Blogg & Restips

  • Panikresa på Inlandsbanan

    Året var 1990. Jag jobbade som lokförare i Ånge där jag då var bosatt. En helt vanlig mörk och kall morgon i början av december kom det på nyheterna: Inlandsbanan skall läggas ned, och det redan i början av 1991. Paniken infann sig! Jag som så länge tänkt åka, men ständigt skjutit upp det. Som lokförare och järnvägsintresserad var det snudd på tjänstefel att inte ha rest, speciellt som det var SJ som drev trafiken då och jag hade personalbiljetter som jag kunde använda.

    Det var bara att bestämma sig, nu eller aldrig! Jag konstaterade att helgen därpå var jag ledig och ringde till två vänner som jag visste också hade pratat om att åka och så fick jag med även dem. Hej och hå, snabba puckar!

    Fredag morgon påföljande vecka klockan 7.30 klev vi på Inlandsbanans orangea rälsbuss på Östersunds station och rullade iväg in i mörkret. Det var runt 20 minusgrader och det dröjde en dryg timme innan solen gick upp och vi kunde se något genom fönstret. Men vilken syn! Det var molnfritt och det kompakta mörkret som sakta förvandlades till först en mörkblå himmel och som sedan blev ljusblå ju mer solen steg upp vid horisonten gjorde att alla träd som hade tjock rimfrost såg ut som silversmycken och gjorde landskapet makalöst vackert.

    Som uppväxt i Norrland hade jag naturligtvis sett denna miljö många gånger men det var något speciellt att göra det denna morgon, ett snabbt beslut som fick mig till en järnväg jag aldrig åkt tidigare och fick denna inledning, det var nog att det var spännande och nytt som gjorde det extra vackert, en sådan ”en gång i livet känsla" man får som man aldrig glömmer. Det naturliga är att man åker inlandsbanan på sommaren men nu fanns inget val och det var jag inte det minsta missnöjd med.

    Rälsbussen gungade sakta fram genom jämtländska skogar och i Ulriksfors blev det ett lite längre uppehåll där en kvinna sålde kaffe och mackor på ett bord på perrongen som vi tre och de 4-5 andra passagerarna på tåget snabbt tömde. Några frågade vilka vi var och tyckte det var en konstig tidpunkt att turista på och vi förklarade att vi ville hinna med det innan banan skulle läggas ned. ”Äsch!” Sade en äldre positiv jämte. ”Det har dom sagt så månge gånger å int blir det av den hära gången heller”, en klok och rutinerad man visade det sig senare.

    Vi passerade station efter station med välbekanta namn som Sorsele, Dorotea och Vilhelmina. I Storuman var det paus i två timmar mitt på dagen. Där tog vi en längre promenad, åt en lunch och handlade förnödenheter till eftermiddagens fortsatta resa till denna dags slutmål Arvidsjaur. Vi fick för oss att många lade märke till att det gick runt tre suspekta främlingar och drev i byn, men det var kanske bara inbillning.

    Fredagskväll i Arvidsjaur, vad gör man?. Vi bodde på ett B&B som hette Lappugglan och vi var förstås helt ensamma där med en gammal TV på rummet med två kanaler som man fick banka på för att få igång, men det var i alla fall en färg-TV. Middagen åt vi på Hotell Laponia samtidigt med ett lokalt skotergäng. Personalen, vi och dom var absolut de enda människorna som fanns på hotellet. Vi tog en kvällspromenad i 25 minusgrader genom ett öde men väldigt fint litet samhälle, med massor av rimfrost och snö och knarr under skosulorna. En av mina två vänner på resan hade jag legat i lumpen med i Sollefteå, och den kvällen i Arvidsjaur insåg vi att i jämförelse var Sollefteå som en jättestad och tyckte synd om de stackarna som var tvungna att göra lumpen där. Ordet fredagsmys fanns inte i svenska språket ännu och det blev en ovanligt lugn och städad fredagskväll för tre 25-åringar.

    Lördag morgon rullade vi vidare norrut i ytterligare lägre temperaturer med bl.a ett kort uppehåll vid Polcirkeln. Norr därom är man i midnattssolens land men i december är det precis tvärt om, det är knappt att solen tar sig upp över horisonten och det blir aldrig riktigt dagsljus, bara en morgonrodnad och svagt dagsljus i några få timmar. När vi rullade över ändlösa och djupfrysta myrar och när bi efter Porjus skymtade fjällvärlden i Stora Sjöfallets nationalpark kändes det inte längre som om vi var i Sverige. Gotland, Stockholm och till och med Ånge kändes långt bort, som i en annan värld.

