Blogg & Restips

  • Med tåg genom Europa mitt i en pandemi – en resenär berättar

    I en tid då det råder viss osäkerhet i världen kan det kännas extra tryggt att resa med en arrangör man kan lita på. Det vet Eva, som har hunnit med både Centralamerika och Europa mitt i en brinnande pandemi. Läs intervjun här..

    Resvana Eva från Nynäshamn är pensionär sedan tre år tillbaka och precis som många av våra andra resenärer blev hon rekommenderad att resa med oss på Världens Resor av en vän. Första resan gick till Japan under våren 2019 och året efter reste hon till Costa Rica. I slutet av augusti i år var det dags igen och denna gång tog hon med sin svägerska på vår tågresa till Venedig.

    -          Tåg har alltid varit lockande, men det är svårt när man är ensamresenär. Jag vill ju inte gärna dela sovkupé med en okänd, men min svägerska ville följa med på tågresan genom Europa.

    Första stoppet var Berlin och en av resans absoluta höjdpunkter var en guidad cykeltur i Kreuzberg, i gamla Östberlin.

    -          Det var mycket trafik, men fina cykelvägar överallt och jag kände sig fullkomligt trygg så fort jag hade förstått att det var handbromsen, inte pedalerna, man skulle bromsa med. Guiden var jättebra, en svenska som hade bott tretton år i Tyskland.

    Bland resans andra höjdpunkter nämner Eva arkitekturbiennalen i Venedig och operaföreställningen i Verona.

    -          Jag är ingen operaälskare egentligen, men det var helt fantastiskt. Det var så att man fick nypa sig i armen. Det var en varm kväll, 25 grader varmt och när mörkret la sig tändes lyktorna. Man satt i kortärmat och njöt i fulla drag.

    Vi pratar om hur det var att resa mitt i en pandemi, men Eva tycker att det fungerade ganska smärtfritt.

    -           Det är klart jag hade mina funderingar innan, men vi fick bra information inför resan och svar på alla frågor.

    Gruppen reste med reguljärtåg genom flera länder, men alltid i en egen tågvagn och behövde på så sätt inte beblanda sig så mycket med andra människor.

    -Jag tror alla i gruppen var dubbelvaccinerade. Vi hade vaccinationspass både i telefonen och på fysiskt papper. Pappret åkte upp tillsammans med passet i bara farten. Det var inga köer, ingen trängsel och egentligen ett optimalt tillfälle att vara turist. Ville man sätta sig ner och ta en fika någonstans så gjorde man det, det fanns plats. Även i en vanligtvis extremt turisttät stad som Venedig. Det var krav på munskydd inomhus, men det vande man sig vid snabbt. Munskyddet satt runt handleden så att man snabbt kunde ta på sig det om man gick in någonstans. Glömde man bort det så var det någon snäll som påminde en.

    Att resa helt solo har egentligen aldrig varit ett alternativ för Eva. Hon vill gärna ingå i ett sällskap, anser sig inte så bra på språk och för henne är mötet med människor, erfarenhetsutbytet, en stor del av reseupplevelsen.

    -          Min uppfattning är att det är trevliga människor som reser med Världens Resor, ofta beresta. Resorna kostar ju en del så det gör väl sitt så att säga. Det handlar ju inte om sol- och badresor, utan aktiva resor där man har något kvar när man kommer hem. Man behöver ofta vila upp sig efteråt och smälta intrycken, men det är jättekul tycker jag. Väldigt givande.

    Ytterligare fördelar med att åka på en arrangerad gruppresa upptäckte Eva när hon befann sig med Världens Resor på andra sidan jordklotet då pandemin slog till. Gruppen skulle egentligen ha rest vidare till Guatemala, men resan fick avbrytas i Costa Rica och förkortas med en vecka.

    -          Allt sköttes på ett fint sätt, jag blev verkligen jätteimponerad av att Världens Resor gjorde det så smidigt för oss resenärer att resa hem från Costa Rica. Det ingav ytterligare förtroende så att säga. Jag uppskattar att någon annan tar ansvar, fixar och donar. Likaså vid tågstrejken i Tyskland nu senast, var det skönt att kunna luta sig tillbaka och låta någon annan engagera sig när det dök upp problem. För mig är det värt en hel del.

    Närmast kikar Eva på Världens Resors resa till Skottland – med tåg och pråm. Och när det kommer långresor utanför Europa är Eva sugen på Amazonas med Galapagos som leds av en biolog.

    -          Jag är så trött på att befinna mig i min egen lilla bubbla och inte få resa. Framåt tänker jag att så länge jag har orken vill jag försöka resa långt och när orken tryter blir det Europa. Det finns ju många fina platser i Sverige också. Jag sparar och planerar. Det är mitt upplägg.

