Blogg & Restips

  • Namaste Nepal!

    Fredagen den 13 mars landade jag på Kathmandus flygplats. Denna skrockfulla otursdag visade sig den här gången medföra tur, mitt flyg var nämligen ett av de sista att få komma in i landet.

    Bara några timmar senare tog Nepals regering beslut om att dra in alla visum vid ankomst till följd av coronavirusets spridning. Men när jag stod där i den lång(samma)a kön för att få mitt pass stämplat var jag helt ovetandes om detta. Först dagen därpå kom beskedet och då går det upp för mig att turen nog var med mig just denna otursdag trots allt.

    Den enorma stupan Boudhanath i Kathmandu.

    Det var min första resa till Nepal och förväntningarna var höga. Jag hade hört så mycket gott om detta lilla land, inklämt mellan jättarna Indien och Kina. Det tog inte lång tid innan jag förstod vad alla pratade om, det är nämligen väldigt lätt att bli förtjust i Nepal. Överallt möts man av vänliga människor, historiska byggnader finner man runt varje krök och mäktiga Himalayas toppar syns mer än ofta i ögonvrån. Nepal kan tyckas litet på kartan, men här ryms över 100 olika folkgrupper, en rös exotiska djur som noshörning, tiger, krokodil och snöleopard, och inte minst ett gäng av världens högsta berg med kändisen Mount Everest i täten. 

    Kvällspromenad i gamla kungadömet Bhaktapur med sin vackra arkitektur i newari-stil.

    Tanken var att jag skulle spendera de tre första dagarna tillsammans med våra två grupper som skulle anlända dagarna efter mig, men eftersom de inte kunde komma in i landet ställdes bägge resorna in. Det var tråkiga nyheter och ett hårt bakslag för alla berörda. But my show must go on! Mina första dagar spenderade jag i Kathmandudalen och schemat var fullspäckat med strövtåg fulla med intryck, vackra vyer och fina möten.

    Ett besök till munkklostret i Nala var inte fulländat utan den obligatoriska fotbollsmatchen. 

    Efter några väl spenderade dagar i området runt Kathmandu var det dags att bege mig till flygplatsen igen, men denna gång till inrikeshallen. Att flyga inrikes i Nepal är en upplevelse i sig. Alla strikta regler som vanligtvis måste följas på en flygplats var totalt oväsentliga här. Glöm prydliga sicksack-köer, här var det först till kvarn som gällde och om vattenflaskan skulle med, ja då var det i handbagaget den skulle packas. Nästa stopp Pokhara.

    Flyget till Pokhara tar bara 25 min, men hela resan bjuder på förstklassiga vyer över Himalaya. 

    Pokhara är en väldigt ren och lugn stad i jämförelse med Kathmandu. Det här blev min utgångspunkt för nästkommande vandringsdagar i Annapurnamassivet, hem till några av världens bästa vandringsleder. Min plan var att gå samma loop som vi gör på några av våra rundresor med start från Tikhedunga via Ghorepani, Ghandruk, Dhampus och tillbaka till Pokhara. Precis när vi ska ge oss av upp i bergen får jag nyheten att Nepals regering beslutat att stänga gränserna för all internationell trafik fr.o.m. nästkommande måndag, samma dag som mitt flyg hem till Sverige skulle gå. Kontoret i Stockholm tvingades boka om mig till tidigast möjliga flyg vilket gjorde att min resa förkortades med två dagar. Med de nya flygtiderna var det bara att styra om i schemat och min fyradagarsvandring blev istället två intensiva dagar. En guppig jeepresa och 5 timmars vandring senare var jag framme i den lilla bergsbyn Ghorepani. 

    Även jeepen fick nog av vägarna tillslut. 

    I Ghorepani går arkitekturen i blå skala.

    Kl. 04.30 ringde mitt alarm morgonen därpå. Det var dags att sätta på sig pannlampan och vandra upp till vandringens högsta punkt, Poon Hill. Lagom till soluppgången nådde vi toppen. Det är en mäktig känsla att stå och blicka ut över några av Himalayas högsta toppar ta form allteftersom solen stiger. 

    Soluppgången från Poon Hill var en av resans höjdpunkter. 

