Blogg & Restips
-
Vågräta och lodräta Schweiz
För en dryg vecka sedan kom jag, färdledare Lars Arvidsson, och min grupp tillbaka från en trevlig vecka i Schweiz. Det var Världens Resors första grupp till det lilla landet mitt i Centraleuropa, inte större än Skåne och Småland tillsammans, eller som Jämtland och Härjedalen om man så vill.
Schweiz är för oss européer inte på något vis ett exotiskt land men överraskar ändå med saker och företeelser som bara finns där och som man normalt inte har koll på, som t.ex att landet grundades redan 1291, att landet är världsunikt med sin direktdemokrati, och att det är Schweiziska soldater som är påvens livvakt.Resan började i den vågräta norra delen av landet. I landets största stad Zürich möttes vi och ägnade första eftermiddagen åt en längre promenad i stadens relativt lilla men charmiga centrum som ligger på bägge sidor om floden Limmat som rinner ut i Zürichsjön.
Trånga gränder, gamla hus och stora kyrkor från medeltiden blandas med modern arkitektur och det blev en mycket underhållande vandring i staden där Schweiz reformation och dadaismen startade och där både Lenin och Albert Einstein har bott.
Höjdpunkterna på promenaden blev tveklöst innertaket i polishögkvarteret målat av Augusto Giacometti och stationen Stadelhofen som designats av Santiago Calatrava, samma person som designade Turning Torso i Malmö och som både studerat och bott i Zürich
Dagen efter bjöd på en utflykt till staden Basel vid floden Rhen i landets nordvästra hörn där Schweiz, Frankrikes och Tysklands gränser möts mitt i staden.
Roger Federers hemstad bjöd på ett besök på två fina men väldigt olika konstmuséer. Fondation Beyeler är ett smakfullt museum i stil med Louisiana utanför Köpenhamn och Museum Tinguely visar upp verk av landets kanske mest kända moderna konstnär, Jean Tinguely, vars konstverk är finurliga och fullt fungerande maskiner av skrot. Kontrasterna mellan dessa muséer kan inte bli mycket större och visar tydligt hur olikt konst kan gestalta sig.
Sedan övergick vi från en vågrät till lodrät tillvaro genom att i staden Chur sätta oss på Glaciärexpressen, ett tåg som på 291 km och på 291 broar går mellan S:t Moritz och Zermatt. Som ung tågluffare åkte jag många mil varje år i Schweiz som är ett av mina favoritländer, men Glaciärexpressen ingick inte i tågluffarkortet och nu blev det en gammal dröm som äntligen uppfylldes, och ingen av oss i gruppen blev besviken. vilken resa vi fick!
Istället för att åka under alperna i tunnlar åkte vi nu över dem och avnjöt utsikten från panoramavagnen över en god trerätters lunch. Som högst var vi på 2044 m.ö.h vid Oberalppass där ett fyrtorn stod mitt ute i snön. Minst sagt en udda vy men förklaringen är att just där anses floden Rhen rinna upp.
Vi kom fram till slutstationen Zermatt vid foten av Europas mest ikoniska berg Matterhorn som mäktigt tornar upp sig över Zermatt, och nästa dag blev den mest lodräta dagen på resan då vi tog tåget från Zermatt på 1604 m.ö.h upp till Gornergrat på 3089 m.ö.h. En stigning på 1485 höjdmeter på 9 km. Som synes på bilderna hade vi en osannolik tur med vädret och vyerna över alpvärlden och Matterhorn var makalösa, därav mitt fåniga flin.
Skymningen lade sig över Zermatt och nästa dag planade vi ut mot det vågräta Schweiz igen och åkte med en egen buss västerut till Genevesjön där vi hade två avslutande dagar i delikatessernas tecken. Med ett besök i Gruyére där vi fick lära oss hur den berömda osten blir till med tillhörande provsmakning och givetvis efteråt en ostfondue till lunch. Efter lunchen blev det ett besök hos en chokladtillverkare och med det hade vi redan kommit upp i dagens mängd av kalorier redan innan det var middagsdags.
Gårdagens kalorier försvann dock fort redan nästa förmiddag då vi besökte ett av landets största områden för vinodling högt över Genevesjön mellan Montreaux och Lausanne.
