Blogg & Restips

  • Jörgen reste längs Karakoram Highway i norra Pakistan

    1989 fick jag veta att jag fått ett stipendium för att studera i Kina i två år. Under våren planerade jag hur jag efter terminens slut skulle åka landvägen via Turkiet, Iran och slutligen den legendariska Karakoram Highway genom Pakistan till Kina. Passet lämnades in till Irans ambassad, men efter Ayatollah Khomeinis bortgång den 3 juni utfärdades inga visum. Dagen efter, den 4 juni, bröt massakern på Himmelska fridens torg ut.

    Istället för resa väntade en oviss sommar innan jag till slut ändå kom iväg till Shanghai och två års studier. Någon Karakoram Highway blev det inte då och i 30 år har det förblivit en ouppfylld dröm. Till nu. För en vecka sedan kom jag tillbaka från norra Pakistan. 

    Landskapet i norra Pakistan är verkligen enastående På Duiker-höjden, ovanför den gamla huvudorten Karimabad, står jag i skymningen och blickar ut över tre toppar på nästan 8000 meter på ena sidan om dalen och två på drygt 7000 meter på andra sidan. Karimabad med sina två 900-åriga gamla fort, Altit och Baltit, ligger nedanför på 2500 meters höjd. Landskapet är minst sagt dramatiskt.

    Några mil söder om Gilgit, den största staden i Baltistan, just där Indus flyter ihop med floden Hunza, står en liten anonym skylt som säger ”här möts världens tre högsta bergskedjor”. Från en liten utsiktsplats ser jag hur Hindukush drar iväg västerut mot Afghanistan på ena sidan Indus. På andra sidan floden ser jag hur Karakoram börjar. Ett tiotal mil bort ligger K2, världens näst högsta berg. När jag vänder mig om ser jag Nanga Parbats ståtliga topp och den enda av Himalayas 8000 meters-toppar som ligger i Pakistan. 

    Karakoram Highway är idag en fantastiskt fin väg byggd av kineserna för att de i framtiden ska ha en väg som snabbt tar dem till en hamnanläggning vid Arabiska havet. Det var av nöd tvunget att bygga en ny väg då den gamla vägen till stora delar brakat samman. Ett av de porösa bergen föll ihop i floden och gjorde att byar dränktes och en stor del av vägen försvann. Den naturliga dammen som skapades är idag den vackra sjön Attabad, som blivit en av de stora turistattraktionerna längs vägen. För att få till vägen längs sjön krävdes att man byggde sex långa tunnlar.

    Landskapet till trots är det nog ändå mötet med pakistanierna som är det starkaste minnet jag tar med mig hem. Sedan 9/11 2001 har det i stort sett inte funnits någon turism i Pakistan förrän nu de senaste åren. Var vi än kommer vi bli bjudna att sitta ned och dricka te. Nyfikenheten är stor. Likaså vänligheten. Jag möter överhuvudtaget ingen som inte är vänlig. När jag berättade att jag skulle till Pakistan innan resan möttes jag bara av förvånande huvudskakningar och folk som sa ”du är inte klok, det går aldrig vägen”. Jodå, det gick alldeles utmärkt.

    Jag rekade inför våra kommande resor till Pakistan. Våren 2020 har vi tre nästintill fulltecknade resor till Pakistan. Höstresan 2020 har också bokats på bra. Det som skiljer resorna åt är att vi på hösten gör en enklare tre dagars vandring i Himalaya. Även jag passade på att vandra denna del, vid berget Nanga Parbat. Här lämnar vi Karakoram Highway på 1200 meters höjd och åker med jeep 15 kilometer och 1600 höjdmeter upp till byn Tato. Härifrån går jag sedan dryga fem kilometer och 500 höjdmeter upp till Fairy Meadows. Det är en rätt makalös förvandling. Bergvägen upp är så kargt och folktomt som det kan bli, men när man kommer upp till Fairy Meadows väntar massor av stugor, affärer, och restauranger. På de enorma gräsfälten som breder ut sig här ordnar de till och från hästpolomatcher! Här erbjuds olika vandringsmöjligheter av olika svårighetsgrad.

