Blogg & Restips

  • Sri Lanka till fots

    Jörgen Fredriksson gillar lugnet på Sri Lanka och att de stora attraktionerna ligger så nära varann. Att se både kulturattraktioner och variationen i naturen till fots är det bästa sättet att upptäcka ön.

    Sri Lanka är ett behändigt litet land, ungefär som en sjundedel av Sveriges yta. På några timmar kan man byta landets fina stränder mot nationalparker med elefanter och leoparder. Från de fantastiska kulturskatterna runt gamla huvudstaden Kandy åker man en av världens vackraste tågresor för att komma till högplatåns teodlingar. Det är härliga skiftningar av miljöer bara några mil från varandra. 

    Jag har varit på ön vid tre tillfällen. De första två gångerna som avslutning på olika resor till Indien och bägge dessa gångerna var miljöombytet både välkommet och underbart - att få landa i det lugn som det buddhistiskt behagliga Sri Lanka erbjuder. Sri Lanka har verkligen ett helt annat tempo än egentligen varsomhelst i Indien. Den tredje gången jag kom till Sri Lanka gjorde jag en större rundresa och fick se ett osannolikt utbud av olika sevärdheter.

    Mängden av stora kulturattraktioner som allt som oftast är belägna uppe på kullar och den fantastiska variationen i naturen gör att Sri Lanka passar så utmärkt väl att se till fots. Vi har lagt upp en resa där vi just gör detta och ser Sri Lanka genom olika strövtåg. Under resans början tar vi itu med den kulturella triangeln där vi strövar uppför de båda buddhistiska världsarven Dambulla och Sigiriya samt cyklar genom den gamla huvudstaden Polonnaruwa. Även om alla attraktionerna är buddhistiska skulle de inte kunna vara mer väsensskilda från varandra än vad de är. För mig var upplevelsen att komma till Sigiriya helt suverän. En försvunnen stad belägen på ett omöjligt ställe som hittades i början av 1900-talet efter att ha varit ”försvunnen” i hundratals år. Machu Picchu?

    Merparten av resans strövtåg rör sig dock i Sri Lankas olika naturtyper. Bara några timmar bort från kultursevärdheterna är vi bland risterrasser, vattenfall och regnskog vid Knuckles Mountains vackra bergsområde. Här bor vi på en tältlodge, varifrån vi gör ett par fina dagsetapper.

    Tågresan från Kandy tar oss upp på högplatån på över 2000 m ö h och här blir det helt annorlunda vegetation och temperatur. Vi vandrar till den vackra akvedukten där tåget tuffar förbi ett par gånger om dagen. Naturligtvis passar vi också på att både gå genom de berömda teodlingarna, se processen hur teet kommer till, få chansen att  plocka teblad och smaka på teet.  

    Vi ska under resans också göra ett par kortare toppbestigningar, en kustvandring och göra en murvandring runt den gamla holländska kolonistaden Galle. Utöver alla de olika strövtågen kommer vi självfallet hinna med att åka på safari för att spana efter leopard, elefant och ett rikt fågelliv i Udawalawe, gå på matlagningskurs i Ella samt hinna njuta några dagar vid havet vid Dalawella och kanske ta ett dopp i Lackadivsjön? 

    Vår strövtågsresa till Sri Lanka går i november. Se resplanen här nedan. 

    Text: Jörgen Fredriksson 

  • Natur och konst i samspel på Tjörn

    Nu i helgen åkte jag med några kollegor till Västkusten för att se årets konstsatsningar på Nordiska Akvarellmuseet och Pilane på Tjörn. Underbara platser att komma till och riktigt fina konstupplevelser och miljöer som jag med glädje ser igen när jag leder resan Verket, Bruket, Konsten den 6 september.

    Läs hela inlägget

    Sedan 2007 har Pilane haft uppskattade konstutställningar bland de 2000 år gamla gravfälten mitt på Tjörn. Det är en enastående omgivning att komma till med fina promenader som tar oss genom ängar med blommor och vackra klipphällar med utsikt över Kattegatt. Här och var ser vi fornlämningar i form av stensättningar och 19 olika moderna skulpturer som är trevligt utplacerade i terrängen.


    Sean Scullys verk tornar upp sig bakom gravsättningarna 

    Några gamla favoriter är kvar sedan tidigare som katalanska Jaume Plensas Anna som med tiden blivit en symbol för hela västkusten. Tony Cragg som var huvudattraktion på Pilanes första utställning 2007 har kvar två speciella bronsfigurer. 



    Pilane är tio hektar stort och går man i lugn takt tar det ungefär en timme att gå runt och se på de olika konstverken. Österrikaren Erwin Wurms två lekfulla skulpturer är nya för i år. Här ser vi Fat Convertible. 