Från parkeringen vid sjön var det en klättring i trappor 160 meter upp, en utmaning för flåset men det betalade sig med en utmärkt lokal vinguide, en fantastisk vy över sjön och en god vinprovning efteråt, men bli inte avskräckta nu, det går att få skjuts upp till vinodlingarna också.
Att Schweiz är en relativt stor vinproducent är det inte så många som vet men inte så konstigt då man exporterar bara några få procent av produktionen, resten konsumeras inom gränserna.
Med det avslutades vår resa och ni är varmt välkomna att följa med på nästa resa till detta både vågräta och lodräta härliga land.
Resan kallas "Vinter i Schweiz" och finns på vår hemsida under rubriken "Europa".Text: Lars Arvidsson
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Tidningen Vi
- Tågresor
-
En av resans höjdpunkter blir tågresan med den världsberömda Glaciärexpressen som tar oss till den exklusiva vinterorten Zermatt. Zurich och Basel bjuder på fina konst - och designupplevelser. När vi kommer till Gruyères provar vi härlig ost och choklad. Resan avrundas i Lausanne.
-
-
Samtida konst i renässansland
På samma sätt som 1400-talets mästare fick i uppdrag att måla altartavlor eller skulptera gravmonument bjuds idag samtida konstnärer till Italien för att skapa i det gudomliga landskapet eller ställa ut i renässansmiljöer. Höstens konstresa till Italien inkluderar bland annat Venedigs kända konstbiennal, besök i Neapel och Rom. Vi reser även till Niki de Saint Phalles galna, psykedeliska värld inbäddad i det vackra toskanska landskapet.
Läs hela inlägget
Niki de Saint Phalle är en självlärd konstnär, unik och färgstark! Barndomen är präglad av ansträngda familjerelationer och incesttrauma. Reglerad från ett antal skolor söker hon sitt konstnärliga ego men det tar flera år innan hon skakar av den borgerliga uppväxtens tvångströja och lämnar både familjelivet och prestigemodelljobb för att bli en kontroversiell konstnär med stark feministisk röst. Hennes verk under tidiga 60-talet kombinerar performance, body art, skulptur och målning. Glöm minimalism. Här är en avantgarderöst med eget, tidvis barnsligt men alltid färgstarkt uttryck. Niki de S. Phalles varje skapelse är ett överflöd av sensualitet, väcker känslor, ger glädje. Det riktiga genombrottet kommer när Moderna Museet förvärvar hennes installationer vilket också markerar en ny start där hon börjar skapa fantasifulla monster, djur och kvinnofigurer. Ormar, fåglar, och drakar är också återkommande symboler i hennes konstverk. Dockor i kroppsstorlek dansar eller poserar i akrobatiska ställningar.
Imponerad av Gaudís Park Güell blir hon inspirerad att skapa sitt eget trädgårdsbaserade konstverk som skulle sättas i naturen. En annan inspirationskälla blev Parco dei Mostri i Bomarzo, som dessutom ligger nära det som blev hennes livsverk, Il Giardino dei Tarocchi – Tarot trädgården i Toscana.
Varje skulptur skulle representera en mystisk figur från tarotleken. Konstnären ville skapa en alternativ verklighet - "a joy land” i hennes egna ord.
Bland olivlundar och åkrar sitter en Sfinx i husstorlek med blått hår och en röd krona, med en blomma på ett av brösten och ett lavendelfärjad hjärta på det andra. I sfinxen finns ett hus, nej, det är mer likt ett sagoslott. Inomhus är allt täckt av krossad spegel. Under de två decennier som Saint Phalle arbetade med trädgården låg hennes sovrum innanför ena bröstet medan köket låg i det andra.
Skulpturer av vällustiga kvinnor i alla möjliga poser, Niki de S. Phalles Nanas spelar många roller i trädgården; en är rättvisans gudinna, andra plaskar i fontäner, sprutar vatten ur munnen och bröstvårtor. I slutändan alla gestaltar någon sorts fruktbarhetsgudinnor.
