, men bland annat den religiösa delen är sådant som kommunisterna jagade bort i fastlandet, men frodats här. Det japanska köket, tehusen, heta källor och hela tågnätet är alla delar av den japanska sfären vi möter. Likaså känns artigheten när man träffar folk mer japansk är fastlandskinesisk. Utan att inveckla mig i konstiga resonemang kan jag bara sammanfatta att det är oerhört trevligt att umgås med taiwaneser och uppleva det som finns att uppleva.
En av många fantastiska heta källor på TaiwanNu i februari var jag i Taiwan igen för att träffa samarbetspartners, se nya saker på ställen där jag varit tidigare och också få möjlighet att se helt nya saker. I Taichung ägnade jag tiden åt de spännande konstprojekt staden fått till samt att se ny spännande arkitektur. I Lukang hittade jag den bästa staden i Taiwan för att få en introduktion till en traditionell gammal stad med intakta tempelmiljöer och charmiga gränder. Det är här vi kommer att börja våra rundresor i Taiwan från och med nu. Den gamla huvudstaden Tainan domineras av tusentals banyanträd som planterades när staden kom till för 400 år sedan. En av de nya sevärdheterna i Tainan är ett gammalt handelshus som helt tagits över av banyanträd som slingrar sig överallt bland ruinerna. Otroligt häftigt och också något som ska med på resorna framöver.
Trädhuset i Anping, TainanI Chishang cyklade jag bland de väldigt vackra risfälten omgiven av dramatiska berg och träffade sojabonden Jerry som vi jobbar med. I Yilan bodde jag på ett oerhört spännande konsthotell beläget i regnskogsmiljö som inspirerats av Tadao Ando. I Wulai i Taipeis utkanter åkte jag smalspårigt tåg genom regnskogen till ett vattenfall. Avslutningsvis såg jag nya konstmuseer och gamla industrilokaler som nu blivit kulturcentrum i Taipei. En del kommer att användas på våra befintliga resor medan annat kommer på kommande resor till Taiwan.
På cykel bland Chishangs terrassodlingarKom med ni också och låt Taiwan bli ett nytt favoritresmål! I dessa tider av corona kanske det också är lämpligt att nämna att Taiwan klarat sig väldigt bra.
Läs mer om vår resa Den vackra önFler bilder från Taiwan:
En av Taipeis många kvällsmarknader
På vår resa Den vackra ön stannar vi till vid Qingshui på östkusten 
Tarokos nationalparkText: Jörgen Fredriksson, delägare Världens Resor och ansvarig för resorna till Taiwan
Relaterade resor
-
Tropisk regnskog, vidsträckta bambuskogar, stränder, underbara teodlingar och berg med toppar på 4000 meter. Allt detta erbjuder Ilha Formosa.
-
En spektakulär resa där vi griper tag i den maritima historien i Hongkong, Macao, Fujian i Kina och Taiwan. Här får vi lära oss om allt från Marco Polo och Ostindienfararna till dagens känsliga politiska läge mellan Kina och Taiwan. Victoria Peak, de runda hakkahusen i Fujian, teodlingarna vid Solmånesjön är några höjdpunkter.
-
-
Inlandsbanan - ett annorlunda Sverige
De senaste åren har Jörgen Fredriksson, grundare av Världens Resor, haft glädjen att resa flera gånger längs Inlandsbanan och fått se fantastiska platser som Fatmomakke, Stekenjokk och Kåbdalis. Nu i juni går resan Inlandsbanan i midnattssol. Ta chansen och följ med på ett riktigt äventyr just nu ett väldigt fint erbjudande med rabatt på nybokning.
Läs hela inläggetHela 5000 kr rabatt, boka före 20 maj, gäller nybokning på resan 6-13 juni.
