Blogg & Restips

  • Namaste Nepal!

    Fredagen den 13 mars landade jag på Kathmandus flygplats. Denna skrockfulla otursdag visade sig den här gången medföra tur, mitt flyg var nämligen ett av de sista att få komma in i landet.

    Bara några timmar senare tog Nepals regering beslut om att dra in alla visum vid ankomst till följd av coronavirusets spridning. Men när jag stod där i den lång(samma)a kön för att få mitt pass stämplat var jag helt ovetandes om detta. Först dagen därpå kom beskedet och då går det upp för mig att turen nog var med mig just denna otursdag trots allt.

    Den enorma stupan Boudhanath i Kathmandu.

    Det var min första resa till Nepal och förväntningarna var höga. Jag hade hört så mycket gott om detta lilla land, inklämt mellan jättarna Indien och Kina. Det tog inte lång tid innan jag förstod vad alla pratade om, det är nämligen väldigt lätt att bli förtjust i Nepal. Överallt möts man av vänliga människor, historiska byggnader finner man runt varje krök och mäktiga Himalayas toppar syns mer än ofta i ögonvrån. Nepal kan tyckas litet på kartan, men här ryms över 100 olika folkgrupper, en rös exotiska djur som noshörning, tiger, krokodil och snöleopard, och inte minst ett gäng av världens högsta berg med kändisen Mount Everest i täten. 

    Kvällspromenad i gamla kungadömet Bhaktapur med sin vackra arkitektur i newari-stil.

    Tanken var att jag skulle spendera de tre första dagarna tillsammans med våra två grupper som skulle anlända dagarna efter mig, men eftersom de inte kunde komma in i landet ställdes bägge resorna in. Det var tråkiga nyheter och ett hårt bakslag för alla berörda. But my show must go on! Mina första dagar spenderade jag i Kathmandudalen och schemat var fullspäckat med strövtåg fulla med intryck, vackra vyer och fina möten.

    Ett besök till munkklostret i Nala var inte fulländat utan den obligatoriska fotbollsmatchen. 

    Efter några väl spenderade dagar i området runt Kathmandu var det dags att bege mig till flygplatsen igen, men denna gång till inrikeshallen. Att flyga inrikes i Nepal är en upplevelse i sig. Alla strikta regler som vanligtvis måste följas på en flygplats var totalt oväsentliga här. Glöm prydliga sicksack-köer, här var det först till kvarn som gällde och om vattenflaskan skulle med, ja då var det i handbagaget den skulle packas. Nästa stopp Pokhara.

    Flyget till Pokhara tar bara 25 min, men hela resan bjuder på förstklassiga vyer över Himalaya. 

    Pokhara är en väldigt ren och lugn stad i jämförelse med Kathmandu. Det här blev min utgångspunkt för nästkommande vandringsdagar i Annapurnamassivet, hem till några av världens bästa vandringsleder. Min plan var att gå samma loop som vi gör på några av våra rundresor med start från Tikhedunga via Ghorepani, Ghandruk, Dhampus och tillbaka till Pokhara. Precis när vi ska ge oss av upp i bergen får jag nyheten att Nepals regering beslutat att stänga gränserna för all internationell trafik fr.o.m. nästkommande måndag, samma dag som mitt flyg hem till Sverige skulle gå. Kontoret i Stockholm tvingades boka om mig till tidigast möjliga flyg vilket gjorde att min resa förkortades med två dagar. Med de nya flygtiderna var det bara att styra om i schemat och min fyradagarsvandring blev istället två intensiva dagar. En guppig jeepresa och 5 timmars vandring senare var jag framme i den lilla bergsbyn Ghorepani. 

    Även jeepen fick nog av vägarna tillslut. 

    I Ghorepani går arkitekturen i blå skala.

    Kl. 04.30 ringde mitt alarm morgonen därpå. Det var dags att sätta på sig pannlampan och vandra upp till vandringens högsta punkt, Poon Hill. Lagom till soluppgången nådde vi toppen. Det är en mäktig känsla att stå och blicka ut över några av Himalayas högsta toppar ta form allteftersom solen stiger. 

    Soluppgången från Poon Hill var en av resans höjdpunkter. 

