Blogg & Restips

  • Kia Ora! Välkommen till Nya Zeeland

    Äntligen framme! Nya Zeeland, längre bort från Sverige är svårt att komma. Smått förvirrad ställer jag om klockan. Vilken dag är det? Mobilen säger lördag 9 november. Gick jag verkligen på planet för två dagar sen? Nya Zeeland är precis lika långt bort som man föreställer sig att det är, och lite till. Det är det första landet i världen att se en ny dag och de var först med att välkomna in det nya decenniet. Jag flög hit för att genomföra mitt första färdledaruppdrag.

    Auckland är, liksom min hemstad Stockholm, omringat av vatten. Här i "The City of Sails" möts Stilla havet och Tasmanska havet, och precis som hemma är vattnet alltid närvarande. Det var ganska exakt 5 år sen jag bodde här och mycket hade hänt sen dess. Byggkranar, orangea koner och män i gula västar hade tagit över Auckland CBD, staden växer verkligen så det knakar. Mest är det på höjden, skyskrapa efter skyskrapa. Vid ett tillfälle räknade jag till 27 lyftkranar utan att flytta på mig. Men det byggs även neråt, för under Queens Street som är Aucklands mest trafikerade gata håller man just nu på att bygga stans första tunnelbana. Det kan nog vara det bästa som hänt Nya Zeeland sen Hobbiton. Auckland sitter nämligen ovanpå 53 vulkaner vilket innebär en herrans massa backar, inte idealiskt för cyklister, eller fotgängare för den delen. Tunnelbanan kommer med andra ord att medföra ett efterlängtat komplement till den hopplösa busstrafiken...

    Efter att jag mött upp gruppen på flygplatsen begav vi oss ut på en första rundtur i Auckland. 

    Dagen därpå besökte vi underbara Waiheke Island. Waiheke ligger bara 35 min med färja från Auckland CBD men det känns som att vi har kommit till en avlägsen oas, omringade av vingårdar och olivodlingar. Ett litet paradis på jorden helt enkelt. När vi senare stannar till för lunch intill en nästan folktom strand i Onetangi, kunde borrandet och tutandet i Auckland inte kännas mer avlägset. 

    Promenad längs den vackra kusten på Waiheke Island.

    Dagen därpå lämnade vi storstadslivet bakom oss och nästa stopp blev Rotorua. Drygt en tredjedel av Rotoruas befolkning är maori, den högsta andelen maori av alla städer i Nya Zeeland. Här besökte vi en av de många maori-byarna som finns här för att få lära oss mer om deras kultur och sedvänjor. 

    På väg in i byns Wharenui, en gemensam byggnad och mötesplats som spelar en central roll i maorikulturen. 

    Inne i byn finns gejsern Pōhutu som kan spruta upp till 30 meter.

    Resan fortsatte sedan upp i bergen och in i Nya Zeelands täta regnskog. En av resans höjdpunkter är dagsutflykten till "Bridge to Nowhere" och enda sättet att ta sig dit är med båt via Whanganui-floden. Denna flod är ett typiskt exempel på hur man i Nya Zeeland har lyckats sammanfläta det brittiska lagsystemet med maoriernas syn på naturen. Maorierna drar ingen gräns mellan människa och natur, de ser sig själva som en del av den. Efter nästan 100 års kamp har deras synsätt vunnit lagakraft och Whanganui-floden har idag samma juridiska status som en person.

    Redo för båttur längs Whanganui-floden.

    Bridge to Nowhere. 

    Bron byggdes efter första världskriget för att få tillgång till ett område som regeringen erbjöd bönder, främst soldater som hade återvänt från kriget. Avsikten var att senare bygga vägar till bron, men området visade sig vara så avlägset och olämpligt för jordbruk att man misslyckades. Gårdarna återvände till urskog och kvar finns nu bara en bro - som inte leder nånstans.

