Blogg & Restips
-
Panikresa på Inlandsbanan
Året var 1990. Jag jobbade som lokförare i Ånge där jag då var bosatt. En helt vanlig mörk och kall morgon i början av december kom det på nyheterna: Inlandsbanan skall läggas ned, och det redan i början av 1991. Paniken infann sig! Jag som så länge tänkt åka, men ständigt skjutit upp det. Som lokförare och järnvägsintresserad var det snudd på tjänstefel att inte ha rest, speciellt som det var SJ som drev trafiken då och jag hade personalbiljetter som jag kunde använda.
Det var bara att bestämma sig, nu eller aldrig! Jag konstaterade att helgen därpå var jag ledig och ringde till två vänner som jag visste också hade pratat om att åka och så fick jag med även dem. Hej och hå, snabba puckar!
Fredag morgon påföljande vecka klockan 7.30 klev vi på Inlandsbanans orangea rälsbuss på Östersunds station och rullade iväg in i mörkret. Det var runt 20 minusgrader och det dröjde en dryg timme innan solen gick upp och vi kunde se något genom fönstret. Men vilken syn! Det var molnfritt och det kompakta mörkret som sakta förvandlades till först en mörkblå himmel och som sedan blev ljusblå ju mer solen steg upp vid horisonten gjorde att alla träd som hade tjock rimfrost såg ut som silversmycken och gjorde landskapet makalöst vackert.
Som uppväxt i Norrland hade jag naturligtvis sett denna miljö många gånger men det var något speciellt att göra det denna morgon, ett snabbt beslut som fick mig till en järnväg jag aldrig åkt tidigare och fick denna inledning, det var nog att det var spännande och nytt som gjorde det extra vackert, en sådan ”en gång i livet känsla" man får som man aldrig glömmer. Det naturliga är att man åker inlandsbanan på sommaren men nu fanns inget val och det var jag inte det minsta missnöjd med.Rälsbussen gungade sakta fram genom jämtländska skogar och i Ulriksfors blev det ett lite längre uppehåll där en kvinna sålde kaffe och mackor på ett bord på perrongen som vi tre och de 4-5 andra passagerarna på tåget snabbt tömde. Några frågade vilka vi var och tyckte det var en konstig tidpunkt att turista på och vi förklarade att vi ville hinna med det innan banan skulle läggas ned. ”Äsch!” Sade en äldre positiv jämte. ”Det har dom sagt så månge gånger å int blir det av den hära gången heller”, en klok och rutinerad man visade det sig senare.
Vi passerade station efter station med välbekanta namn som Sorsele, Dorotea och Vilhelmina. I Storuman var det paus i två timmar mitt på dagen. Där tog vi en längre promenad, åt en lunch och handlade förnödenheter till eftermiddagens fortsatta resa till denna dags slutmål Arvidsjaur. Vi fick för oss att många lade märke till att det gick runt tre suspekta främlingar och drev i byn, men det var kanske bara inbillning.
Fredagskväll i Arvidsjaur, vad gör man?. Vi bodde på ett B&B som hette Lappugglan och vi var förstås helt ensamma där med en gammal TV på rummet med två kanaler som man fick banka på för att få igång, men det var i alla fall en färg-TV. Middagen åt vi på Hotell Laponia samtidigt med ett lokalt skotergäng. Personalen, vi och dom var absolut de enda människorna som fanns på hotellet. Vi tog en kvällspromenad i 25 minusgrader genom ett öde men väldigt fint litet samhälle, med massor av rimfrost och snö och knarr under skosulorna. En av mina två vänner på resan hade jag legat i lumpen med i Sollefteå, och den kvällen i Arvidsjaur insåg vi att i jämförelse var Sollefteå som en jättestad och tyckte synd om de stackarna som var tvungna att göra lumpen där. Ordet fredagsmys fanns inte i svenska språket ännu och det blev en ovanligt lugn och städad fredagskväll för tre 25-åringar.