    Vi har nu lagt upp datum för resor 2021 också. Själv kan jag inte säga annat än att jag tycker att det vore jättetråkigt om inte fler fick besöka detta fantastiska område. Jag vet att folk i Pakistan väntar och hoppas på oss. Om ni åker får ni vara beredda på att bli tillfrågade om att vara med på selfies tio gånger om dagen. Läs mer om våra resor till Pakistan

    Text och bild: Jörgen Fredriksson, grundare och delägare Världens Resor

  • Skräddarsytt för din familj & dina vänner

    Även om vi är mest kända för våra spännande gruppresor så hjälper vi även till med skräddarsydda resor. Vi har så mycket kunskap och roliga idéer samt kontakter över nästan hela världen - det innebär att vi kan skräddarsy precis efter era önskemål. Kanske en generationsresa med familjen över höstlov eller jullov känns extra viktig i år? Eller att få planera en långresa med vännerna? Generösa bokningsvillkor gäller i dessa tider och det går att köpa bra försäkringar som gäller. Se våra exempel på skräddarsydda resor här och kontakta oss gärna!

    Läs hela inlägget

    En resa med mycket innehåll, safari, storstad eller med tid för återhämtning vid havet? Oavsett hur era tankar går så hjälper vi gärna till att ta fram förslag och berätta om våra smultronställen runtom i världen.

    För att se förslag på olika skräddarsydda resor klicka här. 

    Klicka här för inspiration i vår digitala broschyr.

    Kontakta oss gärna för att prata resor och möjligheter så återkommer vi med förslag! Tel 08-669 5525 och info@varldensresor.se

  • Textil och minnesvärda möten i Japan

    Vår duktiga färdledare Kristina Watanabe har lett ett antal textilresor i Japan vid det här laget. Här får vi ta del av några av höjdpunkterna på hennes senaste resa i november 2019.

    Läs hela inlägget

    I ett litet ikat-väveri står vi och färgar garn. Vi doppar garnet i stora lerkar som är nedsänkta i marken. Rummet är fyllt av indigodoft. När vi färgat vår garnhärva får vi prova på att väva ikat, eller kasuri, som det heter på japanska. Vi befinner oss i Kurume, kasuri-teknikens vagga. Kasuri upptäcktes 1799 av Den Inue, en flicka som då bara var 12 år gammal. 

    Det är svårt att föreställa sig att de tiotal svenskarna landat i Japan bara några timmar tidigare. Tröttheten efter den långa resan och en tidsskillnad på åtta timmar är ersatt av iver och entusiasm. 

    Välkomstlunchen ger oss ytterligare ett smakprov på elegans. I Japan kan allt bli till konst, bara det görs med tillräcklig elegans och finess. Maten är en fröjd för både ögat, gommen och magen. 



    På eftermiddagen får vi se hur över 100 år gamla elektriska vävmaskiner arbetar. Visste ni förresten att Toyota tillverkade vävmaskiner innan de tillverkade bilar? Vi fick se en 120 år gammal Toyota i bruk. Vävmästaren säger att hans största bekymmer är att få till reservdelar, eftersom han måste tillverka dem för egen hand. 

    Vi tittar även in i en vävstuga där det vävs kasuri för hand med full precision. Innan vi avslutar första dagen på resan så kastar vi oss över tygboden. 

    Vår resa går vidare till Kyoto. En sådan skatt. Vi besöker trädgårdar och tempel och överröses av inspiration och intryck. På smala bakgator och i trånga gränder letar vi upp grossister och specialbutiker. Vi hittar handgjort papper, penslar och antika tyger. I en shoppingarkad leder en smal och obetydlig, nästintill osynlig, gränd oss till en liten bakgård men en sagolik trädgård och en liten, liten stuga. Här säljs nålar, synålar och knappnålar. 