    På resan "Rhododendronvandring i Nepal" går vi denna klassiska rutt Annapurna Panorama. Det är en lättillgänglig vandringsled som bjuder på makalösa vyer och vi rör oss på höjder mellan 800-3200 möh. Under vandringarna ingår alla måltider och vi behöver inte bära vår egen packning. Det är en innehållsrik resa passar dig som är nyfiken på Nepals många olika sidor. Vi börjar och slutar i Kathmandudalen med sitt rika kulturarv och intressanta historia, och däremellan ser vi allt från berg i Annapurna till exotiska djur i Chitwan. 

    Resan "Stora vandringsresan till Nepal" går även den till Annapurna-området och vi gör samma rutt som ovan men åt motsatt håll. Detta är en singelresa och passar dig som reser ensam och vill resa ihop med andra ensamresenärer. Resan är något kortare med ett mer intensivt schema där vi fokuserar lite mer på vandringarna och bor på bättre hotell. Resan leds av vår mycket uppskattade färdledare Jenny Adhikari som varit bosatt i Nepal sedan 15 år.    

    Med hjälp av Jennys kunskaper och flytande nepali utlovas många intressanta och trevliga möten.

    Det blev en kort och intensiv vecka i Nepal, landet jag så länge velat besöka. Och jag kan inte göra annat än att hålla med alla dem som redan förälskat sig.

    Hej då Nepal, until next time!

    Text och bild: Isabell Ingevald, reseproducent och färdledare.

  • Längs krokodilfloden

    I november varje år går resan Varaner och vulkaner till Indonesien av stapeln. I år blir det ingen resa av förklarliga skäl, men i november 2021 hoppas vi på att genomföra den igen med vår duktige färdledare André Möller. Läs Andrés blogg om de storslagna naturupplevelserna vår grupp hade i Borneos regnskog hösten 2019.

    Läs hela inlägget

    Vi glider sakta allt djupare in i Borneos regnskog ombord på vår lilla husbåt som ska vara vårt hem de närmsta tre dygnen. Vi är strax söder om ekvatorn, solen står högt och vi är alla tacksamma över att det fläktar försiktigt så länge båten rör på sig. Vi är här främst för att försöka få syn på orangutanger, men det väntar många naturupplevelser runt hörnet. Jag har precis gjort gruppen uppmärksam på att Sekonyer-floden kallas “krokodilfloden” av lokalbefolkningen, och några av resenärerna spanar ivrigt in bland den täta vegetationen och mot de små flodbankerna i hopp om att få syn på några reptiler. Skämtsamt säger jag att vi inte kommer att bada de närmaste dagarna och ber samtidigt alla att motstå frestelsen att tvätta fötterna i floden. Spridda, nervösa skratt hörs över däck. Vad jag då inte vet är att vi några timmar senare ska få så mycket vattenhyacinter i propellern att båten stannar, varpå en av de unga besättningsmännen snällt får hoppa i floden iklädd bara kalsongerna för att få bort all växtlighet som fastnat. Medan han tar det med ro och jämnmod, står vi skandinaver och oroligt tittar på. Kaptenen och kokerskan skrattar glatt.

     

    Ytterligare några timmar senare, ännu djupare in i regnskogen, hör vi nämnda kokerskas skrik nerifrån köksregionerna, och vi förstår snabbt att en stor krokodil simmat förbi henne på bara ett par decimeters avstånd där hon satt och förberedde maten, precis i höjd med vattennivån. Vi puttrar vidare på krokodilfloden, och lugnet lägger sig över gruppen och båten. Det är svårt att föreställa sig att vi bara tjugofyra timmar tidigare åkte kors och tvärs över den kaotiska mångmiljonstaden Jakarta med lokalbuss, när de första näsaporna (endemiska till Borneo) dyker upp längs flodkanten. Vi tittar storögt på dem, men de verkar inte bry sig om oss.

