Blogg & Restips

  • Tio japanska lästips

    Inför din resa till Japan kan det vara kul att förkovra sig i landets rika litteratur. Japan är ett fantastiskt litteraturland med många äldre verk som fungerar utmärkt att läsa för en modern läsare. Även den moderna litteraturen håller oerhört hög klass. Jörgen Fredriksson, litteraturvetare och delägare Världens Resor, tipsar om några guldkorn i den rika japanska litteraturskatten.

    Murasaki Shikibu - Berättelsen om Genji. En av världslitteraturens klassiker. Den första roman som använder ett så modernt stilknep som inre monologer. Ger en bra bild av livet bland hovet, men också av känsloliv med ambivalenta känslor under Heianperioden (1000-talet). Blandar prosa med poesi.



    Sei Shonagon – Kuddboken. Samtida med Berättelsen om Genji och skrevs även den av en kvinnlig författare i ett annat litterärt hovsällskap än Murasaki Shikibus. Ryktena säger att de avskydde varann. Även Sei Shonagons verk är oerhört modern i sitt sätt att skriva med en blandning av aforismer och roliga iakttagelser. Skrevs som en dagbok. Filmatiserades av Peter Greenaway 1997. 

    Matsuo Basho – En färd i det inre av landet. En reseskildrare av mått och den som sägs vara fadern till haiku. Skrev fem böcker efter sina långa vandringar runt Japan. Blandade prosa med att här och där stanna upp och nedteckna en reflekterade haiku. Skrevs på slutet av 1600-talet. Mästerverket En färd i det inre av landet är boken som vi delvis följer i den nya resan I Bashos fotspår. 

    Ihara Saikaku – Five Women Who Loved Love. Samtida med Basho, men skrev en helt annan genre. Även han skrev haiku, men övergick sedan till att beskriva den flytande världen. I slutet av 1600-talet växte sig handelsklassen stark och de var trötta på den samurajstyrda svart-vita och ganska meditativa kulturen. På ett par årtionden föddes nya kulturformer som var riktiga färgexplosioner;  kabuki-teatern, träsnitt, geishakulturen och även sumobrottningen populariserades. Livet i handelsklassen blev ekivokt och väldigt speciellt. 

    Natsume Soseki – Kokoro. Det japanska verk som japanerna själva prisar högst. Den här stillsamma romanen är en annorlunda och mycket stillsam deckare där orsakerna till en persons död belyses från olika håll. Kritisk till de traditionella konfucianska värderingarna. Ger en bra bild av ett Japan i förändring och hur huvudrollsinnehavaren känner sig vilsen i detta. Kom i svensk översättning på Pontes förlag 1996.

    Osamu Dazai – No Longer Human. Boken kom ut 1948 och författaren själv tog livet av sig när boken var färdigskriven. Inte så känd i Sverige, men den näst mest lästa romanen i Japan efter Natsume Sosekis Kokoro. Ger alienationen i efterkrigs-Japan ett ansikte. Huvudrollsinnehavaren har många likheter med författaren själv, beroende av morfin och alkohol, plågad av alla typer av mänskliga kontakter och ständigt otrogen. Den är skriven med ärlighet och en slags pessimistisk humor som underton som gjort att boken och författaren älskats enormt i Japan, framförallt av kvinnor.

    Yasunari Kawabata – Snöns rike. Japans första Nobelprisförfattare var den första att medvetet försöka lyfta japanska traditioner i sina verk i en tid när landet höll på att tappa sina ursprungliga värderingar. Snöns Rike var boken han belönades med Nobelpriset för 1968. Den yttre historien är en kärleksaffär mellan en stadsbo och en geisha i Echigo Yuzawa, en stad berömd för sina heta källor. 

    Yukio Mishima – Vårsnö. Författaren är kanske mer känd för sin extravaganta livsstil och sitt uppmärksammade harakiri-självmord inför tv-kamerorna, men han var en oerhört skicklig författare med en mängd strängar på sin lyra. Det här den första delen av den fristående tetralogin Fruktbarhetens Hav. En utmärkt roman om spirande kärlek som ofta anses som mästerverket av hans digra produktion.

