Blogg & Restips

  • Viktorias bästa safariminne

    Jag är safaribiten – verkligen. Jag kan åka på safari hur många gånger som helst och jag drabbas aldrig av känslan att ”det har jag ju sett förr”. Safari är så mycket mer än djur, det är en naturupplevelse som är svår att slå. Särskilt om man bor i tält. Att det ibland inte blir så mycket sömn just på grund av detta gör inget, det går att ta igen senare, helst vid en sandstrand på ön Mafia utanför Tanzanias kust.

    När man jobbar som reseproducent behöver man då och då ta sig an den tunga uppgiften att åka på rekognoseringsresa. Det är viktigt bland annat för att med egna ögon se och uppleva hotell, servicenivå, tidsåtgång för transporter och aktiviteter. Men också för att hitta nya spännande äventyr och resmål. Om man som jag har Afrika som arbetsfält går många av rekresorna till nationalparker och viltreservat. En av dessa resor gick till Ruaha i södra Tanzania, Östafrikas största nationalpark.

    För att maximera rekresorna klämmar man in så mycket som möjligt under de dagar det går att vara borta från kontoret. Jag hade inte varit i södra Tanzania förut, och förutom Ruaha besökte jag på samma resa också Mikumi nationalpark, Udzungwabergens nationalpark, Katavi nationalpark och ön Mafia. I Ruaha bodde jag två nätter och ägnade en heldag åt safari – och vilken heldag det blev! Redan när vi på seneftermiddagen kom körande genom parken mot vår tältlodge kände jag att den här platsen är speciell. Naturen är varierad, ömsom kuperad bevuxen med buskar och baobabträd, ömsom öppen savann och uttorkade flodfåror. Precis innan vi kom fram till tältlodgen hade vi turen att se en lejonflock äta sig mätta på en buffel, det blev till och med över lite till gamarna.

    Morgonen efter var det tidig väckning, kl 05.00, för att komma iväg på safari lagom till solen börjar gå upp. Nattsömnen hade blivit störd vid flera tillfällen, bland annat av en elefant som kom smygande längs tältduken på väg ner till floden. Det är fascinerande att ett så stort och tungt djur knappt hörs när det kommer gående.

    Dagen bjöd på otroligt många fantastiska safariupplevelser som har etsat sig fast hos mig, så det är svårt att välja ut någon. Men jag tror den som har fastnat mest är gepardhonan med sina tre ungar som helt plötsligt klev ut upp på vägen framför oss. Vi följde försiktigt efter dom och till och från försvann dom ur vårt synfält. En av gångerna dök bara mamman upp igen men inte ungarna.  Vi förstod snart varför då vi såg några impalor skymta längre bort. Mamman hade gömt ungarna i gräset för att skaffa fram dagens lunch. Helt plötsligt satte hon av i full fart och vi hade inte en chans att hinna med över savannen. Hon försvann bort och vi åkte sakta fram och tillbaka för att försöka hitta henne igen. Efter ett tag hörde vi några pip och där kom de tre ungarna springande! Mamman hade kallat på dom och vi följde efter. Och där satt hon – helt utpumpat efter ansträngningen – men hon hade lyckats fälla bytet. Vi stannade kvar ett långt tag, säkert ett par timmar, och studerade när de åt, vilade och sedan åt igen.

    Vi själva hade med både frukost och lunch ut på safari och återvände inte till tältlodgen förrän det hade blivit mörkt igen. Vi gick direkt till det uppdukade middagsbordet som var placerat i den uttorkade flodfåran under en majestätisk stjärnhimmel. Min längsta safari någonsin – 12 timmars safari i sträck – och ett minne för livet!

    Viktoria Flodén, reseproducent Afrika

  • Lokalbuss nummer 9

    Det är vår lediga dag i Bukhara i Uzbekistan. Vi är nästan halvvägs på vår resa genom Centralasien och det är dags för lite andrum. Jag gillar det, när en resa även ger en paus. När vi har sett så oerhört mycket. Att vi äntligen kan koppla lite av. Låta huvudet bearbeta alla intryck.

    Läs hela inlägget

    Några kilometer utanför Bukhara finns en större marknad. Karavan kallas den, ett lämpligt namn för en marknad längs det som en gång var den historiska Sidenvägen. Nära marknaden finns även Emirens gamla sommarpalats, eller ja, det är drygt 100 år gammalt, så ålder är förstås relativt i denna del av världen.