    Från Kyoto gör vi en avstickare med det snabba och smidiga shinkansentåget till Arimatsu utanför Nagoya. Arimatsu är känt för sin fantastiska shibori, eller knytbatik, som används till att sy kimono. Men den långa traditionen har även gett upphov till annan konst. Här är ett exempel på hur en känd målning från Nagoyas borg återskapats i shibori-batik. Efter att vi själva fått prova tekniken strosar vi runt på gatorna i det ganska sömniga, men pittoreska Arimatsu. Dag efter dag fylls med kulturella intryck, workshops och inte att förglömma, den fantastiska maten som är ett kapitel för sig. Vart vi än kommer blir vi väl emottagna. Vi passerar böljande landskap, besöker museer, får vara med om en teceremoni och blir hänförda av Fujibergets mäktiga skepnad. 

    När vi inte längre tror att någonting kan överträffa det vi varit med om kliver vi in hemma hos paret Hagiwara. 

    Hisako och Takashi Hagiwara är konstnärer båda två. Hisako arbetar i sashiko och har sytt alla kläder paret bär samt textilierna i deras hem. Takashi målar i olja och akvarell och han klär korgar med papper som han sedan dekorerar. 



    Deras hem är som en saga. Vi blir välkomnade med öppna armar och får tillbringa en hela dag där, sittandes i små grupper och broderar. Mellan småprat och klingande skratt blir vi serverade hemlagad makrobiotisk mat. Paret har bjudit in vänner som alla är både hjälpsamma och nyfikna på Sverige och på oss.



    Lätt berusade på broderi beger vi oss sedan till Tokyo som blir vår sista destination på resan. I ett myller av människor i denna jättestad upptäcker vi snart att textil och hantverk lever vidare även här och är närvarande i vardagen i allra högsta grad.

    Text och bild: Kristina Watanabe

  • Bli ett med naturen - drömresor hösten 2021

    Flera av våra Latinamerikaresor har inslag av, eller är renodlade naturresor. Med på en sådan upplever du regionens flora och får chansen att tillsammans med våra specialistfärdledare komma nära ett rikt djurliv. Åsa Backevall är botaniker och sedan 1996 har hon arbetat som färdledare runt om i världen och i 15 år har hon lett många av våra naturresor till bland annat Brasilien, Ecuador och Galapagos. Läs intervju med Åsa här.

    Läs hela inlägget

    Åsa, varför ska man åka på en naturresa?

    För att se och uppleva naturen och livet på riktigt. Det spännande med djur och natur är ju också det oförutsägbara. Har man tur går man ut i skogen och får se massor av djur, en annan gång ser man betydligt färre. Naturen går inte att regissera. Dessutom bidrar vårt resande i allra högsta grad till att bevara naturen. På resan Galapagos och Amazonas så har Världens Resor valt att anlita lodger – Sani Lodge och Napo Wildlife Reserve – som ägs av människorna som bor i området. För att öka djurbeståndet har de slutat upp med att jaga på sin mark. Därutöver medverkar det också till att lokalbefolkningen får andra möjligheter att försörja sig än från att jobba inom oljeindustrin som är utbredd i området. 

    Vad kan man förvänta sig på resan?

    Vi som leder naturresor är ofta biologer med stor kunskap och  intresse för  naturen och länderna vi reser till. Vårt mål är att kunna berätta så mycket som möjligt om det vi ser och upplever. Resorna går också till väl utvalda naturområden som har mycket att erbjuda. 

    Vad finns det för natur- och djurliv i Sydamerika?

    Stor del av Sydamerika hör till de artrikaste områdena i världen vad gäller flora och fauna. På listan över världens sjutton mest artrika länder ingår bland annat Ecuador, Brasilien och Colombia. På resan till Ecuador besöker vi Amazonas där man till exempel har möjlighet att se olika arter av apor, kajmaner, fåglar, ormar som anakonda och jätteutter. Galapagos är ju känt för att man kommer djuren väldigt nära inpå livet, eftersom de är helt orädda för människor. Man ser sjölejon, stora landsköldpaddor, havssköldpaddor, både land- och havsleguan och massor av spännande fåglar som till exempel blåfotad sula och en endemisk art av albatross. I Brasilien tillbringar vi stor del av resan i Pantanal, där man bland annat kan se jaguar, tapir, kapybara, näsbjörn, kajmaner, både stor- och liten myrslok samt ett fint fågelliv.