  • Höstlov i Tokyo

    Nyfiken på att resa till Japan med familjen? På höstlovet arrangerar vi en rolig resa till Tokyo som passar både vuxna och ungdomar. Klicka dig vidare till filmen och hör reseproducent Elin Ishihara berätta om resan.

    Läs hela inlägget
  • Stora konstupplevelse på Verket i Avesta

    14-17 juni och 6-9 september går resan Verket - Bruket - Konsten. Jörgen Fredriksson leder första resan och det är nu bestämt att förra årets hyllade utställning Aquanauts på Verket i Avesta kommer att visas även i år. Klicka dig vidare så kan du få ett smakprov av den häftiga utställningen. Är du mer nyfiken på hela resans innehåll så kan du se en video där Jörgen berättar och visar bilder.

    Läs hela inlägget

    För några år sedan förtrollades jag av Aquanauts poetiska och akrobatiska föreställning när 50 konstsimmare svävade i och över Strömmen i Stockholm i ett samarbete med Cirkus Cirkör. Sammantaget var vi långt mer än 100 000 åskådare som såg de silverblänkande kön- och ordlösa varelserna i de uppmärksammade föreställningarna som var höjdpunkten på 2018 års kulturfestival i Stockholm.

    Nu två år senare stiftar jag återigen bekantskap med dessa Aquanauts i ett allkonstverk som placerats i den fantastiska industrimiljön i det gamla järnverket i Avesta. Denna gång får jag reda på ursprunget till varelserna och därmed människans förhistoria som sägs ha uppkommit av ett meteornedslag i Siljansringen för 377 miljoner år sedan. De har dock fortlevt utan den övriga mänsklighetens kännedom och det är först när två kvinnliga forskare kommer till Siljansringen 1897 som allt uppdagas.

    Här visas en 25 minuter lång film om expeditionen till Siljansringen, artefakter står utställda i lokalerna och flera figurer i fullstor storlek har skapats av bark, strandens snäckskal, ostronskal och höstlöv. Alla figurerna ackompanjeras med en speciell luktlåda som tagits fram av en parfymör som givit var och en av dem en unik doft.

    Här finns också mängder av poetiska foton där vi får se Aquanauts fotade i speciella miljöer. Att dessa konstsimmare är ett vattenglatt sällskap får jag reda på då flera av konstsimmarna är på samma visning som jag själv. De har alla blivit tillfrågade om de velat åka runt i Sverige och lägga sig i olika vattenfall, träsk och vattenbryn iförda sina munderingar. Och det har de naturligtvis inte haft något emot! Varje tillfälle till en simtur är av godo och det är inte utan att jag blir lite imponerad när jag också får reda på att de fått lägga sig i de olika vattenmiljöerna i mars eller april månad när vattnet i bästa fall var 5 - 6 grader. Brrr!  

    Utställningen är en fröjd att ta del av med sin fantasirikedom och helhetstänkande. Det som ger allt en extra dimension är lokalerna. Järnverket som idag kort och gott heter Verket byggdes på 1800-talet och stålproduktionen fortsätter i området än idag, men numer i andra lokaler. I Verket har Alvesta Art haft utställningar  sedan 1995, men det är nu de sista åren det verkligen etablerats som en plats konstbesökarna tar sig till.

    På de fyra olika våningarna rör vi oss mellan olika utställningar, en del permanenta och andra tillfälliga. Här finns Kjell Engmans glaskonst, Ylva Ceders fina konst som gjorts med brännare på björkträ och Anna Linnea Liljeholms poetiska trådkonst som alla välvts in den väldigt närvarande industriella miljön med slagg, rostugnar, masugnar, skänkar och kranar. Verket hade varit en häftig upplevelse utan all konst, men är dubbelt så tilltalande med konsten. //Jörgen Fredriksson  

    Klicka igång filmen och följ med Jörgen på en resa till stora konstupplevelser i gamla svenska industrimiljöer. 

  • Trädgårdsinspiration på Älgö och i Skåne!

    Nu blommar våren och det är tid att ta hand om odlingarna i trädgårdar och på uteplatser. Vår färdledare Jan Stålbom inspirerar både i sin trädgård på Älgö och som färdledare för resan Trädgårdsinspiration i Skåne.

    Läs hela inlägget

    När jag hälsar på Jan i hans trädgård på Älgö har våren börjat titta fram och han står i sitt växthus och planterar om växter som han ska ge till sina grannar. Janne är i grunden landskapsarkitekt med trädgårdsskötsel som ett av sina stora intressen. Under vår och höst när vi har högsäsong på resor till Japan, har vi haft turen att kunna anlita Janne som färdledare för bland annat trädgårdsresor, konst- och körsbärsblomsresor. 