    Marknaden och sommarpalatset som numera är museum är hursomhelst en lagom halvdagssyssla. Själv tänker jag botanisera bland sidenaffärerna, Vad är väl Sidenvägen utan siden? De som vill av mina resenärer får förstås vara med. Förutsättningen är att det kommer ta den tid det tar, och kosta så mycket det kostar. Men på ett ungefär, tillbaka till lunch, och prislappen..., ja det är oavsett billigt i Uzbekistan.

    Det är buss nr 9 vi ska ta. Lokalbussen som går från gamla stan, ut till marknaden, och tillbaka. Hur vi tar oss till sommarpalatset vet jag inte ännu, men det brukar lösa sig. Hur som helst. Bussen kommer och här står vi. 10 skandinaver på tur. - Går den här bussen till Karavan-marknaden? - Visst, hoppa på bara!

    På en papperslapp bredvid chauffören står det att resan kostar 1000 som, alltså drygt 1 krona. Som är för övrigt namnet på myntenheten i Uzbekistan. Våra medpassagerare tittar på oss och pratar sinsemellan. Det är inte så vanligt att större gäng utlänningar åker lokalbuss i Bukhara. De yngre ger upp sina platser för oss. Chauffören och biljettören skrattar och pratar, och ja, varje lokalbuss i Bukhara har nämligen en egen billettman som tar emot pengar från passagerarna och ger växel om så skulle behövas.

    Vi börjar prata, biljettören och jag. Som alltid kommer frågorna om vad vi tycker om Uzbekistan, om staden vi är i, och var vi kommer ifrån. Efter kanske 20 minuter närmar vi oss basaren. - Hur ska ni ta er tillbaka?, undrar chauffören och biljettören, radarparet som tydligen också de har pratat lite sinsemellan. - Ja, vi ska inte tillbaka än, svarar jag, men det blir väl med lokalbussen, precis som nu. Men vi ska även till sommarpalatset.

    Det är då jag får erbjudandet. - Vi kan vänta på er. Ni går i basaren, sen tar vi er till sommarpalatset, väntar på er där, och sen åker vi tillbaka till gamla stan. Hur låter det?

    Jag funderar några sekunder. Det här löser mitt problem till och från sommarpalatset. Det blir lite dyrare förstås, men samtidigt slipper jag förhandla med allahanda taxichaffisar som gud vet vilka startpriser de börjar med. Uzbekistan är billigt när man vet vad saker och ting ska kosta. Det gäller bara att veta.

    Inom kort är radarparet och jag överens. 20 dollar för hela bussen. Från marknaden till sommarpalatset och sen tillbaka till stan. Totalt, för hela gruppen alltså.

    Planen presenteras för mina 10 skandinaver. - Nu kommer vi göra så här…”

    Det går ett skratt igenom gruppen. Vi har alltså förhandlat till oss lokalbuss nummer 9 som denna förmiddag nu tas ur reguljärtrafik. - Den kommer vara vår, kostar 2 dollar per person, ska ta oss vidare till sommarpalatset där vi ser om vi kan få en visning, och sen tillbaka dit vi kom ifrån. Men först marknaden. De som vill går tillsammans med mig, de som vill gå själva går själva. Vi ses här klockan 11:30!

    På marknaden växlar jag pengar och köper några meter siden. Det finns mat, grönsaker, örter, hattar av skinn, plast från Kina, jeans och centralasiatiskt mode, mattor, keramik, porslin och ett utbud presentartiklar som i gamla stan skulle kallas souvenirer. Det är fotovänligt och trevligt.

    90 minuter senare fortsätter vi alla i buss till sommarpalatset. Även chauffören och biljettören följer med in. Här var de senast som skolbarn på klassutflykt. Nu är de i 40-årsåldern, och håller sig lite i bakgrunden där vi går runt med palatsets egna engelskspråkiga guide. Vi tar bilder med våra kameror, de med sina mobiler. 

    Efter avslutad vandring går vi ut på parkeringen. En grupp fransmän har precis parkerat sin turistbuss bredvid vår. De tittar förundrat på oss. Ser oss stiga ombord. I vår helt egna lokalbuss nummer 9. På vår lediga dag i Bukhara.

    Hälsar Johnny Friskilä, färdledare

  • Inspiration Latinamerika - mina bästa tips

    I väntan på att vi kan resa och uppleva allt härligt i Latinamerika vill jag dela med mig av lite Latino-inspiration som du kan njuta av hemma i vardagsrummet eller i hängmattan. Klicka dig vidare så får du länkar till musik- och filmtips. Vi har dessutom precis släppt världens häftigaste resa: Med tåg över Anderna 2021.

