Blogg & Restips

  • Världens bästa tågresor

    Som många i min generation gjorde vi våra första riktiga långresor när vi tågluffade genom Europa. Jag var själv iväg fyra månader under tre somrar och åkte kors och tvärs över Europa, från Portugal till Turkiet. Vi sov på stationerna, i korridorerna på tågen och på enkla härbärgen. Nya vänner dök upp och försvann, baguetter och vinflaskor delades men framförallt var det ett sätt att upptäcka världen utanför vår egen sfär.

    Att åka till Östtyskland, Jugoslavien och Turkiet var under 80-talets början fortfarande en resa till det okända och en inkörsport till att verkligen vilja förstå den värld vi lever i. Alla dessa tidiga tågresor bor kvar i mig med ett romantiskt skimmer och har nog också gjort att jag i alla tider rest enormt mycket med tåg. Många tågresor har varit fantastiska och många av dessa finns idag med i Världens Resors utbud. Håll till godo med några av världens bästa tågresor som jag själv, Jörgen Fredriksson, haft förmånen att få åka.

    Transsibiriska järnvägen

    När jag 23 år gammal bestämde mig för att göra min första riktigt stora resa till Asien kändes det naturligt att jag valde tåget och Transsibiriska järnvägen till Kina. Redan innan resan hade jag bestämt att jag skulle börja läsa kinesiska om jag gillade vad jag kom fram till. I bagaget hade jag med en ansenlig del av världslitteraturen, då jag ville förbereda mig för att både fortsätta läsa litteraturvetenskap och kinesiska när sommarens resa var över. 

    I Moskva stannade vi till några dagar innan den sju dagar långa tågresan till Beijing skulle påbörjas. I Moskva bunkrade jag med sex flaskor georgisk champagne, en för varje kväll innan vi skulle nå Beijing. Jag älskade den här resan. Så kontemplativt att låta det stora ryska landskapet med ändlösa björkskogar och våta ängsmarker passera revy utanför fönstret när jag inte var upptagen med vare sig böcker eller georgisk champagne. På den här tiden fick vi inte kliva av mer än en kvart på de olika stationerna längs vägen. När vi nådde Bajkalsjön var det flera av oss som förberett oss och satt på oss badkläderna. En snabb språngmarsch från stationen i Irkutsk tog oss ned till sjön och snabbt slängde vi oss i det 11-12 gradiga vattnet och sedan en ännu snabbare språngmarsch tillbaka till tåget. Vi hann, men inte med mer än några minuters marginal. Jag hade naturligtvis valt att få kliva av längs vägen om det hade gått, men det var också fantastiskt att åka en vecka i sträck utan uppehåll och sakta bygga en slags förståelse för det stora ryska landskapet, dess byar, dess människor som jag mött på tåget och stationerna.

    Och jo, jag tyckte Kina var spännande. År av studier i kinesiska i Sverige och Kina följde efter denna första tågresa genom Ryssland.  Idag har Världens Resor två tågresor längs Transsibiriska. Den stora tågresan till Japan samt nya Stora tågresan till Världens tak.

    Xining till Lhasa, Tibet

    2006 var Världens Resor den första researrangören i Sverige att erbjuda en resa längs den då nyetablerade järnvägen till Lhasa. Tidigare hade det endast funnits tåg till Golmud i västra Qinghai, men nu kunde man åka ytterligare 114 mil till Lhasa. Jag ledde själv vår första resa. Vi började med dagar i provinsen Qinghai med båtfärd på Gula floden och en shamanistiskt tibetansk festival i Tongren innan vi satte oss på tåget från Qinghais huvudstad Xining för att åka till Tibet.

    Första biten av tågresan gick längs de stora gröna slätterna i Qinghai med enorma gula rapsfält och förbi sjön Qinghai (blått hav på svenska), eller Kokonor på tibetanska.  Från Golmud börjar den ordentliga stigningen och av de 114 milen till Lhasa är 80% på över 4000 meters höjd. Vi åkte över Kunlunbergen och när vi åkte över Tangulapasset på 5082 meter över havet stod vi alla redo med våra kameror för att fotografera displayen som hela tiden visar vilken höjd ni nått. Högre än så kommer man inte med tåg någonstans på jorden.