Ett annat spännande tema dyker upp när vi kommer till vingårdar med egen med spektakulära konstobjekt. Här upplever vi tillsammans med egenproducerade vinet och den gudomliga gourmetmaten hur konst och terroir går ihop. Vi ställer frågan: Om terroir definierar det unika hos vinet är det möjligt att konstnären skapar något mästerligt, exceptionellt och unikt specifikt för just den här platsen på jorden?
Relaterade resor
-
Typ av resa
- Konstresor
- SvD accent
-
-
Vi ser Chiharu Shiota i Helsingfors och Köpenhamn
Under 2022 visas stora utställningar av den fantastiska konstnärinnan Chiharu Shiota både i Helsingfors och i Köpenhamn. Vi kommer till dessa utställningar på resan Nya Helsingfors i maj samt Konst i Oslo och Köpenhamn i juni.
Läs hela inläggetDen internationellt uppmärksammade konstnären Chiharu Shiota är känd för sina komplexa och poetiska nätkonstruktioner i ullgarn där hon korsar och knyter trådar från golv till tak. Chiharu Shiota är född i Japan, men har bott och arbetat i Berlin sedan 1996. Hon fick sitt stora genombrott på den internationella konstscenen i samband med Venedigbiennalen 2015. I Sverige ställdes hon ut både på Göteborgs Konstmuseum och Wanås 2018. Under årens lopp har vi på Världens Resor kunnat njuta av hennes konst på utställningar i Roppongi i Tokyo samt på triennalerna Echigo Tsumari och Setouchi där hon i bägge fallen fått ta gamla hus på landsbygden i besittning och klä dem på sitt karaktäristiska sätt.
Utställning i Roppongi, Tokyo 2019Nu kan vi få möjlighet att se hennes spindelväv av röda trådar i stark kontrast till den råa och gråa betongen i EMMAs eminenta museum i Esbo. I maj går resan Nya Helsingfors där vi ser Helsingfors nya arkitektur såsom det omtalade bibliotekt Oodi och går på de fina museerna Amos Rex, Kiasma och Villa Didrichsen. Chiharu Shiota har skapat konstverket speciellt för EMMA.
Konstnärinnan på EMMA i EsboEn större utställning av henne ser vi också på resan Konst i Oslo och Köpenhamn i juni då Chiharu Shiota blivit den konstnär som under 2022 visas i Cisternerna i Köpenhamn.
Ett av verken i Cisternerne, Köpenhamn. Foto: Torben EskerudCisternerna är som namnet antyder, stadens gamla vattenreservoarer som byggdes här på mitten av 1800-talet för att lösa både Köpenhamns vattenförsörjning och rening av vattnet. På 1980-talet tömdes reservoaren och 1996 då Köpenhamn var Europas kulturhuvudstad öppnades det för första gången för allmänheten. De senaste åren har de haft oerhört uppmärksammade utställningar och 2022 års utställning Multiple Realities blir något att verkligen se fram emot. Chiharu Shiotas storskaliga trådinstallationer tar över Cisternens spatiösa utrymmen. I marginell belysning trivs hon bäst och hennes verk blir både drömlika och personliga. Att konstverken kan speglas i Cisternens vatten ger en extra dimension till det poetiska som Chiharu Shiota tar fram. Under 2021 var vi många som såg Tomas Saracenos verk här när vi själva fick ta oss fram med egen båt för att se verken. Tror många med mig tyckte det var en av de största konstupplevelserna någonsin. Vi förväntar oss lika mycket denna gång.
Intrikat ullgarnskonstruktion, Cisternerne i Köpenhamn. Foto: Torben EskerudResan till Oslo och Köpenhamn har verkligen massor av guldkorn att bjuda på så som nya Munchmuseet, Kistefos underbara skulpturpark och självfallet Louisiana. Därtill blir det guidade promenader till den nya arkitekturen.
Text: Jörgen Fredriksson
Andra platser vi besöker på resorna till Helsingfors samt Oslo & Köpenhamn.
Amos Rex i Helsingfors
Nya Munchmuseet i Oslo
8-talet, spektakulärt hus i Köpenhamn signerad Bjarke IngelsRelaterade resor
-
Typ av resa
- Konstresor
-
Typ av resa
- Konstresor
-
-
Äntligen Pakistan!