    Läs hela inlägget

    Länk till häftig serie på Netflix klicka här
    Om du har både tid och Netflix rekommenderar jag starkt den fantastiska serien ”De magiska Anderna” som i 6 avsnitt låter oss besöka Patagonien i Chile och Argentina, vidare upp till saltöknen i Bolivia och över Altiplano för att ta oss till Peru med magiska Machu Picchu. Serien avslutas med Ecuador och Colombia.

    Länk till härlig musikvideo klicka här
    Musikvideon Hoy med Gloria Estefan förflyttar dig snabbt till Latinamerika. Förutom att det är en riktigt bra låt tar videon med oss på en resa runt kontrastrika Peru. Natur, kultur och människor. Så luta dig tillbaka och njut.

    Länk till lista på Spotify klicka här
    Som avslutning har jag skapat en Spotifylista med blandmusik från Latinamerika. Du får ett axplock av kontinentens enorma musikgenrer som salsa, modern pop, andinsk folkmusik, reggaeton, bachata och cumbia. Vad sägs om salsastjärnor som Celia Cruz (Kuba) och Elvis Crespo (Puerto Rico) eller andinsk folkmusik från Los Kjarkas (Bolivia) och William Luna (Peru). Eller kanske finner du din favorit bland de lite mer ”moderna” artister som Marc Anthony (Puerto Rico) och Shakira (Colombia).



    Med tåg över Anderna - ny resa 2021 som du inte får missa
    Fem spännande tågresor från Argentina till Peru tar oss från Atlanten till Stilla havet. Första tågresan går från pulserande Buenos Aires över Pampas slätter mot norra Argentina och vinområdet Cafayate. Utanför staden Salta hoppar vi på det spektakulära Tren de las Nubes - tåget till molnen. Vi korsar gränsen till Bolivia och fortsätter med tåg till den enorma saltöknen Uyuni. Här möts verkligen himmel och jord, stjärnhimlen har aldrig känts så nära.

    Resan avslutas i Peru med "världens vackraste tågresa". Den som tar oss från mytomspunna Titicacasjön till inkarikets huvudstad Cusco. Ombord bjuds på gourmetmiddag och utanför fönstret strövar lamadjur fritt i det karga landskapet. Mytomspunna Machu Picchu når vi också med tåg, så klart.

    Hälsning

    Pernilla Palacios, reseproducent

    Vill du prata Latinamerika med mig så är du varmt välkommen att maila eller ringa!
    pernilla@varldensresor.se
    Tel 08-6695525

  • Skräddarsytt för din familj & dina vänner

    Även om vi är mest kända för våra spännande gruppresor så hjälper vi även till med mer skräddarsydda resor. Vi har så mycket kunskap och roliga idéer samt kontakter över nästan hela världen - det innebär att vi kan skräddarsy precis efter era önskemål. När det blir möjligt att resa igen kanske just en generationsresa med familjen över höstlov eller jullov känns viktig, eller att få planera en långresa med vännerna?

    Läs hela inlägget

    En resa med mycket innehåll, safari, storstad eller med tid för återhämtning vid havet? Oavsett hur era tankar går så hjälper vi gärna till att ta fram förslag och berätta om våra smultronställen runtom i världen.

    På sidan Skräddarsytt som du kommer till om du klickar här har vi samlat några idéer på upplägg som vi hoppas kan inspirera. Titta gärna på dessa och kontakta oss för att prata resor och möjligheter! Tel 08-669 5525 och info@varldensresor.se

  • Världens Resors reseproducent släpper bok i Japan!

    Den 24 april släppte Sofia Jernberg, Japanspecialist här på Världens Resor, en bok i Japan om HBTQ (Homo, Bi, Trans, Queer) i Sverige. Intresset för Sverige och Norden bara ökar i Japan, och många där ser oss som inspiration vad gäller samhällsfrågor som jämställdhet, HBTQ och utbildning.

    Läs hela inlägget

    Nu har det gått två veckor sedan min bok publicerades i Japan under namnet ”ぼくが小さなプライドパレード” (Jag är en egen liten Prideparad). Det känns fortfarande inte riktigt verkligt, men för varje kommentar jag får höra av läsare blir jag mer övertygad om att det inte bara är en dröm! Innan jag blev reseproducent för Japan-resor här på Världens Resor bodde jag ett år i Hokkaido (Japans nordligaste prefektur) och arbetade på ett kulturcenter för främjandet av svensk kultur i Japan, ”Swedish Center Foundation”.

    SCF som det kallas ligger i ett område en timme utanför Sapporo som heter Sweden Hills. Sweden Hills grundades för dryga 35 år sedan av en blandning av svenska och japanska aktörer, och är ett bostadsområde med nära 1000 boende (varav alla utom en amerikansk dam är japaner!). Husen i området är klassiska svenska villor producerade i svenska Insjön, och när man är i Sweden Hills är det verkligen svårt att tänka sig att man är i Japan!