    Plötsligt mitt i ingenstans stannar rälsbussen vid en järnvägsövergång. Den står på tomgång i många minuter och ingenting händer. Plötsligt uppenbarar sig en påbyltad gubbe med stor ryggsäck längs vägen, rälsbussens dörr öppnas och han hoppar på och så rullar vi vidare mot Gällivare. Jag frågade min kollega konduktören och det visade sig att han bodde någonstans där ute i ödemarken och brukade hoppa på där för att åka in till Gällivare och handla och åka tillbaka med vändande tåg. Vad enkelt, vad mänskligt, vad unikt! Det var så ostressat och det fanns en sådan människokännedom där uppe i norr att det var självklart att en person bara kunde ringa till bolaget och be att tåget stannade vid en järnvägskorsning för att få lift.

    Så kom vi fram till Gällivare vid lunchtid och resan var över. Det blev nattåg tillbaka till Ånge men först fortsatte vi så långt norrut man kan komma med tåg till Narvik i Norge på den andlöst vackra Ofotbanan och fick ett ordentligt lördagsmys, men det är en helt annan historia. Inlandsbanan lades aldrig ned och den positive jämten i Ulriksfors fick rätt. Två år senare gjorde jag samma resa fast på sommaren och det var helt magiskt också fast på ett helt annat vis.

    Dessa äventyr har nu inspirerat mig att som färdledare och reseproducent sätta ihop nya spännande resor längs Inlandsbanan. Vi chartrar en eller flera rälsbussar endast för vår grupp och bestämmer vilka stopp vi gör längs vägen och just nu kan du välja mellan tre olika upplägg med avresor i juni och september. 

    Välkomna att följa med mig på en unik resa i år - helt utan panik!
    Lars Arvidsson

    Våra resor med Inlandsbanan hittar du här.

  • Ostindiefararen Götheborg - följ med som passagerare!

    1995 påbörjades bygget av ett av vår tids mest spännande historieprojekt. En hyllning till vår maritima historia, men även ett skapande av ny seglingshistoria: Ostindiefararen Götheborg. Som sin jungfrufärd, tog hon sig an den stora Kinexpeditionen 2005-2006. Expeditionen blev en succé! Med sin skönhet och unicitet väckte hon stor uppmärksamhet var än i världen hon lade till. Vi har goda nyheter, nu är det dags igen! I april 2022 sätter hon återigen segel och vi kommer att kunna erbjuda en unik möjlighet för ett fåtal resenärer att följa med. Du kan redan nu anmäla ditt intresse!

    Läs hela inlägget

    Klicka här för intresseanmälan


    Detta välrenommerade 1700-talsskepp byggdes mellan 1995-2005 i trä, med den tidens verktyg, material och metoder, tog världen med storm när hon efter tio år av byggande, som sin jungfrufärd, tog sig an den stora Kinexpeditionen 2005-2006. Expeditionen blev en mycket uppmärksammad succé.

    En unik möjlighet att följa med som passagerare!
    Till alla er som missade henne då eller saknat henne sedan dess: Vi har goda nyheter. Nu är det dags igen! I april 2022 sätter hon återigen segel, polerar kanonerna och ger sig iväg på en ny nervkittlande expedition.

    Med avfärd från hemmahamnen Göteborg seglar hon först till London, via Lissabon in i Medelhavet och genom Suezkanalen till Röda havet. Sedan väntar Oman, Indien och Vietnam innan resan går längs Kinas sydkust för att avsluta i Shanghai cirka sex månader senare.

    Till skillnad från hennes förra expedition kommer det denna gång, utöver en besättning om ca 80 man, finnas sex unika platser ombord till försäljning för passagerare på flertalet delsträckor. Tillsammans med vårt systerföretag PolarQuest har vi fått förtroende att bli Ostindienfararens exklusiva partner för att arrangera dessa resor. Något vi är oerhört förväntansfulla och stolta över.

    Som passagerare kommer du få sova i en hytt med våningssäng (inte i hängmattor som jungmännen), du behöver inte vara en aktiv del i det tunga arbetet ombord och det krävs därmed ingen utbildning eller erfarenhet. Du får dock möjligheten att vara med i ett arbetslag, och delta i de uppgifter du själv önskar. Massor av spännande aktiviteter, föredrag och möten väntar under dagarna ombord. 

    För några av delsträckorna kommer vi dessutom kombinera seglatsen med spännande landarrangemang före och efter själva seglingen.  