I hela mitt vuxna liv har jag i någon form jobbat med resor. Efter långvariga studier i Kina och Japan har jag sedan drygt 30 år snickrat ihop resor till Japan, Kina, Syd- och Nordkorea, Mongoliet, Tibet, Pakistan osv, men även resor till Afrika, Latinamerika och enstaka till Europa. Pandemin drabbade oss alla, men för oss som jobbar med resor blev det nästintill omöjligt att hålla någon sysselsättning igång alls. Vi på Världens Resor tog dock tidigt ett beslut att i stället för att sitta och vänta på att världen ska öppna upp igen, ser vi till att jobba med de resor som är mer troliga i det korta perspektivet - Norden. Sagt och gjort, en febril verksamhet att plocka fram resor som fortsatt skulle andas Världens Resor började ta form och efter ett par år hade vi fått ihop mer än 30 olika resor inom Norden.
Chartrad rälsbuss längs Inlandsbanan
För egen del hade jag inte trott att det skulle vara så roligt att lämna världen långt borta för att riktigt gotta mig åt den på närmre håll, men det har det verkligen varit. Jag har glatt mig åt alla konstresor jag lett till Oslo, Köpenhamn, Helsingfors, resor med veterantåg där litteraturen eller konsten stått i fokus. Vid flera tillfällen fick jag också möjligheten att åka till våra allra nordligaste delar av landet på olika tågresor. Man kan tycka att det känns ganska exotiskt att åka till Ulan Bator, Pyongyang och Kathmandu, men det känns nog nästan lika exotiskt att få chansen att åka till Fatmomakke, Kåbdalis och Stekenjokk.
Stopp längs vägen vid KåbdalisDe senaste åren har vi unnat oss lyxen att chartra tåg för att sätta ihop olika resor. Vi chartrar bland annat en rälsbuss från Inlandsbanan för röra oss sträckan mellan Östersund och Kiruna. Fördelen med chartrat tåg är att vi chartrar bussar utifrån Inlandsbanan och rör oss upp på fjället, till samebyar och vackra natursevärdheter.
Hällingsåfallet längs VildmarksvägenNu 6 juni går resan Inlandsbanan i midnattssol. Resan börjar då med att vi åker en av Sveriges vackraste vägar, Vildmarksvägen, för att sedan kliva på tåget i Vilhelmina i södra Lappland. Resan är lagd vid en tidpunkt så att vi ska vara först på plats på Vildmarksvägen när de öppnar upp för säsongen. Jag åkte själv här för några år sedan och såg de imponerande snövallarna i Stekenjokk som då mätte uppemot fem meter.
Jörgen med familj i Stekenjokk i början av juni 2021På resan får vi också flera tillfällen att komma i kontakt med den samiska kulturen. Den samiska kyrkbyn Fatmomakke är sannolikt den finaste som finns i Sverige. Museet Ajjte i Jokkmokk ger en väldigt heltäckande bild av den samiska kulturen. Nytt för i år är också att vi får besöka en levande samisk kultur i det skogssamiska lägret i Båtsuoj där vi får historier om den skogssamiska livsstilen till livs.
Fatmomakkes samiska kyrkbyJag gladde mig själv väldigt mycket åt själva tågresan och möjligheten att stanna till vid olika rallarmuseer och tågmuseer längs vägen. Härligt att kunna göra kortare stopp som vi gör vid Piteälvsbron, Kåbdalis och för att på nära håll se kraftstationen Harsprånget. Saker som går att unna sig när man har sitt eget tåg. Under resan blir det gott om tid att kontemplera över livet på den svenska landsbygden och tid att förkovra sig i böcker som allra helst utspelar sig i området såsom Torgny Lindgrens, Sara Lidmans eller Annika Norlins böcker.
Loförare och tågvärd på InlandsbananUnder resan blir det väldigt många höjdpunkter. Storforsen och Hällingsåfallet är två av Sveriges vackraste vattenfall, tågresan längs Torneälv till Abisko anses som Sveriges finaste och Kiruna med besök i gruvan, Ishotellet och en inblick i stadsflytten är oerhört intressant.
Ta chansen och följ med på resan nu i juni. Anmäl dig senast 20 maj och få en rabatt om 5 000 kr.Relaterade resor
-
Typ av resa
- Tågresor
-
-
En portugisisk resa
I över 30 år har jag rest till Portugal och jag återkommer gång på gång till de vänliga leendena, nyfikenheten och den avslappnade stämningen, dränkt i solsken och omgivet av det vilda Atlanten.