Lördag morgon rullade vi vidare norrut i ytterligare lägre temperaturer med bl.a ett kort uppehåll vid Polcirkeln. Norr därom är man i midnattssolens land men i december är det precis tvärt om, det är knappt att solen tar sig upp över horisonten och det blir aldrig riktigt dagsljus, bara en morgonrodnad och svagt dagsljus i några få timmar. När vi rullade över ändlösa och djupfrysta myrar och när bi efter Porjus skymtade fjällvärlden i Stora Sjöfallets nationalpark kändes det inte längre som om vi var i Sverige. Gotland, Stockholm och till och med Ånge kändes långt bort, som i en annan värld.
Plötsligt mitt i ingenstans stannar rälsbussen vid en järnvägsövergång. Den står på tomgång i många minuter och ingenting händer. Plötsligt uppenbarar sig en påbyltad gubbe med stor ryggsäck längs vägen, rälsbussens dörr öppnas och han hoppar på och så rullar vi vidare mot Gällivare. Jag frågade min kollega konduktören och det visade sig att han bodde någonstans där ute i ödemarken och brukade hoppa på där för att åka in till Gällivare och handla och åka tillbaka med vändande tåg. Vad enkelt, vad mänskligt, vad unikt! Det var så ostressat och det fanns en sådan människokännedom där uppe i norr att det var självklart att en person bara kunde ringa till bolaget och be att tåget stannade vid en järnvägskorsning för att få lift.
Så kom vi fram till Gällivare vid lunchtid och resan var över. Det blev nattåg tillbaka till Ånge men först fortsatte vi så långt norrut man kan komma med tåg till Narvik i Norge på den andlöst vackra Ofotbanan och fick ett ordentligt lördagsmys, men det är en helt annan historia. Inlandsbanan lades aldrig ned och den positive jämten i Ulriksfors fick rätt. Två år senare gjorde jag samma resa fast på sommaren och det var helt magiskt också fast på ett helt annat vis.
Dessa äventyr har nu inspirerat mig att som färdledare och reseproducent sätta ihop nya spännande resor längs Inlandsbanan. Vi chartrar en eller flera rälsbussar endast för vår grupp och bestämmer vilka stopp vi gör längs vägen och just nu kan du välja mellan tre olika upplägg med avresor i juni och september.
Välkomna att följa med mig på en unik resa i år - helt utan panik!
Lars Arvidsson -
Sri Lanka till fots
Jörgen Fredriksson gillar lugnet på Sri Lanka och att de stora attraktionerna ligger så nära varann. Att se både kulturattraktioner och variationen i naturen till fots är det bästa sättet att upptäcka ön.
Läs hela inläggetSri Lanka är ett behändigt litet land, ungefär som en sjundedel av Sveriges yta. På några timmar kan man byta landets fina stränder mot nationalparker med elefanter och leoparder. Från de fantastiska kulturskatterna runt gamla huvudstaden Kandy åker man en av världens vackraste tågresor för att komma till högplatåns teodlingar. Det är härliga skiftningar av miljöer bara några mil från varandra.
Jag har varit på ön vid tre tillfällen. De första två gångerna som avslutning på olika resor till Indien och bägge dessa gångerna var miljöombytet både välkommet och underbart - att få landa i det lugn som det buddhistiskt behagliga Sri Lanka erbjuder. Sri Lanka har verkligen ett helt annat tempo än egentligen varsomhelst i Indien. Den tredje gången jag kom till Sri Lanka gjorde jag en större rundresa och fick se ett osannolikt utbud av olika sevärdheter.