    På resan "Rhododendronvandring i Nepal" går vi denna klassiska rutt Annapurna Panorama. Det är en lättillgänglig vandringsled som bjuder på makalösa vyer och vi rör oss på höjder mellan 800-3200 möh. Under vandringarna ingår alla måltider och vi behöver inte bära vår egen packning. Det är en innehållsrik resa passar dig som är nyfiken på Nepals många olika sidor. Vi börjar och slutar i Kathmandudalen med sitt rika kulturarv och intressanta historia, och däremellan ser vi allt från berg i Annapurna till exotiska djur i Chitwan. 

    Resan "Stora vandringsresan till Nepal" går även den till Annapurna-området och vi gör samma rutt som ovan men åt motsatt håll. Detta är en singelresa och passar dig som reser ensam och vill resa ihop med andra ensamresenärer. Resan är något kortare med ett mer intensivt schema där vi fokuserar lite mer på vandringarna och bor på bättre hotell. Resan leds av vår mycket uppskattade färdledare Jenny Adhikari som varit bosatt i Nepal sedan 15 år.    

    Med hjälp av Jennys kunskaper och flytande nepali utlovas många intressanta och trevliga möten.

    Det blev en kort och intensiv vecka i Nepal, landet jag så länge velat besöka. Och jag kan inte göra annat än att hålla med alla dem som redan förälskat sig.

    Hej då Nepal, until next time!

    Text och bild: Isabell Ingevald, reseproducent och färdledare.

  • Ett minnesvärt möte – dela med dig!

    Just nu reser vi ju inte fysiskt men i tanken går det alldeles utmärkt! Vi som jobbar på Världens Resor och älskar att resa delar gärna våra egna resminnen med varandra. Nu vill vi höra era!

    Läs hela inlägget

    Vackra bergstoppar, intressanta muséer och spännande arkitektur kan vara nog så viktiga och minnesvärda upplevelser. Men när det gått lite tid efter en resa, man tittar på foton och tankarna letar sig tillbaka, kanske det ändå främst är möten med människor eller spännande djurupplevelser man minns allra tydligast. De roliga, oväntade, och minnesvärda stunderna.

    Vi vill gärna höra era berättelser! Skriv och berätta om ett minnesvärt möte från någon resa, så publicerar vi några "vinnande" bidrag på vår blogg. Bifoga gärna en bild om du har. 

    Texten får vara hur lång eller kort du vill, och du skickar den till info@varldensresor.se senast 15 juni.

  • Skräddarsytt för din familj & dina vänner

    Även om vi är mest kända för våra spännande gruppresor så hjälper vi även till med mer skräddarsydda resor. Vi har så mycket kunskap och roliga idéer samt kontakter över nästan hela världen - det innebär att vi kan skräddarsy precis efter era önskemål. När det blir möjligt att resa igen kanske just en generationsresa med familjen över höstlov eller jullov känns viktig, eller att få planera en långresa med vännerna?

    Läs hela inlägget

    En resa med mycket innehåll, safari, storstad eller med tid för återhämtning vid havet? Oavsett hur era tankar går så hjälper vi gärna till att ta fram förslag och berätta om våra smultronställen runtom i världen.

    På sidan Skräddarsytt som du kommer till om du klickar här har vi samlat några idéer på upplägg som vi hoppas kan inspirera. Titta gärna på dessa och kontakta oss för att prata resor och möjligheter! Tel 08-669 5525 och info@varldensresor.se

  • Världens Resors reseproducent släpper bok i Japan!

    Den 24 april släppte Sofia Jernberg, Japanspecialist här på Världens Resor, en bok i Japan om HBTQ (Homo, Bi, Trans, Queer) i Sverige. Intresset för Sverige och Norden bara ökar i Japan, och många där ser oss som inspiration vad gäller samhällsfrågor som jämställdhet, HBTQ och utbildning.

    Läs hela inlägget

    Nu har det gått två veckor sedan min bok publicerades i Japan under namnet ”ぼくが小さなプライドパレード” (Jag är en egen liten Prideparad). Det känns fortfarande inte riktigt verkligt, men för varje kommentar jag får höra av läsare blir jag mer övertygad om att det inte bara är en dröm! Innan jag blev reseproducent för Japan-resor här på Världens Resor bodde jag ett år i Hokkaido (Japans nordligaste prefektur) och arbetade på ett kulturcenter för främjandet av svensk kultur i Japan, ”Swedish Center Foundation”.