Läs hela inläggetNi vet, det där lilla halvt bortglömda landet längst borta i väster, som alltid döljs bakom meteorologernas rumpa när de visar europavädret på Aktuellt om kvällarna, så att man aldrig kan få se vädret där. Ett hörn av Europa som fortfarande är ett av de fattigaste, men ändå sprittande av liv, för evigt fast i sin flertusenåriga historia, men ändå så fantastiskt moderna på många sätt. En kultur som är en fascinerande blandning av romarriket, arvet från araberna, den katolska kyrkan, kungar av Guds nåde, fascistisk diktatur och demokratiskt valda presidenter. Och så förstås, hela tiden, det vanliga folket totalt uppslukade av sin historia, sina gamla sånger och sitt fanatiska intresse för fotboll.
-Åh, du kommer från Suécia! Mats Magnussson! Glenn Stromberg! Stephane Schwarzzz!
Jag vill åter höra fadon, stillsam och fylld av livets smärta, i poeternas förlovade land, dränkt i sin historia, och sina historier, ibland sanna och ibland inte. Äta grillade fiskrätter och skaldjur, och kyckling dränkt i den brännande piri-pirin. Dricka deras fantastiska viner och alltid, alltid avsluta en middag med en Mousse de Chocolate.
På årets resa ska vi se med egna ögon, insupa det magiska som är Portugal och bli rika på så många upplevelser vi bara hinner med.
Vi börjar med några dagar i den urgamla staden Porto alldeles vid floden Douros utlopp i havet. Vi ska gå runt i gränderna, beskåda världens kanske vackraste tågstation, klättra i backarna (och tro mig, backigt är det!), och smaka på det världsberömda portvinet.
Världens kanske vackraste tågstation. Porto.
Branta backar! Portokatedralen genom en gränd.
Sen ger vi oss av uppför floden in i världens äldsta officiella vinområde och häpnar över hur många vinodlingar som kan rymmas på bergsluttningarna ner till floden. Vi kryssar på floden, sömnigt och långsamt slingrande genom bergen innan vi klättrar uppför ett av bergen, på hisnande serpentinvägar, på väg mot vårt mål för natten. En av alla dessa vingårdar med både ett litet gammalt hotell och en fin restaurang. Men inte innan vi hunnit med ett besök på själva vinkällaren och deras gigantiska vinfat där man lagrar både portvin och olika sorters bordsvin.Dagen därpå ska vi lämna fastlandet och flyga halvvägs ut i Atlanten. Vi landar på Azorernas huvudö, São Miguel. Azorerna är vulkanöar som ligger på den atlantiska centralryggen precis där tre av jordens tektoniska plattor stöts och möts. Vi befinner oss längst ut i spetsen på den europeiska plattan och de närmaste öarna vilar på kanten av de afrikanska och amerikanska plattorna. De vulkaniska jordarna och det subtropiska klimatet gör São Miguel till en av de grönaste platserna jag sett i hela mitt liv. Ni har inte sett grönt förrän ni har varit där. Portugiserna upptäckte öarna i början av sina upptäcktsfärder, på tidigt 1400-tal, och har sedan dess använt dem som experimentellt laboratorium för alla de plantor de tog med sig hem från sina färder över oceanerna. Allting gick ju att odla där.