Mängden av stora kulturattraktioner som allt som oftast är belägna uppe på kullar och den fantastiska variationen i naturen gör att Sri Lanka passar så utmärkt väl att se till fots. Vi har lagt upp en resa där vi just gör detta och ser Sri Lanka genom olika strövtåg. Under resans början tar vi itu med den kulturella triangeln där vi strövar uppför de båda buddhistiska världsarven Dambulla och Sigiriya samt cyklar genom den gamla huvudstaden Polonnaruwa. Även om alla attraktionerna är buddhistiska skulle de inte kunna vara mer väsensskilda från varandra än vad de är. För mig var upplevelsen att komma till Sigiriya helt suverän. En försvunnen stad belägen på ett omöjligt ställe som hittades i början av 1900-talet efter att ha varit ”försvunnen” i hundratals år. Machu Picchu?
Merparten av resans strövtåg rör sig dock i Sri Lankas olika naturtyper. Bara några timmar bort från kultursevärdheterna är vi bland risterrasser, vattenfall och regnskog vid Knuckles Mountains vackra bergsområde. Här bor vi på en tältlodge, varifrån vi gör ett par fina dagsetapper.
Tågresan från Kandy tar oss upp på högplatån på över 2000 m ö h och här blir det helt annorlunda vegetation och temperatur. Vi vandrar till den vackra akvedukten där tåget tuffar förbi ett par gånger om dagen. Naturligtvis passar vi också på att både gå genom de berömda teodlingarna, se processen hur teet kommer till, få chansen att plocka teblad och smaka på teet.
Vi ska under resans också göra ett par kortare toppbestigningar, en kustvandring och göra en murvandring runt den gamla holländska kolonistaden Galle. Utöver alla de olika strövtågen kommer vi självfallet hinna med att åka på safari för att spana efter leopard, elefant och ett rikt fågelliv i Udawalawe, gå på matlagningskurs i Ella samt hinna njuta några dagar vid havet vid Dalawella och kanske ta ett dopp i Lackadivsjön?
Vår strövtågsresa till Sri Lanka går i november. Se resplanen här nedan.
Text: Jörgen Fredriksson
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Tidningen Vi
- Vandringsresor
-
-
Med tåg genom Europa mitt i en pandemi – en resenär berättar
I en tid då det råder viss osäkerhet i världen kan det kännas extra tryggt att resa med en arrangör man kan lita på. Det vet Eva, som har hunnit med både Centralamerika och Europa mitt i en brinnande pandemi. Läs intervjun här..
Läs hela inläggetResvana Eva från Nynäshamn är pensionär sedan tre år tillbaka och precis som många av våra andra resenärer blev hon rekommenderad att resa med oss på Världens Resor av en vän. Första resan gick till Japan under våren 2019 och året efter reste hon till Costa Rica. I slutet av augusti i år var det dags igen och denna gång tog hon med sin svägerska på vår tågresa till Venedig.
- Tåg har alltid varit lockande, men det är svårt när man är ensamresenär. Jag vill ju inte gärna dela sovkupé med en okänd, men min svägerska ville följa med på tågresan genom Europa.
Första stoppet var Berlin och en av resans absoluta höjdpunkter var en guidad cykeltur i Kreuzberg, i gamla Östberlin.
- Det var mycket trafik, men fina cykelvägar överallt och jag kände sig fullkomligt trygg så fort jag hade förstått att det var handbromsen, inte pedalerna, man skulle bromsa med. Guiden var jättebra, en svenska som hade bott tretton år i Tyskland.
Bland resans andra höjdpunkter nämner Eva arkitekturbiennalen i Venedig och operaföreställningen i Verona.
- Jag är ingen operaälskare egentligen, men det var helt fantastiskt. Det var så att man fick nypa sig i armen. Det var en varm kväll, 25 grader varmt och när mörkret la sig tändes lyktorna. Man satt i kortärmat och njöt i fulla drag.
Vi pratar om hur det var att resa mitt i en pandemi, men Eva tycker att det fungerade ganska smärtfritt.
- Det är klart jag hade mina funderingar innan, men vi fick bra information inför resan och svar på alla frågor.
Gruppen reste med reguljärtåg genom flera länder, men alltid i en egen tågvagn och behövde på så sätt inte beblanda sig så mycket med andra människor.