    På grund av permafrosten har stora delar av järnvägen byggts på höjden, vilket gjort att jakar och andra djur rör sig fritt under rälsen. Landskapet är magnifikt med mängder av snöklädda berg i det annars väldigt gröna landskapet. Här och var såg vi nomadfamiljer som slagit upp sina tält och gjort en tillfällig paus i ett evigt vandrande. Till slut nådde vi Lhasa och såg Dalai Lamas forna bostad, det mäktiga fortliknande Potala, resa sig över allt annat i staden.

    Världens Resor har två resor som följer världens högst belägna järnväg till Lhasa. Himalaya – i snöns boning samt Stora tågresan till världens tak

    Från Kandy till Ella, Sri Lanka

    I Sri Lanka åker vi med tåg närmare sex timmar från den fina gamla huvudstaden Kandy till Ella. Tågresan benämns ofta som en av världens vackraste. Landskapet som vi färdas genom lämnar ingen uttråkad då det ena landskapet ständigt byts ut mot nästa. Resan börjar i låglandet och tar oss längs med floder, över broar och genom byar. Allt eftersom vi kommer högre upp i bergen blir landskapet än mer spektakulärt och snart täcks bergen av perfekt gröna täcken formade av tusentals teodlingar. När vi når stationen Pattipola har vi kommit till Sri Lankas högst belägna järnvägsstation, belägen på 1892 möh. I närheten av Ella där vi kliver av finns också en av världens mest kända tågviadukter, Nine Arch-bron. Tåget Det är verkligen en frihetskänsla att känna vinden i ansiktet samtidigt som de magiska vyerna svischar förbi.

    På både vår strövtågsresa till Sri Lanka och vår ordinarie rundresa åker vi denna tågsträcka. Resor till Sri Lanka

    Bulawayo till Victoria Falls, Zimbabwe

    Från Zimbabwes näst största stad Bulawayo tar vi tåget till Victoriafallen. Cecil B Rhodes, som blev en av världens mest förmögna tack vare sina framgångar med diamant- och guldgruvor. Landet Rhodesia döptes till hans ära och han bar på ambitionen att bygga järnväg från Kapstaden till Kairo. Den blev aldrig av, men delar av sträckan byggdes. Cecil B Rhodes ligger begraven bland de vackra kullarna i Matobos nationalpark strax söder om Bulawayo. Tågsträckan går genom ett fantastiskt landskap på gränsen mellan Zimbabwe och Botswana. Sista biten in mot Victoriafallen åker vi genom Zimbabwes främsta nationalpark, Hwange. Det är rätt magiskt att sitta på tåget och vara med på safari. Utanför tågfönstret ser du gnu, impala och andra antiloper, men kanske också giraffer och elefanter. Det lär finnas cirka 40 – 50 000 elefanter i parken. Till slut rullar tåget in på Victoria Falls station och världens sannolikt mäktigaste vattenfall väntar på oss när vi kliver av.

    På vår resa Shongololo Express bor vi oerhört bekvämt på tåget i elva nätter. Resan från Pretoria till Victoriafallen går genom fyra länder.

    Tongariro National Park till Wellington, Nya Zeeland

    Nya Zeeland har några av världens mest omtalade tåglinjer som gör att det går att åka tåg hela vägen från Auckland på norrön till Greymouth på sydön med en båtsträcka över Cooksundet från Wellington till Picton mellan öarna. Jag hade själv lyckan att få åka med ett av dessa tåg, Northern Explorer, från National Parks till Wellington. Vagnarna vi satt i hade stora panoramafönster till taket, till och med hatthyllorna var i glas för att ge oss största möjliga transparens. Varje gång vi kom till en vacker ravin eller fick vyer över en vulkan åkte tåget sakta eller till och med stannade till. För den som ville fotografera fanns en speciell öppen vagn för detta ändamål. I synnerhet första delen av resan är otroligt vacker. Vi åkte på västra sidan av Tongariros nationalpark och såg Nordöns tre vulkantoppar som också är Nordöns högsta toppar; Tongariro, Ngauruhoe och Ruapehu. Vid den högsta toppen Mt Ruapehu svängde tåget österut så att vi fick nya mäktiga vyer över berget som mäter 2797 m ö h. Tågresan till Wellington tar drygt fem timmar och är ett oerhört bekvämt sätt att ta till sig det storslagna nyazeeländska landskapet.