Vi lämnar öns huvudstad Ponta Delgada och ger oss av till Furnas (ugnarna) där skall vi bo på ett fantastiskt spa-hotell med varma vulkaniska källor från Art Deco-perioden mitt i den spännande botaniska trädgården. Här bor vi i två nätter och beställer vår frukost, innan vi gör en vandring runt Furnassjön. Vi går igenom ett område med vulkaniska gejsrar, det pyser och fräser runt omkring oss och man kan se hur alla restaurangerna i byn har grävt ner sina kokkärl där kvällens middag tillagas. Här kan man verkligen tala om slow-cooking! En cozido kallas det och 6-8 timmar brukar det ta. Vi går vidare igenom underbara alléer av japansk ceder, förbi ytterligare en gammal, halvt förfallen botanisk trädgård och en liten bykyrka längst bort på andra sidan sjön innan vi åter tar vägen mot byn och vårt hotell. Vi skall också göra bussfärder igenom det vackra landskapet, vi beger oss till utkikspunkter både över caldeiras (gamla utslocknade vulkangrytor) och det stora oändliga havet. Vi besöker Europas första, största och enda kvarvarande teodling.
Nästa dag tar vi åter bussen och besöker en väldigt intressant ananasodling; både roligt och annorlunda att få se hur en ananasodling går till. Vi går på en promenad också idag. Den här gången går vi uppe på kraterkanten runt en stor vulkan och ser ner på tvillingsjöarna. En blå och en grön som ligger där liksom vilande i den gröna världen omkring oss. Grönt och blått inga andra färger finns det, förutom alla de svartvita kor som befolkar de här öarna. Efter vandringen äter vi en lunch nere i den lilla byn i mitten av grytan innan vi återvänder till huvudstaden Ponta Delgada via den vilda, västra kusten av ön. Också här ska vi bo i två nätter alldeles i hamnen av denna gamla sjöfararstad mitt i havet.
Nya dagar och nya upplevelser väntar oss idag. Vi ger oss ut på havet på valskådning. Azorerna är nämligen en av världens bästa platser om man nu råkar vara en val. Vi ska ut med en stadig gammal skeppare och hans lika gamla båt. Också det en stadig farkost som i sitt tidigare liv levererat posten mellan öarna. Men ingen behövde egentligen oroa sig. Vädret är fantastiskt, solen strålar från en klarblå himmel, ingen vind och inte heller någon sjögång. Den försiktiga frukosten visar sig i efterhand vara alldeles onödig, däremot var solskyddskrämen absolut nödvändig! Vi stävar ut i det stora blå och spänningen hos oss passagerare stiger hela tiden, men det dröjer inte länge innan de första ropen från besättningen når våra öron… ”Cachelot”.
Kaskeloter! Och vi närmar oss snabbt. Kaskeloter dyker väldigt djupt ner, ända ner till 4.000 meters djup för att fånga och äta bläckfisk. Men var 20-30 minut kommer de upp till ytan för att andas och värma sig en liten stund i det varma ytvattnet och då kan vi se dem. Framför allt ser man deras utblås när de andas in och ut efter de långa dykningarna. Vi har stött på en flock med honor och deras ungar. Dessa avslöjar sig ibland när vi plötsligt ser att den stora utblåsningen, strax därefter åtföljs av ytterligare ett utblås alldeles intill det första. Men denna gång ett mycket mindre sådant. All spänningen som byggts upp släpper plötsligt och de lyckliga leendena och det ivriga letandet sprider sig i vår grupp. Efter att vi åtföljt kaskeloterna en god stund ser vi plötsligt en stor fågelflock (Gulnäbbad Lira) som fiskar med hjälp av delfiner. Vi sätter av mot delfinerna och dessa som uppenbarligen känner igen vår båt närmar sig oss för att börja leka i bogsvallet. Det är roligt att se hur båten och delfinerna leker en lång stund. Man börjar undra vem som har roligast delfinerna eller vår kapten? Eller kanske är det vi? Efter några timmar stiger vi iland igen och som sjön suger! Det är absolut dags för den där lunchen, nu. Sedan har vi några timmar på oss att upptäcka Ponta Delgada. Man kan strosa runt i den charmiga gamla staden, besöka det bastanta fortet i inloppet till hamnen eller bara koppla av på ett av alla de kaféer som man hittar överallt i staden.Nu är det nästa dag och vi har ett tidigt morgonflyg tillbaka till fastlandet. Så det blir en riktig bagarväckning i ottan. Vi flyger några timmar och landar i Portugals charmerande gamla huvudstad Lissabon. Den vita staden där otaliga personer i alla tider precis som jag förlorat sitt hjärta. Vi beger oss till vårt hotell och installerar oss där. Senare på eftermiddagen klättrar (ja, det är branta backar, här också) vi upp i Moureria och Alfama, för att bege oss upp i det gamla kastellet, vandra runt där och få vår första utblick över staden nedanför våra fötter. Vi fortsätter att ta oss runt i denna uråldriga del av staden innan vi kommer ner till Baixa den centrala del av staden, mellan kullarna. Där vi avslutar vår stadsvandring för dagen.