-Jag tror alla i gruppen var dubbelvaccinerade. Vi hade vaccinationspass både i telefonen och på fysiskt papper. Pappret åkte upp tillsammans med passet i bara farten. Det var inga köer, ingen trängsel och egentligen ett optimalt tillfälle att vara turist. Ville man sätta sig ner och ta en fika någonstans så gjorde man det, det fanns plats. Även i en vanligtvis extremt turisttät stad som Venedig. Det var krav på munskydd inomhus, men det vande man sig vid snabbt. Munskyddet satt runt handleden så att man snabbt kunde ta på sig det om man gick in någonstans. Glömde man bort det så var det någon snäll som påminde en.
Att resa helt solo har egentligen aldrig varit ett alternativ för Eva. Hon vill gärna ingå i ett sällskap, anser sig inte så bra på språk och för henne är mötet med människor, erfarenhetsutbytet, en stor del av reseupplevelsen.
- Min uppfattning är att det är trevliga människor som reser med Världens Resor, ofta beresta. Resorna kostar ju en del så det gör väl sitt så att säga. Det handlar ju inte om sol- och badresor, utan aktiva resor där man har något kvar när man kommer hem. Man behöver ofta vila upp sig efteråt och smälta intrycken, men det är jättekul tycker jag. Väldigt givande.
Ytterligare fördelar med att åka på en arrangerad gruppresa upptäckte Eva när hon befann sig med Världens Resor på andra sidan jordklotet då pandemin slog till. Gruppen skulle egentligen ha rest vidare till Guatemala, men resan fick avbrytas i Costa Rica och förkortas med en vecka.
- Allt sköttes på ett fint sätt, jag blev verkligen jätteimponerad av att Världens Resor gjorde det så smidigt för oss resenärer att resa hem från Costa Rica. Det ingav ytterligare förtroende så att säga. Jag uppskattar att någon annan tar ansvar, fixar och donar. Likaså vid tågstrejken i Tyskland nu senast, var det skönt att kunna luta sig tillbaka och låta någon annan engagera sig när det dök upp problem. För mig är det värt en hel del.
Närmast kikar Eva på Världens Resors resa till Skottland – med tåg och pråm. Och när det kommer långresor utanför Europa är Eva sugen på Amazonas med Galapagos som leds av en biolog.
- Jag är så trött på att befinna mig i min egen lilla bubbla och inte få resa. Framåt tänker jag att så länge jag har orken vill jag försöka resa långt och när orken tryter blir det Europa. Det finns ju många fina platser i Sverige också. Jag sparar och planerar. Det är mitt upplägg.
-
Världen öppnas upp - vi ser ljuset i tunneln!
Svenska UD har beslutat ta bort reseavrådan från 1 oktober som gällt till nästan alla länder utanför EU. Under sommaren och hösten har vi kunnat skicka iväg en hel del grupper inom Europa. Alla resor har gått fantastiskt bra och vi har lärt oss massor. Nu är vi ännu proffsigare på det som är vårt jobb - att se till att din nästa resa blir intressant, rolig, smidig och trygg. Läs mer..
-
Ostindiefararen Götheborg - följ med som passagerare!
Du kan redan nu anmäla ditt intresse att följa med 2022!
1995 påbörjades bygget av ett av vår tids mest spännande historieprojekt. En hyllning till vår maritima historia, men även ett skapande av ny seglingshistoria: Ostindiefararen Götheborg. Som sin jungfrufärd, tog hon sig an den stora Kinexpeditionen 2005-2006. Expeditionen blev en succé! Med sin skönhet och unicitet väckte hon stor uppmärksamhet var än i världen hon lade till. Vi har goda nyheter, nu är det dags igen! I april 2022 sätter hon återigen segel och vi kommer att kunna erbjuda en unik möjlighet för ett fåtal resenärer att följa med. Läs mer och anmäl intresse..Läs hela inlägget
Klicka här för intresseanmälan
Detta välrenommerade 1700-talsskepp byggdes mellan 1995-2005 i trä, med den tidens verktyg, material och metoder, tog världen med storm när hon efter tio år av byggande, som sin jungfrufärd, tog sig an den stora Kinexpeditionen 2005-2006. Expeditionen blev en mycket uppmärksammad succé.