Inför våren 2020 hade vi tre fullbokade grupper som skulle resa på vår pionjärresa till Pakistan, men pandemin gjorde att resorna ställdes in. Nu äntligen är resorna iväg och nästan samtliga av de 31 resenärerna som nu färdas genom Pakistan har bokat om sina resor om och om igen, väntat och hoppats. Vi gläds alla åt att vi äntligen kunde komma iväg och genomföra våra första resor till Pakistan. Jenny Adhikari är färdledare på den första avgången som nu kommit halvvägs in i resan. Hon har skickat oss några bilder som vi gärna vill dela med er. Spännande och oerhört vackert! Nästa avgång till Pakistan går nu i oktober och sedan våren 2023.
Läs hela inlägget
Palatset och fortet i Khaplu med blommande aprikosträd i förgrunden.
Lastbil på Karakoram Highway under färd till Gilgit.
Aprikosträden blommar. Det gör även persikoträden, körsbärsträden och mandelträden.
Nyfikna möten längs vägen.
Indus flyter förbi Skardu.
Solnedgång över Minar-e-Pakistan från moskéen Badshahi i Lahore
På väg från Skardu till Gilgit ser vi en av Himalayas toppar, Nanga Parbat, 8125 m hög.
Färdledare Jenny Adhikari med nyvunnen vän.
Alla bilder tagna av Jenny Adhikari.Relaterade resor
-
Resan börjar i Lahore och avslutas i Islamabad. Merparten av resan rör vi oss i Himalayas västligaste delar i Hunzadalen och längs Indusfloden och Karakoram Highway.
-
Vi reser längs Karokoram Highway i Hunzadalen i norra Pakistan och njuter av ett landskap i brinnande höstskrud. Attabadsjön, Khunjerabs glaciärer och en utflykt till Nanga Parbats (8125 m) basläger är några av höjdpunkterna.
-
-
Längs krokodilfloden
Indonesien har öppnat för inresa! Härligt tycker vi och ser fram emot höstens fina rundresa som vi kallar Varaner och vulkaner. En till som ser fram emot att visa upp sitt älskade Indonesien är vår uppskattade färdledare André Möller. Läs hans blogg från senaste resan till storslagna naturupplevelser i Borneos regnskog.
Läs hela inlägget
Vi glider sakta allt djupare in i Borneos regnskog ombord på vår lilla husbåt som ska vara vårt hem de närmsta tre dygnen. Vi är strax söder om ekvatorn, solen står högt och vi är alla tacksamma över att det fläktar försiktigt så länge båten rör på sig. Vi är här främst för att försöka få syn på orangutanger, men det väntar många naturupplevelser runt hörnet. Jag har precis gjort gruppen uppmärksam på att Sekonyer-floden kallas “krokodilfloden” av lokalbefolkningen, och några av resenärerna spanar ivrigt in bland den täta vegetationen och mot de små flodbankerna i hopp om att få syn på några reptiler. Skämtsamt säger jag att vi inte kommer att bada de närmaste dagarna och ber samtidigt alla att motstå frestelsen att tvätta fötterna i floden. Spridda, nervösa skratt hörs över däck. Vad jag då inte vet är att vi några timmar senare ska få så mycket vattenhyacinter i propellern att båten stannar, varpå en av de unga besättningsmännen snällt får hoppa i floden iklädd bara kalsongerna för att få bort all växtlighet som fastnat. Medan han tar det med ro och jämnmod, står vi skandinaver och oroligt tittar på. Kaptenen och kokerskan skrattar glatt.
Ytterligare några timmar senare, ännu djupare in i regnskogen, hör vi nämnda kokerskas skrik nerifrån köksregionerna, och vi förstår snabbt att en stor krokodil simmat förbi henne på bara ett par decimeters avstånd där hon satt och förberedde maten, precis i höjd med vattennivån. Vi puttrar vidare på krokodilfloden, och lugnet lägger sig över gruppen och båten. Det är svårt att föreställa sig att vi bara tjugofyra timmar tidigare åkte kors och tvärs över den kaotiska mångmiljonstaden Jakarta med lokalbuss, när de första näsaporna (endemiska till Borneo) dyker upp längs flodkanten. Vi tittar storögt på dem, men de verkar inte bry sig om oss.