    Vi vill poängtera att detta inte kommer att vara en seglats som präglas av lyx. Det kommer att vara trångbott, gungigt och livfullt – men ett äventyr få förunnat och därmed otroligt exklusivt! Vi tror att den som har ett starkt seglings- eller fartygsintresse och som gärna vill vara en del i allt det som pågår under en dag, som kommer att ha störst behållning av resan ombord. Du kommer vara flertalet dagar ute till havs, och det kommer därmed finnas krav på god allmänhälsa och fysik. Du ska bland annat ha god balans och kunna gå i branta trappor under hårt väder.

    Ostindiefararens exakta seglingsschema är ännu inte klart, men du kan redan idag skriva upp dig på vår intresselista. Det kommer sedan vara ni, som står på denna lista, som får information först av alla när det är dags att lansera resorna. Kanske är det inget för dig, men någon i din närhet som är intresserad av denna unika möjlighet? Tipsa gärna! Det blir endast sex deltagare per delsträcka och resa. I slutet av sommaren, början av hösten räknar vi med att de första programmen ska vara klara.

    Klicka här för intresseanmälan


    Världens Resor och PolarQuest  – en perfekt kombination
    PolarQuest har över 20 års erfarenhet från expeditionskryssningsbranschen och stor kunskap i hur det är att resa på udda och unika fartygsexpeditioner. Världens Resor, har bred kunskap och erfarenhet från världens alla hörn, och kanske främst från Asien, där Ostindiefararen Götheborg har sitt slutmål. Tillsammans utgör vi det perfekta teamet för att erbjuda platser ombord samt landarrangemang, längs denna seglats från Lilla London till Fjärran Östern.

    Ostindiefararen Götheborg
    Få har nog undgått charmen och skönheten hos 1700-talsskeppet Ostindiefararen Götheborg – byggd i trä, med den tidens verktyg, material och metoder, med totalt 26 segel och en rigg som väger ca 20 ton.

    De utrymmen som besättningen använde på 1700-talet har behållits så historiskt korrekta som möjligt. Till exempel har den gröna färgen på möblerna sitt ursprung från en bräda av ett skott som hittades under utgrävningen.

    Längst ner i skeppet finns idag det mesta av den tekniska utrustningen och under byssan i förskeppet ett proviantförråd. På undre däck finns i förskeppet byssan där all mat lagas, akter om denna finns två skansar där jungmännen sover och i akterskeppet hytter för den fasta besättningen.

    Övre däck består huvudsakligen av det som kallas kanondäck och det var där manskapet bodde på 1700-talet. Under nutida seglingar används detta som ett gemensamt utrymme för hela besättningen där man äter och umgås.
    Längst akterut på väderdäck finns hytt- och soldäck. De heter så för att under det aktersta, hyttdäcket, finns hytterna för kapten och överstyrman och under soldäcket finns styrplatsen där däcket skyddar denna mot solen. 


    Klicka här för att komma till Ostindiefararens hemsida, där ni finner väldigt detaljerad och intressant information om fartyget och hur hon byggdes.

  • Jörgen på strövtåg genom Grekland

    I helgen kom jag hem från en dryg veckas resa i Grekland. Det var underbart att vara på resande fot igen och få andas en annan luft med nya dofter och nya synintryck. Så vackert och så trevligt! Syftet med resan var att gå de sträckor vi har med på vår resa Grekiska strövtåg från Homeros till Leonard Cohen. Mikael Karlmark som ska vara färdledare på flera av avgångarna följde med på vår resa genom Grekland från Aten till Ithaka via Hydra, Mykene och Delphi.

    Läs hela inlägget


    Både hotellet och restaurangen där vi äter välkomstmiddag i Delfi har underbara terrasser, varifrån vi ser hela vägen till Medelhavet och orten Kirra där pilgrimerna en gång kom för att vandra till oraklet vid Apollontemplet. Här vandrar vi också resans första sträcka som är sex kilometers vandring på det heliga berget Parnassos som tillägnats Apollon och Dionysos, längs en pilgrimsväg som slingrar sig ned mot Delfi på en bra anlagd stenstig med fina serpentinsvängar.
    För egen del var nog dagarna på Ithaka höjdpunkten. Det är en fantastiskt vacker och kuperad ö, där vi gjorde två väldigt fina vandringar med makalösa havsvyer. Den ena dagen gick vi från ett högt beläget kloster till den fina lilla byn Kioni, vid havet. Längs vägen ackompanjerades vi av getternas och kornas bjällror och njöt av vyerna. Det blev flera trevliga stopp på vägen, både på kloster och ön Ithakas gamla huvudstad Anogi. 