En unik möjlighet att följa med som passagerare!
Till alla er som missade henne då eller saknat henne sedan dess: Vi har goda nyheter. Nu är det dags igen! I april 2022 sätter hon återigen segel, polerar kanonerna och ger sig iväg på en ny nervkittlande expedition.
Med avfärd från hemmahamnen Göteborg seglar hon först till London, via Lissabon in i Medelhavet och genom Suezkanalen till Röda havet. Sedan väntar Oman, Indien och Vietnam innan resan går längs Kinas sydkust för att avsluta i Shanghai cirka sex månader senare.
Till skillnad från hennes förra expedition kommer det denna gång, utöver en besättning om ca 80 man, finnas sex unika platser ombord till försäljning för passagerare på flertalet delsträckor. Tillsammans med vårt systerföretag PolarQuest har vi fått förtroende att bli Ostindienfararens exklusiva partner för att arrangera dessa resor. Något vi är oerhört förväntansfulla och stolta över.
Som passagerare kommer du få sova i en hytt med våningssäng (inte i hängmattor som jungmännen), du behöver inte vara en aktiv del i det tunga arbetet ombord och det krävs därmed ingen utbildning eller erfarenhet. Du får dock möjligheten att vara med i ett arbetslag, och delta i de uppgifter du själv önskar. Massor av spännande aktiviteter, föredrag och möten väntar under dagarna ombord.
För några av delsträckorna kommer vi dessutom kombinera seglatsen med spännande landarrangemang före och efter själva seglingen.
Vi vill poängtera att detta inte kommer att vara en seglats som präglas av lyx. Det kommer att vara trångbott, gungigt och livfullt – men ett äventyr få förunnat och därmed otroligt exklusivt! Vi tror att den som har ett starkt seglings- eller fartygsintresse och som gärna vill vara en del i allt det som pågår under en dag, som kommer att ha störst behållning av resan ombord. Du kommer vara flertalet dagar ute till havs, och det kommer därmed finnas krav på god allmänhälsa och fysik. Du ska bland annat ha god balans och kunna gå i branta trappor under hårt väder.
Ostindiefararens exakta seglingsschema är ännu inte klart, men du kan redan idag skriva upp dig på vår intresselista. Det kommer sedan vara ni, som står på denna lista, som får information först av alla när det är dags att lansera resorna. Kanske är det inget för dig, men någon i din närhet som är intresserad av denna unika möjlighet? Tipsa gärna! Det blir endast sex deltagare per delsträcka och resa. I slutet av sommaren, början av hösten räknar vi med att de första programmen ska vara klara.
Livet ombord Ostindiefararen Götheborg
Ombord råder febril aktivitet. Besättningen om 80 man består av människor från hela världen, i olika åldrar och med olika ordinarie professioner. Många spännande och lärorika möten är att vänta! Det kommer finnas gott om inplanerade aktiviteter ombord, såsom föreläsningar eller filmvisning. Men många aktiviteter kommer även uppstå spontant. Någon kanske spelar gitarr och sjunger och någon annan lär ut hur man knyter knopar.Varje morgon startar med frukost i kajutan eller på kanondäck vid sjutiden och vid 8.00 är det uppställning för dem som vill vara med vid vaktavlösningen. Midskeppsvakten säger god natt och går och lägger sig medan babordsvakten tar över. På förmiddagarna får du vara med och sätta dig in i hur seglingen ombord fungerar. Kapten säger några väl valda ord, berättar om vädret och dagens planer.