    Hände något speciellt på den senaste resan du gjorde, Naturresa i Brasilien?

    Pantanal kallas ju för Sydamerikas Serengeti och vi fick syn på inte mindre än fem jaguarer under vår resa. Vi åkte buss efter den närmare femton mil långa grusvägen Transpananeira, som leder in i de norra delarna av Pantanal till Porto Jofre. Här bodde vi på en lodge i två nätter och åkte ut på jaguarsafari med båtar på flodsystemet. Vi upptäckte inte bara jaguarer utan också jätteutter, kapybaror, jabiru-storkar och kajmaner. 

    Vad är ditt bästa resminne med Världens Resor?

    Jag har många fina minnen från olika resor, men det jag speciellt kommer att tänka på är från en resa i ecuadorianska delen av Amazonas. Tillsammans med en grupp paddlade jag kanot på ett vattendrag genom regnskogen. Vi stannar till då vi ser en flock ullapor ovanför oss. Hannarna av denna art brukar ofta skrämmas genom att slänga ned grenar och den här gången var de mer aktiva än vanligt. Under en lång stund sitter vi helt betagna och betraktar dem. Plötsligt kastar sig en stor hanne mot oss, som för att attackera. Han kommer farandes med alla fyra lemmarna utsträckta, men förstås gör han det bara för att skrämmas och det visar sig att han höll sig fast med svansen i en trädgren. Det var ett alldeles magiskt ögonblick!   

  • Familjeresa i Sverige - ny resa här för att stanna!

    -”Jag har rest 100 mil för att komma hit”. Det var det första Adrian 10 år sa till mig när vi träffades i Östersund. Adrian hade rest från Falkenberg och skulle tillsammans med sin farfar spendera höstlovet i Jämtland tillsammans med oss på vår nya familjeresa Vildmarksäventyr. Vi blev en grupp om tjugo personer från fem olika familjer.  Det här är vår första familjeresa i Sverige, men definitivt inte vår sista. Läs om mina intryck från resan här och se till att säkra er plats för nästa höstlov!

    Läs hela inlägget

    Vi reste med tåg till Östersund där vi blev hämtade med buss för ytterligare drygt två timmar till den lilla byn Norråker som skulle vara vårt hem kommande fem dagar. Vi var många som spärrade upp ögonen när vi såg att marken var täckt av snö. Aha - här skulle det bli snöbollskrig, det förstod man ju direkt.  

    Vi kom fram sent på eftermiddagen och möttes av den alltid så glada Ida, vår färdledare. Hon bor här i Norråker tillsammans med sin familj och driver även den lokala mathandeln i byn. Vi inkvarterades i olika hus och stugor familjevis och hade sedan vår första gemensamma måltid. En utsökt middag tillagad av Idas man Johannes, som verkligen satte ribban för all den goda mat vi skulle få under resans gång. 

    Vårt första utflyktsmål gick till Flottarkojan där vi vandrade på Flottarstigen som går längs Sjoutälven. Stigen har fått sitt namn från de flottarmän som arbetade här med att balansera på timmerstockarna och se till att inget timmer fastnade under sin färd längs älven. Luften var ren och stämningen på topp. Vi stannade till för att dricka av det rena vattnet i älven. Färskt, kallt och magiskt gott. Plötsligt dök en man upp ur skogen med en mikrofon i högsta hugg. Det visade sig vara Sveriges Radio Jämtland som fått nys om vår grupp och i live sändning var ute och letade efter oss. Turligt nog fann han oss och modiga Birger 10 år från Älvsjö ställde upp på en intervju. Så kan det gå, mitt i Jämtlands skogar....  

    Vid retur till Norråker väntade en välförtjänt aktivitet. Vedeldad badtunna och bastu. Återigen delades vi upp familjevis och jag hörde rykten om att några av barnen doppade sig i den närliggande sjön. Efter denna härliga dag slocknade vi alla fort. Tänk så mycket godare man sover efter hela dagar ute i skog och mark.  