    De kanske mest uppseendeväckande verken är de två verken från den spanska konstnärsduon Coderch & Malavia. Det är den trevliga blandningen av meditativt och expressivt som gör konstsatsningen så speciell. 


    Från Pilane är det bara en mil till Nordiska Akvarellmuseet som precis öppnat upp sommarens utställning, en stor retrospektiv utställning av Hundertwasser med ett alldeles unikt formspråk. Hundertwasser bjuder på färgexplosioner på ett alldeles eget sätt och han var en föregångare på så många olika plan. Med sitt konstnärskap väckte han debatt i miljöfrågor på 50-talet, skapade fantasifulla stadslandskap och ritade hus som var nydanande. Han jobbade inom så många olika områden inom konsten och har till synes behärskat alla och aldrig anpassat sig efter någon skola. 


    Hundertwasser var den första västerländska konstnär som fick sina verk gjorda till träsnitt av japanska mästare. 


    Nordiska Akvarellmuseet ligger i en väldigt vacker öppen lokal, precis vid havet. På den tillhörande fiskrestaurangen Vatten åt vi en riktigt god havskatt till lunch. Vi kommer till Pilane och Nordiska Akvarellmuseet på våra resor Kattegatt runt i augusti samt konstresan Verket, Bruket, Konsten som går i juni och september. Följ med ni också till Tjörn, en riktig pärla på västkusten. 

    Text: Jörgen Fredriksson 

  • Höstlov i Tokyo

    Nyfiken på att resa till Japan med familjen? På höstlovet arrangerar vi en rolig resa till Tokyo som passar både vuxna och ungdomar. Klicka dig vidare till filmen och hör reseproducent Elin Ishihara berätta om resan.

    Läs hela inlägget
  • Stora konstupplevelse på Verket i Avesta

    14-17 juni och 6-9 september går resan Verket - Bruket - Konsten. Jörgen Fredriksson leder första resan och det är nu bestämt att förra årets hyllade utställning Aquanauts på Verket i Avesta kommer att visas även i år. Klicka dig vidare så kan du få ett smakprov av den häftiga utställningen. Är du mer nyfiken på hela resans innehåll så kan du se en video där Jörgen berättar och visar bilder.

    Läs hela inlägget

    För några år sedan förtrollades jag av Aquanauts poetiska och akrobatiska föreställning när 50 konstsimmare svävade i och över Strömmen i Stockholm i ett samarbete med Cirkus Cirkör. Sammantaget var vi långt mer än 100 000 åskådare som såg de silverblänkande kön- och ordlösa varelserna i de uppmärksammade föreställningarna som var höjdpunkten på 2018 års kulturfestival i Stockholm.

    Nu två år senare stiftar jag återigen bekantskap med dessa Aquanauts i ett allkonstverk som placerats i den fantastiska industrimiljön i det gamla järnverket i Avesta. Denna gång får jag reda på ursprunget till varelserna och därmed människans förhistoria som sägs ha uppkommit av ett meteornedslag i Siljansringen för 377 miljoner år sedan. De har dock fortlevt utan den övriga mänsklighetens kännedom och det är först när två kvinnliga forskare kommer till Siljansringen 1897 som allt uppdagas.

    Här visas en 25 minuter lång film om expeditionen till Siljansringen, artefakter står utställda i lokalerna och flera figurer i fullstor storlek har skapats av bark, strandens snäckskal, ostronskal och höstlöv. Alla figurerna ackompanjeras med en speciell luktlåda som tagits fram av en parfymör som givit var och en av dem en unik doft.

    Här finns också mängder av poetiska foton där vi får se Aquanauts fotade i speciella miljöer. Att dessa konstsimmare är ett vattenglatt sällskap får jag reda på då flera av konstsimmarna är på samma visning som jag själv. De har alla blivit tillfrågade om de velat åka runt i Sverige och lägga sig i olika vattenfall, träsk och vattenbryn iförda sina munderingar. Och det har de naturligtvis inte haft något emot! Varje tillfälle till en simtur är av godo och det är inte utan att jag blir lite imponerad när jag också får reda på att de fått lägga sig i de olika vattenmiljöerna i mars eller april månad när vattnet i bästa fall var 5 - 6 grader. Brrr!  

    Utställningen är en fröjd att ta del av med sin fantasirikedom och helhetstänkande. Det som ger allt en extra dimension är lokalerna. Järnverket som idag kort och gott heter Verket byggdes på 1800-talet och stålproduktionen fortsätter i området än idag, men numer i andra lokaler. I Verket har Alvesta Art haft utställningar  sedan 1995, men det är nu de sista åren det verkligen etablerats som en plats konstbesökarna tar sig till.