    Ena dagen på Ithaka vandrade vi i Odysseus fotspår och fick lära oss om hur hans gamla kungarike kan ha sett ut, var han landsteg, var de gamla hamnarna låg och hur hans gamla palats kan ha sett ut. Homeros sägs komma från ön Ithaka. Det är en både vacker och tankegivande vandring som tar oss till de vackra nordvästra delarna av Ithaka. På bilden ovanför ser vi Polis strand där man tror att Odysseus både kan ha avrest ifrån och kommit tillbaka. Här ligger också det man tror vara Nymfernas grotta där han gömde sina skatter när han kom tillbaka. 

    Den bilfria ön Hydra var också en riktig pärla med underbart boende och en riktigt vacker stad som klättrade på bergväggen. Även här strövade vi (Mikael på bilden), och gjorde en enkel vandring längs bilfri väg till byn Mandraki och sedan en längre kustvandring på högre höjd från klostret Zorva tillbaka till Hydra. 

    Under vår vecka hann vi också njuta av kvällslivet både i Patra och Aten, se de underbara lämningarna i såväl Delfi som Mykene och njuta av den riktigt trevliga staden Nafplion. Kan verkligen utlova en resa som erbjuder både vacker natur och ett spännande kulturlandskap. Vår resa är 11 dagar lång med sju olika strövtåg som är mellan sex och tio kilometer långa. Avgångarna 10 och 21 oktober är fulltecknade i år och vi har därför lagt till en avgång 17 oktober. Dessutom har vi nu lagt till två avgångar för nästa år. 

    På ön Hydra bodde också Leonard Cohen länge och hans söner äger fortfararande huset.  Även vi kommer hänga på restaurangen där Leonard Cohen höll sina första konserter. Vi vet var den finns och trädet är kvar. 

    Text: Jörgen Fredriksson
    Bild: Mikael Karlmark och Jörgen Fredriksson 

    Här några fler bilder på platser resan tar oss till: 

    Meteoras magiska 22 kloster belägna på klippor

    Korinthsundet 

    Apollontemplet i Delfi


     

  • Natur och konst i samspel på Tjörn

    Nu i helgen åkte jag med några kollegor till Västkusten för att se årets konstsatsningar på Nordiska Akvarellmuseet och Pilane på Tjörn. Underbara platser att komma till och riktigt fina konstupplevelser och miljöer som jag med glädje ser igen när jag leder resan Verket, Bruket, Konsten den 6 september.

    Läs hela inlägget

    Sedan 2007 har Pilane haft uppskattade konstutställningar bland de 2000 år gamla gravfälten mitt på Tjörn. Det är en enastående omgivning att komma till med fina promenader som tar oss genom ängar med blommor och vackra klipphällar med utsikt över Kattegatt. Här och var ser vi fornlämningar i form av stensättningar och 19 olika moderna skulpturer som är trevligt utplacerade i terrängen.


    Sean Scullys verk tornar upp sig bakom gravsättningarna 

    Några gamla favoriter är kvar sedan tidigare som katalanska Jaume Plensas Anna som med tiden blivit en symbol för hela västkusten. Tony Cragg som var huvudattraktion på Pilanes första utställning 2007 har kvar två speciella bronsfigurer. 



    Pilane är tio hektar stort och går man i lugn takt tar det ungefär en timme att gå runt och se på de olika konstverken. Österrikaren Erwin Wurms två lekfulla skulpturer är nya för i år. Här ser vi Fat Convertible. 

    De kanske mest uppseendeväckande verken är de två verken från den spanska konstnärsduon Coderch & Malavia. Det är den trevliga blandningen av meditativt och expressivt som gör konstsatsningen så speciell. 


    Från Pilane är det bara en mil till Nordiska Akvarellmuseet som precis öppnat upp sommarens utställning, en stor retrospektiv utställning av Hundertwasser med ett alldeles unikt formspråk. Hundertwasser bjuder på färgexplosioner på ett alldeles eget sätt och han var en föregångare på så många olika plan. Med sitt konstnärskap väckte han debatt i miljöfrågor på 50-talet, skapade fantasifulla stadslandskap och ritade hus som var nydanande. Han jobbade inom så många olika områden inom konsten och har till synes behärskat alla och aldrig anpassat sig efter någon skola. 