    Haruki Murakami – Kafka på Stranden. Liksom många av Murakamis berättelser är Kafka på stranden en invecklad och surrealistisk historia. Berättelsen präglas av humor, populärkulturella referenser, existensfilosofi och erotik. Murakami är känd för att skriva i många olika genrer. Vissa som Fågeln Som Vrider Upp Världen är än mer skruvade och en roman som Norwegian Wood har inget alls av det övernaturliga. En smaksak vad man gillar, men det är ett oerhört intressant författarskap som numer också vunnit över den japanska publiken.

    Yoko Ogawa – En gåtfull vänskap. På senare år har flera kvinnliga japanska författare blivit populära. Den som vunnit störst lyskraft är Yoko Ogawa som skriver väldigt sparsmakat, oftast noveller som kan vara relativt obehagliga. Denna roman blev hennes stora genombrott och handlar om en matematikprofessor som varit med om en bilolycka som gör att han inte minns något mer än 80 minuter. Därefter måste man börja om. En speciell relation växer fram mellan hemhjälpen och professorn samt mellan professorn och hennes son, där matematik och baseboll blir viktiga ingredienser. Fin läsning.
     
    Text: Jörgen Fredriksson, grundare och delägare i Världens Resor, leder resan I Bashos fotspår.

    Jörgen Fredriksson studerade japanska, kinesiska och litteraturvetenskap drygt fem år på Stockholms Universitet. Via stipendier fick han också möjlighet att läsa kinesiska och kinesisk litteraturvetenskap två år vid två universitet i Kina samt två år med japanska och modern japansk litteratur vid två universitet i Japan. 

     

  • Drömmar om Apulien på SVT play

    Under våren och sommaren har reseproducenten Anna Mnatsakanova följt kocken och tv-profilen Gino D'Acampo på hans storslagna resa genom Italien som visas på SVT Play. Programmet väckte många fina minnen och inte minst inspiration till en ny resa till Apulien, ett av senaste tillskotten i vår Europasatsning.

    Läs hela inlägget

    Apulien har verkligen allt. Fantastiska stränder, fina gamla städer med enastående arkitektur, men även ett av Italiens bästa regionala kök som är väldigt genuint. Under en vecka i november upptäcker vi den sydliga spetsen av Italien och utforskar traktens sagolika barockstäder, lantbrukstraditioner och gastronomi. De hisnande vackra miljöerna, möten med människor och gastronomiska höjdpunkter får man även se och uppleva här. 

    Vi rekommenderar varmt serien Ginos italienska frestelser som du kan se på SVT Play. Klicka på länkarna nedan så kommer du till två avsnitt som verkligen får det att vattnas i munnen.

    Till SVT Play Apulien

    Till SVT Play Alberobello

  • Nu är vi på banan igen - första resan på fem månader!

    Resan Inlandsbanan har fått ny och förbättrad rutt, men mycket av ursprungsresan finns fortsatt kvar. Här en reserapport från första resan vi gjorde längs Inlandsbanan.

    I torsdags vinkade vi av färdledare Lars och ett gäng laddade resenärer. Sedan början på mars är detta vår första resa så det är med stor glädje vi följer resenärerna på resa genom Norrland. Med egen chartrad rälsbuss på Inlandsbanan och med aktiviteter som är anpassade och säkra för att resa i dessa tider känns det riktigt bra och roligt! Vi har fått rapport från färdledarna att de har en toppenresa, se deras bilder här.

    Läs hela inlägget

    I torsdags morse samlades gruppen på Cityterminalen för avfärd med buss till Mora. Kändes riktigt bra att se Världens Resor på tablån.

    I Mora blev det god lunch och besök på Zornmuseet innan ombordstigning på Inlandsbanan mot Östersund.

    Med 60 sittplatser till vårt förfogande kan vi hålla bra avstånd och resandet blir säkert.

    Från Östersund blev det utflykter både till Frösön och Moosegarden.

    Stora Sjöfallets nationalpark med sjön Akkavare.

    Fina vyer och strövtåg vid Storforsen och Stora Sjöfallet.

    Middag på Stora Sjöfallet Mountain lodge.

    Spontant fotostopp när renar korsar banan.

    På Inlandsbanemuseet i Sorsele finns historiska bilder och föremål.