    Så var det då äntligen dags för det som många utav oss verkligen sett fram emot. 10 sibiriska huskey hundar väntade ivrigt på att få komma ut. Det var ett öronbedövande skällande som mötte oss. Ibland lät det mer som ett ylande. Kan det vara lite varg i en sibirisk huskey?, tänkte jag. Men nej, det är det givetvis inte. Hundrasen är en blandning av en spets och polarhund och passar utmärkt som draghundar. Alla barn fick möjlighet att hjälpa till och lära sig hur man sätter på en sele och sedan kopplar ihop hundarna på led. Men vi fick vänta med att åka med hundarna. Först skulle vi vandra till en lägerplats mer lämpad för dagens aktivitet. Det visar sig att Norråker ligger precis på gränsen mellan Jämtland och Västerbotten.

    Så denna dag vandrade vi från ett län till ett annat. Det var en sagolik dag och solen tittade fram lite försiktigt. Återigen var vi ute mitt i skogen. Snötäcket på marken var inte tillräckligt tjockt för ett klassiskt hundspann med släde så det blev ett hundspann med fyrhjuling och släp på hjul istället. Och oj så roligt det var. Och oj så fort det gick. Efteråt gosades och klappades det hund i vad som kan beskrivas som timmar.  

    På kvällen, efter middagen blev det filmkväll. I en uppvärmd och vacker stuga satt vi alla och tittade på klassikern Dunderklumpen som utspelas i närområdet. Denna 70 tals klassiker med många av Sveriges skådespelarelit blev en upplevelse i sig. Det var svårt att se vem som uppskattade filmen mest, barnen eller de vuxna?  

    Vår sista dag i Jämtland hade hela tiden varit ett frågetecken. Skulle vi få se renskiljning? Vi visste att det är runt denna tid på året som renarna samlas in och förs ner från fjällen till sitt hägn för att sorteras ut. Men vädret hade inte varit optimalt så renskötarna hade inte kunnat ta ner sina renar och därmed blev det ingen renskiljning för oss. Allt går inte att planera när man lever med naturens villkor. Men vi hade mycket annat intressant att uppleva denna dag.

    Vi lämnade Norråker och åkte med bil i lite över en timme tills vi kom fram till det fantastiska området Borga med Borgahällan som har en 700 meter lodrät klippvägg. Här pulsade vi genom snön upp på ett fjäll fram till ett sameviste som varit bebodd i minst 200 år och där renskötsel fortfarande bedrivs. Vi hade vandrat upp för fjället i tystnad för att eventuellt kunna se några renar som var kvar uppe på fjället. Vid samevistet viskar plötsligt Texas åtta år ” där, jag ser något som rör sig mellan granarna. Där, ser ni?”. Helt otroligt så kom det ett tjugotal renar gåendes och när vi kom fram till en glänta passerade renarna en efter en. Vi stod på bra avstånd. Renarna stannade till och tittade lika nyfiket på oss, och vi på dem. Sedan gick de vidare in i skogen. Vilken lycka! Texas utnämndes därefter till gruppens egna spanare.  

    På eftermiddagarna fanns även egen tid i Norråker. Här fanns så mycket att hitta på. Några barn gick för att kela med hundarna, och några andra valde att rida häst. De som var vana fick rida själva, och för nybörjare hjälpte Ida till med att leda hästen. Vi fick alla också åka häst och vagn. Norråker ligger precis vid Tåsjön och några passade på att prova fiskelyckan. 

    Efter våra gemensamma middagar gick vi laget runt för att berätta vad man hade tyckt om dagen, och vad som varit roligast. Ofta hamnade snöbollskrig i topp men även att få kela med djuren, rida, komma ut i naturen och röra på sig, den friska luften och att se renar. Vid vårt sista gemensamma tillfälle summerade Adrian från Falkenberg resan i en mening: ” det här farfar, det måste vi göra om”.  

    Tack till er alla för fina höstlovsdagar tillsammans!