    Hundertwasser var den första västerländska konstnär som fick sina verk gjorda till träsnitt av japanska mästare. 


    Nordiska Akvarellmuseet ligger i en väldigt vacker öppen lokal, precis vid havet. På den tillhörande fiskrestaurangen Vatten åt vi en riktigt god havskatt till lunch. Vi kommer till Pilane och Nordiska Akvarellmuseet på våra resor Kattegatt runt i augusti samt konstresan Verket, Bruket, Konsten som går i juni och september. Följ med ni också till Tjörn, en riktig pärla på västkusten. 

    Text: Jörgen Fredriksson 

  • Höstlov i Tokyo

    Nyfiken på att resa till Japan med familjen? På höstlovet arrangerar vi en rolig resa till Tokyo som passar både vuxna och ungdomar. Klicka dig vidare till filmen och hör reseproducent Elin Ishihara berätta om resan.

    Läs hela inlägget
  • Stora konstupplevelse på Verket i Avesta

    14-17 juni och 6-9 september går resan Verket - Bruket - Konsten. Jörgen Fredriksson leder första resan och det är nu bestämt att förra årets hyllade utställning Aquanauts på Verket i Avesta kommer att visas även i år. Klicka dig vidare så kan du få ett smakprov av den häftiga utställningen. Är du mer nyfiken på hela resans innehåll så kan du se en video där Jörgen berättar och visar bilder.

    Läs hela inlägget

    För några år sedan förtrollades jag av Aquanauts poetiska och akrobatiska föreställning när 50 konstsimmare svävade i och över Strömmen i Stockholm i ett samarbete med Cirkus Cirkör. Sammantaget var vi långt mer än 100 000 åskådare som såg de silverblänkande kön- och ordlösa varelserna i de uppmärksammade föreställningarna som var höjdpunkten på 2018 års kulturfestival i Stockholm.

    Nu två år senare stiftar jag återigen bekantskap med dessa Aquanauts i ett allkonstverk som placerats i den fantastiska industrimiljön i det gamla järnverket i Avesta. Denna gång får jag reda på ursprunget till varelserna och därmed människans förhistoria som sägs ha uppkommit av ett meteornedslag i Siljansringen för 377 miljoner år sedan. De har dock fortlevt utan den övriga mänsklighetens kännedom och det är först när två kvinnliga forskare kommer till Siljansringen 1897 som allt uppdagas.

    Här visas en 25 minuter lång film om expeditionen till Siljansringen, artefakter står utställda i lokalerna och flera figurer i fullstor storlek har skapats av bark, strandens snäckskal, ostronskal och höstlöv. Alla figurerna ackompanjeras med en speciell luktlåda som tagits fram av en parfymör som givit var och en av dem en unik doft.

    Här finns också mängder av poetiska foton där vi får se Aquanauts fotade i speciella miljöer. Att dessa konstsimmare är ett vattenglatt sällskap får jag reda på då flera av konstsimmarna är på samma visning som jag själv. De har alla blivit tillfrågade om de velat åka runt i Sverige och lägga sig i olika vattenfall, träsk och vattenbryn iförda sina munderingar. Och det har de naturligtvis inte haft något emot! Varje tillfälle till en simtur är av godo och det är inte utan att jag blir lite imponerad när jag också får reda på att de fått lägga sig i de olika vattenmiljöerna i mars eller april månad när vattnet i bästa fall var 5 - 6 grader. Brrr!  

    Utställningen är en fröjd att ta del av med sin fantasirikedom och helhetstänkande. Det som ger allt en extra dimension är lokalerna. Järnverket som idag kort och gott heter Verket byggdes på 1800-talet och stålproduktionen fortsätter i området än idag, men numer i andra lokaler. I Verket har Alvesta Art haft utställningar  sedan 1995, men det är nu de sista åren det verkligen etablerats som en plats konstbesökarna tar sig till.

    På de fyra olika våningarna rör vi oss mellan olika utställningar, en del permanenta och andra tillfälliga. Här finns Kjell Engmans glaskonst, Ylva Ceders fina konst som gjorts med brännare på björkträ och Anna Linnea Liljeholms poetiska trådkonst som alla välvts in den väldigt närvarande industriella miljön med slagg, rostugnar, masugnar, skänkar och kranar. Verket hade varit en häftig upplevelse utan all konst, men är dubbelt så tilltalande med konsten. //Jörgen Fredriksson  

    Klicka igång filmen och följ med Jörgen på en resa till stora konstupplevelser i gamla svenska industrimiljöer.