    På vår resa Nya Zeeland och Sydney åker vi alla Nya Zeelands fantastiska tågresor, bland annat ovan nämnda samt den mest spektakulära; Tranz Alpine från Christchurch till Greymouth. Länk.

    Cusco till Titicacasjön, Peru

    Efter att i flera dagar ha sett Machu Picchu och de andra otroliga inkaruinerna i den Heliga dalen är det skönt att få en dag att samla sina intryck med en längre tågresa och då inte vilken tågresa som helst. Cusco som var Inkarikets huvudstad och Perus första världsarv är startpunkten för en tio timmars tågresa över Altiplano till Titicacasjön. Längs vägen ser vi Andernas snötäckta toppar och från den öppna observationsvagnen kan vi spana ut över de vidsträckta slätterna och se en och annan lama som går och betar. Resans högsta pass är La Raya, beläget på 4319 möh. Här får vi kliva av och njuta av vyerna. Tåget är bekvämt och vi äter en god tre-rätters meny under färd, bjuds på underhållning och det går utmärkt att dricka pisco sour i baren. Tågen är utrustade med panormafönster som gör att vi verkligen kan ta in det storslagna landskapet. Tidig kväll når vi slutligen Puno vid Titicacasjöns strand, varifrån vi nästa dag gör en båtfärd på världens kanske mest mytomspunna sjö. 

    På flera av våra resor till Peru åker vi tåg till Machu Picchus tågstation Aguas Caliente. Denna tågsträckan är med på vår resa Anderna – kust till kust.

    Här ser ni en länk till Världens Resors alla tågresor

    Text: Jörgen Fredriksson, delägare och produktionschef i Världens Resor

     

  • Längs krokodilfloden

    I november varje år går resan Varaner och vulkaner till Indonesien av stapeln. I år blir det ingen resa av förklarliga skäl, men i november 2021 hoppas vi på att genomföra den igen med vår duktige färdledare André Möller. Läs Andrés blogg om de storslagna naturupplevelserna vår grupp hade i Borneos regnskog hösten 2019.

    Läs hela inlägget

    Vi glider sakta allt djupare in i Borneos regnskog ombord på vår lilla husbåt som ska vara vårt hem de närmsta tre dygnen. Vi är strax söder om ekvatorn, solen står högt och vi är alla tacksamma över att det fläktar försiktigt så länge båten rör på sig. Vi är här främst för att försöka få syn på orangutanger, men det väntar många naturupplevelser runt hörnet. Jag har precis gjort gruppen uppmärksam på att Sekonyer-floden kallas “krokodilfloden” av lokalbefolkningen, och några av resenärerna spanar ivrigt in bland den täta vegetationen och mot de små flodbankerna i hopp om att få syn på några reptiler. Skämtsamt säger jag att vi inte kommer att bada de närmaste dagarna och ber samtidigt alla att motstå frestelsen att tvätta fötterna i floden. Spridda, nervösa skratt hörs över däck. Vad jag då inte vet är att vi några timmar senare ska få så mycket vattenhyacinter i propellern att båten stannar, varpå en av de unga besättningsmännen snällt får hoppa i floden iklädd bara kalsongerna för att få bort all växtlighet som fastnat. Medan han tar det med ro och jämnmod, står vi skandinaver och oroligt tittar på. Kaptenen och kokerskan skrattar glatt.

     

    Ytterligare några timmar senare, ännu djupare in i regnskogen, hör vi nämnda kokerskas skrik nerifrån köksregionerna, och vi förstår snabbt att en stor krokodil simmat förbi henne på bara ett par decimeters avstånd där hon satt och förberedde maten, precis i höjd med vattennivån. Vi puttrar vidare på krokodilfloden, och lugnet lägger sig över gruppen och båten. Det är svårt att föreställa sig att vi bara tjugofyra timmar tidigare åkte kors och tvärs över den kaotiska mångmiljonstaden Jakarta med lokalbuss, när de första näsaporna (endemiska till Borneo) dyker upp längs flodkanten. Vi tittar storögt på dem, men de verkar inte bry sig om oss.