Efter uppställningen tar styrman och båsen över. De delar ut arbetsuppgifter till vaktlaget. Kanske blir det en vändning undan vind, kanske får någon klättra upp i den 47 meter höga masten och släppa ut mer segelduk? Någon blir satt på rodret och en annan får stå som utkik. Som passagerare kan du få en plats i ett vaktlag och får då hjälpa till med det du vill, kan och får. Eller så är du med bara som en iakttagare av allt som sker ombord.
Efter ännu en vaktavlösning är det dags att äta lunch. Lunchen serveras i kajutan eller ibland tillsammans med besättningen på kanondäck. På ett svenskt fartyg dricks det mycket kaffe, så även efter lunchen.
På eftermiddagarna finns det möjlighet att vila, fortsätta segla med den nyvakna styrbordsvakten eller lyssna på en spännande föreläsning. Kanske berättar Kapten om segelfartygens utveckling genom århundradena eller båsen om traditioner till sjöss?
Sjön suger, hungern kryper på och i kajutan eller på kanondäck serveras en god middag, följt av en kopp kaffe eller te uppe på soldäck medan du bevittnar en fantastisk solnedgång. En stjärnklar himmel breder ut sig, skeppet gungar sakta fram i en lätt bris och snart är det dags att krypa till kojs.Som resenär sover du i en liten dubbelhytt med våningssängar och inte i hängmattor som jungmännen gör utanför din dörr. Det är gemensamma faciliteter ombord, och i nära anslutning till din hytt finns toaletter och dusch. Vi vill understryka att detta äventyr inte präglas av någon lyx och komfort, men är oerhört exklusivt då det är få förunnat.
Hur fysiskt krävande är det ombord för dig som passagerare?
För att följa med som passagerare, behöver du förvisso inte kunna klättra högst upp i masten eller klara av det fysiskt krävande arbete som besättningen utför. Men det kommer finnas krav på god fysisk och mental hälsa, mycket god balas och obehindrad rörlighet, samt att du inte har några pågående eller nyligen dokumenterade sjukdomar. Det är även viktigt att vara medveten om ni kommer befinna er under flera dagar ute till havs, utan möjlighet att gå iland. Ett hälsoformulär med läkares underskrift kommer behöva fyllas i.Detta kommer bli ett exceptionellt spännande äventyr, som inte liknar någon annan resa vi på PolarQuest eller Världens Resor tidigare genomfört. Det är viktigt att du som potentiell resenär har en tydlig bild av hur livet ombord kan te sig.
Världens Resor och PolarQuest – en perfekt kombination
PolarQuest har över 20 års erfarenhet från expeditionskryssningsbranschen och stor kunskap i hur det är att resa på udda och unika fartygsexpeditioner. Världens Resor, har bred kunskap och erfarenhet från världens alla hörn, och kanske främst från Asien, där Ostindiefararen Götheborg har sitt slutmål. Tillsammans utgör vi det perfekta teamet för att erbjuda platser ombord samt landarrangemang, längs denna seglats från Lilla London till Fjärran Östern.Ostindiefararen Götheborg
Få har nog undgått charmen och skönheten hos 1700-talsskeppet Ostindiefararen Götheborg – byggd i trä, med den tidens verktyg, material och metoder, med totalt 26 segel och en rigg som väger ca 20 ton.De utrymmen som besättningen använde på 1700-talet har behållits så historiskt korrekta som möjligt. Till exempel har den gröna färgen på möblerna sitt ursprung från en bräda av ett skott som hittades under utgrävningen.
Längst ner i skeppet finns idag det mesta av den tekniska utrustningen och under byssan i förskeppet ett proviantförråd. På undre däck finns i förskeppet byssan där all mat lagas, akter om denna finns två skansar där jungmännen sover och i akterskeppet hytter för den fasta besättningen.
Övre däck består huvudsakligen av det som kallas kanondäck och det var där manskapet bodde på 1700-talet. Under nutida seglingar används detta som ett gemensamt utrymme för hela besättningen där man äter och umgås.
Längst akterut på väderdäck finns hytt- och soldäck. De heter så för att under det aktersta, hyttdäcket, finns hytterna för kapten och överstyrman och under soldäcket finns styrplatsen där däcket skyddar denna mot solen.