    En näshornsfågel flyger förbi framför oss. Någon hinner få upp kameran. När vi lägger till vid en liten brygga inne i nationalparken Tanjung Puting och påbörjar vår vandring som ska ta oss till ett utfodringsställe dit orangutanger kan komma för att komplettera sin diet har det hunnit bli eftermiddag. Om regnen har kommit och det finns gott om frukt i skogen kan det hända att orangutangerna inte känner sig manade att komma, men man vet aldrig. Vi sätter oss ner på några enkla träbänkar och får snabbt sällskap av både mygg och myror. Med tanke på att det finns över sex hundra arter av myror på Borneo blir vi inte förvånade. Hela skogen sjunger av syrsor och andra insekter, men vi ser inga större djur än. Istället dricker vi vatten, fläktar oss med olika stora löv och förbereder kamerorna. Doften av myggmedel ligger tung över vår lilla glänta. Någon sänker ljudet på sin hörapparat för att undkomma syrsorna.

     

    Nationalparkspersonal har lagt ut både bananer och sötpotatis, men inga orangutanger syns till. Vi sitter tysta. Länge. Ett skäggsvin springer förbi, men ännu inga primater. Så plötsligt hör vi det mäktiga ljudet av trädkronor som svingas mot varandra i fjärran, och då förstår jag att även denna gruppen kommer att få uppleva vilda orangutanger. Ljudet kommer närmare och snart ser vi den första bruna, långhåriga varelsen högt uppe i träden. Kamerorna zoomar så mycket de kan, men ganska snart kommer det flera orangutanger och de närmar sig så mycket att inga zoomobjektiv längre behövs. De hoppar ner och stoppar munnen full med bananer och klättrar sen snabbt upp i träden igen. 

    Några honor bär på ungar som konstant hänger fast vid sina mödrar. En orangutang har plockat på sig så många bananer att hon tappar flera stycken. Plötsligt är skäggsvinet där och glufsar i sig. Sex eller sju honor (nästan alla med ungar) går fram och tillbaka till bananerna och tar för sig, men när den stora hanen kommer rusar de snabbt upp i träden och låter honom äta så mycket han vill. Vi sitter stilla och betraktar allt, medan svetten rinner och kamerorna går varma. När orangutangerna känner att de har fått nog avlägsnar de sig en efter en, och ljudet av de svingande trädkronorna blir allt svagare för att till sist helt försvinna. Och när inga primater är kvar ställer man sig frågan om detta verkligen precis hände. Senare ska en man i gruppen beskriva hela händelsen som närmast andlig och andaktsfull.

    När vi kommer tillbaka till båten ser vi först inte vår besättning och utgår från att de helt enkelt har lagt sig för att sova under tiden vi har varit borta. Men så hör vi plötsligt glada rop och ett intensivt plaskande längre upp för floden. Hela besättningen, bortsett från kokerskan och kaptenen, ligger på gamla uppblåsta bilslangar och badar i floden. "Men krokodilerna då?", undrar vi nervöst. “Så mycket som vi låter vågar de nog inte komma i närheten” ropar killen som frigjorde propellern tidigare under dagen. Både vi och några nyfikna krabbmakaker som kommit ner till flodkanten tittar storögt på medan besättningen tar sig tillbaka till båten. Det doftar friterade bananer från vår båt. Nu ska det bli gott med en kopp kaffe, och i morgon hoppas vi på ännu fler orangutanger.

    Text och bild: André Möller  

  • Konsttriennalen i Echigo Tsumari 2021

    Jörgen Fredriksson besöker världens största konsttriennal som bara blir bättre och bättre för varje gång. Flera hundra konstprojekt av Maria Abramovic, Christian Boltanski, Yayoi Kusama och många fler finns utspridda bland terrassodlingarn och skogsdungar, i tempel och helgedomar, i gamla fina trähushus och övergivna gamla lagerlokaler. På flera håll i Japan har det vuxit fram en tradition att låta framstående arkitekter och konstnärer komma till landsbygden för att ta vara på flera hundra år gamla rivningsobjekt och det var här i Echigo Tsumari det började år 2000. 2021 ska Jörgen och Världens Resor dit igen. Följ med!

    Läs hela inlägget

    Sedan år 2000 har ett 760 kvadratkilometer stort område som kallas Echigo Tsumari drivit ett enormt konstprojekt som medel mot utbredd avfolkning. Alla konstverken uppförs på bybornas mark och redan från starten har man jobbat enligt tesen att verken måste interagera med den lokala befolkningens vilja. Öppenhet och passion på bägge sidor är a och o. Engagemanget att rädda området från total avfolkning tog verkligen fart efter den stora Chuetsu-jordbävningen 2004 och de efterföljande årens enorma snömängder. Echigo Tsumari är ett av världens snörikaste områden och det är inte ovanligt med 6 - 7 meters snö om vintrarna. 