    En näshornsfågel flyger förbi framför oss. Någon hinner få upp kameran. När vi lägger till vid en liten brygga inne i nationalparken Tanjung Puting och påbörjar vår vandring som ska ta oss till ett utfodringsställe dit orangutanger kan komma för att komplettera sin diet har det hunnit bli eftermiddag. Om regnen har kommit och det finns gott om frukt i skogen kan det hända att orangutangerna inte känner sig manade att komma, men man vet aldrig. Vi sätter oss ner på några enkla träbänkar och får snabbt sällskap av både mygg och myror. Med tanke på att det finns över sex hundra arter av myror på Borneo blir vi inte förvånade. Hela skogen sjunger av syrsor och andra insekter, men vi ser inga större djur än. Istället dricker vi vatten, fläktar oss med olika stora löv och förbereder kamerorna. Doften av myggmedel ligger tung över vår lilla glänta. Någon sänker ljudet på sin hörapparat för att undkomma syrsorna.

     

    Nationalparkspersonal har lagt ut både bananer och sötpotatis, men inga orangutanger syns till. Vi sitter tysta. Länge. Ett skäggsvin springer förbi, men ännu inga primater. Så plötsligt hör vi det mäktiga ljudet av trädkronor som svingas mot varandra i fjärran, och då förstår jag att även denna gruppen kommer att få uppleva vilda orangutanger. Ljudet kommer närmare och snart ser vi den första bruna, långhåriga varelsen högt uppe i träden. Kamerorna zoomar så mycket de kan, men ganska snart kommer det flera orangutanger och de närmar sig så mycket att inga zoomobjektiv längre behövs. De hoppar ner och stoppar munnen full med bananer och klättrar sen snabbt upp i träden igen. 

    Några honor bär på ungar som konstant hänger fast vid sina mödrar. En orangutang har plockat på sig så många bananer att hon tappar flera stycken. Plötsligt är skäggsvinet där och glufsar i sig. Sex eller sju honor (nästan alla med ungar) går fram och tillbaka till bananerna och tar för sig, men när den stora hanen kommer rusar de snabbt upp i träden och låter honom äta så mycket han vill. Vi sitter stilla och betraktar allt, medan svetten rinner och kamerorna går varma. När orangutangerna känner att de har fått nog avlägsnar de sig en efter en, och ljudet av de svingande trädkronorna blir allt svagare för att till sist helt försvinna. Och när inga primater är kvar ställer man sig frågan om detta verkligen precis hände. Senare ska en man i gruppen beskriva hela händelsen som närmast andlig och andaktsfull.

    När vi kommer tillbaka till båten ser vi först inte vår besättning och utgår från att de helt enkelt har lagt sig för att sova under tiden vi har varit borta. Men så hör vi plötsligt glada rop och ett intensivt plaskande längre upp för floden. Hela besättningen, bortsett från kokerskan och kaptenen, ligger på gamla uppblåsta bilslangar och badar i floden. "Men krokodilerna då?", undrar vi nervöst. “Så mycket som vi låter vågar de nog inte komma i närheten” ropar killen som frigjorde propellern tidigare under dagen. Både vi och några nyfikna krabbmakaker som kommit ner till flodkanten tittar storögt på medan besättningen tar sig tillbaka till båten. Det doftar friterade bananer från vår båt. Nu ska det bli gott med en kopp kaffe, och i morgon hoppas vi på ännu fler orangutanger.

    Text och bild: André Möller  

  • Konsttriennalen i Echigo Tsumari 2021

    Jörgen Fredriksson besöker världens största konsttriennal som bara blir bättre och bättre för varje gång. Flera hundra konstprojekt av Maria Abramovic, Christian Boltanski, Yayoi Kusama och många fler finns utspridda bland terrassodlingarn och skogsdungar, i tempel och helgedomar, i gamla fina trähushus och övergivna gamla lagerlokaler. På flera håll i Japan har det vuxit fram en tradition att låta framstående arkitekter och konstnärer komma till landsbygden för att ta vara på flera hundra år gamla rivningsobjekt och det var här i Echigo Tsumari det började år 2000. 2021 ska Jörgen och Världens Resor dit igen. Följ med!