Nästa dag och vår sista i Portugal, beger vi oss ut på ytterligare en stadsvandring för att kunna njuta av de andra delarna av staden vi ännu inte hunnit med. Vi börjar i närheten av gårdagens slutpunkt i Baixa och ger oss idag i kast med kullen på andra sidan. Legendariska Bairro Alto och dess lite finare avstickare Chiado innan vi kommer ner till floden och avslutar på Mercado da Ribeira den gamla centralmarknaden där staden, i samarbete med TimeOut magasinets resetidsskrift, gjort om en del av marknaden till ett gigantiskt smörgåsbord där ett flertal av Lissabons mest berömda kockar och restauranger öppnat små snabbmatsserveringar. Här är det alltid liv och rörelse och massvis med god mat. Det enda riktigt svåra här är att bestämma sig för hos vem man vill beställa sin lunch! Sedan är eftermiddagen fri till att göra vad man vill, ta en promenad längs med floden bort mot den imponerande stora hängbron, shoppa, gå på museum eller kanske förlora sig i stadens myller. På kvällen samlas vi för en avskedsmiddag, kanske blir det på ett fadoställe i Alfama eller Bairro Alto där vi, utan att förstå ett enda ord ändå, kan försjunka i den melankoliska musiken som underhållning till middagen?
Följ med mig till Portugal i höst! Kristian Benkö.
Kristian Benkö är färdledare för våra resor till Azorerna. Till vardags jobbar han som operadramaturg, översättare samt som guide på Naturhistoriska Riksmuseet.
Relaterade resor
-
Portvinsprovning i Porto, båtutflykt i Dourodalen med övernattning på vingård, underbara strövtåg längs vulkansjöar, heta källor och valsafari på Azorerna. Resan avrundas i historiska Lissabon.
-
-
Välkommen till Apulien
Letar du efter några av Italiens bästa stränder och önskar se dig mätt på fantastisk barock arkitektur? Eller kanske vill du lära dig göra pasta på samma sätt som en italiensk mormor/nonna gör? Då är Apulien ett toppval för dig.
Läs om vår Apulienresa i färdledaren Erik Ingverts inspirerande reseberättelse. Erik leder våra resor Med tåg från Alperna till Sicilien, Apulien och den nya resan till Rom som är skräddarsydd efter Eriks egna smultronställen i Italiens huvudstad där han bor.Läs hela inläggetKlockan var fem i halv ett och flyget från Frankfurt landade i tid. Ut kom 16 av mina resenärer, någon med lite sömngrus i ögonen men samtliga peppade inför resan. Vi lämnade snabbt Fiumicinos kaotiska flygplats och åkte till hotellet. Någon platstypiskt dubbelparkerad bil gjorde resan spännande kring Termini där vårt hotell låg, men snart var vi framme.
Efter en liten paus, med möjlighet till tupplur eller pizzabit, begav vi oss i samlad tropp ut i Roms ljumna eftermiddagssol. På några timmar lyckades vi göra nedslag i flera olika epoker och stilar: från barockmästarna Berninis och Borrominis kyrkor längs via XX settembre och Michelangelos makalösa kyrka i Diocletianus badhusruiner till operahusets rationalistfasad. Giorgia Meloni hade just svurit presidenteden inne i Quirinalpalatset när vi gick förbi den enorma presidentbostaden, innan vi gled ned till Fontana di Trevi och ett kort besök inne bland massturismen. Om så med selfiepinnar, gatuförsäljare och andra turister på varje kvardratcentimeter – den platsen upphör aldrig att fascinera! En och annan gelato slank ned, varefter vi fortsatte längs Forum Romanum och Colosseum, till Luciano Luzzis familjerestaurang i tredje generation.