     
    Dags för avfärd från Sorsele.

    Porjus gamla kraftstation.

    Och Porjus nya kraftstation. 

    Ett litet stopp i Moskosel.

    Kåbdalis är vår slutstation och här ser vi minnesstenen över Inlandsbanan.

    Efter en övernattning i Gällivare tog vi tåget till Kiruna. Här nya stadshuset med den gamla klockan.

     
    Vy över Kirunavaara.

    I Jukkasjärvi får vi se hur det berömda Ishotellet blir till. Från isframställan, till lagerhållning och färdig bar.

    I Jukkasjärvi bygdegård serverades avskedslunch. Vi vill tacka alla medresenärer för en fin resa!

  • Skräddarsytt för din familj & dina vänner

    Även om vi är mest kända för våra spännande gruppresor så hjälper vi även till med skräddarsydda resor. Vi har så mycket kunskap och roliga idéer samt kontakter över nästan hela världen - det innebär att vi kan skräddarsy precis efter era önskemål. När det blir möjligt att resa igen kanske just en generationsresa med familjen över höstlov eller jullov känns viktig, eller att få planera en långresa med vännerna? Generösa bokningsvillkor gäller i dessa tider. Läs mer och kontakta oss!

    Läs hela inlägget

    En resa med mycket innehåll, safari, storstad eller med tid för återhämtning vid havet? Oavsett hur era tankar går så hjälper vi gärna till att ta fram förslag och berätta om våra smultronställen runtom i världen.

    På sidan Skräddarsytt som du kommer till om du klickar här har vi samlat några idéer på upplägg som vi hoppas kan inspirera. Titta gärna på dessa och kontakta oss för att prata resor och möjligheter så återkommer vi med förslag! Tel 08-669 5525 och info@varldensresor.se

  • Sri Lanka - där min dröm lever

    Jag har nog aldrig drömt mig bort så mycket som jag gör just nu. Och det finns väl inget bättre tänker jag, än att drömma sig bort när man går runt här hemma i väntan på bättre tider. Tider då Coronapandemin är förbi och vi kan börja resa och uppleva världen igen. Jag har alltid varit en drömmare och hösten 2017 gick en av dessa i uppfyllelse. Det var min tur att få uppleva underbara Sri Lanka.

    Läs hela inlägget

    Jag åkte dit för att praktisera tre månader på en organisation som arbetar med att främja ekoturismen inom landet. Mitt uppdrag var att utbilda inom hållbart resande och implementera olika projekt. Begreppet hållbart resande var inte så etablerat då men intresset och engagement stort. Med ett fantastiskt natur-och djurliv är Sri Lanka ett otroligt tacksamt land för just ekoturism.   

    Tillsammans med min värdfamilj i Hikkaduwa. 

    Under min tid som praktikant fick jag även möjligheten att åka runt en del i landet. Det blev många höjdpunkter; vandringen uppför Sigiriya (Lejonklippan), grottemplet i Dambulla, heliga staden Kandy och inte minst tågresan längs bergen till byn Ella. Den fantastiskt goda och smakrika maten bör också nämnas till dessa. Det slog mig hur otroligt mångsidig denna ö är och just därför är Sri Lanka enligt mig det perfekta äventyret oavsett vad man är intresserad av. Här fullständigt myllrar det av sevärdheter, naturupplevelser, historia och kultur. 

    På tåget någonstans mellan Kandy och Ella. Sträckan benämns ofta som en av världens vackraste tågresor.

    På väg uppför Sigiriya tillsammans med Samitha. Ca 1 200 trappstegen senare belönades vi med en fantastisk utsikt.

    Men det är också ett land med många tuffa år på nacken. Från kolonisering och inbördeskrig till tsunami och terrordåd. När man äntligen hade börjat komma på fötter igen efter fjolårets fruktansvärda bombningar kom nästa prövning; Coronapandemin. Men trots detta får man leta med ljus och lykta efter en sur min. Trots alla motgångar har jag aldrig träffat ett folk med en så positiv anda och framtidssyn. Likt Fågeln Fenix tycks Sri Lanka gång på gång resa sig ur askan, och efter varje fall kommer man upp starkare än förut. 