    Läs hela inlägget

    Sedan år 2000 har ett 760 kvadratkilometer stort område som kallas Echigo Tsumari drivit ett enormt konstprojekt som medel mot utbredd avfolkning. Alla konstverken uppförs på bybornas mark och redan från starten har man jobbat enligt tesen att verken måste interagera med den lokala befolkningens vilja. Öppenhet och passion på bägge sidor är a och o. Engagemanget att rädda området från total avfolkning tog verkligen fart efter den stora Chuetsu-jordbävningen 2004 och de efterföljande årens enorma snömängder. Echigo Tsumari är ett av världens snörikaste områden och det är inte ovanligt med 6 - 7 meters snö om vintrarna. 

    Det började som ett småskaligt projekt men nu inför den sjunde triennalen 2021 väntar man sig uppemot en miljon besökare till området. Det har verkligen bidragit till att området kommit till liv igen och att det är samstämmighet mellan konstnärer och bybor märks på den enormt goda stämningen man möts av överallt. Triennalen sägs vara världens största rent geografiskt med flera hundra konstprojekt utspridda bland terrassodlingarna och skogsdungar, i tempel och helgedomar, i gamla fina trähushus och övergivna gamla lagerlokaler. På flera håll i Japan har det vuxit fram en tradition att låta framstående arkitekter och konstnärer komma till landsbygden för att ta vara på flera hundra år gamla rivningsobjekt.

    Vid varje triennal presenteras närmare 100 nya verk som läggs till de som redan finns på plats. Här finns konst av många stora världsnamn som Yayoi Kusama, Christian Boltanski, Chiharu Shiota, Ann Hamilton, Jaume Plensa, Anthony Gormley, Cai Guo-qiang och Lee Bul för att bara nämna några. 

    De två mest älskade konstverken är skapade av barnboksförfattare; Museum of Picture Book Art där konstnärerna Hachi och Seizo Tashima låtit göra hela skolan till ett slags seriealbum av målad drivved och där skolans tre kvarvarande elever när skolan stängde får liv i alla de olika rummen på ett oerhört färgglatt och inspirerande sätt. En annan uppmuntrande upplevelse är den taiwanesiska barnboksförfattaren Jimmy Liaos tågstationer som pyntats i samma stil som hans böcker. Oerhört uppskattat och har nu nästan nått kultstatus i området. 

     

    I flera av husen/konstverken går det dessutom att bo. Maria Abramovics Dream House, Det strimlade huset som Tokyos Skulpturuniversitet ommodellerat och James Turrells House of Light som vi bor i på varje resa vi kommer hit. Det är ett mycket rymligt hus med ett vackert japanskt bad och fin stenträdgård. Vi bor här helt själva och får en manual med exakta tider när vi ska öppna taket, sätta igång ljusshowen och lägga oss på rygg på tatamimattorna och bara njuta av skådespelet/konstverket (Sky Space) vid solnedgång och uppgång. Det är magiskt!  

    Idag ombesörjs området till stora delar av Fukutake Foundation som satsar miljarder på konstprojekten både här och i inlandshavet. Det möjliggör att man rustar upp traditionella hus som är på väg att falla ihop, men också att man låter både japanska och internationella arkitekter som MRDV, Dominique Perrault, Hiroshia Hara, Tezuka Architects och andra komma hit och skapa både museer, konstverk och andra samlingsplatser, allt konstnärligt utfört. 

    Den kinesiska arkitektgruppen MAD gjorde 2018 års mest enastående konstskapelse. En gammal nedlagd tunnel om 750 meter fick liv igen när arkitektgruppen skapade ett konstverk baserat på de fem elementen. I slutet av tunneln som vi går genom är det vattnet som är elementet och dessutom slutmålet för promenaden. Ljussättningen och att få se vattnet tillsammans med öppningen ut mot en av Japans vackraste raviner är en underbar upplevelse. 

    Landskapet i Echigo Tsumari är enastående med enorma terrassodlingar och vackra floder som rinner genom de djupa dalgångarna i nordöstra Japan. De flesta hus vi besöker ligger oerhört vackert, ofta högst uppe på ett berg eller mitt i risterrasserna, vilket gör att upplevelsen också blir en fin naturupplevelse. 

    Inför 2021 kommer Världens Resor kunna erbjuda två resor till denna enastående triennal. Resorna Konst i Japan som kommer att ledas av Jan Stålbom samt Konst i Japan och Sydkorea som jag kommer att leda. Bägge resorna går i september då triennalen upphör i mitten av september. 