Gott och opretentiöst med romklassikerna supplì, amatriciana, cacio e pepe och tiramisù. Området Celio ligger precis i Colosseums skugga, men doftar genuint romarliv.
Rom hade ännu inte vaknat när vi nästa morgon promenerade till en sömndrucken Stazione Termini. Tågturen gled fram genom ett ovanligt dimmigt Lazio, över Basilicatas bergslandskap och ned längs Apuliens kust. Och så nådde vi Lecce, i strålande sol och sensommarvärme!
Efter ett par timmars avkoppling på hotellet mötte guiden Francesco upp oss för att promenera igenom Lecces historiska centrum. I vit, noga strykt skjorta och svarta glasögon, ständigt gestikulerande och med ett charmigt snett leende på läpparna var han vår guidernas Marcello Mastroianni som visade oss barockfasad efter barockfasad. Santa Croce, Sant'Irene, katedralen och de båda amfiteatrarna, Piazza Sant'Oronzo fick sig nogranna genomgångar.
På en trevlig liten gatubar tog vi vår aperitivo – en äkta italiensk tradition.
Il Ristoro dei Templari bjöd på en genuina meny av på taglieri och blandade friterade småtugg. Därefter kalvfylld agnoletti-pasta med stracciatella och karl-johan-svamp, följt av kalv i Negramaro-vin och skogsbärscheesecake till dessert.
Kanske den mysigaste och mest uppskattade dagen inleddes i ett dimmigt Lecce med promenaden till Piazza Duomo, där Gianna – vår gastronimiska guru och chef i Lecce mötte upp oss. Hon smälte direkt våra hjärtan med sin humor och värme och tog oss till den lilla intima matmarknaden vid Porta Rudiae. Där inhandlades grönsaker, hästkött och provolone med paus för lokala “caffè leccese” tog vi oss till Giannas matstudio där det knådades foccaccia deg och fylldes zucchiniblommor, medan tomatsåsen puttrade på spisen. Fingerfärdigheten ställdes på prov när pastadegen skulle formas till små “orecchiette”: rätt storlek på degkulan, rätt tyngd på kniven, rätt snits med fingrarna, allt ska vara lagom för att de små öronen ska bli fina. Vinflaskor plockades fram, ett lokalt vitt och ett rött och Gianna gav sommelierknep för att smaka av dem ordentligt. Foccaccian överaskade många i sin delikata enkelhet, orecchietterna var nog ett första möte för de flesta och de indiska kaktusfikonen – vars karaktäristiska plantor pryder hela det apuliska landskapet – blev en vattendelare: vissa älskade dem, andra tyckte de var mest konstiga.
Med Gianna på den lokala marknaden i Lecce. Hon bjöd på glatt skratt och mängder av mattips från sitt älskade Apulien.
Mätta på upplevelser och kolhydrater tog vissa en kopp kaffe i ett Lecce där morgonens dimma gett plats åt en sensommarsol. Vi kl fem bjöd jag på en frivillig tur genom Lecce. Huvudmålet var La Fornarina, ett litet konditori som estetiskt fastnat i ett sunkigt 80-tal men som gör de bästa pasticciotti och rustici jag har varit med om. Mandel och vaniljkräm för den sötsugna, annars smördeg med mozzarella och tomatsås, alternativt en av varje. In mot centrum vandrade vi igenom gränderna i spåren av filmen “En italiensk familj på gränsen till sammanbrott” innan gruppen splittrades upp för fri middag.