    Där höll jag varje månad seminarium om svensk kultur, samhälle, och traditioner. Vid ett av de här tillfällena pratade jag om HBTQ-frågor i Sverige, och till det seminariet kom en förläggare från ett förlag i Asahikawa. Efter seminariet frågade hon om jag inte ville skriva en bok om ämnet med dem! Självklart svarade jag ja – jag har alltid älskat att skriva, och att få något publicerat...! Det är också ett ämne jag tycker är viktigt och är engagerad i, så jag tog chansen direkt.

    Så varför ville ett japanskt bokförlag ens publicera en bok om just HBTQ i Sverige överhuvudtaget? Till att börja med så har de senaste åren ett allmänt intresse i Japan för Sverige och vår kultur och samhälle bara växt och växt! På många sätt tycker jag själv att Sverige och Japan är ganska lika – som folk är vi relativt privata och formella jämfört med många andra, och även våra folksagor och myter påminner mycket om varandra i grunden.

    Men en av de största olikheterna är att Japan fortfarande är mycket kollektivistiskt, och individer förväntas till en hög grad anpassa sig efter normer och vad som av samhället anses ”normalt” och ”korrekt”. Det gör tyvärr att de som har svårt att passa in antingen desperat försöker trycka ner sig själva för att inte sticka ut, eller försöker vara sig själva oavsett normerna, men då istället blir ”outsiders”, något som är oerhört jobbigt i ett så kollektivistiskt samhälle. Detta är speciellt svårt för minoritetsgrupper – som HBTQ-personer. Samkönat äktenskap är fortfarande inte lagligt i Japan, och transpersoner ses ofta som någon typ av skämt. Många samkönade par döljer sin partner och många kommer aldrig ut.

    Många i Japan börjar dock tröttna på bristen på att uttrycka sig själv, och ser då till Sverige som ett land där individens rätt att leva som denne själv vill (så länge det inte skadar någon annan) anses viktig, något som även representeras i våra lagar. I och med att många (speciellt unga) japaner tröttnat på att anpassa sig efter normer och leva i det dolda har ämnen som HBTQ som tidigare varit lite tabu att prata offentligt om börjat bli ett vanligare diskussionsämne både privat, i media och inom politiken.

    Den här kombinationen av ett ökat intresse för Sverige, och den ökade relevansen av HBTQ-frågor i Japan gjorde att mitt förlag gärna ville ge ut en bok som kombinerade de två ämnena. Och just då befann jag mig på rätt plats vid rätt tillfälle! Jag har till min stora lycka fått kommentarer både från japanska HBTQ-personer som känner sig mer hoppfulla gällande Japans utveckling inom HBTQ-frågor, såväl som från japaner som inte har någon koppling till HBTQ men som säger att de har mer förståelse för ämnet nu och vill göra vad de kan för den japanska HBTQ-rörelsen. Att min bok nått ens en person gör att mitt mål med den är uppfyllt!

    Jag ser fram emot att följa utvecklingen i Japan, och se hur våra två länder kan fortsätta att lära av varandra – för självklart har även vi mycket att lära oss från Japan!

    Boken är utgiven på japanska av det Asahikawa-baserade förlaget Mitsui Publishing, med översättning av Izumi Kutsuwada. Den som har frågor eller vill veta mer är varmt välkommen att kontakta mig på: sofia@varldensresor.se .

    Sofia Jernberg

  • Tio japanska lästips

    Inför din resa till Japan kan det vara kul att förkovra sig i landets rika litteratur. Japan är ett fantastiskt litteraturland med många äldre verk som fungerar utmärkt att läsa för en modern läsare. Även den moderna litteraturen håller oerhört hög klass. Jörgen Fredriksson, litteraturvetare och delägare Världens Resor, tipsar om några guldkorn i den rika japanska litteraturskatten.

    Läs hela inlägget

    Murasaki Shikibu - Berättelsen om Genji. En av världslitteraturens klassiker. Den första roman som använder ett så modernt stilknep som inre monologer. Ger en bra bild av livet bland hovet, men också av känsloliv med ambivalenta känslor under Heianperioden (1000-talet). Blandar prosa med poesi.



    Sei Shonagon – Kuddboken. Samtida med Berättelsen om Genji och skrevs även den av en kvinnlig författare i ett annat litterärt hovsällskap än Murasaki Shikibus. Ryktena säger att de avskydde varann. Även Sei Shonagons verk är oerhört modern i sitt sätt att skriva med en blandning av aforismer och roliga iakttagelser. Skrevs som en dagbok. Filmatiserades av Peter Greenaway 1997. 