    Text och bild: Jörgen Fredriksson, delägare och grundare Världens Resor 

    Fler bilder från Echigo Tsumari

  • Drömmar om Apulien på SVT play

    Under våren och sommaren har reseproducenten Anna Mnatsakanova följt kocken och tv-profilen Gino D'Acampo på hans storslagna resa genom Italien som visas på SVT Play. Programmet väckte många fina minnen och inte minst inspiration till en ny resa till Apulien, ett av senaste tillskotten i vår Europasatsning.

    Läs hela inlägget

    Apulien har verkligen allt. Fantastiska stränder, fina gamla städer med enastående arkitektur, men även ett av Italiens bästa regionala kök som är väldigt genuint. Under en vecka i november upptäcker vi den sydliga spetsen av Italien och utforskar traktens sagolika barockstäder, lantbrukstraditioner och gastronomi. De hisnande vackra miljöerna, möten med människor och gastronomiska höjdpunkter får man även se och uppleva här. 

    Vi rekommenderar varmt serien Ginos italienska frestelser som du kan se på SVT Play. Klicka på länkarna nedan så kommer du till två avsnitt som verkligen får det att vattnas i munnen.

    Till SVT Play Apulien

    Till SVT Play Alberobello

  • Nu är vi på banan igen - första resan på fem månader!

    I torsdags vinkade vi av färdledare Lars och ett gäng laddade resenärer. Sedan början på mars är detta vår första resa så det är med stor glädje vi följer resenärerna på resa genom Norrland. Med egen chartrad rälsbuss på Inlandsbanan och med aktiviteter som är anpassade och säkra för att resa i dessa tider känns det riktigt bra och roligt! Vi har fått rapport från färdledarna att de har en toppenresa, se deras bilder här.

    Läs hela inlägget

    I torsdags morse samlades gruppen på Cityterminalen för avfärd med buss till Mora. Kändes riktigt bra att se Världens Resor på tablån.

    I Mora blev det god lunch och besök på Zornmuseet innan ombordstigning på Inlandsbanan mot Östersund.

    Med 60 sittplatser till vårt förfogande kan vi hålla bra avstånd och resandet blir säkert.

    Från Östersund blev det utflykter både till Frösön och Moosegarden.

    Stora Sjöfallets nationalpark med sjön Akkavare.

    Fina vyer och strövtåg vid Storforsen och Stora Sjöfallet.

    Middag på Stora Sjöfallet Mountain lodge.

    Spontant fotostopp när renar korsar banan.

    På Inlandsbanemuseet i Sorsele finns historiska bilder och föremål.

     
    Dags för avfärd från Sorsele.

    Porjus gamla kraftstation.

    Och Porjus nya kraftstation. 

    Ett litet stopp i Moskosel.

    Kåbdalis är vår slutstation och här ser vi minnesstenen över Inlandsbanan.

    Efter en övernattning i Gällivare tog vi tåget till Kiruna. Här nya stadshuset med den gamla klockan.

     
    Vy över Kirunavaara.

    I Jukkasjärvi får vi se hur det berömda Ishotellet blir till. Från isframställan, till lagerhållning och färdig bar.

    I Jukkasjärvi bygdegård serverades avskedslunch. Vi vill tacka alla medresenärer för en fin resa!

  • Skräddarsytt för din familj & dina vänner

    Även om vi är mest kända för våra spännande gruppresor så hjälper vi även till med skräddarsydda resor. Vi har så mycket kunskap och roliga idéer samt kontakter över nästan hela världen - det innebär att vi kan skräddarsy precis efter era önskemål. När det blir möjligt att resa igen kanske just en generationsresa med familjen över höstlov eller jullov känns viktig, eller att få planera en långresa med vännerna? Generösa bokningsvillkor gäller i dessa tider. Läs mer och kontakta oss!

    Läs hela inlägget

    En resa med mycket innehåll, safari, storstad eller med tid för återhämtning vid havet? Oavsett hur era tankar går så hjälper vi gärna till att ta fram förslag och berätta om våra smultronställen runtom i världen.

    På sidan Skräddarsytt som du kommer till om du klickar här har vi samlat några idéer på upplägg som vi hoppas kan inspirera. Titta gärna på dessa och kontakta oss för att prata resor och möjligheter så återkommer vi med förslag! Tel 08-669 5525 och info@varldensresor.se