    Huvudstaden Wellington eller "Windy Welly" som den ofta kallas, lever minst sagt upp till sitt namn. Men bortom blåsten hittar man en charmig stad med stor personlighet och karisma. Här går man aldrig uttråkad. Ett besök på nationalmuseet Te Papa är ett måste, följt av en promenad längs vattnet och upp Cuba Street med sina udda butiker, hippa barer och spelande gatumusikanter.
    En av de många gatumusikanterna på Wellingtons gator. 

    På färjan över till Sydön.

    Vid ankomst i Picton blir vi upphämtade av vår nya busschaufför och vi sätter kurs mot Abel Tasman nationalpark. De två dagarna som vi spenderar här är man som helt bortkopplad från övriga världen. Eftersom det inte finns några vägar till vår lodge är det enda sättet att ta sig dit med båt.

    Vistelsen i Abel Tasman är alltid mycket uppskattad. 

    Sträckan Haast - Queenstown är en av mina absoluta favoritvägar. Det är en serpentinväg som heter duga och runt varje krök möts man av ännu en hisnande vy. 

    Det är svårt att hålla sig torr på båten i Milford Sound, Fiordland.

    Resan avslutas i Queenstown - adrenalinstädernas huvudstad. Här kan man roa sig med det mesta inom kategorin extremsport, men förutom bungy jump och fallskärmshoppning finns här ett stort utbud av bra caféer, restauranger och barer. Inte nog med det, Queenstown har dessutom en av världens vackraste flygplatser.

    Efter några fantastiska veckor Down Under var det dags att flyga hem. 

    Nya Zeeland välkomnar en med öppna armar och en nästan överväldigande gästfrihet. Lägg därtill storslagen natur, charmiga städer och fantastiska viner. För mig är valet enkelt - Nya Zeeland kommer alltid vara värt varenda flygmil. 

    Text och bild: Isabell Ingevald, reseproducent och färdledare.

  • Jörgen på strövtåg genom Grekland

    I helgen kom jag hem från en dryg veckas resa i Grekland. Det var underbart att vara på resande fot igen och få andas en annan luft med nya dofter och nya synintryck. Så vackert och så trevligt! Syftet med resan var att gå de sträckor vi har med på vår resa Grekiska strövtåg från Homeros till Leonard Cohen. Mikael Karlmark som ska vara färdledare på flera av avgångarna följde med på vår resa genom Grekland från Aten till Ithaka via Hydra, Mykene och Delphi.

    Läs hela inlägget


    Både hotellet och restaurangen där vi äter välkomstmiddag i Delfi har underbara terrasser, varifrån vi ser hela vägen till Medelhavet och orten Kirra där pilgrimerna en gång kom för att vandra till oraklet vid Apollontemplet. Här vandrar vi också resans första sträcka som är sex kilometers vandring på det heliga berget Parnassos som tillägnats Apollon och Dionysos, längs en pilgrimsväg som slingrar sig ned mot Delfi på en bra anlagd stenstig med fina serpentinsvängar.
    För egen del var nog dagarna på Ithaka höjdpunkten. Det är en fantastiskt vacker och kuperad ö, där vi gjorde två väldigt fina vandringar med makalösa havsvyer. Den ena dagen gick vi från ett högt beläget kloster till den fina lilla byn Kioni, vid havet. Längs vägen ackompanjerades vi av getternas och kornas bjällror och njöt av vyerna. Det blev flera trevliga stopp på vägen, både på kloster och ön Ithakas gamla huvudstad Anogi. 

    Ena dagen på Ithaka vandrade vi i Odysseus fotspår och fick lära oss om hur hans gamla kungarike kan ha sett ut, var han landsteg, var de gamla hamnarna låg och hur hans gamla palats kan ha sett ut. Homeros sägs komma från ön Ithaka. Det är en både vacker och tankegivande vandring som tar oss till de vackra nordvästra delarna av Ithaka. På bilden ovanför ser vi Polis strand där man tror att Odysseus både kan ha avrest ifrån och kommit tillbaka. Här ligger också det man tror vara Nymfernas grotta där han gömde sina skatter när han kom tillbaka. 