     

    I sommar kommer Janne att leda en ny resa i Sverige - Trädgårdsinspiration i Skåne, med många intressanta besök på olika trädgårdar och med personer som visar upp sina livsverk. Trädgårdsmästaren John Taylor berättar om projektet och förvandlingen av Malmö slottsträdgård, vi kommer till en av Ulla Molins trädgårdar och besöker några landskapsarkitekter och får inspiration från deras egna hemmaträdgårdar. I Alnarpsparken får vi en guidad visning av Jannes vän och f.d. studiekamrat Anna Peterson som är Agronomie doktor och universitetsadjunkt vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet.

    Oavsett om du är proffs eller glad amatör i trädgården lovar vi en resa fylld med inspiration i form av spännande föreläsningar och guidade turer i stora och små parker och trädgårdar, trevliga boenden, god mat och nya idéer att ta med hem till din egen trädgård eller täppa. Hör mer om resan här: 





    Text och bild: Elin Ishihara

  • Machu Picchu och Amazonas regnskog – två resenärer berättar

    2013 reste Ingrid och Lena, som då var helt okända för varandra, på en vandringsresa till Nepal i Världens Resors regi, och hamnade i samma rum. Det blev startskottet för en vänskap som har tagit dem till olika delar av världen.  Vännerna har gjort flera vandringar och skidresor inom Sverige, men det största äventyret hittills tillsammans är Inkaleden och Amazonas regnskog.

    Läs hela inlägget

    Ingrid: Det började med att jag ringde till Världens Resor och sa att jag gärna ville följa med till Nepal och att jag kunde tänka mig att dela rum med en annan resenär. Jaha, sa mannen jag talade med – då får du dela med Lena från Klövsjö – och så blev det.

    Lena: Ja, och det blev ju bra! Världens Resor är en av få researrangörer som tillåter att man kan dela rum med en annan resenär om man önskar. Är man öppen för det, så finns det ju roligare saker man kan göra med pengarna ett enkelrum kostar. 

    De upptäckte ganska snabbt att de trivdes i varandras sällskap och än idag har de kontakt med ytterligare två kvinnor från samma resa.

    2018 beslöt Lena sig för att förverkliga sin dröm om att besöka Machu Picchu – Inkarikets kronjuvel. Den som är äventyrligt lagd och har god kondition, kan vandra den drygt fyra mil långa Inkaleden till Machu Picchu. Man vandrar förbi isolerade gamla indianbyar, genom molnskogar med fågelsång och vilda orkidéer, gamla inkaruiner och via branta stentrappor – samma vägar som inkaindianerna en gång använde sig av.

    Lena: Jag ringde upp Ingrid och sa nu är det sista chansen, man vet ju inte hur länge till man orkar gå Inkaleden.

    Ingrid: Lena är väldigt seg och mer av bergsget än jag och jag tänkte – det är bäst att jag hänger på, man vet ju inte hur många fler sådana förfrågningar man får.

    Den största anledningen till att valet föll på Världens Resor som arrangör, var möjligheten att prova på att gå på höga höjder innan Inkaleden.

    Lena: Vi vandrade på hög höjd under tre dagar innan vi gick Inkaleden, till och med 200 meter högre än den högsta punkten på Machu Picchu, så vi visste att vi skulle klara det – även om vi inte sprang upp direkt.

    Ingrid: Vi lärde ju känna de andra i gruppen innan också och peppade varandra. Det var tufft emellanåt, primitiva toaletter och boende i tält, men vi klarade det tillsammans och Lena och jag var verkligen inga bromsklossar.

    Den sista dagen gick gruppen upp tidigt i gryningen för att hinna fram till Solporten och se solen gå upp. Nedanför låg vandringens mål – Machu Picchu. 


    Ingrid: Man var stolt som en tupp när man kom uppifrån och mötte de som hade tagit bussen ända fram till entrén.  Så här i efterhand, när man tittar på korten, känns det nästan overkligt att vi har varit där.

    Lena: Ja, det var verkligen en storslagen naturupplevelse och jag kan verkligen rekommendera den resan, men man ska vara medveten om att den höga höjden kan vara krävande och att det är mycket folk vid nattlägren.

    Machu Picchu var storslaget på många sätt, men den största upplevelsen var Lenas och Ingrids eget äventyr i Amazonas flodsystem.

    Lena: När vi ändå hade rest så långt ville vi passa på att uppleva något mer. Först tänkte vi stanna längre i Lima, men det blev vi avrådda från, men så fick vi förslaget med Amazonas och fastnade för det

    Lena: Det var så skönt att ha ett äventyr kvar när de andra åkte hem och hinna landa lite.

    Vännerna reste till regnskogsstaden Iquitos, den mest befolkade regionen i Perus regnskog och en perfekt utgångspunkt för att uppleva Amazonas.

    Lena: Iquitos är en stad som är uppbyggd på mangroveträsk så antingen får man flyga in eller åka båt.