En näshornsfågel flyger förbi framför oss. Någon hinner få upp kameran. När vi lägger till vid en liten brygga inne i nationalparken Tanjung Puting och påbörjar vår vandring som ska ta oss till ett utfodringsställe dit orangutanger kan komma för att komplettera sin diet har det hunnit bli eftermiddag. Om regnen har kommit och det finns gott om frukt i skogen kan det hända att orangutangerna inte känner sig manade att komma, men man vet aldrig. Vi sätter oss ner på några enkla träbänkar och får snabbt sällskap av både mygg och myror. Med tanke på att det finns över sex hundra arter av myror på Borneo blir vi inte förvånade. Hela skogen sjunger av syrsor och andra insekter, men vi ser inga större djur än. Istället dricker vi vatten, fläktar oss med olika stora löv och förbereder kamerorna. Doften av myggmedel ligger tung över vår lilla glänta. Någon sänker ljudet på sin hörapparat för att undkomma syrsorna.
Nationalparkspersonal har lagt ut både bananer och sötpotatis, men inga orangutanger syns till. Vi sitter tysta. Länge. Ett skäggsvin springer förbi, men ännu inga primater. Så plötsligt hör vi det mäktiga ljudet av trädkronor som svingas mot varandra i fjärran, och då förstår jag att även denna gruppen kommer att få uppleva vilda orangutanger. Ljudet kommer närmare och snart ser vi den första bruna, långhåriga varelsen högt uppe i träden. Kamerorna zoomar så mycket de kan, men ganska snart kommer det flera orangutanger och de närmar sig så mycket att inga zoomobjektiv längre behövs. De hoppar ner och stoppar munnen full med bananer och klättrar sen snabbt upp i träden igen.
Några honor bär på ungar som konstant hänger fast vid sina mödrar. En orangutang har plockat på sig så många bananer att hon tappar flera stycken. Plötsligt är skäggsvinet där och glufsar i sig. Sex eller sju honor (nästan alla med ungar) går fram och tillbaka till bananerna och tar för sig, men när den stora hanen kommer rusar de snabbt upp i träden och låter honom äta så mycket han vill. Vi sitter stilla och betraktar allt, medan svetten rinner och kamerorna går varma. När orangutangerna känner att de har fått nog avlägsnar de sig en efter en, och ljudet av de svingande trädkronorna blir allt svagare för att till sist helt försvinna. Och när inga primater är kvar ställer man sig frågan om detta verkligen precis hände. Senare ska en man i gruppen beskriva hela händelsen som närmast andlig och andaktsfull.
När vi kommer tillbaka till båten ser vi först inte vår besättning och utgår från att de helt enkelt har lagt sig för att sova under tiden vi har varit borta. Men så hör vi plötsligt glada rop och ett intensivt plaskande längre upp för floden. Hela besättningen, bortsett från kokerskan och kaptenen, ligger på gamla uppblåsta bilslangar och badar i floden. "Men krokodilerna då?", undrar vi nervöst. “Så mycket som vi låter vågar de nog inte komma i närheten” ropar killen som frigjorde propellern tidigare under dagen. Både vi och några nyfikna krabbmakaker som kommit ner till flodkanten tittar storögt på medan besättningen tar sig tillbaka till båten. Det doftar friterade bananer från vår båt. Nu ska det bli gott med en kopp kaffe, och i morgon hoppas vi på ännu fler orangutanger.
Text och bild: André Möller
Relaterade resor
-
Upptäck Indonesien med oss! Med över 17000 öar, aktiva vulkaner, artrika regnskogar och tropiska vatten är Indonesien en egen värld. Vår reser till sex öar med skiftande natur och spännande kulturyttringar.
-
-
Colombias tid är nu - Jörgen Fredriksson reste till Colombia
Jörgen Fredriksson, en av grundarna till Världens Resor, reste till Colombia för några år sedan och blev helt betagen. Resan var en av de bästa resorna han någonsin gjort och ledde till att Världens Resor skapade en resa som kom att heta Colombias tid är nu. Här kommer Jörgens reflektioner efter resan.