    Den bilfria ön Hydra var också en riktig pärla med underbart boende och en riktigt vacker stad som klättrade på bergväggen. Även här strövade vi (Mikael på bilden), och gjorde en enkel vandring längs bilfri väg till byn Mandraki och sedan en längre kustvandring på högre höjd från klostret Zorva tillbaka till Hydra. 

    Under vår vecka hann vi också njuta av kvällslivet både i Patra och Aten, se de underbara lämningarna i såväl Delfi som Mykene och njuta av den riktigt trevliga staden Nafplion. Kan verkligen utlova en resa som erbjuder både vacker natur och ett spännande kulturlandskap. Vår resa är 11 dagar lång med sju olika strövtåg som är mellan sex och tio kilometer långa. Avgångarna 10 och 21 oktober är fulltecknade i år och vi har därför lagt till en avgång 17 oktober. Dessutom har vi nu lagt till två avgångar för nästa år. 

    På ön Hydra bodde också Leonard Cohen länge och hans söner äger fortfararande huset.  Även vi kommer hänga på restaurangen där Leonard Cohen höll sina första konserter. Vi vet var den finns och trädet är kvar. 

    Text: Jörgen Fredriksson
    Bild: Mikael Karlmark och Jörgen Fredriksson 

    Här några fler bilder på platser resan tar oss till: 

    Meteoras magiska 22 kloster belägna på klippor

    Korinthsundet 

    Apollontemplet i Delfi


     

  • Natur och konst i samspel på Tjörn

    Nu i helgen åkte jag med några kollegor till Västkusten för att se årets konstsatsningar på Nordiska Akvarellmuseet och Pilane på Tjörn. Underbara platser att komma till och riktigt fina konstupplevelser och miljöer som jag med glädje ser igen när jag leder resan Verket, Bruket, Konsten den 14 juni.

    Läs hela inlägget

    Sedan 2007 har Pilane haft uppskattade konstutställningar bland de 2000 år gamla gravfälten mitt på Tjörn. Det är en enastående omgivning att komma till med fina promenader som tar oss genom ängar med blommor och vackra klipphällar med utsikt över Kattegatt. Här och var ser vi fornlämningar i form av stensättningar och 19 olika moderna skulpturer som är trevligt utplacerade i terrängen.


    Sean Scullys verk tornar upp sig bakom gravsättningarna 

    Några gamla favoriter är kvar sedan tidigare som katalanska Jaume Plensas Anna som med tiden blivit en symbol för hela västkusten. Tony Cragg som var huvudattraktion på Pilanes första utställning 2007 har kvar två speciella bronsfigurer. 



    Pilane är tio hektar stort och går man i lugn takt tar det ungefär en timme att gå runt och se på de olika konstverken. Österrikaren Erwin Wurms två lekfulla skulpturer är nya för i år. Här ser vi Fat Convertible. 

    De kanske mest uppseendeväckande verken är de två verken från den spanska konstnärsduon Coderch & Malavia. Det är den trevliga blandningen av meditativt och expressivt som gör konstsatsningen så speciell. 


    Från Pilane är det bara en mil till Nordiska Akvarellmuseet som precis öppnat upp sommarens utställning, en stor retrospektiv utställning av Hundertwasser med ett alldeles unikt formspråk. Hundertwasser bjuder på färgexplosioner på ett alldeles eget sätt och han var en föregångare på så många olika plan. Med sitt konstnärskap väckte han debatt i miljöfrågor på 50-talet, skapade fantasifulla stadslandskap och ritade hus som var nydanande. Han jobbade inom så många olika områden inom konsten och har till synes behärskat alla och aldrig anpassat sig efter någon skola. 


    Hundertwasser var den första västerländska konstnär som fick sina verk gjorda till träsnitt av japanska mästare. 