    Pernilla Palacios

  • Två grekiska filmupplevelser

    Just nu under pandemin är det i fantasin vi får resa till långväga resmål, snarare än i verkligheten. Ibland är det skönt att i filmens värld få drömma sig bort en stund. Det gjorde Jörgen Fredriksson och såg två inspirerande filmer med den grekiska övärlden som skådeplats. Resultatet blev att han skapade en helt ny resa!

    Läs hela inlägget

    Jag såg den fina dokumentären Leonard & Marianne – Words of Love om Leonard Cohens tid med norska Marianne Ihlén på ön Hydra. Leonard Cohens karriär har jag följt i närmare 40 år, men aldrig lagt så stor vikt vid att de klassiska låtarna So Long Marianne och Birds on a Wire haft direkta kopplingar till ön Hydra, där Cohen bodde från 1960 till 1967.

     

    Hydra är en fantastisk ö där både naturen och själva staden Hydra är enastående vackra. Ön är dessutom bilfri, vilket skapar ett underbart lugn och fantastiska förutsättningar för trevliga strövtåg. Hit flockades kulturpersonligheter som Sun Axelson, Henry Miller och Sophia Loren under 60-talet. Göran Tunström bodde också på ön under en lång period och skapade en livslång vänskap med Leonard Cohen. Det var här Tunström skrev delar av boken Maskrosbollen.

    Historien om Marianne och Leonard kretsar kring den bohemiska gemenskapen under tiden på Hydra med öppna relationer och hur Leonard Cohen utvecklas till en framgångsrik musiker. Den berättar också kärlekshistorien om de två och hur bohemlivet inte alltid slutade lyckligt med följdhistorier av missbruk och annat elände. Leonard Cohens hus finns kvar på Hydra och gatan där han bodde bär idag hans namn.  

    Filmen avslutas oerhört värdigt med en sekvens där de läser upp ett brev från Leonard Cohen vid Mariannes dödsbädd, ett kärleksfullt brev till en musa han inte träffat på många årtionden. "Dearest Marianne, I'm just a little behind you, close enough to take your hand. This old body has given up, just as yours has too ... Safe travels old friend. See you down the road."

    Om filmen om Marianne och Leonard är finstämd och lockar fram en liten tår, så är Michael Winterbottoms film The Trip to Greece, med skådespelarna Rob Brydon och Steve Coogans, av en helt annan kaliber. De äter sig genom ett oerhört vackert Grekland i Odysseus fotspår från Troja till Homeros födelseö, Ithaka.

    De två huvudrollsinnehavarna har vi sett i tre tidigare filmer när de äter gott och munhuggs igenom Englands sjödistrikt, Italien och Spanien. Temat är detsamma denna gång och de gör underbara imitationer av allt från Michael Caine och Marlon Brando till Mick Jagger, ofta där de tävlar vem som gör det bäst. Under tiden rullar de upp den grekiska historien och reser i bergen och i övärlden genom ett bedårande Grekland och med maträtter som gör att det vattnas i munnen. 

    En episod är de på Hydra och i en annan har de simtävling på Ithaka och pratar om Lord Byron och om kärleksbanden mellan Odysseus och Penelope. De argumenterar om tragedi och komedi, om myter och historia, demokrati och meningen med livet när de besöker Apollontemplet i Delfi.

    Att återigen få hänga med Rob och Steve är lite som att träffa gamla vänner som har ovanligt många referenser som överensstämmer med mina egna. Visst blir de pladdriga emellanåt, men åtminstone jag står ut med det mer än gärna.

    Jag själv kunde inte låta bli att inspireras och resultatet är den strövtågsresa vi nu presenterar. Grekiska strövtåg – från Homeros till Leonard Cohen, där vi under elva dagar gör sju strövtåg på olika platser i Grekland. 

    Resan börjar i Delfi och det fantastiska klosterkomplexet Meteora med 22 kloster belägna högst upp på sandstensklippor. Vi avslutar resan med besök på öarna Ithaka och Hydra. Välkomna ni också att följa med på Odysseus irrfärder och att spåra platser i Leonard Cohens poetiska låtskatt.  

    Text: Jörgen Fredriksson, delägare Världens Resor