Blogg & Restips
-
Viktorias bästa safariminne
Jag är safaribiten – verkligen. Jag kan åka på safari hur många gånger som helst och jag drabbas aldrig av känslan att ”det har jag ju sett förr”. Safari är så mycket mer än djur, det är en naturupplevelse som är svår att slå. Särskilt om man bor i tält. Att det ibland inte blir så mycket sömn just på grund av detta gör inget, det går att ta igen senare, helst vid en sandstrand på ön Mafia utanför Tanzanias kust.
När man jobbar som reseproducent behöver man då och då ta sig an den tunga uppgiften att åka på rekognoseringsresa. Det är viktigt bland annat för att med egna ögon se och uppleva hotell, servicenivå, tidsåtgång för transporter och aktiviteter. Men också för att hitta nya spännande äventyr och resmål. Om man som jag har Afrika som arbetsfält går många av rekresorna till nationalparker och viltreservat. En av dessa resor gick till Ruaha i södra Tanzania, Östafrikas största nationalpark.
För att maximera rekresorna klämmer man in så mycket som möjligt under de dagar det går att vara borta från kontoret. Jag hade inte varit i södra Tanzania förut, och förutom Ruaha besökte jag på samma resa också Mikumi nationalpark, Udzungwabergens nationalpark, Katavi nationalpark och ön Mafia. I Ruaha bodde jag två nätter och ägnade en heldag åt safari – och vilken heldag det blev! Redan när vi på seneftermiddagen kom körande genom parken mot vår tältlodge kände jag att den här platsen är speciell. Naturen är varierad, ömsom kuperad bevuxen med buskar och baobabträd, ömsom öppen savann och uttorkade flodfåror. Precis innan vi kom fram till tältlodgen hade vi turen att se en lejonflock äta sig mätta på en buffel, det blev till och med över lite till gamarna.
Morgonen efter var det tidig väckning, kl 05.00, för att komma iväg på safari lagom till solen börjar gå upp. Nattsömnen hade blivit störd vid flera tillfällen, bland annat av en elefant som kom smygande längs tältduken på väg ner till floden. Det är fascinerande att ett så stort och tungt djur knappt hörs när det kommer gående.
Dagen bjöd på otroligt många fantastiska safariupplevelser som har etsat sig fast hos mig, så det är svårt att välja ut någon. Men jag tror den som har fastnat mest är gepardhonan med sina tre ungar som helt plötsligt klev ut upp på vägen framför oss. Vi följde försiktigt efter dom och till och från försvann dom ur vårt synfält. En av gångerna dök bara mamman upp igen men inte ungarna. Vi förstod snart varför då vi såg några impalor skymta längre bort. Mamman hade gömt ungarna i gräset för att skaffa fram dagens lunch. Helt plötsligt satte hon av i full fart och vi hade inte en chans att hinna med över savannen. Hon försvann bort och vi åkte sakta fram och tillbaka för att försöka hitta henne igen. Efter ett tag hörde vi några pip och där kom de tre ungarna springande! Mamman hade kallat på dom och vi följde efter. Och där satt hon – helt utpumpat efter ansträngningen – men hon hade lyckats fälla bytet. Vi stannade kvar ett långt tag, säkert ett par timmar, och studerade när de åt, vilade och sedan åt igen.
Vi själva hade med både frukost och lunch ut på safari och återvände inte till tältlodgen förrän det hade blivit mörkt igen. Vi gick direkt till det uppdukade middagsbordet som var placerat i den uttorkade flodfåran under en majestätisk stjärnhimmel. Min längsta safari någonsin – 12 timmars safari i sträck – och ett minne för livet!
Viktoria Flodén, reseproducent Afrika
-
Centralamerika – En magisk färgpalett
Fyra länder – Panama, Costa Rica, Guatemala och Belize – på tre veckor i en del av världen som en gång ständigt var på våra löpsedlar, men som nu får betydligt mindre uppmärksamhet i medierna. Intensivt naturligtvis och det är ju också meningen.
Det är orättvist förstås att det inte skrivs så mycket längre, för Centralamerika är så intressant och varje land har sin egen karaktär och sin egen puls. Första gången jag kom hit var 1988 och då besökte jag även Nicaragua och Mexiko. Nio månader tog det mig att med ryggsäck försöka förstå kulturen, historian, människorna och naturen. -
Colombia - ett måste för naturälskare
Biolog Isak Isaksson leder vår naturresa till Colombia med nästa avgång 8 februari 2023. Isak fascineras av den enorma mångfald och variation som landet erbjuder. Under resan rör vi oss mellan vitt skilda naturtyper. Från Andernas högland till tropisk skog vid Karibiska havet. Och genom Los Llanos fågelrika våtmarker till den prunkande gröna Kaffetriangeln. Läs Isaks blogg här.
-
Det nya Helsingfors
Jörgen Fredriksson har under de senaste åren åkt till våra grannländers huvudstäder vid ett flertal tillfällen och imponerats över de stora satsningarna som görs i Oslo, Köpenhamn och Helsingfors. I Helsingfors är de nya smakfulla träbyggena, det underbara konstmuseet Amos Rex och Ode, ett av världens mest tilltagande bibliotek som är det som lockar allra mest. I juli i år går resan som tar in nya Helsingfors och då också med konstbiennal i Helsingfors arkipelag. Resan går också till den då pågående operafestivalen i Savonlinna där vi ska se en föreställning av Trollflöjten.
-
Till fots i det klassiska Grekland
Under de gångna åren har vi arrangerat ett par olika vandringsresor i Grekland som vi nu plockat godbitarna från och satt ihop i en ny resa som vi döpt till Strövtåg i klassiska Grekland. Vi inleder och avrundar med det antika i Delfi och Korinth, men merparten av resan rör vi oss vid de fantastiska klippklostren i Meteora, kring stenbyarna i Zagoria och på ön Ithaka varifrån Odysseus utgick för sin långa utflykt till Troja.
-
På jakt efter norrsken
Reseproducent Åsa Danielsson är en av alla svenskar som under de senaste året fascinerats av den allt större chansen att få se norrsken. På en berghäll i Råsunda i Solna har hon stött på likasinnade polarskensjägare som intensivt spanat mot horisonten i väntan på det böljande skådespelet. Här berättar Åsa mer om fenomenet norrsken och drömmer sig bort till nordligare breddgrader och vår resa Norrsken i Nordkalottan.