    Nordiska Akvarellmuseet ligger i en väldigt vacker öppen lokal, precis vid havet. På den tillhörande fiskrestaurangen Vatten åt vi en riktigt god havskatt till lunch. Vi kommer till Pilane och Nordiska Akvarellmuseet på våra resor Kattegatt runt i augusti samt konstresan Verket, Bruket, Konsten som går i juni och september. Följ med ni också till Tjörn, en riktig pärla på västkusten. 

    Text: Jörgen Fredriksson 

  • Höstlov i Tokyo

    Nyfiken på att resa till Japan med familjen? På höstlovet arrangerar vi en rolig resa till Tokyo som passar både vuxna och ungdomar. Klicka dig vidare till filmen och hör reseproducent Elin Ishihara berätta om resan.

    Läs hela inlägget
  • Stora konstupplevelse på Verket i Avesta

    14-17 juni och 6-9 september går resan Verket - Bruket - Konsten. Jörgen Fredriksson leder första resan och det är nu bestämt att förra årets hyllade utställning Aquanauts på Verket i Avesta kommer att visas även i år. Klicka dig vidare så kan du få ett smakprov av den häftiga utställningen. Är du mer nyfiken på hela resans innehåll så kan du se en video där Jörgen berättar och visar bilder.

    Läs hela inlägget

    För några år sedan förtrollades jag av Aquanauts poetiska och akrobatiska föreställning när 50 konstsimmare svävade i och över Strömmen i Stockholm i ett samarbete med Cirkus Cirkör. Sammantaget var vi långt mer än 100 000 åskådare som såg de silverblänkande kön- och ordlösa varelserna i de uppmärksammade föreställningarna som var höjdpunkten på 2018 års kulturfestival i Stockholm.

    Nu två år senare stiftar jag återigen bekantskap med dessa Aquanauts i ett allkonstverk som placerats i den fantastiska industrimiljön i det gamla järnverket i Avesta. Denna gång får jag reda på ursprunget till varelserna och därmed människans förhistoria som sägs ha uppkommit av ett meteornedslag i Siljansringen för 377 miljoner år sedan. De har dock fortlevt utan den övriga mänsklighetens kännedom och det är först när två kvinnliga forskare kommer till Siljansringen 1897 som allt uppdagas.

    Här visas en 25 minuter lång film om expeditionen till Siljansringen, artefakter står utställda i lokalerna och flera figurer i fullstor storlek har skapats av bark, strandens snäckskal, ostronskal och höstlöv. Alla figurerna ackompanjeras med en speciell luktlåda som tagits fram av en parfymör som givit var och en av dem en unik doft.

    Här finns också mängder av poetiska foton där vi får se Aquanauts fotade i speciella miljöer. Att dessa konstsimmare är ett vattenglatt sällskap får jag reda på då flera av konstsimmarna är på samma visning som jag själv. De har alla blivit tillfrågade om de velat åka runt i Sverige och lägga sig i olika vattenfall, träsk och vattenbryn iförda sina munderingar. Och det har de naturligtvis inte haft något emot! Varje tillfälle till en simtur är av godo och det är inte utan att jag blir lite imponerad när jag också får reda på att de fått lägga sig i de olika vattenmiljöerna i mars eller april månad när vattnet i bästa fall var 5 - 6 grader. Brrr!  

    Utställningen är en fröjd att ta del av med sin fantasirikedom och helhetstänkande. Det som ger allt en extra dimension är lokalerna. Järnverket som idag kort och gott heter Verket byggdes på 1800-talet och stålproduktionen fortsätter i området än idag, men numer i andra lokaler. I Verket har Alvesta Art haft utställningar  sedan 1995, men det är nu de sista åren det verkligen etablerats som en plats konstbesökarna tar sig till.