    Matsuo Basho – En färd i det inre av landet. En reseskildrare av mått och den som sägs vara fadern till haiku. Skrev fem böcker efter sina långa vandringar runt Japan. Blandade prosa med att här och där stanna upp och nedteckna en reflekterade haiku. Skrevs på slutet av 1600-talet. Mästerverket En färd i det inre av landet är boken som vi delvis följer i den nya resan I Bashos fotspår. 

    Ihara Saikaku – Five Women Who Loved Love. Samtida med Basho, men skrev en helt annan genre. Även han skrev haiku, men övergick sedan till att beskriva den flytande världen. I slutet av 1600-talet växte sig handelsklassen stark och de var trötta på den samurajstyrda svart-vita och ganska meditativa kulturen. På ett par årtionden föddes nya kulturformer som var riktiga färgexplosioner;  kabuki-teatern, träsnitt, geishakulturen och även sumobrottningen populariserades. Livet i handelsklassen blev ekivokt och väldigt speciellt. 

    Natsume Soseki – Kokoro. Det japanska verk som japanerna själva prisar högst. Den här stillsamma romanen är en annorlunda och mycket stillsam deckare där orsakerna till en persons död belyses från olika håll. Kritisk till de traditionella konfucianska värderingarna. Ger en bra bild av ett Japan i förändring och hur huvudrollsinnehavaren känner sig vilsen i detta. Kom i svensk översättning på Pontes förlag 1996.

    Osamu Dazai – No Longer Human. Boken kom ut 1948 och författaren själv tog livet av sig när boken var färdigskriven. Inte så känd i Sverige, men den näst mest lästa romanen i Japan efter Natsume Sosekis Kokoro. Ger alienationen i efterkrigs-Japan ett ansikte. Huvudrollsinnehavaren har många likheter med författaren själv, beroende av morfin och alkohol, plågad av alla typer av mänskliga kontakter och ständigt otrogen. Den är skriven med ärlighet och en slags pessimistisk humor som underton som gjort att boken och författaren älskats enormt i Japan, framförallt av kvinnor.

    Yasunari Kawabata – Snöns rike. Japans första Nobelprisförfattare var den första att medvetet försöka lyfta japanska traditioner i sina verk i en tid när landet höll på att tappa sina ursprungliga värderingar. Snöns Rike var boken han belönades med Nobelpriset för 1968. Den yttre historien är en kärleksaffär mellan en stadsbo och en geisha i Echigo Yuzawa, en stad berömd för sina heta källor. 

    Yukio Mishima – Vårsnö. Författaren är kanske mer känd för sin extravaganta livsstil och sitt uppmärksammade harakiri-självmord inför tv-kamerorna, men han var en oerhört skicklig författare med en mängd strängar på sin lyra. Det här den första delen av den fristående tetralogin Fruktbarhetens Hav. En utmärkt roman om spirande kärlek som ofta anses som mästerverket av hans digra produktion.

    Haruki Murakami – Kafka på Stranden. Liksom många av Murakamis berättelser är Kafka på stranden en invecklad och surrealistisk historia. Berättelsen präglas av humor, populärkulturella referenser, existensfilosofi och erotik. Murakami är känd för att skriva i många olika genrer. Vissa som Fågeln Som Vrider Upp Världen är än mer skruvade och en roman som Norwegian Wood har inget alls av det övernaturliga. En smaksak vad man gillar, men det är ett oerhört intressant författarskap som numer också vunnit över den japanska publiken.

    Yoko Ogawa – En gåtfull vänskap. På senare år har flera kvinnliga japanska författare blivit populära. Den som vunnit störst lyskraft är Yoko Ogawa som skriver väldigt sparsmakat, oftast noveller som kan vara relativt obehagliga. Denna roman blev hennes stora genombrott och handlar om en matematikprofessor som varit med om en bilolycka som gör att han inte minns något mer än 80 minuter. Därefter måste man börja om. En speciell relation växer fram mellan hemhjälpen och professorn samt mellan professorn och hennes son, där matematik och baseboll blir viktiga ingredienser. Fin läsning.
     
    Text: Jörgen Fredriksson, grundare och delägare i Världens Resor, leder resan I Bashos fotspår.

    Jörgen Fredriksson studerade japanska, kinesiska och litteraturvetenskap drygt fem år på Stockholms Universitet. Via stipendier fick han också möjlighet att läsa kinesiska och kinesisk litteraturvetenskap två år vid två universitet i Kina samt två år med japanska och modern japansk litteratur vid två universitet i Japan.