Läs hela inläggetColombia är sannolikt ett av världens mest underskattade turistmål. Här finns allt och lite till; kust både längs Stilla- och Karibiska havet, enorma våtlandskap, stora delar Amazonas och bergstoppar på runt 6000 meter. Dessutom är det otroligt grönt och kuperat. Mitt i allt detta finns mängder av färggranna kulturstäder. Colombia är vackert, vänligt och dessutom är det nära mellan attraktionerna.
Ändå besöks Colombia av få resenärer. Varför? Här finns ingen påskögubbe, Machu Picchu eller Rio de Janeiros inramning, utan landets främsta ikon är fortfarande Pablo Escobar, knarkkungen som dog för 29 år sedan. Det känns faktiskt helt orimligt och orättvist att han fortfarande är det enda som egentligen är riktigt känt i detta fantastiska land. När jag själv berättade att jag skulle åka så blev också alltid reaktionen ”Är du inte klok? Där är ju livsfarligt.” Näe, det är ju inte det. Jag skulle nog säga att det känns som ett av de tryggare länderna i Sydamerika att resa i.
Rent egoistiskt är det ju fantastiskt att det är så pass få turister i landet. Det gör onekligen resandet trevligare. Vi började vår resa vid Karibiska havet och staden Cartagena. Vilken stad! Cartagena var den första staden spanjorerna kom till i början av 1500-talet och har behållit sin gamla arkitektur som blandats upp med karibiska element. Det är en imponerande färgprakt bland husen med vackra balkonger var man än vilar blicken. Efter stadsvandringarna visade det sig alltid vara en lämplig avslutning att ta en drink vid någon av barerna som låg uppe på muren som omgärdar staden. En härlig bris från Karibiska havet välkomnades alldeles extra.
Merparten av tiden på vår resa förlade vi ändå till de andinska områdena. Att resa runt bland mindre samhällen i Antioquia och i Kaffetriangeln var en njutning. Hela området är oerhört kuperat och det är svårt att hitta en vackrare landsbygd än den som vi fann här. De klassiska gamla orterna som inflyttade basker skapade här på slutet av 1800-talet har ofta fantastiska inramningar, omgivna av höga berg, kaffebuskar och tropiska fruktträd. Det stora torget med tjogtals av caféer och barer är alltid centrala i de små samhällena. Här liksom vid Karibiska havet är färgprakten enastående när man ser städernas fasader och när jag lämnade Colombia var det nog alla dessa färgintryck som etsade sig fast allra starkast. Var vi än tittade såg vi fåglar i alla möjliga färger. På några av ställena vi bodde kunde vi gå ut i trädgården och plocka färsk mango, grapefrukt, passionsfrukt och en massa annat smaskigt.
Det var verkligen en resa som lockar till fler besök med så otroligt många olika typer av aktiviteter. Vid naturreservatet Sanguaré paddlade vi kajak på Karibiska havet efter mörkrets inbrott. Vi paddlade in i en lagun och mitt i denna lagun hoppade vi i vattnet fyllt av mareld. Magiskt! Från orten Manizales gjorde vi en dagstur upp till vulkanen Nevado del Ruiz och gjorde en lättare vandring på 4500 meters höjd. Av de andinska småstäderna vi besökte blev vi mest förtjusta i Guatapé och El Jardin, men det finns verkligen många fina. Alla fruktjuicer, Boteros skulpturer, vandring bland vaxpalmerna i Cocoradalen och Guldmuseet i Bogota var andra stora höjdpunkter.
Colombias tid är nu. Vänta inte en sekund med att åka hit.
Jörgen Fredriksson
Några fler bilder från min resa.
På denna trevliga finca bodde vi i Kaffetriangeln
Sockertoppen En penon de Guatapé
I naturreservatet San Guaré.
Fika i den trevliga byn Guatapé
Textförfattaren tillsammans med dotter.
Text och bild: Jörgen FredrikssonRelaterade resor
-
Vi inleder i Anderna med besök i pittoreska småstäder omgivna av höga berg, kaffebuskar och tropiska fruktträd. Vi avrundar resan på Karibiska kusten med det koloniala världsarvet Cartagena, nationalparken Tayrona, besök i Gabriel Garcia Marquez hemby och naturligtvis ett och annat dopp i havet.
-