    Parader är en vanlig syn i Sri Lanka. Det här var en som jag hade turen att stöta på under en kvällspromenad.

    Efter alla bakslag som detta underbara land tvingats utstå fortsätter man att välkomna oss besökare med stor värme. Med alla människor jag mött som blev mina vänner, med sin vackra natur och fantastiskt goda mat har Sri Lanka letat sig in och fått en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi ses igen. 

    Text och bild: Isabell Ingevald, reseproducent och färdledare

  • Viktorias bästa safariminne

    Jag är safaribiten – verkligen. Jag kan åka på safari hur många gånger som helst och jag drabbas aldrig av känslan att ”det har jag ju sett förr”. Safari är så mycket mer än djur, det är en naturupplevelse som är svår att slå. Särskilt om man bor i tält. Att det ibland inte blir så mycket sömn just på grund av detta gör inget, det går att ta igen senare, helst vid en sandstrand på ön Mafia utanför Tanzanias kust.

    Läs hela inlägget

    När man jobbar som reseproducent behöver man då och då ta sig an den tunga uppgiften att åka på rekognoseringsresa. Det är viktigt bland annat för att med egna ögon se och uppleva hotell, servicenivå, tidsåtgång för transporter och aktiviteter. Men också för att hitta nya spännande äventyr och resmål. Om man som jag har Afrika som arbetsfält går många av rekresorna till nationalparker och viltreservat. En av dessa resor gick till Ruaha i södra Tanzania, Östafrikas största nationalpark.

    För att maximera rekresorna klämmer man in så mycket som möjligt under de dagar det går att vara borta från kontoret. Jag hade inte varit i södra Tanzania förut, och förutom Ruaha besökte jag på samma resa också Mikumi nationalpark, Udzungwabergens nationalpark, Katavi nationalpark och ön Mafia. I Ruaha bodde jag två nätter och ägnade en heldag åt safari – och vilken heldag det blev! Redan när vi på seneftermiddagen kom körande genom parken mot vår tältlodge kände jag att den här platsen är speciell. Naturen är varierad, ömsom kuperad bevuxen med buskar och baobabträd, ömsom öppen savann och uttorkade flodfåror. Precis innan vi kom fram till tältlodgen hade vi turen att se en lejonflock äta sig mätta på en buffel, det blev till och med över lite till gamarna.

    Morgonen efter var det tidig väckning, kl 05.00, för att komma iväg på safari lagom till solen börjar gå upp. Nattsömnen hade blivit störd vid flera tillfällen, bland annat av en elefant som kom smygande längs tältduken på väg ner till floden. Det är fascinerande att ett så stort och tungt djur knappt hörs när det kommer gående.

    Dagen bjöd på otroligt många fantastiska safariupplevelser som har etsat sig fast hos mig, så det är svårt att välja ut någon. Men jag tror den som har fastnat mest är gepardhonan med sina tre ungar som helt plötsligt klev ut upp på vägen framför oss. Vi följde försiktigt efter dom och till och från försvann dom ur vårt synfält. En av gångerna dök bara mamman upp igen men inte ungarna.  Vi förstod snart varför då vi såg några impalor skymta längre bort. Mamman hade gömt ungarna i gräset för att skaffa fram dagens lunch. Helt plötsligt satte hon av i full fart och vi hade inte en chans att hinna med över savannen. Hon försvann bort och vi åkte sakta fram och tillbaka för att försöka hitta henne igen. Efter ett tag hörde vi några pip och där kom de tre ungarna springande! Mamman hade kallat på dom och vi följde efter. Och där satt hon – helt utpumpat efter ansträngningen – men hon hade lyckats fälla bytet. Vi stannade kvar ett långt tag, säkert ett par timmar, och studerade när de åt, vilade och sedan åt igen.

    Vi själva hade med både frukost och lunch ut på safari och återvände inte till tältlodgen förrän det hade blivit mörkt igen. Vi gick direkt till det uppdukade middagsbordet som var placerat i den uttorkade flodfåran under en majestätisk stjärnhimmel. Min längsta safari någonsin – 12 timmars safari i sträck – och ett minne för livet!

    Viktoria Flodén, reseproducent Afrika