    På de fyra olika våningarna rör vi oss mellan olika utställningar, en del permanenta och andra tillfälliga. Här finns Kjell Engmans glaskonst, Ylva Ceders fina konst som gjorts med brännare på björkträ och Anna Linnea Liljeholms poetiska trådkonst som alla välvts in den väldigt närvarande industriella miljön med slagg, rostugnar, masugnar, skänkar och kranar. Verket hade varit en häftig upplevelse utan all konst, men är dubbelt så tilltalande med konsten. //Jörgen Fredriksson  

    Klicka igång filmen och följ med Jörgen på en resa till stora konstupplevelser i gamla svenska industrimiljöer. 

  • Sri Lanka till fots

    Jörgen Fredriksson gillar lugnet på Sri Lanka och att de stora attraktionerna ligger så nära varann. Att se både kulturattraktioner och variationen i naturen till fots är det bästa sättet att upptäcka ön.

    Läs hela inlägget

    Sri Lanka är ett behändigt litet land, ungefär som en sjundedel av Sveriges yta. På några timmar kan man byta landets fina stränder mot nationalparker med elefanter och leoparder. Från de fantastiska kulturskatterna runt gamla huvudstaden Kandy åker man en av världens vackraste tågresor för att komma till högplatåns teodlingar. Det är härliga skiftningar av miljöer bara några mil från varandra. 

    Jag har varit på ön vid tre tillfällen. De första två gångerna som avslutning på olika resor till Indien och bägge dessa gångerna var miljöombytet både välkommet och underbart - att få landa i det lugn som det buddhistiskt behagliga Sri Lanka erbjuder. Sri Lanka har verkligen ett helt annat tempo än egentligen varsomhelst i Indien. Den tredje gången jag kom till Sri Lanka gjorde jag en större rundresa och fick se ett osannolikt utbud av olika sevärdheter.

    Mängden av stora kulturattraktioner som allt som oftast är belägna uppe på kullar och den fantastiska variationen i naturen gör att Sri Lanka passar så utmärkt väl att se till fots. Vi har lagt upp en resa där vi just gör detta och ser Sri Lanka genom olika strövtåg. Under resans början tar vi itu med den kulturella triangeln där vi strövar uppför de båda buddhistiska världsarven Dambulla och Sigiriya samt cyklar genom den gamla huvudstaden Polonnaruwa. Även om alla attraktionerna är buddhistiska skulle de inte kunna vara mer väsensskilda från varandra än vad de är. För mig var upplevelsen att komma till Sigiriya helt suverän. En försvunnen stad belägen på ett omöjligt ställe som hittades i början av 1900-talet efter att ha varit ”försvunnen” i hundratals år. Machu Picchu?

    Merparten av resans strövtåg rör sig dock i Sri Lankas olika naturtyper. Bara några timmar bort från kultursevärdheterna är vi bland risterrasser, vattenfall och regnskog vid Knuckles Mountains vackra bergsområde. Här bor vi på en tältlodge, varifrån vi gör ett par fina dagsetapper.

    Tågresan från Kandy tar oss upp på högplatån på över 2000 m ö h och här blir det helt annorlunda vegetation och temperatur. Vi vandrar till den vackra akvedukten där tåget tuffar förbi ett par gånger om dagen. Naturligtvis passar vi också på att både gå genom de berömda teodlingarna, se processen hur teet kommer till, få chansen att  plocka teblad och smaka på teet.  

    Vi ska under resans också göra ett par kortare toppbestigningar, en kustvandring och göra en murvandring runt den gamla holländska kolonistaden Galle. Utöver alla de olika strövtågen kommer vi självfallet hinna med att åka på safari för att spana efter leopard, elefant och ett rikt fågelliv i Udawalawe, gå på matlagningskurs i Ella samt hinna njuta några dagar vid havet vid Dalawella och kanske ta ett dopp i Lackadivsjön? 

    Vår strövtågsresa till Sri Lanka går i november. Se resplanen här nedan. 

    Text: Jörgen Fredriksson