    SCF som det kallas ligger i ett område en timme utanför Sapporo som heter Sweden Hills. Sweden Hills grundades för dryga 35 år sedan av en blandning av svenska och japanska aktörer, och är ett bostadsområde med nära 1000 boende (varav alla utom en amerikansk dam är japaner!). Husen i området är klassiska svenska villor producerade i svenska Insjön, och när man är i Sweden Hills är det verkligen svårt att tänka sig att man är i Japan!

    Där höll jag varje månad seminarium om svensk kultur, samhälle, och traditioner. Vid ett av de här tillfällena pratade jag om HBTQ-frågor i Sverige, och till det seminariet kom en förläggare från ett förlag i Asahikawa. Efter seminariet frågade hon om jag inte ville skriva en bok om ämnet med dem! Självklart svarade jag ja – jag har alltid älskat att skriva, och att få något publicerat...! Det är också ett ämne jag tycker är viktigt och är engagerad i, så jag tog chansen direkt.

    Så varför ville ett japanskt bokförlag ens publicera en bok om just HBTQ i Sverige överhuvudtaget? Till att börja med så har de senaste åren ett allmänt intresse i Japan för Sverige och vår kultur och samhälle bara växt och växt! På många sätt tycker jag själv att Sverige och Japan är ganska lika – som folk är vi relativt privata och formella jämfört med många andra, och även våra folksagor och myter påminner mycket om varandra i grunden.

    Men en av de största olikheterna är att Japan fortfarande är mycket kollektivistiskt, och individer förväntas till en hög grad anpassa sig efter normer och vad som av samhället anses ”normalt” och ”korrekt”. Det gör tyvärr att de som har svårt att passa in antingen desperat försöker trycka ner sig själva för att inte sticka ut, eller försöker vara sig själva oavsett normerna, men då istället blir ”outsiders”, något som är oerhört jobbigt i ett så kollektivistiskt samhälle. Detta är speciellt svårt för minoritetsgrupper – som HBTQ-personer. Samkönat äktenskap är fortfarande inte lagligt i Japan, och transpersoner ses ofta som någon typ av skämt. Många samkönade par döljer sin partner och många kommer aldrig ut.

    Många i Japan börjar dock tröttna på bristen på att uttrycka sig själv, och ser då till Sverige som ett land där individens rätt att leva som denne själv vill (så länge det inte skadar någon annan) anses viktig, något som även representeras i våra lagar. I och med att många (speciellt unga) japaner tröttnat på att anpassa sig efter normer och leva i det dolda har ämnen som HBTQ som tidigare varit lite tabu att prata offentligt om börjat bli ett vanligare diskussionsämne både privat, i media och inom politiken.

    Den här kombinationen av ett ökat intresse för Sverige, och den ökade relevansen av HBTQ-frågor i Japan gjorde att mitt förlag gärna ville ge ut en bok som kombinerade de två ämnena. Och just då befann jag mig på rätt plats vid rätt tillfälle! Jag har till min stora lycka fått kommentarer både från japanska HBTQ-personer som känner sig mer hoppfulla gällande Japans utveckling inom HBTQ-frågor, såväl som från japaner som inte har någon koppling till HBTQ men som säger att de har mer förståelse för ämnet nu och vill göra vad de kan för den japanska HBTQ-rörelsen. Att min bok nått ens en person gör att mitt mål med den är uppfyllt!

    Jag ser fram emot att följa utvecklingen i Japan, och se hur våra två länder kan fortsätta att lära av varandra – för självklart har även vi mycket att lära oss från Japan!

    Boken är utgiven på japanska av det Asahikawa-baserade förlaget Mitsui Publishing, med översättning av Izumi Kutsuwada. Den som har frågor eller vill veta mer är varmt välkommen att kontakta mig på: sofia@varldensresor.se .

    Sofia Jernberg

  • Välkommen till Miyazakis förtrollade värld!

    Vi som jobbar med Japan här på Världens Resor har alla våra speciella relationer till filmskaparen Hayao Miyazaki och hans filmer. Nu släpper vi en resa där vi besöker några av de magiska platserna som blivit kända över hela världen.