Även nästa dag började dimmigt när vi reste mot kusten men redan framme i Otranto var solen framme. Vi tittade in i den XX domkyrkan med alla sina mosaiker föredrog, tog en glass längs strandpromenaden, någon hann med ett dopp i havet, medan andra fortsatte utforska den lilla staden. Lunch i byn Giurdignano. Pastan och skaldjuren som bjöds på masserian var utsökta. Efteråt tog vi alla en liten promenad runt hörnet där en liten grusväg rörde sig mellan fikonträden och olivodlingarna fram till en av Giurdignanos speciella “menhir”. Vi spanade in bautastenen, kände dofterna från växterna och smälte maten, innan bussen tog oss tillbaka till Lecce för en sista kväll och natt i barockstaden.
Vi lämnade Lecce nästa dag och begav oss mot Itria-dalen. Första stoppet Alberobello, och guidad promenad bland trulli-husen. Vidare till Masseria Torricella, inbäddad i grönskan längs en sluttning, där igen bjöds vi på en fantastisk lunch på utomhusterassen. Dagen avrundades i Ostuni där vi checkade in på hotell med magisk utsikt över “den vita staden”.
Resans kanske mest intensiva dag inleddes med en resa till Matera. Medan vi gled upp längs Apulien och in mot landet och Basilicata, gjorde jag en liten genomgång av italiensk kultur och ett ordentligt potpurri av italiensk popmusik. Vår guide Teresa mötte upp oss och tog oss raskt mot den uråldriga grottstaden. På ett personligt sätt blandade hon historia med den egna familjens upplevelser av att bo och växa upp i Matera, en såväl djupt fascinerande som periodvis väldigt fattig stad. Besöket i ett genuint grottboende var slående, medan kyrkan Madona delle Virtù e San Nicola dei Greci och dess Dalì-utställning var en imponerande mix av arkeologi och modern konst. Mjölksyra i låren sällskapade oss på vandringen upp från grottstaden och en angenäm aptit gjorde lunchpausen rättvisa.
Dali-avtryck i staden Matera.
Under nästa bussresa fick vår specialgäst Francesco dela med sig om sin apuliska uppväxt. Reseledarens make har nämligen levt i Grottaglie under större delen av sitt liv, och berättade om traditionsenliga söndagsmiddagar, olivodlingar, vilda hundar och keramik. Keramik ja, efter en kort promenad genom Grottaglie och det lokala kaffet “espressino” gick vi till ateljén Cocci d'autore, där konstnären Emanuele berättade om sitt arbete. Den lokala keramikkulturen möter en personlig stil i denna keramikverkstad, där nästan allt glaseras i vitaste vitt. Vi hann med en liten titt i andra butiker innan Francescos mamma överraskade med hemmabakade taralli. Så var det dags att checka ut från Ostuni Palace och röra oss mot Bari. Längs kusten fick vi sällskap av rader efter rader med olivträd; vissa sjuka med xylella-bakterier men fler och fler friska ju längre norrut vi begav oss. Oktobersolen värmde oss igen, när vi steg av och blev välkomnade av vår guide Simona. Hon drog oss genast in i Baris vindlande medeltidsgränder, bland tvättlinor, öppna balkongdörrar och damer som gjorde orecchiette i en hisnande fart. Inte mindre än tre gånger stannade gruppen upp för att bjudas på smakprover. I ordning: charkuteriprodukter och ostar, baresisk foccaccia och gelato. promenad, som verkligen lät resenärerna smaka på stan på alla sätt.
Avskedsmiddagen lämnade ingenting åt slumpen: delikat grillad bläckfisk på bondbönnspuré, cavatelli-pasta med musslor och hjärtmusslor, “fritto misto” med perfekt friterade skaldjur och överraskningstårtan, med “Arrividerci Puglia” spritsat på toppen. Några tog sig sedan en sista grappa med utsikt över Baris månskensbelysta strandpromenad. Och så tog resan slut, med en sista busstur till flygplatsen, en sista “Volare”-allsång i bussen.
Text: Erik Ingvert, färdledare
Relaterade resor
-
Under en vecka utforskar vi området från barockstaden Lecce till hamnstaden Bari och upptäcker klipphuggna kyrkor, medeltida slott, pampiga palats och fantastiska lantgårdar. Under hela resan njuter vi av det bästa Italienska köket har att erbjuda - lokala råvaror med doft och smak av sol.
-