Klicka här för att komma till Ostindiefararens hemsida, där ni finner väldigt detaljerad och intressant information om fartyget och hur hon byggdes. -
Jörgen på strövtåg genom Grekland
I helgen kom jag hem från en dryg veckas resa i Grekland. Det var underbart att vara på resande fot igen och få andas en annan luft med nya dofter och nya synintryck. Så vackert och så trevligt! Syftet med resan var att gå de sträckor vi har med på vår resa Grekiska strövtåg från Homeros till Leonard Cohen. Mikael Karlmark som ska vara färdledare på flera av avgångarna följde med på vår resa genom Grekland från Aten till Ithaka via Hydra, Mykene och Delphi.
Läs hela inlägget
Både hotellet och restaurangen där vi äter välkomstmiddag i Delfi har underbara terrasser, varifrån vi ser hela vägen till Medelhavet och orten Kirra där pilgrimerna en gång kom för att vandra till oraklet vid Apollontemplet. Här vandrar vi också resans första sträcka som är sex kilometers vandring på det heliga berget Parnassos som tillägnats Apollon och Dionysos, längs en pilgrimsväg som slingrar sig ned mot Delfi på en bra anlagd stenstig med fina serpentinsvängar.
För egen del var nog dagarna på Ithaka höjdpunkten. Det är en fantastiskt vacker och kuperad ö, där vi gjorde två väldigt fina vandringar med makalösa havsvyer. Den ena dagen gick vi från ett högt beläget kloster till den fina lilla byn Kioni, vid havet. Längs vägen ackompanjerades vi av getternas och kornas bjällror och njöt av vyerna. Det blev flera trevliga stopp på vägen, både på kloster och ön Ithakas gamla huvudstad Anogi.
Ena dagen på Ithaka vandrade vi i Odysseus fotspår och fick lära oss om hur hans gamla kungarike kan ha sett ut, var han landsteg, var de gamla hamnarna låg och hur hans gamla palats kan ha sett ut. Homeros sägs komma från ön Ithaka. Det är en både vacker och tankegivande vandring som tar oss till de vackra nordvästra delarna av Ithaka. På bilden ovanför ser vi Polis strand där man tror att Odysseus både kan ha avrest ifrån och kommit tillbaka. Här ligger också det man tror vara Nymfernas grotta där han gömde sina skatter när han kom tillbaka.
Den bilfria ön Hydra var också en riktig pärla med underbart boende och en riktigt vacker stad som klättrade på bergväggen. Även här strövade vi (Mikael på bilden), och gjorde en enkel vandring längs bilfri väg till byn Mandraki och sedan en längre kustvandring på högre höjd från klostret Zorva tillbaka till Hydra.
Under vår vecka hann vi också njuta av kvällslivet både i Patra och Aten, se de underbara lämningarna i såväl Delfi som Mykene och njuta av den riktigt trevliga staden Nafplion. Kan verkligen utlova en resa som erbjuder både vacker natur och ett spännande kulturlandskap. Vår resa är 11 dagar lång med sju olika strövtåg som är mellan sex och tio kilometer långa. Avgångarna 10 och 21 oktober är fulltecknade i år och vi har därför lagt till en avgång 17 oktober. Dessutom har vi nu lagt till två avgångar för nästa år.
På ön Hydra bodde också Leonard Cohen länge och hans söner äger fortfararande huset. Även vi kommer hänga på restaurangen där Leonard Cohen höll sina första konserter. Vi vet var den finns och trädet är kvar.
Text: Jörgen Fredriksson
Bild: Mikael Karlmark och Jörgen Fredriksson
Här några fler bilder på platser resan tar oss till:
Meteoras magiska 22 kloster belägna på klippor
Korinthsundet
Apollontemplet i Delfi
Relaterade resor
-
11 dagarNästa avgångTyp av resa
- Tidningen Vi
- Vandringsresor
-