    På de fyra olika våningarna rör vi oss mellan olika utställningar, en del permanenta och andra tillfälliga. Här finns Kjell Engmans glaskonst, Ylva Ceders fina konst som gjorts med brännare på björkträ och Anna Linnea Liljeholms poetiska trådkonst som alla välvts in den väldigt närvarande industriella miljön med slagg, rostugnar, masugnar, skänkar och kranar. Verket hade varit en häftig upplevelse utan all konst, men är dubbelt så tilltalande med konsten. //Jörgen Fredriksson  

    Klicka igång filmen och följ med Jörgen på en resa till stora konstupplevelser i gamla svenska industrimiljöer. 

  • Trädgårdsinspiration på Älgö och i Skåne!

    Nu blommar våren och det är tid att ta hand om odlingarna i trädgårdar och på uteplatser. Vår färdledare Jan Stålbom inspirerar både i sin trädgård på Älgö och som färdledare för resan Trädgårdsinspiration i Skåne.

    Läs hela inlägget

    När jag hälsar på Jan i hans trädgård på Älgö har våren börjat titta fram och han står i sitt växthus och planterar om växter som han ska ge till sina grannar. Janne är i grunden landskapsarkitekt med trädgårdsskötsel som ett av sina stora intressen. Under vår och höst när vi har högsäsong på resor till Japan, har vi haft turen att kunna anlita Janne som färdledare för bland annat trädgårdsresor, konst- och körsbärsblomsresor. 

     

    I sommar kommer Janne att leda en ny resa i Sverige - Trädgårdsinspiration i Skåne, med många intressanta besök på olika trädgårdar och med personer som visar upp sina livsverk. Trädgårdsmästaren John Taylor berättar om projektet och förvandlingen av Malmö slottsträdgård, vi kommer till en av Ulla Molins trädgårdar och besöker några landskapsarkitekter och får inspiration från deras egna hemmaträdgårdar. I Alnarpsparken får vi en guidad visning av Jannes vän och f.d. studiekamrat Anna Peterson som är Agronomie doktor och universitetsadjunkt vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet.

    Oavsett om du är proffs eller glad amatör i trädgården lovar vi en resa fylld med inspiration i form av spännande föreläsningar och guidade turer i stora och små parker och trädgårdar, trevliga boenden, god mat och nya idéer att ta med hem till din egen trädgård eller täppa. Hör mer om resan här: 





    Text och bild: Elin Ishihara

  • Machu Picchu och Amazonas regnskog – två resenärer berättar

    2013 reste Ingrid och Lena, som då var helt okända för varandra, på en vandringsresa till Nepal i Världens Resors regi, och hamnade i samma rum. Det blev startskottet för en vänskap som har tagit dem till olika delar av världen.  Vännerna har gjort flera vandringar och skidresor inom Sverige, men det största äventyret hittills tillsammans är Inkaleden och Amazonas regnskog.

    Läs hela inlägget

    Ingrid: Det började med att jag ringde till Världens Resor och sa att jag gärna ville följa med till Nepal och att jag kunde tänka mig att dela rum med en annan resenär. Jaha, sa mannen jag talade med – då får du dela med Lena från Klövsjö – och så blev det.

    Lena: Ja, och det blev ju bra! Världens Resor är en av få researrangörer som tillåter att man kan dela rum med en annan resenär om man önskar. Är man öppen för det, så finns det ju roligare saker man kan göra med pengarna ett enkelrum kostar. 

    De upptäckte ganska snabbt att de trivdes i varandras sällskap och än idag har de kontakt med ytterligare två kvinnor från samma resa.

    2018 beslöt Lena sig för att förverkliga sin dröm om att besöka Machu Picchu – Inkarikets kronjuvel. Den som är äventyrligt lagd och har god kondition, kan vandra den drygt fyra mil långa Inkaleden till Machu Picchu. Man vandrar förbi isolerade gamla indianbyar, genom molnskogar med fågelsång och vilda orkidéer, gamla inkaruiner och via branta stentrappor – samma vägar som inkaindianerna en gång använde sig av.

    Lena: Jag ringde upp Ingrid och sa nu är det sista chansen, man vet ju inte hur länge till man orkar gå Inkaleden.

    Ingrid: Lena är väldigt seg och mer av bergsget än jag och jag tänkte – det är bäst att jag hänger på, man vet ju inte hur många fler sådana förfrågningar man får.

    Den största anledningen till att valet föll på Världens Resor som arrangör, var möjligheten att prova på att gå på höga höjder innan Inkaleden.

    Lena: Vi vandrade på hög höjd under tre dagar innan vi gick Inkaleden, till och med 200 meter högre än den högsta punkten på Machu Picchu, så vi visste att vi skulle klara det – även om vi inte sprang upp direkt.