    Det började som ett småskaligt projekt men nu inför den sjunde triennalen 2021 väntar man sig uppemot en miljon besökare till området. Det har verkligen bidragit till att området kommit till liv igen och att det är samstämmighet mellan konstnärer och bybor märks på den enormt goda stämningen man möts av överallt. Triennalen sägs vara världens största rent geografiskt med flera hundra konstprojekt utspridda bland terrassodlingarna och skogsdungar, i tempel och helgedomar, i gamla fina trähushus och övergivna gamla lagerlokaler. På flera håll i Japan har det vuxit fram en tradition att låta framstående arkitekter och konstnärer komma till landsbygden för att ta vara på flera hundra år gamla rivningsobjekt.

    Vid varje triennal presenteras närmare 100 nya verk som läggs till de som redan finns på plats. Här finns konst av många stora världsnamn som Yayoi Kusama, Christian Boltanski, Chiharu Shiota, Ann Hamilton, Jaume Plensa, Anthony Gormley, Cai Guo-qiang och Lee Bul för att bara nämna några. 

    De två mest älskade konstverken är skapade av barnboksförfattare; Museum of Picture Book Art där konstnärerna Hachi och Seizo Tashima låtit göra hela skolan till ett slags seriealbum av målad drivved och där skolans tre kvarvarande elever när skolan stängde får liv i alla de olika rummen på ett oerhört färgglatt och inspirerande sätt. En annan uppmuntrande upplevelse är den taiwanesiska barnboksförfattaren Jimmy Liaos tågstationer som pyntats i samma stil som hans böcker. Oerhört uppskattat och har nu nästan nått kultstatus i området. 

     

    I flera av husen/konstverken går det dessutom att bo. Maria Abramovics Dream House, Det strimlade huset som Tokyos Skulpturuniversitet ommodellerat och James Turrells House of Light som vi bor i på varje resa vi kommer hit. Det är ett mycket rymligt hus med ett vackert japanskt bad och fin stenträdgård. Vi bor här helt själva och får en manual med exakta tider när vi ska öppna taket, sätta igång ljusshowen och lägga oss på rygg på tatamimattorna och bara njuta av skådespelet/konstverket (Sky Space) vid solnedgång och uppgång. Det är magiskt!  

    Idag ombesörjs området till stora delar av Fukutake Foundation som satsar miljarder på konstprojekten både här och i inlandshavet. Det möjliggör att man rustar upp traditionella hus som är på väg att falla ihop, men också att man låter både japanska och internationella arkitekter som MRDV, Dominique Perrault, Hiroshia Hara, Tezuka Architects och andra komma hit och skapa både museer, konstverk och andra samlingsplatser, allt konstnärligt utfört. 

    Den kinesiska arkitektgruppen MAD gjorde 2018 års mest enastående konstskapelse. En gammal nedlagd tunnel om 750 meter fick liv igen när arkitektgruppen skapade ett konstverk baserat på de fem elementen. I slutet av tunneln som vi går genom är det vattnet som är elementet och dessutom slutmålet för promenaden. Ljussättningen och att få se vattnet tillsammans med öppningen ut mot en av Japans vackraste raviner är en underbar upplevelse. 

    Landskapet i Echigo Tsumari är enastående med enorma terrassodlingar och vackra floder som rinner genom de djupa dalgångarna i nordöstra Japan. De flesta hus vi besöker ligger oerhört vackert, ofta högst uppe på ett berg eller mitt i risterrasserna, vilket gör att upplevelsen också blir en fin naturupplevelse. 

    Inför 2021 kommer Världens Resor kunna erbjuda två resor till denna enastående triennal. Resorna Konst i Japan som kommer att ledas av Jan Stålbom samt Konst i Japan och Sydkorea som jag kommer att leda. Bägge resorna går i september då triennalen upphör i mitten av september. 