    Efter en natt på hotell, tre timmars båttur på Amazonasfloden och en timmes vandring genom tät regnskog var de framme vid sitt hem för de kommande tre dygnen – ett hus på pålar med endast tre väggar. Den fjärde väggen bestod av ett myggnät. Lyxen här bestod av närheten till regnskogen, alla ljud och dofter. Från lodgen gjorde Lena och Ingrid guidade utflykter tre gånger om dagen, tidigt på morgonen, efter lunch och vid mörkrets inbrott.  Redan första kvällen gjorde de en utflykt på floden i beckmörker för att lyssna på alla ljud och se alla eldflugor dansa.

    Ingrid: Grodorna levde om, det kan jag säga!

    Att utforska regnskogen och glida fram i den spenat av växtlighet som flodsystemet utgör, beskriver de som fantastiskt och de är så glada över att de gjorde den här extraturen.

    Lena: Vi såg enormt många fåglar, en anakonda och sengångare i träden. Guiden gör ju sitt yttersta för att visa allt som finns och vi hade en jättekunnig guide.

    Ingrid: Någon tog upp en liten anakonda i båten, men det gjorde inte vår guide. Däremot fångade han en kajman som Lena fick hålla i. Det var häftigt! Vi fiskade pirayor också, men vi fick ingen på kroken.

    Lena: Vi kan verkligen rekommendera lodgen. Där bodde resvana människor i alla åldrar från hela världen. Måltiderna var gemensamma och dukades upp vid två långbord. Man satte sig där man hade lust och pratade med sin granne om vad man hade sett och vad man skulle se. Det var en härlig stämning.

    Ingrid: Ja, det var så trevligt ordnat och vi var helt lyriska över att vara en del av detta.

    Båda beskriver mötet med en flock rosa delfiner som en av resans höjdpunkter.

    Ingrid: Jag är egentligen en badkruka, men jag kände att det här måste jag göra.

    Lena: Där låg vi och flöt i Amazonas och spanade på rosa delfiner.

    Ingrid: Det var extremt fuktigt och klibbigt i regnskogen och jag har sagt att jag inte ska åka till varmare länder någon mer gång, men nu i pandemitider är jag snart beredd att åka vartsomhelst.

    Lena: Det här året har varit så konstigt, man är så less på att bara vegetera.

    Ingrid: Det är inte lätt att planera nya äventyr i pandemitider, men vi har sagt att det vore häftigt att resa tillbaka till Amazonas när det är högvatten. I höst ska vi fjällvandra tillsammans i Sverige. Vi skulle vilja åka tåg i Europa också och vandra på Korsika, men först ska Lena iväg på sin fjärde resa till Island för att rida islandshäst.

    På frågan om vad det är som gör att de fungerar så bra tillsammans när de reser, svarar de så här:

    Lena: Vi är inte så knussliga av oss och klagar sällan.

    Ingrid: Jag tror vi är bra på att kompromissa och vi tål båda två när den andra säger ifrån. Sen har ingen av oss något behov av lyx och flärd när vi reser.

    Lena: Det vi värderar högst är naturupplevelserna!

  • Vi vill tipsa om en fin utställning

    Boro-textilier har fått uppmärksamhet runt om i världen under senaste åren och just nu har en intressant utställning om Boro öppnat på Östasiatiska museet i Stockholm. Begreppet 襤褸(Boro) härstammar från det fattiga norra Japan med kalla vintrar och där det varit svårt att få tag på bomull. Människorna använde sina klädesplagg och andra textilier hemma tills de blev verkligen utslitna och lagade trasiga delar med andra textilier och plaggen gick i arv över generationer.

    Läs hela inlägget

    Denna slumpmässiga design och mönster som lappas ihop lager på lager skapar ett särpräglat men på något sätt ett harmoniskt och praktiskt konstverk. I utställningen medverkar även svenska kreatörer som skapat sin tolkning av boro genom mode, poesi och ljudkonst. Samlingen har tidigare visats i New York, Peking och Sydney och ställs nu ut i Stockholm på Östasiatiska museet som första museum i Europa. Observera att du måste köpa biljett innan du besöker museet för att se denna utställning. 

    För er som är intresserade av japansk textil och olika hantverk har vi två fina resor att erbjuda. Textilresa till Japan och Hantverksresa till Japan som leds av kunniga färdledare inom området. På båda resorna har vi en fridag i Tokyo då ett besök på Amuse Museum kan rekommenderas. Här finns en permanent utställning om Boro-textiler och Ukiyoe-träsnitt. På textilresan besöker vi även ett riktigt konstnärshem för en heldagsworkshop där vi själva får prova på den tusen år gamla broderitekniken sashiko som också härstammar från de norra delarna av Japan. Följ med! 

    För att komma till Östasiatiska Museet klicka här.