    Läs hela inlägget

    Elin Ishihara, reseproducent: 
    Som halvjapanska har jag fått japansk animerad film med modersmjölken. Sommarloven under uppväxten tillbringades ofta hemma hos mormor i staden Himeji, och där gick TV:n varm så fort jag och mina syskon fick chansen. Svältfödd på tecknade filmer i Sverige (då hade vi ju bara två kanaler) njöt vi i fulla drag av robotkatten Doraemon, Heidi, Arare-chan…. ja, valmöjligheterna var oändliga!

    Intresset för just denna filmgenre föll i glömska under sena tonåren, men blommade upp igen när jag som vuxen såg min första Miyazaki-film, ”Spirited away”, på en svensk biograf. Hayao Miyazaki är känd för att ha starka och självständiga flickor eller unga kvinnor som huvudkaraktärer, och i just denna film ska lilla Chichiro rädda sina föräldrar som förvandlats till grisar i en ande- och spökvärld. Filmen vann  en Oscar för bästa animerade film, och Hayao Miyazaki belönanades 2014 med en heders-Oscar i samband med sin pensionering.

    Numera är jag själv mamma till en liten pojke och tycker det är fantastiskt att han är så fascinerad av Miyazakis filmer. När vi såg ”Min granne Totoro” tillsammans för första gången ville han flytta till Japan, och när vi tittade på Ponyo på klippan vid havet ville han åka och hälsa på den lilla fiskflickan i staden Tomonoura, som är en verklig stad vid det japanska inlandshavet. Hans filmer förtrollar både stora och små!

    När jag ledde vår första grupp av resan Höstlov i Tokyo fick jag chansen att visa upp en liten bit av Miyazakis värld på Ghibli-museet i Tokyo. På deras lilla biograf inne på museet visas alltid filmer som inte blir publika någon annanstans och här får vi se hur de olika karaktärerna fått liv i skisser och teckningar. Detta museum är med på ett par andra av våra resor, och så även på vårt nya familjeäventyr I Miyazakis värld. På denna resa kommer vi även till platser som Mononokes skog på ön Yakushima, Mei och Satsukis hus i Aichi-prefekturen och Tomonoura, där det känns som att Ponyo ska dyka upp när som helst. Välkommen att följa med oss in i Hayao Miyazakis förtrollade värld!

    Sofia Jernberg, reseproducent: 
    Jag minns fortfarande när jag först såg en av Miyazakis filmer i hyrfilmsbutiken (ja, det var ett tag sedan!). Mitt intresse för Japan hade precis börjat växa, och kombinationen av de vackra bilderna och det japanska fick mig att direkt välja filmen ”Spirited Away”, där den unga flickan Chihiro dras in i en magisk värld med andar och gudar. Under sin kamp att rädda sig själv och sina föräldrar hittar hon inre styrka och mod. Handlingen var djupare och mer rörande än jag hade förväntat mig av en tecknad film, något som jag sedan dess har insett stämmer för alla Studio Ghiblis filmer.

    Sedan dess har min kärlek för Ghibli-filmerna bara vuxit. Från lättsamma barnfilmer som Ponyo, till den mer brutala men ändå vackra Nausicaä som handlar om hur vi måste lära oss att leva i samklang med både andra människor och naturen, har de alla gjort djupa intryck på mig. Första gången jag besökte Ghibli-museet i Mitaka grät jag nästan för att jag blev så rörd, och att få besöka huset från Totoro i Nagoya fick mig att känna mig som en av Miyazakis karaktärer! När jag såg Ghiblis tolkning av den klassiska japanska myten ”Sagan om Prinsessan Kaguya” på bio i Tokyo blev jag djupt rörd, och jag har sedan dess sett om filmen otaliga gånger. Livglädje, hopp, och insikter om vilka vi som människor är - och kanske borde vara - är något jag har fått ut av alla filmer från Ghibli. Jag ser fram emot att se vad de kommer med härnäst!

    Jörgen Fredriksson, grundare av Världens Resor:
    1997 flyttade jag till Japan. Samma år visades filmen Prinsessan Mononoke på biograferna och blev snabbt den mest lönsamma filmen i den japanska filmhistorien och musiken som gjordes av Joe Hisaishi låg på alla topplistor. Jag slukade den fantastiska animerade filmen med hull och hår. Aldrig någonsin hade jag sett en tecknad film med en sådan kvalitet och en sådan handling; människans samverkan med naturen och hur vildsint naturen reagerar om vi inte sköter oss.