    Text och bild: Jörgen Fredriksson, delägare och grundare Världens Resor 

    Fler bilder från Echigo Tsumari

  • Drömmar om Apulien på SVT play

    Under våren och sommaren har reseproducenten Anna Mnatsakanova följt kocken och tv-profilen Gino D'Acampo på hans storslagna resa genom Italien som visas på SVT Play. Programmet väckte många fina minnen och inte minst inspiration till en ny resa till Apulien, ett av senaste tillskotten i vår Europasatsning.

    Läs hela inlägget

    Apulien har verkligen allt. Fantastiska stränder, fina gamla städer med enastående arkitektur, men även ett av Italiens bästa regionala kök som är väldigt genuint. Under en vecka i november upptäcker vi den sydliga spetsen av Italien och utforskar traktens sagolika barockstäder, lantbrukstraditioner och gastronomi. De hisnande vackra miljöerna, möten med människor och gastronomiska höjdpunkter får man även se och uppleva här. 

    Vi rekommenderar varmt serien Ginos italienska frestelser som du kan se på SVT Play. Klicka på länkarna nedan så kommer du till två avsnitt som verkligen får det att vattnas i munnen.

    Till SVT Play Apulien

    Till SVT Play Alberobello

  • Nu är vi på banan igen - första resan på fem månader!

    I torsdags vinkade vi av färdledare Lars och ett gäng laddade resenärer. Sedan början på mars är detta vår första resa så det är med stor glädje vi följer resenärerna på resa genom Norrland. Med egen chartrad rälsbuss på Inlandsbanan och med aktiviteter som är anpassade och säkra för att resa i dessa tider känns det riktigt bra och roligt! Vi har fått rapport från färdledarna att de har en toppenresa, se deras bilder här.

    Läs hela inlägget

    I torsdags morse samlades gruppen på Cityterminalen för avfärd med buss till Mora. Kändes riktigt bra att se Världens Resor på tablån.

    I Mora blev det god lunch och besök på Zornmuseet innan ombordstigning på Inlandsbanan mot Östersund.

    Med 60 sittplatser till vårt förfogande kan vi hålla bra avstånd och resandet blir säkert.

    Från Östersund blev det utflykter både till Frösön och Moosegarden.

    Stora Sjöfallets nationalpark med sjön Akkavare.

    Fina vyer och strövtåg vid Storforsen och Stora Sjöfallet.

    Middag på Stora Sjöfallet Mountain lodge.

    Spontant fotostopp när renar korsar banan.

    På Inlandsbanemuseet i Sorsele finns historiska bilder och föremål.

     
    Dags för avfärd från Sorsele.

    Porjus gamla kraftstation.

    Och Porjus nya kraftstation. 

    Ett litet stopp i Moskosel.

    Kåbdalis är vår slutstation och här ser vi minnesstenen över Inlandsbanan.

    Efter en övernattning i Gällivare tog vi tåget till Kiruna. Här nya stadshuset med den gamla klockan.

     
    Vy över Kirunavaara.

    I Jukkasjärvi får vi se hur det berömda Ishotellet blir till. Från isframställan, till lagerhållning och färdig bar.

    I Jukkasjärvi bygdegård serverades avskedslunch. Vi vill tacka alla medresenärer för en fin resa!

  • Skräddarsytt för din familj & dina vänner

    Även om vi är mest kända för våra spännande gruppresor så hjälper vi även till med skräddarsydda resor. Vi har så mycket kunskap och roliga idéer samt kontakter över nästan hela världen - det innebär att vi kan skräddarsy precis efter era önskemål. När det blir möjligt att resa igen kanske just en generationsresa med familjen över höstlov eller jullov känns viktig, eller att få planera en långresa med vännerna? Generösa bokningsvillkor gäller i dessa tider. Läs mer och kontakta oss!

    Läs hela inlägget

    En resa med mycket innehåll, safari, storstad eller med tid för återhämtning vid havet? Oavsett hur era tankar går så hjälper vi gärna till att ta fram förslag och berätta om våra smultronställen runtom i världen.

    På sidan Skräddarsytt som du kommer till om du klickar här har vi samlat några idéer på upplägg som vi hoppas kan inspirera. Titta gärna på dessa och kontakta oss för att prata resor och möjligheter så återkommer vi med förslag! Tel 08-669 5525 och info@varldensresor.se