    Ingrid: Vi lärde ju känna de andra i gruppen innan också och peppade varandra. Det var tufft emellanåt, primitiva toaletter och boende i tält, men vi klarade det tillsammans och Lena och jag var verkligen inga bromsklossar.

    Den sista dagen gick gruppen upp tidigt i gryningen för att hinna fram till Solporten och se solen gå upp. Nedanför låg vandringens mål – Machu Picchu. 


    Ingrid: Man var stolt som en tupp när man kom uppifrån och mötte de som hade tagit bussen ända fram till entrén.  Så här i efterhand, när man tittar på korten, känns det nästan overkligt att vi har varit där.

    Lena: Ja, det var verkligen en storslagen naturupplevelse och jag kan verkligen rekommendera den resan, men man ska vara medveten om att den höga höjden kan vara krävande och att det är mycket folk vid nattlägren.

    Machu Picchu var storslaget på många sätt, men den största upplevelsen var Lenas och Ingrids eget äventyr i Amazonas flodsystem.

    Lena: När vi ändå hade rest så långt ville vi passa på att uppleva något mer. Först tänkte vi stanna längre i Lima, men det blev vi avrådda från, men så fick vi förslaget med Amazonas och fastnade för det

    Lena: Det var så skönt att ha ett äventyr kvar när de andra åkte hem och hinna landa lite.

    Vännerna reste till regnskogsstaden Iquitos, den mest befolkade regionen i Perus regnskog och en perfekt utgångspunkt för att uppleva Amazonas.

    Lena: Iquitos är en stad som är uppbyggd på mangroveträsk så antingen får man flyga in eller åka båt.

    Efter en natt på hotell, tre timmars båttur på Amazonasfloden och en timmes vandring genom tät regnskog var de framme vid sitt hem för de kommande tre dygnen – ett hus på pålar med endast tre väggar. Den fjärde väggen bestod av ett myggnät. Lyxen här bestod av närheten till regnskogen, alla ljud och dofter. Från lodgen gjorde Lena och Ingrid guidade utflykter tre gånger om dagen, tidigt på morgonen, efter lunch och vid mörkrets inbrott.  Redan första kvällen gjorde de en utflykt på floden i beckmörker för att lyssna på alla ljud och se alla eldflugor dansa.

    Ingrid: Grodorna levde om, det kan jag säga!

    Att utforska regnskogen och glida fram i den spenat av växtlighet som flodsystemet utgör, beskriver de som fantastiskt och de är så glada över att de gjorde den här extraturen.

    Lena: Vi såg enormt många fåglar, en anakonda och sengångare i träden. Guiden gör ju sitt yttersta för att visa allt som finns och vi hade en jättekunnig guide.

    Ingrid: Någon tog upp en liten anakonda i båten, men det gjorde inte vår guide. Däremot fångade han en kajman som Lena fick hålla i. Det var häftigt! Vi fiskade pirayor också, men vi fick ingen på kroken.

    Lena: Vi kan verkligen rekommendera lodgen. Där bodde resvana människor i alla åldrar från hela världen. Måltiderna var gemensamma och dukades upp vid två långbord. Man satte sig där man hade lust och pratade med sin granne om vad man hade sett och vad man skulle se. Det var en härlig stämning.

    Ingrid: Ja, det var så trevligt ordnat och vi var helt lyriska över att vara en del av detta.

    Båda beskriver mötet med en flock rosa delfiner som en av resans höjdpunkter.

    Ingrid: Jag är egentligen en badkruka, men jag kände att det här måste jag göra.

    Lena: Där låg vi och flöt i Amazonas och spanade på rosa delfiner.

    Ingrid: Det var extremt fuktigt och klibbigt i regnskogen och jag har sagt att jag inte ska åka till varmare länder någon mer gång, men nu i pandemitider är jag snart beredd att åka vartsomhelst.

    Lena: Det här året har varit så konstigt, man är så less på att bara vegetera.

    Ingrid: Det är inte lätt att planera nya äventyr i pandemitider, men vi har sagt att det vore häftigt att resa tillbaka till Amazonas när det är högvatten. I höst ska vi fjällvandra tillsammans i Sverige. Vi skulle vilja åka tåg i Europa också och vandra på Korsika, men först ska Lena iväg på sin fjärde resa till Island för att rida islandshäst.

    På frågan om vad det är som gör att de fungerar så bra tillsammans när de reser, svarar de så här:

    Lena: Vi är inte så knussliga av oss och klagar sällan.

    Ingrid: Jag tror vi är bra på att kompromissa och vi tål båda två när den andra säger ifrån. Sen har ingen av oss något behov av lyx och flärd när vi reser.

    Lena: Det vi värderar högst är naturupplevelserna!