    Snart nog började jag se regissören Miyazakis andra filmer. Vissa filmer är för vuxna, precis som Mononoke, medan andra också passar för mindre barn. Jag själv blev vansinnigt förtjust i Min Granne Totoro. Många tänker nog att det är en film att se med sina barn. Det kan man göra, men den är fantastisk även som vuxen - så fin och sentimental! Jag skulle säga att det till och med är en film som är skälet till att man skaffar barn, en film att längta till att få visa dem. Så var det för mig. Min dotter Naima är uppvuxen på Totoro och alla hennes dagiskompisar fick sin egen Totoro på dvd som present på alla barnkalasen.

    När Naima blev lite äldre gjorde vi vår egen familjeresa i Miyazakis fotspår och bodde till och med på samma ryokan där han bodde när han samlade inspiration till filmen Ponyo i den lilla charmiga hamnstaden Tomonoura. Vi har varit i Mononoke-skogen på ön Yakushima och Ghiblimuseet i Tokyo. Nu om någon månad hoppas vi fortfarande på att Joe Hisaishis konsert på Konserthuset ska bli av, men det är kanske att hoppas på för mycket. Just nu finns de flesta av Miyazakis filmer på Netflix. Mina egna favoriter är Prinsessan Mononoke och Min Granne Totoro.

  • Känn smaken av Georgien - recept på khachapuri

    Medan Corona härjar i världen drömmer jag om soldränkta Georgien och för att stilla suget efter det georgiska "ostbrödet" ställer jag mig i köket och återskapar mormors praktfulla pajer. Kommer på ytterligare en älsklingsrätt och letar i anteckningsböcker, kokböcker och på nätet i jakten efter receptet på den utsökta kycklinggrytan satsivi – kyckling i kall valnötssås.

    Läs hela inlägget

    Inser snabbt hur svårt det är att orkestrera alla smaker och nyanser och hitta den oemotståndliga balanser. Som mormor gjorde…

    Sluter ögonen och följer de vindlande gatorna genom mormors kvarter i gamla stan, tar ett djupt andetag och blir insvept i ett moln av bilder, dofter och röster.

    Inspirerad av minnen av Tbilisi under min uppväxt och många timmar i mormors kök vill jag dela med mig av ett recept på det ikoniska georgiska ostbrödet (pajen) khachapuri.

    Receptet på degen hittar du nedan, men för ett snabbt och lättlagat alternativ kan du istället använda smördegen som säljs i mataffären. Om du använder den färdiga smördegen gör du brödet i en rektangulär form.

    Detta behöver du för ca 4 stycken

    8 dl vetemjöl

    1 tsk bakpulver

    2,5 dl grekisk yoghurt

    ½ tsk salt

    200 g fetaost

    2 dl färskost (eller riven mozzarella)

    1 ägg

    50 g rumsvarmt smör

    Gör så här:

    1. Rör ner vetemjöl och yoghurt i en bunke, tillsätt bakpulver och salt. Blanda väl. Degen ska vara lätt att forma och aningen klibbig. Låt stå i rumstemperatur medan du förbereder fyllningen.

    2. Sätt ugnen på 200 grader.

    3. Smula fetaosten i ett skål, rör ner riven mozzarella eller färskost (cottage cheese), blanda ned ägg och smör.

    3. Dela degen i 3-4 bollar (varje deg blir ett bröd). Kavla en deg platt ca ½ cm tjock. Lägg på ostfyllningen och vik upp degkanterna. Nyp ihop kanterna ordentligt och platta ner med händerna för att brödet ska få en fin jämn form.

    4. Grädda i mitten av ugnen på en plåt täckt av bakplåtspapper i ca 15 min eller tills brödet har fått färg.

    Vill du veta mer om landet Georgien och den alltmer populära georgiska köket kan jag rekommendera den relativt nyutkomna boken: Blå berg, grön mat, orange vin av Anastasia Lundqvist & Charlotte Pruth.

    Eller det allra bästa sättet är naturligtvis att följa med oss och uppleva det georgiska köket på plats när det blir möjligt! Men tills dess, prova att baka khachapuri och bjud någon du tycker om!

    Anna Mnatsakanova, reseproducent med hjärtat i Georgien